Sjukrapport

Klara hade rätt hög feber i natt och kräktes vid tolvtiden. Hon kräktes litet mer när hon drack välling på morgonen, men jag är inte säker på att det är vinterkräksjukan. Då borde det vara värre. Många barn kräks när de får feber. Viggo är inte sjuk, men han är hemma med oss. Dels vill jag inte att han ska vara på dagis om det är kräksjuka, för då blir nog han också sjuk idag, och dels måste jag ju släpa iväg med Klara för att hämta honom om han är på dagis. Klara sitter just nu i mitt knä och tittar i en Miffybok med flikar. Hon har det bra. Men min e-legitimation hade gått ut, så jag var tvungen att ringa till försäkringskassan.

Hängig Klara

Idag har Klara varit hängig. Hon har snuva och ganska hög feber. Men medan hon sov middag hann jag baka persiskt bröd och maränger. Dante och Magda kom och hälsade på och käkade middag med oss. Det blev persisk mat, och till efterrätt hemmagjorda mockabakelser. Och Inger och Bengt var förbi med en kasse äpplen från Storvreta. Imorgon stannar jag hemma med Klara.

Vad är kultur?

Igår var det Kulturnatten här i Uppsala. När Bo cyklade ner på stan efter lunchen för att gå ett ärende mötte han ett gäng medelålders vuxna som gick och bar på en massa öl. Varför ska man hälla i sig massor av öl mitt på dan, eller för den delen vilken tid som helst på dygnet? Är det ok för att det är Kulturnatten? Jag trodde kultur handlade om något annat.

På kvällen ställde jag upp och jobbade på Kafé Mumrik 18.00-20.00. IOGT-NTO och NBV hade kulturaktiviteter på Drabanten hela dagen och kvällen. När jag cyklade hem vid åttatiden hade det börjat skymma, och jag är inte säker på om baklyset funkar. Det går inte att se själv från cykeln när man har barnsadel. När jag kom ut ur viadukten vid polishuset kom en stor klunga poliser i backen, på väg in mot stan. Framför mig cyklade en kille utan lyse. När han såg poliserna tvärvände han. Poliserna garvade. Inte för att det är oviktigt med cykellysen, men de hade nog viktigare saker att göra den här kvällen. Som att ta hand om fulla vuxna som ställer till en massa skit. För alkoholen är ett vuxenproblem, och inte fan är det kultur.

Mera Matti

Sorry att jag lade ut en länk till min brorsas musik som inte funkade. Nu har jag haft kontakt med honom. Det är ny musik på gång som snart läggs ut, men det finns i alla fall en gammal låt att lyssna på här.

Och här är turnélistan:

22-Sep SW E Borlänge Bolance

04-Oct SW E Stockholm Debaser Medis

05-Oct SW E Norrköping Trappan

06-Oct SW E Kalmar Palace

07-Oct SW E Göteborg Sticky Fingers

11-Oct SW E Malmö KB

13-Oct SW E Halmstad B & B

14-Oct SW E Karlstad Arena

18-Oct SW E Växjö Cafe De Luxé

19-Oct SW E Linköping Platens

Det är alltså Mando Diaos turné, och Matti spelar i förbandet med Gabriel Munck. Någon som vill följa med och lyssna i Stockholm 4 oktober?

Min rockstar-brorsa

Min lillebror Matti är ju värsta coola. Han ska på turné med Mando Diao. Han spelar i ett band med Gabriel Munck, och de ska vara förband åt Mando Diao på turnén. Matti gör även egen musik, och den kan ni lyssna på här. På dagarna när han inte är rockstar jobbar han som barnpsykolog på BUP i Vällingby. Han är bra, min bror. Här får ni se ett kort på oss taget i augusti 1980, när Matti skulle börja skolan. Jag var nästan 11 år.

Bycc upp ditt ord förråb

Jag sitter i Våra Gårdars förbundsstyrelse, och har arbetat en del med att ta fram en grafisk profil för organisationen. I det arbetet har vi engagerat min kollega Anton, som är grafisk formgivare. Han gjorde en justering av logotypen, som är i typsnittet Antique Olive, eftersom det i den ursprungliga logotypen var förvrängt. Anton har bland annat justerat den så att den använder typsittet som det ska se ut. Det innebär att G inte har ett streck som går in i bokstaven. Detta var det vissa som inte gillade när vi presenterade den grafiska profilen, och som hävdade att folk skulle läsa Våra Cårdar. Det tyckte inte vi. Den alltid lika hjälpsamme Magnus Andersson mejlade mig en bild av en enkrona, och undrade om folk läste Carl Custaf också.

