Darjeeling

Idag när jag sitter hemma och jobbar dricker jag Darjeeling som min mamma hade med sig från Indien, där hon nyligen var på UNICEF-uppdrag.

Jag älskar fina och arbetade förpackningar. Jag vet att det är onödigt, men det känns lyxigt och glimrar till i vardagen.

Lux

Om några veckor får vi ny kommunikationschef, och Per Åke slutar som tillförordnad. Eftersom Lydia ska iväg på långsemester passade vi på att ha avtackningslunch redan igår. Vi åkte till Lux på Lilla Essingen. Riktigt trevligt! God mat och fin inredning.

Per Åke

Lydia

Karin och Mårten

Jag och Lydia fick varsin kanna te. Kanske inte min stil på keramiken, men lyxigt!

Lyxigt var det också på toan. Litet annan standard än på haken på Stora Essingen. En vas med orkidéer som snittblommor (levande, inga tygblommor om ni trodde det), bjudtandborstar och en hög med rena frottéhanddukar, att använda en för varje gäst. Lydia sa att de hade snott idén från henne…

Så

Barnen är på dagis. Jag sitter hemma och jobbar idag. Så nu är det lugnt, och jag sitter här i nattlinne och kofta och rufsigt hår och dricker te ifred. Ganska oglammigt men skönt. Det blir ett annat tempo när jag inte behöver stressa till bussen och tåget. Och jag kan vara mer koncentrerad när jag jobbar.

Små solar i leran

I eftermiddags tog jag barnen på promenad till Röbo, och efter envist letande hittade jag tussilago i leran. Himlen var grå, men de lyste som små solar. Jag är barnsligt förtjust i att plocka vårblommor.

Det är Artur som visslar

I fredags var jag på Skansen och planerade verksamheten på Brofästet. Brofästet är ett ordenshus som har tillhört IOGT-logen 1888 Brofästet. Huset stod tidigare i byn Raklösen, alldeles utanför Ullfors, som i sin tur ligger sex kilometer söder om Tierp i norduppland. Det flyttades till Skansen 1996, och visar hur det såg ut i en IOGT-lokal vid 1920-talets slut. Jag har själv jobbat där som museivärd förut, men nu för tiden har jag bara hand om rekrytering och utbildning och arbetsledning av museivärdarna, och är med och planerar vad som ska hända i huset.

Vi satt i Jakobsberg, som är en byggnad på Skansen där kulturhistoriska avdelningen håller till. Den är en gammal malmgård från slutet av 1600-talet och har flyttats från Hornstull. Det är verkligen en speciell känsla att sitta där och ha möte och dricka te. Såklart att man kan räkna med att få gott te, bryggt i kanna.

Det blåste ganska friskt i fredags, och plötsligt när vi satt där och spånade idéer om historiska brandtal och Rusets fånge visslade det till.

”Det är Artur som visslar”, sa trevliga Annika som är museiintendent på kulturhistoriska avdelningen. ”Han har gått ut ur min garderob i morse också. Dörren stod öppen.”

Med Arthur syftade hon naturligtvis på Skansens grundare, Artur Hazelius. Det brukar vissla ibland när vinden viner runt knutarna, och då brukar de säga att det är Artur. Och om annat besynnerligt som försiggår.

Helmers 2-årskalas

Igår var vi på 2-årskalas hemma hos Helmer, Magnus och Maria. Vi var sex vuxna och fem barn, alldeles lagom för en rolig och avspänd eftermiddag för både barn och vuxna. Freddan, Eva, Axel och Klas var också där.

Paketöppning

Bo köpte några uppsättningar ryska klotsar för ett par år sedan, som vi har haft som presentförråd. Det här var sista lådan. Jag vet inte om Helmer uppskattar ryska bokstäver så mycket, men Magnus gör det i alla fall. Men det var roligt att leka med klotsarna.

Fantastiskt gott fika såklart.

Vi dansade litet till Beatles och Amy Winehouse.

