Nobelmiddag på Kadettgatan
10 december 2009 22:38 | Allmänt, Ätbart, Bilder | 6 kommentarerJa, en vanlig torsdagsmiddag blev det då. Plättar och pannkakor. Och så fick det bli glass till efterrätt. Både Viggo och Klara hade fått Nobelmiddag till lunch i skolan och på dagis. Eftersom maten lagas på Viggos skola och levereras till dagis var det samma mat. Toast Skagen till förrätt, något kött och potatisgratäng och svampsås till huvudrätt, och så vaniljsås med frukt i till efterrätt.
Viggo som är mer kinkig med mat hade smakat på köttet som han inte tyckte om. Det andra var kladdigt, så det åt han inte. Men pizzasallad hade han ätit istället. Jag tror kanske inte att det brukar serveras pizzasallad på riktiga Nobelfesten, men tur att det fanns i skolan. Och efterrätten kunde han så klart inte äta. ”De hade ju blandat frukt i vaniljsåsen, mamma.”
Klara som tycker om allt möjligt och att smaka på nya saker hade ätit av allt, men hon hade inte orkat äta upp all mat. Då fick hon inte efterrätt. När jag frågade henne om det berättade hon också att man inte får mellanmål om man inte ätit lunch. Jag frågade mer om det, om hon inte hade fått något mellanmål idag. Men jo, det hade hon. Om man inte äter upp maten får man ingen efterrätt. Om man smakar på maten och äter en del får man mellanmål, men om man vägrar äta något på lunchen får man inte något mellanmål. Jag tycker att det är helt galet. Det måste finnas andra sätt att få barnen att äta, och hur ska de orka vara ute och leka på eftermiddagen och klara sig ända till fem-sex-tiden tills det blir middag hemma? Och det där med efterrätten. Jag tycker att barn ska äta mat så de blir mätta, inte tvinga i sig maten. Det får man ingen matglädje av. Självklart ska de inte strunta i att äta mat för att de vet att det blir efterrätt, men om de inte orkar mer så är det bra så.
Här hemma tvingar vi aldrig barnen att äta något som de absolut inte vill. Vi uppmuntrar dem att smaka, och säger att om de vågar smaka är det het okej att spotta ut på tallriken om de tycker att det är äckligt, men utan att göra en stor affär av det. Det kan aldrig vara bra att tvinga i sig mat som man inte klarar att svälja.
Vi brukar inte ha någon efterrätt på vardagar, men idag var det rätt.
6 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Ja, här på Idrottsgatan var Nobelmiddagen isterband med kokt potatis och rödbetor. Vi såg prisutdelningen, som var mycket fin. Sen åt vi isterband. Därefter var vi i Domkyrkan och lyssnade på Musikklassernas Luciakonsert. Och nu har vi sett och hört talen vid Nobelmiddagen. Alla tre kvinnor som talade var mycket bra. Och jag är mycket imponerad och gripen av Hertha Müller. Jag lyssnade på hennes Nobelföreläsning i radio tidigare idag. Hon är verkligen en värdig pristagare 100 år efter Selma Lagerlöf.
Bra att barnen fick efterrätt hemma!
Comment by birgitta dahl — 2009-12-10 23:03 #
Åh, isterband som är så gott!
Comment by Kerstin — 2009-12-10 23:07 #
Jag trodde verkligen man slutat straffa barn som inte tycker om maten! Jag minns när jag var liten och tvingades äta upp mat jag inte tyckte om. Vid ett tillfälle satt jag i matsalen hela lunchrasten och grät. Inte så pedagogiskt!
Comment by Åsa — 2009-12-11 7:48 #
Sånt där trams med maten gör mig så arg. Mat ska vara något positivt och trevligt, inget man använder för att straffa barnen med.
Det är klart att barn har svårt att själva se hur mycket mat dom ska ta, om de får lägga upp maten själva på tallriken. Och får dom inte lägga upp själva kan man aldrig säga att dom måste äta upp allt.
Och att låta dom vara utan mellanmål, oavsett anledning, helt oacceptabelt. Sånt här gör mig så arg.
Comment by Helene — 2009-12-11 9:58 #
Jag smäller av. Fy vilken dum matstrategi. Är du säker på att hon inte hittar på? Om jag varit du hade jag hade jag gått i taket. Hon fick ingen efterrätt för att hon var mätt. Va!? Vart bor Klaras dagisfröknar?
Comment by Pernilla — 2009-12-11 19:55 #
Även jag har suttit hela rasten och kämpat med skollunchen. Så blev jag fiskfobiker på livstid också.
Comment by Mikkis — 2009-12-12 16:12 #