Nu hittade Bo den här auktionen på Tradera, med en bok som använder samma typ av G på framsidan. Det verkar som den mannen skulle behöva behålla sin bok istället.

Ljuvligt skönt att sitta hemma och jobba

Idag sitter jag hemma och jobbar, och tar mig friheten att lunchblogga litet, i brist på lunchsällskap. Lämnade barnen hemma hos mina föräldrar i morse, och så kommer de hit lagom till middag ikväll. Det är så ljuvligt skönt att sitta ensam hemma och jobba. Inga som kommer och stör som på jobbet. Inga barn som klänger på mig. Sitter i soffan med datorn på soffbordet. Brygger te i kanna. Det gör jag sällan annars sen jag fick barn. Bara när vi har gäster. Men det är ju mycket trevligare att brygga i kanna än i koppen. Själva proceduren har ett egenvärde. Mummablandning och jubileumsblandning. Och så dricker jag ur en Blå Eld-kopp. Den ultimata formen på en tekopp.

Nöjda barn

Idag var mamma och pappa här med barnen, eftersom dagis var stängt för planering. De har haft det superbra. Klara har varit så glad och trygg och nöjd hela dagen. Det är klart att det är toppen när de får full uppmärksamhet och vuxna som hela tiden leker med dem och läser böcker för dem. Och så har de ätit stora lass. Plättar och pankakor till lunch och pasta med bacon till middag. Och jag och Bo fick komma hem och få middagen serverad.

Grymt bra illustratörer

Två riktigt bra illustratörer, som både har gjort egna barnböcker och illustrationsuppdrag i andra sammanhang:

Stina Wirsén

Joanna Rubin Dranger

Sushi på annat håll

Idag åkte jag in till city och åt lunch med min gamla kompis Maria L. Det blev sushibuffé. Så roligt att träffa Maria igen. Vi ses alldeles för sällan. Efter lunchen var jag in på NK och kollade på Odd Molly-kläder. Deras höstkollektion är fantastisk, men det blev inget. Det är så dyra kläder. Men kanske att jag köper något begagnat från dem på Tradera.

Klara satt i sandlådan och lekte när jag kom till dagis, och var inte ledsen alls. Och hon fortsatte att leka i sandlådan när vi kom hem. Jag gjorde en riktigt god risotto med grönsaker och räkor, och barnen åt bra. Viggo är ju tramsig med mat, och vill ha allt separerat, men han åt faktiskt riktigt mycket av räkorna och riset, när han hade sorterat upp det. Och rå morot och paprika åt han medan jag lagade maten, så det var en bra middag.

Jag har städat litet här hemma, för imorgon kommer mina föräldrar och tar hand om barnen, eftersom dagis är stängt för planering.

Dagistjejen Klara

När jag kom till dagis för att hämta Klara och Viggo, var Klara inte glad, men personalen sa att hon hade varit glad nästan hela dagen, och att det märktes att hon var en glad tjej. Hon kände väl på sig att det var dags för hämtning, och undrade varför jag inte kom. Vi klädde på oss och jag trampade hem med barnen i cykelkärran. Tungt var det när det blåste motvind.

Hemma var vi ute i trädgården ett tag, och jag tog in litet morötter till middagen. Klara åt plommon och ville sticka iväg ut på gatan hela tiden. Så gick vi in, och jag satte igång med köksbestyren. Eftersom jag bara skulle värma färdiga köttbullar och göra pulverpotatismos till middag tänkte jag vara duktig och göra en äppelpaj. Vill så gärna hinna göra trevliga och mysiga saker. Viggo satte sig och spelade muminspelet och Klara var med mig i köket. Hon drog fram pallen till köksbänken och klättrade upp och pillade på allt hon kom åt. Hon var nöjd. Plötsligt hade hon fått tag i en förpackning post-it-lappar, den smala varianten som man har som bokmärken. Gissa hur många sekunder det tar att dra loss alla, en och en. Jättekul. Medan vattnet till potatismoset kokade upp i vattenkokaren och köttbullarna var i mikron gick jag ut för att hämta en grej i vardagsrummet. Viggo var också i köket. Plötsligt ropade han ”mamma, Klara är busig”. Jag rusade ut i köket, och Klara hade skjutit fram en stol till den andra köksbänken och hällt ut massor av potatismospulver över spisen, stolen och sig själv. Hon stod och slickade pulver från ryggstödet. Bara att sätta igång att totalsanera.

