Vit kanin

Super de här?

Frukost på Saturnus med kommunikationsenheten

Ta fram det bästa humör du har

Lydia tycker att en måndag är ju alltid en måndag, sol eller inte. Och vill man vara negativ kan man ju tycka att om det är grått och regn är det tungt och trist, och om det är sol längtar man bort ut i solen. Men om det känns stretigt kan man alltid gnola på ”Ta fram det bästa humör du har, var morgon när solen går upp”, som min mormor brukade sjunga. Eller inte.

Blandband

Ett av konstverken på Konstfacks vårutställning innehöll blandband. Ni vet kasettband som man förr i tiden spelade in med bra musik och gav till sina kompisar. Den som jag alltid fått bästa och finaste blandbanden av är Dante, och även om jag inte får blandband längre får jag alltid bästa musiktipsen av honom fortfarande. Men jag var i alla fall tvungen att leta fram ett gammalt blandband. Titta vad fint det är! Det är inte daterat, men jag tror att det är från våren 1993. Jag minns till och med när han kom hem till mig på Arken med just det här, för att det var så bra och han hade ritat så fint på det!

Här är låtlistan:

Teenage Fanclub: Mr Tambourine Man
Popsicle: Powerballad #1
Boo Radleys: Does this hurt?
Ride: Taste
Stone Roses: Waterfall
Suede: Sleeping Pills
Verve: One way to go
Revolver: Don´t you wonder why?
Eggstone: My trumpets
Hollies: Yes, I will
Superstar: Barfly
Sugar: Changes
My Bloody Valentine: Come in alone
Swervedriver: Rave down
Ride: Going blank again
House of Love: Girl with the loneliest eyes
Charlatans: Weirdo
Boo Radleys: Lazarus
Happy Deadmen: Ralph de Bricassant
Stone Roses: Sally Cinnamon
Blur: Mr Briggs
Suede: So young
Popsicle: Powerballad #4
Suede: The next life

Och nästan alla de här banden var vi och såg på konserter i Stockholm och Uppsala.

Ljuvlig rabarberpaj

Nu stundar snart rabarbertider, men jag har frysen full av rabarber sedan tidigare år, så jag gör rabarberpaj litet då och då. Idag till exempel. Och om jag får säga det själv är mitt egenkomponerade recept den godaste rabarberpajen. Inte alls vanlig smulpaj. Det blir helt annorlunda med mandelmassa och ägg i. Mandelmassan passar så fint ihop med rabarbern. Pröva!

Pussmaskin

I eftermiddags när jag städade och bakade rabarberpaj kom Viggo ut till mig i köket och förklarade stolt att han hade uppfunnit en pussmaskin. Med ett leende på läpparna frågade jag hur den funkade, och det visade sig att den inte pussades, men den gjorde ljud som lät som pussar tyckte Viggo.

Tänk vilken grymt bra kille han är, Viggo, och hur fullkomligt lovely han kommer att bli när han växer upp. Den här femåringen tänker inte på dödsmördarmaskiner utan på pussmaskiner. Och om ni undrar var pussmaskinen gjord av pärlor. Pärlor och pussar!

Mest nöjd med

gårdagen i Stockholm med Felicia och Lydia är jag nog över att den blev så där soft och ostressad. När man inte har så mycket egentid blir det ofta så pressat att hinna saker. Det är skönt att bara glida omkring. Så det blev Street först, men det var rätt skralt utbud där. Varför har de massa vanligt torgmarknadskrimskrams som känns så där 90-tal? Jag trodde grejen med Street var att de inte var så.

Roligare då var second-hand-affären OMA vintage & retro i närheten, där jag hittade smycken som matchar mina skrivmaskinstangent-smycken från New York Public Library. Jag köpte en ring och två berlocker som jag tänkte ha som örhängen. De är dock inte lika fint arbetade som New York-smyckena, som är infattade i silver.

Här visar Felicia rosklänningen när vi väntar på brunchen på Pappa Ray Ray/Morfar Ginko.