Byggde koja.

Banan- och duplostund.

Och så stannade vi på kvällen och åt god persisk mat från Saffran Polo.

Motvikt

Det här är också Klara, igår på Helmers 2-årskalas. Finaste tjejen i världen. Men det är hon när hon busar också.

Jag ger upp

Man behöver bara ringa ett kort samtal, hänga upp en maskin tvätt eller gå på toa, så kan man vara säker på att Klara har gjort något bus. Nyss i köket. Klara hade klättrat och tagit fram en påse socker och hällt ut under matbordet. Och så hade hon dragit ut massa hushållspapper. Och suttit mitt i röran och geggat. Hon var väldigt nöjd, men också väldigt medveten om att man inte får göra så. Senast igår kväll städade jag köksgolvet.

Så jag ger upp. Retirerar. Går och lägger mig under täcket. Det blir nog ingen mat idag.

Jo, det är klart att det blir. Nu skärper jag mig. Andas. Lugn och fin. Om fem minuter går jag ut i köket och städar upp och sätter igång med maten. Jag är ett under av tålamod.

Nu

kanske ni tycker att jag är knäpp i huvudet som sitter uppe och bloggar halvtre på natten, när jag brukar klaga på att jag inte får sova tillräckligt. Men jag somnade inne hos Viggo när jag hade läst saga för honom och sov i två timmar. Naturligtvis borde jag ha gått och lagt mig igen i min egen säng när jag vaknade, istället för att börja hänga tvätt och ta itu med jobb och annat, men det gjorde jag inte. Och sen är jag igång och pigg. Eller pigg vet jag inte. Men nu ska jag gå och lägga mig. Jag lovar. Nu.

Bra känsla

Känslan av att hinna dela vardagen med en kompis trots att man är sliten småbarnsförälder med alldeles för litet tid, den är bra. Idag var Malin här och hälsade på med Svante. Jag blir så glad av den vardagssituationen. Malin som plockar ur diskmaskinen medan jag lagar mat hemma i mitt kök. Och det ständigt pågående samtalet om allting, även om det har varit långa uppehåll ibland. Vi har känt varann sedan gymnasiet, och vi bodde ihop i fina lägenheten på Vindhemsgatan.

Och fina lilla Svante. Malin tycker att han liknar Klara som bebis. Jag håller med. Mörka håret och fina bruna pepparkaksögonen.

Ideella drivkrafter

Erik skrev igår om varför man gör ideella saker, om att bara göra saker man vill göra. Ibland hör jag folk säga att man bara ska göra sånt som känns kul.

Det där sista om kul vet jag inte om jag håller med om. Jag har lagt ner massor av ideellt arbete i mina dagar som har varit rätt trist vardagsslit, men som har känts meningsfullt. Där det känns som att jag har gjort skillnad för andra människor och lyckats förändra något. Men jag har också gjort massa sånt som inte har känts meningsfullt, utan bara slöseri med tid, för att jag har varit en snäll och duktig flicka.

Och där går gränsen, tycker jag. Om jag ska ha uppdrag vill jag känna att jag gör vad jag kan för att nå dit jag vill. Det är inte säkert att jag lyckas, men jag måste känna att jag gör vad jag kan för att förändra. Om jag inte har tid att göra det är det meningslöst, och jag har ju inte så mycket tid nu. Därför har jag gjort mig av med det ena efter det andra uppdraget. I maj ska jag avgå från Våra Gårdars förbundsstyrelse också. Jag funderar på om det är åtta eller tio år jag har suttit där, men det räcker verkligen. Man ska inte sitta längre. Men det är också så att jag känner att jag inte hinner och orkar lägga ned den tid och kraft som behövs för att göra ett bra jobb och förändra. Och det finns mycket att göra tycker jag.