Efter middagen blev det totalsanering av Klara i badkaret, för hon hade kladdat rätt bra även med det färdiga potatismoset. När barnen tittade på Bolibompa trodde jag att de skulle somna, men efter ett tag sprang de fram och tillbaka och skrattade. En säker indikation på att de är skittrötta och gör allt för att kämpa emot. Nåväl. Halvåtta tog vi varsitt barn och gick och lade dem. Jag läste för Viggo. Ikväll blev det Pernilla Stalfelts Bajsboken, Grete Janus Hertz Lisas och Lenas födelsedag och Betty Yurdins Det sitter en tiger i tekannan. Viggo skrattade hejdlöst åt Bajsboken. Kvart över åtta smög jag ut från en sovande Viggo, och då hade Bo redan fått Klara att somna. En alldeles vanlig eftermiddag/kväll med barnen.

Pinsamheter från 80-talet

Ikväll visade de filmen G på TV. Jag satt och såg hela filmen, och tyckte den var otroligt pinsam. Men när den var ny 1983 tyckte jag att den var fantastiskt bra. Då var jag 14 år, och man kan ju ändra sig. Annars har jag sett en hel del amerikanska 80-tals-ungdomsfilmer senaste året, och slagits av att de faktiskt var riktigt bra. En höjdare är till exempel Breakfast Club från 1995. Det tyckte jag då, och det tycker jag nu. Den har jag sett många gånger. Och faktum är att jag nu tycker att Dirty Dancing från 1987 är riktigt kul. Det tyckte jag inte då i gymnasiet. Då var jag alldeles för seriös och tyckte att det var en pinsamt dålig film. Så det kan gå.

Slita och släpa och vila ut

OK. Nu har jag vilat i två dagar, så gott det nu går med en Viggo och en Klara som pockar på uppmärksamhet. Innan helgen sov jag alldeles för litet flera nätter. Satt uppe sent och jobbade, och barnen vaknade mycket på nätterna. Och torsdag och fredag var jag kompledig och jobbade med att förbereda för nattkaféet på Mumrik för DSS-en. Handlade en massa i olika vändor, både på stan och med bil tillsammans med Ullie. Och bakade och bakade, och fixade i ordning i lokalerna, så det skulle se snyggt ut. Det var ju otroligt viktigt att det blev bra, eftersom det var det första intrycket som folk ute i landet skulle få av oss som kongressarrangörer nästa år. Vi hann väl inte allt vi skulle, och folk började ju komma mycket tidigare än det var sagt, men vi hann ganska ok. Och folk fick plats, och det verkade som de trivdes, det lilla jag hann cirkulera i lokalerna. Marias lillasysters band som spelade folkmusik var grymt bra. Men när klockan var kvart i två på natten, och vi äntligen fick gå hem, var jag så trött i kroppen.

Under i stort sett hela 90-talet, när jag pluggade och de första åren jag jobbade, höll jag på massor med Kafé Mumrik. Jag lade nog ner 20 timmar i snitt i veckan på ideellt arbete med kaféet. Jag handlade, fixade personal, bakade, fixade med lokalen och höll kaféet öppet. Vi hade öppet fredag- och lördagkvällar 20.00 till 01.00. Det var naturligtvis många andra som också jobbade med Mumrik, men jag kan ärligt säga att jag slet avsevärt mest med kaféet under några år. Ofta var klockan tre på natten när jag kom hem efter att ha stängt och städat. Fötterna värkte och jag var så trött. Under de första åren hade vi rätt dåligt med kunder, men sedan lossnade det och Mumrik blev otroligt populärt bland Uppsalakidsen. Vi kunde inte släppa in alla som ville in. Det var en otroligt bra känsla när man hörde några tonåringar på bussen som snackade om att de skulle till Mumrik på helgen, eller mötte ungdomar på stan som var stammisar, och som hälsade glatt på mig. Många UNF-are var det som kom och gick, och några blev kvar i rörelsen. Så är det ju. En massa ungdomar går med och är jätteengagerade ett tag, för att sedan gå ur. Och det har ett egenvärde, för det har definitivt en förebyggande effekt, även om de bara är medlemmar ett tag. Jag avskyr när iggisar är bittra över UNF-are som inte stannar kvar i rörelsen eller på orten. Jag förstår att de hoppas på att få påfyllning i IOGT-NTO-föreningen, men det är faktiskt meningsfullt med alla som är med bara något år. Men visst värmer det i hjärtat när man träffar en gammal UNF-are som man inte sett på flera år, som kommer tillbaka och jobbar. Det gjorde jag i fredags. En tjej som gick i högstadiet då när det begav sig, och nu var hon plötsligt där igen och jobbade i kaféet. Sådant är värt alla sena kvällar med trötthet och ont i kroppen. Det tänkte jag på när jag cyklade hem i natten.

