Jag ger upp

22 februari 2008 17:53 | Allmänt, Bilder | 6 kommentarer

Man behöver bara ringa ett kort samtal, hänga upp en maskin tvätt eller gå på toa, så kan man vara säker på att Klara har gjort något bus. Nyss i köket. Klara hade klättrat och tagit fram en påse socker och hällt ut under matbordet. Och så hade hon dragit ut massa hushållspapper. Och suttit mitt i röran och geggat. Hon var väldigt nöjd, men också väldigt medveten om att man inte får göra så. Senast igår kväll städade jag köksgolvet.

pict9225.jpg

Så jag ger upp. Retirerar. Går och lägger mig under täcket. Det blir nog ingen mat idag.

Jo, det är klart att det blir. Nu skärper jag mig. Andas. Lugn och fin. Om fem minuter går jag ut i köket och städar upp och sätter igång med maten. Jag är ett under av tålamod.

6 kommentarer

  1. Klara kommer att ha nytta av det här trotsiga och kreativa beteendet när hon blir äldre. Men oj, vad jag förstår din trötthet och frustration…

    Comment by Hull — 2008-02-22 18:21 #

  2. Ja, det är jättebra att hon är framåt och tar för sig. Jag vill inte att hon ska vara blyg och rädd och smälta in i väggen.

    Comment by Kerstin — 2008-02-22 18:35 #

  3. När jag passade barnen sist och höll på att laga mat, passade Klara på att öppna en behållare med flytande tvål, som fanns i badrummet, och hälla ut stora delar av innehållet på mattan i hallen. Medan jag torkade upp, grälade jag på henne. Hon nekade inte tilla tt ha gjort det men försökte fördela skuldbördan:

    – Viggo också!

    Det trodde jag inte på för fem öre, förklarade jag för både henne och Viggo.

    Comment by Enn Kokk — 2008-02-22 18:38 #

  4. Haha! Jag minns så väl den period då Tönnes och Sigvard vid några tillfällen slet ut saker från linneskåpet och slängde nedför trappan. En gång stoppade de toaletten full med smutstvätt. Det var då jag sade till Björn, som jag var i färd att flytta ihop med, att jag ville sälja dem till medicinska experiment. Han blev chockad och jag fick ägna en del tid åt förklara det där med galghumor eller vad man skall kalla det för honom. Hopplösa, älskade ungar.

    Comment by Jenny — 2008-02-22 19:57 #

  5. Jag har fyra barn och alla har uppnått myndighetsåldern – men sannerligen, en högre makt måste ha hjälpt mig. Jag minns när Björn (18 år idag) och hans vän Johan klämde ut en flaska blåvit lotion och halkade runt i duschen…mina berättelse är många och inbegriper smör, socker och annat. Idag är de synnerligen hedervärda och samhällsnyttiga medborgare – en snickare, en plattsättare, en skådespelerska och en grävmaskinist…din Klara låter som en spännande bekantskap!

    Comment by Ann Christin — 2008-02-23 16:00 #

  6. Jag läste en bok idag som fick mig att tänka på det här blogginlägget, ”24 timmar i oktober” av Caroline Giertz. Pappan i den familjen har det verkligen inte lätt med deras tre barn när han blir ensam med dem…du kan ju läsa den om du vill känna att det kan vara värre. ;)

    Comment by Kamilla — 2008-02-28 20:10 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^