Idag var jag ideell en stor del av dagen, och föreläste på en regional Våra Gårdar-kurs i Uppsala. Jag föreläste för massa gubbar och en kvinna. Så ser det ut i Våra Gårdar. Fastighetsfrågor är en angelägenhet för gamla gubbar. Det är så synd, för fastigheterna är en strategisk maktfaktor i rörelsen.

Jag tror att ett par andra ledamöter i förbundsstyrelsen som också får räknas som yngre i sammanhanget kommer att avgå på ombudsmötet i maj de också. Japp, man är definitivt ung i Våra Gårdar om man är 38 år. Synd. Jag hoppas att valberedningen hittar några bra att ersätta oss med. Framför allt att det blir åtminstone någon med koppling till UNF eftersom vi kommer att satsa mycket på utveckling av ungdomsmiljöer.

Efter ombudsmötet i maj har jag bara kvar två ideella uppdrag. Arkenstyrelsen och kommittén för Solgläntan, som är ett sommarhem som min IOGT-NTO-förening äger. Fastighetsstyrelser i båda fallen alltså.

Utlandet

Ganska kul tyckte jag att det var när jag vittjade brevlådan idag, och hittade den här avin. Jag köpte för flera veckor sedan det där halsbandet och armbandet med skrivmaskinstangenter från New York Public Library som jag bloggat om tidigare. Jag har väntat och väntat på att det ska komma. Och nu äntligen. Imorgon ska jag hämta det. Men roligast var att det står Från: Utlandet.

Babbel

Igår när jag gick ut i vardagsrummet för att säga till barnen att middagen var klar, fiskpinnar som Viggo älskar, då hade Viggo somnat. Klockan var kanske kvart över fem. Jag försökte väcka honom, men det gick inte, så jag bar in honom till sin säng så fick han sova för natten.

Naturligtvis hände det som jag befarade. Han vaknade vid halv ett-tiden, kom in till stora sängen och var vaken ett par timmar.

Viggo: Är det morgon nu?
Jag: Nej Viggo. Det är mitt i natten. Vi ska sova många timmar till innan det är morgon. Och vi ska vara tysta nu så vi inte väcker de andra.

Här vaknar naturligtvis Klara och kommer in hon också. Viggo blir uppspelt av att Klara också är vaken, och sätter sig upp i sängen och försöker prata med sin yrvakna lillasysyster som bara vill sova.

Jag: Kommer du ihåg, Viggo. Det är natt. Vi ska vara tysta och sova. Låt Klara vara ifred. Godnatt min skatt.
Viggo: Mmm. Godnatt. (Han är tyst en liten stund.)
Viggo: Vet du en sak mamma. När man räknar till tio, då blir det två siffror, och till hundra då blir det tre, och till tusen då blir det fyra. Det blir en till siffra varje gång.
Jag: Ja, det har du ju rätt i. Men vet du, jag är jättetrött och jag vill sova nu. Och du måste sova. Du blir så trött på dagis imorgon annars.
Viggo: Barnen på dagis kan räkna till tusenmiljoner, men inte längre än så.
Jag: Kan de verkligen det? Jag skulle aldrig orka räkna så långt, även om jag vet hur man gör.
Viggo: Ja, det kan de. Jag kan det också.
Jag: Ja, men vi behöver inte göra det nu va. Nu sover vi.

Och sen babblade han inte så mycket mer, men vi var nog vakna ett par timmar. Jag är ganska trött.

Det ena och det andra

På vägen till tåget när jag skulle åka hem och hämta på dagis köpte jag ett par tidningar. En språktidning och en modetidning. Bra blandning. Och så träffade jag Malin som är mamma till Viggos kompis Jakob, så då fick jag trevligt sällskap av henne på tåget. Båda tidningarna ligger och väntar på att bli lästa. Sen nån gång när jag har läst för Klara, städat litet och jobbat litet mer.

Godmorgon sömntutor och sötnosar

Ute är det mörkt. Alla dessa februarimorgnar, när det känns som att det är evigheter tills våren ska komma, trots att det här som kallas vintern har pågått hur länge som helst, kan man behöva något för att sparka igång.