Konstfacksutställningen var intressant. Till exempel hur folk reagerade och interagerade med Anna Lundhs lördagsgodis. Jag hade roligt åt att titta på pappan som försökte få med sin unge som ville titta på Martin Norrlinds Alice in Cokeland för tredje eller fjärde gången. Och Simon Jarls och Martin Pålssons myshus för kontoret provsatt vi i. Kanske kan funka som en kreativ mötesplats när det inte blev några ytor över för det när vi fick ombyggt på jobbet.

Sen skulle vi fika, för vi var rätt trötta och frusna, och Felicia drog iväg med oss till Tellus i Midsommarkransen. Vi gick och gick, men när vi kom fram var det stängt. Vi åkte tillbaka till Söder istället, och gick på måfå och letade efter ett trevligt fik som inte var fullsatt. Inte det lättaste en sen lördagseftermiddag. Det är rätt många andra som fikar då också. På Skånegatan stötte vi plötsligt på Matti. Jag blev inte så förvånad. Är det någonstans jag skulle tippa att jag skulle springa på lillebror är det just på Skånegatan, och jag gissade rätt att han hade varit på Pet Sounds såklart. Felicia tyckte förresten att vi var väldigt lika, särskilt på ögonen. Tillslut hamnade vi på SoFo Café. Inte så stort och roligt utbud, och morotskakan var väl sådär, litet smulig och trist faktiskt, men skönt att komma in i värmen och avrunda dagen med en kopp te och mera prat.

Men nu har jag köpt Stockholms bästa kaféer chocolaterier och tesalonger, så det inte blir så mycket irr. Det är Helenes bibel, eller hur?

Läs också vad Lydia skrev om dagen.

Söndagssofta i soffan

Igår kväll när jag kom hem hann jag inget mer än att läsa Trollkarlens hatt för Viggo. Sen somnade jag i hans säng. Det var den kvällen. Nu är jag ganska utsövd, och det är bra. Finaste barnen softar i soffan.

Jo, om ni undrar hur jag gjorde

Jag somnade så klart på soffan när jag tittade på filmen. Men det är ju så skönt att somna i soffan. Och skorna då? Ja, det blev 7,5 cm höga klackar, men jag tog med ett par andra skor med litet lägre klackar, men bara litet. Det regnar och jag hittade inget paraply, men jag tror att det blir en kalasbra dag med kalaspinglorna. Och Viggo och Klara var inte alls arga när jag skulle iväg fast det var lördag. De vinkade glatt i fönstret. När jag cyklade förbi konditori Trianon luktade det underbart av nybakade bullar.

Stilikon

Imorse fick Klara mitt hjärta att smälta totalt. Hon var nyvaken och sovvarm, och jag bar henne i min famn. Så fick hon syn på dvd-boxen med Audrey Hepburn-filmer som jag köpte för ett tag sedan. Där är du, mamma, sa hon och pekade på Audrey. I wish.

Nu ska jag krypa ihop i soffan med en kopp te och titta på Audrey. Det blir nog Breakfast at Tiffany´s ikväll.

Klädkonversation inför morgondagen

Om dagen kändes grå idag blir den nog toppen imorgon, oavsett väder. Jag ska på Konstfacks vårutställning med kalaspinglorna Lydia och Felicia, och sedan ska vi på Street och på Dramatens kostymutförsäljning.

Tidigare idag mejlade vi litet om planerna, och bland annat om kläder. Saxat ur mejlen:

Om det snöar i morgon kommer jag att ha en illasittande rosklänning som jag av någon anledning kände att jag ville betala alldeles för mycket pengar för. Detta för att hylla våren som försvann. Förbered er på blomsterprakt.

Lydia

Grey is beautiful

Grå har dagen varit idag, men grått är vackert, och det är Svante Foersters dikt ”I detta land, kamrat” också.

I.

