Härligt med sallad

Gjorde en improviserad middagssallad av rester som kändes fräsch. Ett par salladssorter, strimlad rödkål, gurka, tunnskivat fint litet rött juläpple, en blond apelsin, och till det resterna av kallrökt lax och lantpaté.

Ikväll har jag bakat mandelmusslor av hjärtans lust

Dubbel sats var det lika bra att göra, för en del ska jag ha med till julbordet på jobbet imorgon, och så måste det ju räcka till jul. Tre fulla plåtar blev det. I nya Vår kokbok står det att man ska smörja formarna, men det har jag aldrig gjort. Var tvungen att kolla i en av de tidigare upplagorna, och där stod det att man inte brukar behöva smörja. Men ett tips om det är svårt att knacka ur dem ur formarna. Jag brukar ta en potatissticka och pilla försiktigt i kanten så lossnar de finfint. Inte en enda gick sönder.

Nobelmiddag på Kadettgatan

Ja, en vanlig torsdagsmiddag blev det då. Plättar och pannkakor. Och så fick det bli glass till efterrätt. Både Viggo och Klara hade fått Nobelmiddag till lunch i skolan och på dagis. Eftersom maten lagas på Viggos skola och levereras till dagis var det samma mat. Toast Skagen till förrätt, något kött och potatisgratäng och svampsås till huvudrätt, och så vaniljsås med frukt i till efterrätt.

Viggo som är mer kinkig med mat hade smakat på köttet som han inte tyckte om. Det andra var kladdigt, så det åt han inte. Men pizzasallad hade han ätit istället. Jag tror kanske inte att det brukar serveras pizzasallad på riktiga Nobelfesten, men tur att det fanns i skolan. Och efterrätten kunde han så klart inte äta. ”De hade ju blandat frukt i vaniljsåsen, mamma.”

Klara som tycker om allt möjligt och att smaka på nya saker hade ätit av allt, men hon hade inte orkat äta upp all mat. Då fick hon inte efterrätt. När jag frågade henne om det berättade hon också att man inte får mellanmål om man inte ätit lunch. Jag frågade mer om det, om hon inte hade fått något mellanmål idag. Men jo, det hade hon. Om man inte äter upp maten får man ingen efterrätt. Om man smakar på maten och äter en del får man mellanmål, men om man vägrar äta något på lunchen får man inte något mellanmål. Jag tycker att det är helt galet. Det måste finnas andra sätt att få barnen att äta, och hur ska de orka vara ute och leka på eftermiddagen och klara sig ända till fem-sex-tiden tills det blir middag hemma? Och det där med efterrätten. Jag tycker att barn ska äta mat så de blir mätta, inte tvinga i sig maten. Det får man ingen matglädje av. Självklart ska de inte strunta i att äta mat för att de vet att det blir efterrätt, men om de inte orkar mer så är det bra så.

Här hemma tvingar vi aldrig barnen att äta något som de absolut inte vill. Vi uppmuntrar dem att smaka, och säger att om de vågar smaka är det het okej att spotta ut på tallriken om de tycker att det är äckligt, men utan att göra en stor affär av det. Det kan aldrig vara bra att tvinga i sig mat som man inte klarar att svälja.

Vi brukar inte ha någon efterrätt på vardagar, men idag var det rätt.

Vi bakar pepparkakor mest varje dag

Baka pepparkakor är bra att sysselsätta barnen med när man kommer hem från fritids och dagis och alla är trötta. De bakar litet grand medan jag lagar mat och är nöjda och glada. Om man gör en pepparkaksdeg så håller den ju länge, så det är bara att ta ut en lagom bit varje dag.

Klara bakar lussekatter

Extra fina blir de serverade på rött Blå eld-fat.

Blåbärsbruden

Blåbärsmuffins ville Klara baka igår. Okej, det gör vi, sa jag. Och under tiden vi bakade åt Klara litet blåbär och blev så här snygg om läpparna. Sen när de var klara sa hon att hon ville ha chokladsås på. Jag ville inte vara nån tråkmamma som säger nej, så jag sa att jag inte trodde att det var så gott ihop, men att hon kunde få ha det på sina. Bara sina egna, inte alla, sa jag tydligt flera gånger. Sen gick jag iväg och pratade i telefon med min mamma en stund. När jag kom tillbaka hade hon haft chokladsås på alla. Mamma, jag glömde, sa hon till sitt försvar.

Som det ska vara

Pappa har kommit hem från sjukhuset. Jag har bakat bröd och lagat potatissoppa med citron och timjan.

Sånt jag blir glad av – svartvinbärsmacaroner och vänner

Faktum är att jag tror att svartvinbärsmacaronerna som jag komponerade till min födelsedag är det mest lyckade och raffinerade bakverk jag åstadkommit. Så när mitt gamla gäng från gymnasiet skulle träffas förra helgen var det givet att jag skulle baka svartvinbärsmacaroner och en hel del andra kakor. Vi har ju ändå fikat oss igenom gymnasiet och efter det, på Uppsalas kaféer och hemma hos varann. Helgen var för övrigt fantastisk. Tänk att nio personer hade tagit sig från Paris, Enköping och en massa andra ställen för att hänga en hel helg. Och eftersom flera har frågat om receptet på svartvinbärsmacaronerna kommer det här.

