Sommaren 1937 – Vinetta damstrumpor och Vinson herrstrumpor

Jag vill minnas att Konsums strumpbyxor hette Vinetta åtminstone in på 80-talet. Fast då var de i nylon och inte i silke.

Viggo med glugg

Äntligen har Viggos tand som varit lös i över en månad trillat ut! Åh, så nöjd han var när jag kom till fritids. Det har inte varit så lätt att äta på sista tiden. Men tanden bredvid är också lös.

Sommaren 1937 – Intra baddräkter för damer och herrar och badmössa i hjälmmodell

Helylle ska det vara, i alla fall sommaren 1937.

Sommaren 1937 – Trädgårdsmöbeln Solvarg, klassisk solstol och solur

Solvarg. Vilket namn. Den kunde man köpa från Konsum i mossgrönt, rött eller gult. Och så olika modeller av solstolar med markisväv i moderna, glada färger. En sån vill jag ha!

Trädgårdsurnor i gjutjärn, komponerade av arkitekt Olof Hult. Diabolournan, reffelurnan och kvisturnan kunde man ha på grindstolparna. Solur skulle man förstås ha, och så Väsby-sprutan. Det framgår dock inte vad det är för medel man ska spruta med den.

Sommaren 1937 – Vi packar bakelitservisen, konserverna och cyklar iväg med landsvägsracern

På Pepparkaksfabriken i Norrskedika fann jag den här finfina katalogen från konsum-kooperativa. Extra roligt eftersom jag var på väg ut till mina föräldrar i Öregrund och de båda är födda det året. Dessutom är de inbitna konsummedlemmar, och särskilt min pappa blir munter när man pratar om Konsum.

Bakelitservisen finns i många färger.

Jag kanske inte tycker att dillkött, kalops eller hackad kalvkotlett i gräddsås känns som sommarmat, men det kanske det var då?

En Speed landsvägsracer för damer skulle man ha!

Det kommer fler nedslag i kooperationens 1937, var så säkra!

Efter den här dagen är jag rätt mör

Ansenliga mängder tvätt har tvättats, huset har städats, trädgården har vårstädats. Jag har räfsat bort allt fult visset från fjolåret i alla rabatter och planterat blommor i urnorna. Årets första fjäril har skådats i trädgården, och det var en nässelfjäril som flög iväg högt upp i skyn som var alldeles blå. Fräknar har skådats på Klaras näsa, och jag hoppas få min beskärda del jag också som belöning. Jag har lagat blomkålssoppa med knaperstekt bacon till lunch. Viggo smakade, men åt sedan bara bacon, macka och mjölk. Men Klara gillade. Den försvunna asken med mandelmusslor från julen, som återfanns i fel låda i frysen, kom väl till pass till efterrätt på kvällen efter allt slit. Dem hade Viggo inget emot att äta. Han åt fyra.

Krakel Spektakel

Naturligtvis har den här skivan spelats ofta här hemma, men på CD. På vinyl växte jag upp med den, men det var min systers skiva. Nu hittade jag den på Pepparkaksfabriken i Norrskedika. De har massor av vinyl! Visst blir man glad av konvolutet?

Det finns ingen som är så bra på mellansnack som TAW

Det finns ingen som är så bra på mellansnack som Tomas Andersson Wij. Kanske just därför som förbandet Ola Joyce kändes så plågsamt, för han var urdålig och vansinnigt pinsam i mellansnacket, och han snackade mycket. Vilken befrielse när han klev av scenen, och TAW klev på.

Det känns verkligen som man får något mer av honom i alla berättelser där han sätter låtarna i sitt sammanhang och iakttagelser om dagsaktuella saker, stort och smått.

Och Katalin är en så bra konsertlokal, som passar Tomas Andersson Wij. Det märktes att han trivdes. Otroligt tight och bra nytt kompband hade han med sig också. Blandningen av låtar från nya skivan och gammalt material kändes välbalanserad, och man kan alltid lita på att han spelar länge. Jag var nöjd. Det är så snopet när en artist inte kommer in igen. Så var det när Rickie Lee Jones spelade på Katalin för ett tag sedan.

Om man jämför att se honom så här, i en lokal där man står upp, och på Göta Lejon där publiken sitter ned, så tycker jag att det är roligare att stå upp. Det ger mycket bättre konsertkänsla. Samtidigt är det så att med sittande publik är alla stilla på sin plats och koncentrerade. Håller inte på och springer fram och tillbaka och köper öl och drinkar och snackar en massa. Det stör mig otroligt mycket på sådana här konserter. Jag fattar inte vad folk gör där när de inte är koncentrerade på konserten. Då kan de väl gå nån annanstans och dricka och snacka?

Jenny i popvärlden

Visst ser det här omslaget väldigt 1968 ut? Det är Flickornas julbok från just 1968, en bok om tjejer som bildar ett band av Inger Brattström. Gled också ned i korgen på Pepparkaksfabriken i Norrskedika, bara för att den var så fin.

Mat man minns

Jag tror jag dånar, vad den här boken är snygg. Bara omslaget var skäl nog att köpa den, och det finns massor av tidstypiska bilder inuti på mat och dukningar. Omslaget är av Torsten Bergentz, och boken är tryckt 1960.

Råbiff à la Gambrinus, fantastiskt snyggt serverat med de små skålarna med tillbehör.