Så igår var jag sjukt trött. Ville sova mera och vila kroppen mera. Men det går inte när man har småbarn. Vår bröllopsdag var det faktiskt också. Det blev en lugn dag hemma. Vi hade tänkt åka en sväng och plocka svamp, men jag var för trött och det regnade galet mycket. Idag blev det också en lugn dag. Viggo och Bo var på bio och såg Bilar, och svågern Per var här och käkade lunch med mig och Klara och lajjade med Klara.

Och barnen somnade tidigt ikväll. Skönt. Jag har softat framför teven.

Plastjesus & jag

Hahahaha. Lydia har äntligen skaffat en blogg som inte är en hemlig dagboksblogg. Som vi har tjatat på henne. Och det ser ju lovande ut. Det var Bo som upptäckte det för att han har nån sorts sökningar på knuff.se efter Kokk och en del annat, och Lydia har länkat till min blogg. Om jag hade haft tid och ork de senaste dagarna att gå in på min egen webbplatsadministration för att blogga hade jag upptäckt det, för där listas länkar till mig på startsidan. Men jag har haft så fullt upp med förberedelser inför nattkaféet igår kväll på DSS-en. Jag återkommer snart med rapport om detta, när jag fått tillbaka orken.

Äpplen, någon?

Finns det nån som har en massa äpplen som ni vill bli av med? Vi tar gärna emot en kasse till Kafé Mumrik på Drabanten. Vi behöver baka många äppelpajer till kaféet på fredag när det kommer 300 personer från hela landet till IOGT-NTO:s, UNF:s och Junis distriktsstyrelsesamling.

Förhandstitt på foton

Nu har jag lämnat barnen på dagis. Det har jag inte gjort sedan innan jul, för sedan har ju Bo varit föräldraledig och skött det. Det gick bra att köra barnen med cykelkärran. Klara blev naturligtvis klängig när vi kom fram och hon fattade vad som var i görningen, och hon var ledsen och sträckte sig efter mig när jag gick. Men hon var inte hysterisk. Man måste stålsätta sig, göra processen kort och gå därifrån. Det känns hårt, men det är bäst för barnen. Stannar man länge jobbar de bara upp ännu mer känslor.

Nu ska jag sitta hemma och jobba idag. Jag har sammanträde med fastighetsstyrelsen 16.00, och det skulle bli så kort tid att arbeta om jag åkte fram och tillbaka till Stockholm. Jag kommer att sitta hemma och jobba en dag i veckan från och med nu. Det får man om man har barn på förskola, enligt en skriftlig policy på min arbetsplats. Det tycker jag är bra. Man spar in restiden en dag, och skönt att sitta mera ostört och jobba.

Jag ska bara lägga ut ett par foton som jag har testat att scanna in. Sedan får ni tåla er tills jag har tid att fixa flera.

Det här är från Folkungagatans förskola 1974/1975. Jag pysslar med makaroner, klister och glitter. Jag älskade att pyssla när jag var liten, och det gör jag nu också.

Från en fotoautomat 1977. Då var jag 8 år.

Kullamannen och utgrävningar i kartongerna

Idag har jag jag gått igenom allt som vi har stuvat in i bastun. En del har jag burit ut i garaget, och så har jag hittat en massa saker som har varit försvunna. Till exempel alla fotoalbum. Jag har tänkt scanna in en del foton från olika åldrar, några bilder från barndom, över tonår till idag, och så ska jag lägga ut här på bloggen. Så får ni se hur jag såg ut förut. Och så hittade jag en massa gamla kläder. Snygga secondhandkläder från 60-talet som jag köpte när jag var student. Skulle behöva gå ner några kilo till för att komma i dem. Och en otroligt fin balklänning från 50-talet i dimfärgad tyll i många lager, också köpt på second hand under studenttiden. Den hade jag på en vårbal för många många år sedan.