Vardagslyx

Hemmagjorda köttbullar och hemlagat potatismos

Roligare än sushi-framför-datorn

Sushi framför datorn var en typisk sån där grej jag tog till när jag jobbade ute på Essingen och hade mycket att göra, inget roligt lunchsällskap eller kände mig asocial. Litet sorgset och trist. Betydligt roligare var det när de här galna sushi-skeppen kom in på Ayakos sushi på Geijersgatan igår när jag åt middag med min gamla korridorskompis Erik. I december är det 20 år sedan vi lärde känna varann, för det var i december 1989 som jag flyttade in i korridoren på Arken. 20 år. Det ni. Halva mitt liv faktiskt.

Långkok är höstmat

Så härligt med pepparrotskött! Typisk mat som man lagade på 50-talet också. Passar finfint att servera i underbara Picknickkarotten av Marianne Westman. Det är gul lök på karotten och den är ur Picknick II-serien som har litet spetsigare former och med bara en sorts grönsak på varje del. Picknick I-skålen med pressad potatis i har många olika grönsaker på dekoren. Såsen serverade jag vid sidan om i förhoppning om att barnen skulle äta köttet då. De smakade men gillade inte, så de fick uppvärmda plättar från i torsdags istället. Alla blev nöjda.

Sista septemberkalaset

Nog för att jag tycker att det är härligt med kalas, att planera, baka, använda alla fina koppar, men nu får det räcka för ett litet tag. Det blir så många på rad i september. Idag har vi haft 7-årskalas för Viggo med släkten. Vi fick tända tårtljusen igen, för Klara ville också blåsa. Jag är inte säker på att Viggo kom sig för att äta tårta. Han var så upptagen med att bygga en av alla sina nya legobyggsatser. Min brorsa försökte leka hjälte genom att få tag på den där jämrans musen som har huserat i Klaras rum de senaste dagarna, men den syntes inte till.

Gröna små blad i drivbänken

Jag gjorde en drivbänk av gamla sandlådan och några gamla innerfönster från Öregrund, och så sådde jag en höstsådd på vinst och förlust. Några sorters sallad och ruccola, rädisor, slätbladig persilja, dill och isop. Nu tittar allting upp!

Äntligen håller tomaterna från mamma på att mogna

Det är så härligt med hösthallon

Och när vi hade fikat hela eftermiddagen plockade jag fram litet mera

Hos mig äter man tårta och bakelser med tårtgafflar med teakskaft

Kalasar bara

Midnatt har passerat. Nu är det faktiskt min 40-årsdag. Idag har jag firat med familjen. Mina föräldrar och syskon har varit här, och mammas fina faster Karin som bor här i Uppsala kom och överraskade mig. Min svägerska Karin sa att hon aldrig hade sett så många kakor. Själv kom jag aldrig till tårtan och svartvinbärs- och chokladtryffelpajen. Det räckte bra med kakorna. När man har fina kakburkar tycker jag förresten att det är fint att servera direkt ur dem. Och kanelbullarna, dem glömde jag i frysen. Jag tar fram dem imorgon. Då blir det mera finfint fika med några kompisar.

Kan för övrigt meddela att svartvinbärsmacaronerna blev to die for. Sådan perfekt balans mellan sötma och syrlighet. svartvinbärspurén gifte sig perfekt med smörkrämen.

Förresten, apropå småkakor. Min mormor sa en gång att även om man skulle servera sju sorters kakor så fick man aldrig ta mer än två när man var bortbjuden. Sånt strunt gäller inte hemma hos mig. Jag serverar glatt nio sorters kakor, och man får äta hur mycket man vill av hjärtans lust. Fattas bara annat. Jag gillar överdåd.

Kidnappad

Litet konstigt tyckte jag allt att det var när Andreas sa att vi skulle ta en arbetslunch och prata om rutiner. Vad då, just rutiner vore väl enklare att sitta på jobbet och gå igenom? Och vore det inte avsevärt mycket roligare att snacka om veckans skivsläpp, bakning och andra väsentligheter? Fast det där var ju bara ljug, för jag blev kidnappad till lunch på Mäster Anders och blev uppvaktad litet i förväg på 40-årsdagen av mina kollegor. Mycket trevligt! En fänkåls- och majssoppa, stekt strömming med potatismos och skirat smör och så en liten pralin med anis och persika som avslutning. Dessutom fina presenter, Tusen svenska klassiker – Böcker filmer skivor tv-program från 1956 till i dag och riktigt fint jasminte från In the Mood for Tea. Det ska jag dricka imorgon när jag ska sitta hemma och jobba med nyhetsbrevet.

Kalasbakar

Närmast maniskt bakar jag kaksort på kaksort och fyller kakburkarna medan jag lyssnar på P1. Har fortfarande på mig nattlinnet, men tänkte duscha och klä på mig så jag kan tvätta fönstren. September är kalasmånaden, för då fyller både jag, min mamma och Viggo år. Och i år är det ju litet extra eftersom jag fyller 40 år om precis en vecka.

Den stora festen får vänta till senare i höst. Först ska köks- och badrumsrenovering till stånd. Men på lördag kommer mina föräldrar och syskon och firar mig, och på söndag, som är födelsedagen, kommer några få vänner och hänger med mig, vänner som är litet som familj för mig. Men oroa er inte ni andra, det blir stor fest senare, och jag lovar att det blir massor av kakor då också.

Vad jag har bakat än så länge? Mummakakor, bondkakor, chokladkolasnitt, kolasnitt, schackrutor, syltkakor, drömmar och nöttoppar. Men det är ju massor av dagar kvar, så jag hinner baka mera! Och så måste jag kila förbi nån loppis och köpa fler kakburkar. Det här går ju inte.