Glacefylld ananas och citronglace serverad i korgar utskurna ur citronskalet! Jag minns att pappa brukade göra en liknande dessert serverad ur apelsinkorgar på 70-talet. Jag tyckte att det var så sagolikt fint.

Pepparbiffar. Fint med de gula rosorna och grön paprika serverad ur hög asymetrisk teakskål.

Urläcker kanna som vinaigretten hälls ur, och sådana där salt- och pepparströare har jag.

Skaldjur i tomatsås. Spana in tillbringaren med rottinghandtaget som går längs hela bringaren, de små cocktailtandpetarna i plast i form av svärd, besticken med bambuhandtag och vindruvsklasarna på väggen.

Den här burken blir fin bredvid Ögoncacaoburken

Butter Mints har det varit i den, men jag ska ha te i den. Gillar spelkortsdekoren och kombinationen brunt, vitt och guld. Gissar att den är sent 60-tal eller 70-tal.

Tänk att servera bullar på de här brödfaten på altanen i sommar

Det här designmemoryt har jag varit på jakt efter länge

Jag vet inte varför jag aldrig skaffade det när det producerades. Minns att jag tittade på det många gånger och ville ha det. Sedan slutade det säljas och senaste året har jag letat efter det på Tradera. Nu fanns det på Risingeboden.

Vilken dröm att hitta oanvänd textil från 50-talet!

Jo, det är sant. På Risingeboden hittade jag fantastiskt fint linne som kom direkt från nedlagd butik. Kökslinnet är inte ens fållat. Både den lilla blå och den stora gula duken är så fina.

Såssnipor kan man använda till mycket

Såssnipor gillar jag, för de går att använda till så mycket mer än att servera sås. Det är fint att servera röror med en sked eller annat som en vanlig serveringsskål. Och man kan göra fina blomsterarrangemang i dem! Helmer Ringström-dekoren Kryss är så trevlig. Tillverkades 1957-1964 av Gefle. Den fick följa med hem från Pepparkaksfabriken i Norrskedika.

Femtiotalspåsken reas ut

I alla fall på Risingeboden. Och de här raringarna kostade nästan ingenting. 5 kronor styck på prislappen, och så 20 procent rabatt för att påsken var över. Påskpyntet har fått stå kvar här hemma den här veckan, men i helgen plockar jag ner det.

Dagens kopp: Dinett av Bibi Breger

Fantastiskt att jag hittade en Dinett-tekopp på loppisen i Pepparkaksfabriken i Norrskedika på väg ut till mina föräldrar i Öregrund! Dinettservisen var nämligen vårt porslin där ute i min barndom, och det var den servis som min pappa köpte när han var nyinflyttad student i Uppsala. Klart han valde en Gustavsbergsservis, och han köpte den på Forums porslinsavdelning förstås. Tekoppar hade inte vi, bara matservis, men det är ju tekopparna jag vill åt.

Dinettdekoren formgavs av Bibi Breger och tillverkades 1955-1965. Men modellen är Stig Lindbergs LB. Visst är den skön att dricka ur. Precis lagom tunt gods och en härlig liten böj längst upp. Visst passar dropparna fint till de mjuka och böljande formerna. Nu när jag ser dekoren på koppen inser jag att det kanske inte är droppar, men på tallrikarna tänkte jag alltid att det var droppar.

30 pix var som hittat!

Öregrund hade överlevt vintern

Trots att våren kom av sig och det började snöa tog vi oss ut till Öregrund idag. Barnen har påsklov och ska vara hos mina föräldrar till på fredag. Där ute var det betydligt mera snö än i Uppsala. I trädgården var det i stort sett bara gångarna som var snöfria, och så rabatterna mot sydväst. Men där tittade snödroppar fram! Litet besviken var jag allt för att det var så dåligt väder, även om det hade slutat snöa. Jag hade drömt om att få sitta i solskenet på trappen och dricka te.

Klara och min pappa.

Mamma lagade höns med ris och currysås, en barndomsklassiker. Riktig comfort food för mig. Fast nuförtiden är det ju kokt kyckling istället, för höns finns inte att få tag på i vanliga mataffärer.

På glasverandan stod påskriset i en kruka. I år var det krikonkvistar, för det var så mycket snö att mamma inte kom åt att klippa körsbärskvistar som de brukar ha.

På vägen ut till Örerund blev det stopp på flera loppisar, och jag gjorde många fina fynd. Jag pytsar ut det på bloggen under veckan! Bland annat blir det ett Dagens kopp-inlägg. Det var väl på tiden?

Klara berättar hur man blir prinsessa

Ganska ofta gör barnen små böcker. De viker papper och häftar ihop och ritar och skriver. Viggo gjorde en bok om Klara som klär ut sig till groda idag, något som hon har ägnat sig åt en del de senaste dagarna.

Klara ritade en saga om hur man blir prinsessa och berättade för mig.

Först tränar man att gå och ha krona och klänning och klackskor.

Och så läppstift.

Och att springa till toa!

Jag är inte säker på att det är riktigt så det funkar. Eller jag är väl rätt skeptisk till hela prinsessgrejen.

Kom, kom alla fräknar

Vilken lycka att ha återerövrat altanen från vintern. Vilken lycka att sitta i solen och dricka te ur solgula Pallaskoppen och äta en marsipanros.