Den här låten har varit mitt ledmotiv den senaste tiden. Jag lyssnar på den för att pigga upp mig och komma igång, för att det ger en adrenalinkick, för att rensa huvudet från massa skit, för att repa mod. När jag springer till bussen på morgonen. När jag ska till dagis för att hämta barnen. När jag har jobbat sent och går hem från bussen och det är mörkt och kallt.

Lyssna nu, och mesa inte. Volymen på högsta.

Everything But The Girl ”Corcovado” (Ben Watt Remix)

Nyklippt

I torsdags var jag och klippte mig på Hårmakarna. Det var tre månader sen sist, så det behövdes.

Ljuvligaste skrattet

Vilken grace. Vilken mimik. Elis Regina är så vacker. Och när hon skrattar på slutet, vilken sötnos. Spana in när hon sjunger Águas de Março.

Konsten att flyga

Ända sedan jag var liten har jag drömt att jag kan flyga. Inte flyga flygplan alltså, utan mer som en blandning av Stålmannen och en fågel. Det känns väldigt verkligt, och jag är aldrig förvånad att jag har den här förmågan. I den här drömmen blir jag alltid jagad av någon, någon farlig, och försöker komma undan. Så då lyfter jag plötsligt och börjar flyga. Måste flaxa med armarna för att komma tillräckligt högt upp, så de inte kan få tag i mig. Jag kan riktigt känna hur jag måste ta i för att flyga snabbt, snabbt. Jag flyger hem, och hinner precis in genom dörren och står och håller emot det där farliga. Lyckas i sista stund låsa dörren. När jag vaknar efter den drömmen har jag alldeles ont i kroppen för att jag har ansträngt mig så mycket.

Häromnatten drömde jag att jag flög igen, men den här gången var det ingen som jagade mig. Jag bara flög omkring ensam här hemma, inomhus, alldeles under taket. Fort flög jag, utan att stöta i något, trots att jag var inomhus. Jag brukar alltid drömma att jag flyger utomhus annars. En annan sak som var annorlunda var att jag reflekterade över att jag kunde flyga och tänkte att det här är ingen dröm. Det är på riktigt.

Like Jesus but evil

En av de bloggar som jag uppskattar mest att läsa är Hannas. Hanna lärde jag först känna genom UNF och att vi jobbade tillsammans med Kafé Mumrik. Sedan var vi distriktsordförande samtidigt, hon i UNF och jag i IOGT-NTO. Och så bodde vi på Arken, och hon var föreståndare en period när jag hade flyttat därifrån, men jag sitter ju i styrelsen.

Hanna är bra. Riktigt bra. Rolig. Smart. Elak. Går sina egna vägar. Hon gjorde något så ovanligt som att hoppa av lärarstudierna och bli lastbilschaffis istället.

Jag skrattar ofta när jag läser hennes blogg. Som åt det här.

Poppingla

Jo, poppinglan i mig har väckts till liv igen. Hon har slumrat de senaste åren sedan jag fick barn. Inte så att musiken inte har funnits där. Den finns alltid där. Men en gång i tiden gick jag jämt på konserter, både i Uppsala och i Stockholm. Såg allt som var värt att se.

Och jag har saknat det så mycket. Så ett desperat sms till min gamle konsertkompanjon Dante strax för jul resulterade i konserten med Taken by Trees. Nu vill jag gå på fler konserter, så jag har rekat litet.

1/3 Smashing Pumpkins, Hovet, Stockholm

5/3 Tomas Andersson Wij, Göta Lejon, Stockholm
Eller så kan man se honom på Katalin i Uppsala 26/3
Lyssna förresten på nya låten på myspace. Den 27 februari kommer nya albumet En sommar på speed.

12/3 Koop, Katalin, Uppsala
Klart man ska se Koop i Uppsala. De är ju gamla uppsalakillar. Jag minns när de var småglin.

Någon som vill följa med?