Grey is beautiful och
gråhet är vår arvedel: gråhet
är vår klasskamrat.
Grey is beautiful
och grått som stenhällar och vadmal,
grått som stenblandad åkerjord,
grått som en gammal mjölkpall
det ursinne som slog den danske fogden på käften.
Grey is beautiful, grått är arbetets färg.
Och grått kan skimra, nästan lysa; det grå
garnet det starkaste, den grå stenen gatans.
Grå häst är arbetshäst.

En tillräckligt stor och dov massa verkar alltid grå.
Det finns rentav ett ord för detta.
Den grå massan.
En tillräckligt stor och grå massa verkar alltid.

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska
Kommunalarbetareförbundet.
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det grå språket
som demokratins grundlag blivit formulerad:
“Votering är begärd
och skall verkställas.”
Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än “du gamla du fria”.
Svaret är grått.

Votering, varje votering, varje votum.
Människans rätt till röst; hennes rätt att icke blott tala
men våga
tala.

II.

“Bli
den du är.”
Frågan om socialismen är en klassfråga
men så är, i någon mån, också frågan om socialisterna.
Det är inte alldeles sant att man är född till socialist;
inte heller är det sant
den här gången lika lite som annars
att sanningen ligger någonstans mitt emellan.
Socialist blir man.

“Det kostar.
Det kostar olika mycket. Det kostar var och en mycket.”
En akt av personlig befrielse
kan samtidigt vara det arv man för vidare; så förenas
en mänska.
Mänskan som en enhet av motsatser.

Bli
den du är
ingenting
kostar dig mer.

III.

Friheten,
skrev Rosa Luxemburg, som kunde lyssna på alla,
kunde lyssna på fåglar;
som spärrades in, men till gallret kom fåglar;
som tidigt visste hur hon skulle dö; friheten
innebär frihet också för dem
som tänker annorlunda.

I detta land, kamrat,
medger du, helst självklart, rätten för de annorlunda.
I nästan alla andra länder hör du till de annorlunda.

I detta land, kamrat,
hör det som är uppnått och självklart
till det som i andra länder är ouppnått och möjligen tänkbart.

I detta land, kamrat,
hör du om Öst-Berlin, Poznan, Ungern, Dubcek, Gdansk
eller Radom 1976. Men du slipper frågan:
Hur stor, hur plötsligt stark, skall
en revolt vara
för att vara progressiv; en berättigad kritik och självkritik?
Hur många revolutionärer skall en revolution omfatta
iett revolutionärt samhälle
för att inte vara en kontrarevolution?

“Konstruktiva förslag från arbetsplatserna”, säger på TT idag
borgmästaren i Radom. Samtidigt som han
från Warszawa begär tjugo miljoner i återbyggnadsbidrag
och redovisar sjuttiofem sårade poliser.
Hans debatt var dyrare än vår.

I detta land, kamrat, som är landet Sverige,
har du en röst.
För när votering är begärd
skall den verkställas.

IV.

Nog nu
med folk som kommer från en annan klass
och som på uppdrag av ingen
proklamerar sig som arbetarklassens företrädare.
Den klass de kommer ifrån
har aldrig behövt några företrädare.
Varför skulle vi?

Nog nu
med folk som kommer ur en mildare bris
än den vind som vi står i
och som säger bildat under lampkronorna
att visst har ni rätt i mycket. Men felet med er är
att ni skall politisera allting.
Nog borde vi kunna gå samman om det grekiska kulturarvet
eller talet till kvinnan?

V.

Blyertsgrå, satänggrå, silvergrå.
Grå som gryningen, grå som en näve grus på fönstret.
Timmergrå, granitgrå, sidengrå, järngrå.
Grå som en gammal trenchcoat,
grå som det ädla dammet i en vinkällare,
grå som stormmoln, stackmoln,
grå som skärgårdshällar och silverpopplar.
Grå som solrök den dag som börjat med mjölkvitt regn och hagelskurar.