Barnen somnade vettig tid ikväll. Sedan tittade vi på ett avsnitt av den fantastiska tv-serien Kullamannen från 1967. Allt är verkligen precis så bra som man minns. Snyggt svartvitt foto, spännande, coolt. Och åtminstone två av barnen som är med där, är med i en annan favoritserie från barndomen, Kråkguldet.

Flugsvampar ska man gå runt

Det blev en kort svamputflykt till Björklinge igår före lunch. De har byggt en ny väg mellan Björklinge och Vattholma, men faktum är att det nu var lättare att parkera vid den lilla skogsväg som vi brukar parkera vid när vi ska plocka svamp. Trots att det har regnat rätt mycket på senaste tiden var det inte särskilt vått i skogen. Och den omtalade svampexplosionen har väl inte riktigt kommit igång. Vi hittade några få kantareller, och det var nog inte för att någon annan varit där tidigare, för det fanns över huvud taget inte så mycket svamp. Hade det varit svampexplosion hade det funnits massor av svampar som folk inte plockar. Men det är definitivt på gång. Hoppas vi hinner ut en sväng nästa helg också.

Annars plockade Viggo mest kottar som vi måste bära hem. Och så deklarerade han att flugsvampar ska man gå runt. Här visar Viggo just det.

Här tittar familjen på en jättestor myrstack.

Designtorget öppnar i Uppsala

Jag har länge funderat på vad det skulle bli av Järncitys gamla lokaler på Svartbäcksgatan. Det var nog ett år sedan de stängde, och det är ju bra läge på gågatan mittemot stadsbibblan. Nu är hela skyltfönstren tapetserade med reklam om vad som ska öppna i slutet av september. Det blir en minigalleria med Designtorget, klädkedjan STUK Manufaktur, Apple/Macoteket och nya kafékedjan Barista. Det låter bra, tycker jag.

Designtorget har bra sortiment. Dit kan man alltid gå och hitta något om man ska ge bort en present. Det är bra kvalitet och formgivning som känns modern, men finns både billiga och dyra grejer. Om man jämför med Uppsalas Stickspåret i Östra station, så känns Stickpåret ganska ok, men inte lika kul som Designtorget, och gamla Öster om ån känns just gammal och omodern. Det känns likadant som i mitten av 80-talet, och det är ju inte så kul.

Plastjesus och kristen censur

Min roliga och coola arbetskamrat Lydia envisas med att bara ha en hemlig dagboksblogg, så därför kan hon inte berätta för hela världen om denna roliga och alldeles sanna historia som vi fick höra på lunchen här om dagen. Den känns extra aktuell så här i valrörelsen, så därför återberättar jag den. Lydia är pinstvän och kommer från en pingstvänssläkt. Hennes mormor var väldigt stäng och när Lydias moster i tonåren hade satt upp en affisch med Humphrey Bogart med cigarett i mungipan på väggen i sitt rum, måste mormodern ingripa med censur. Hon tog helt enkelt och klistrade över cigaretten med en pratbubbla där det stod ”Jag röstar på KDS”.

Så var det med det. Och plastjesus då? Det är en liten figur som står på Lydias skrivbord. Man kan vrida på Jesus armar så att han vinkar och så. Hon har en ganska avslappnad relation till den kristna kitsch som finns på ställen som Gospelhörnan. Själv har jag en gång fått ett vykort postat till mig, som var inköpt på Gospelhörnan. Motivet var ”Jesus knackar på din dörr”, och det var ett sånt där 3D-kort där motivet rör sig när man vickar på kortet. (När jag var liten hade jag ett sånt kort med Mowgli, som jag tyckte var fantastiskt fint.) Det var mina korridorskompisar Erik, Paula och Nine som hade skickat det till mig utan att skriva något på det. Jag hajjade inte att det var från dem och blev paranoid eftersom jag trodde att nån kristen galning var efter mig. Nine läste visserligen till präst, men var verkligen ingen galning.