Den grå färgen kan vara en moder
havande med guld, ockra, falurött och skarpt orange.
Den grå färgen kan vara en vind,
en duk, ett segel
som från en kust till en annan
för en nyckelpiga med sig
eller lössjord, kritstoft, en colibri eller frön av pinje.
Den grå färgen, kubisternas, Picassos, Schjerfbecks
rymmer alltid minst ett äventyr;
långsamt ned ur molnen för att landa
tycks för ett exakt ögonblick
varje stad utjämnas grå,
även vita städer, Tel Aviv, Havanna,
och i samma ögonblick förälskar sig
någonstans i denna stad ändå minst två personer.

Gråväder en månad senare

Idag har jag jobba hemma-dag, och det är skönt. Fast jag har varit frusen ända sedan jag kom hem efter att ha lämnat barnen på dagis. Det var duggregn i luften och ganska kallt.

Tänk att det såg ut så här för litet drygt en månad sedan.

Imorse såg det ut så här.

Viggo och Klara vinkar hej då när jag lämnar dagis.

Tunabergsallén

Tunagatan

Kadettgatan

Prydnadsapeln i trädgården blommar

Varför ser det ut så här?

Inga nackkuddar i hela vagnen.

Snart kommer bussen

På väg från jobbet. Jag är väl hemma kvart över tio sådär.

Det blir nog bra

Gårdagkvällens föräldramöte på Domarringen inför att Viggo börjar förskoleklass till hösten gav tillförsikt. Jag tror att det blir riktigt bra. Träffade personalen som ska ha Viggos klass. En fritidspedagog, och så en äldre förskollärare och en i min ålder. Den sistnämnda gick någon klass under mig i skolan och var också med i SSU, så vi kände igen varann. Det verkar vara toppenpersonal, fina lokaler och maten lagas på skolan. Fritids ligger i samma korridor som klassrummet. Utanför finns en asfaltsskolgård, en skolgård med gräs och buskage och en skog som de får leka en bit in i. 19 barn i klassen, åtta flickor och elva pojkar. Viggos bästis Jakob ska gå i samma klass, och de andra jämnåriga från dagis också.

Organisera

När jag är stressad och inte vet i vilken ände jag ska börja brukar jag organisera saker, men helt andra saker. Eller städa saker. Så har jag fått undan det i alla fall. Till exempel min handväska. Den har jag städat och organiserat idag. Och som om jag inte var nog stressad idag blev jag påmind om att jag skulle på föräldramöte ikväll om Viggos förskoleklass. Det fanns med i min veckoplanering och i min kalender, men jag hade förträngt det idag på dan. Så när jag upptäckte det blev jag stressad och tänkte fel och gick tidigare från jobbet än jag behövde. Bättre det än för sent i alla fall. Hemma kan den där organiserings- och städmanin ta sig underliga uttryck. Alltså inte onödiga grejer i sig, men inte som är viktigast just då. Att sätta igång att metodiskt rengöra alla kryddburkar till exempel. Och står i bokstavsordning gör de ju redan. Hur skulle man annars hitta? Jag tror att det handlar om att det har en lugnande effekt på mig. Jag samlar fokus och kan ta itu sedan.

Porslin är alltid trevligast

Bra att Delikatessingen har skärpt sig.

Jag hade kunnat

Trött, trött var jag igår kväll, och orkade inte blogga. Om jag hade varit piggare hade jag kunnat skriva om det seminarium om Sprit, makt och kön som IOGT-NTO arrangerade igår, eller att jag köpte massa grönsaks- och blomfröer på Weibulls eller vad jag tänkte på i provhytten när jag provade bikinin från Panos (som jag köpte och den var svart så klart) eller att det var absolut av nöden tvunget att stanna på Konsum på vägen hem och köpa en chokladkaka, en tvåhundragrams, men det orkade jag inte skriva om. Men jag återkommer kanske om seminariet och Gudrun och genus. Nu är tåget någonstans mellan Knivsta och Märsta, och jag ska jobba litet.