Det finns ingen som är så bra på mellansnack som TAW

10 april 2010 22:24 | Allmänt, Bilder, Lyssnar på | Inga kommentarer

Det finns ingen som är så bra på mellansnack som Tomas Andersson Wij. Kanske just därför som förbandet Ola Joyce kändes så plågsamt, för han var urdålig och vansinnigt pinsam i mellansnacket, och han snackade mycket. Vilken befrielse när han klev av scenen, och TAW klev på.

Det känns verkligen som man får något mer av honom i alla berättelser där han sätter låtarna i sitt sammanhang och iakttagelser om dagsaktuella saker, stort och smått.

Och Katalin är en så bra konsertlokal, som passar Tomas Andersson Wij. Det märktes att han trivdes. Otroligt tight och bra nytt kompband hade han med sig också. Blandningen av låtar från nya skivan och gammalt material kändes välbalanserad, och man kan alltid lita på att han spelar länge. Jag var nöjd. Det är så snopet när en artist inte kommer in igen. Så var det när Rickie Lee Jones spelade på Katalin för ett tag sedan.

Om man jämför att se honom så här, i en lokal där man står upp, och på Göta Lejon där publiken sitter ned, så tycker jag att det är roligare att stå upp. Det ger mycket bättre konsertkänsla. Samtidigt är det så att med sittande publik är alla stilla på sin plats och koncentrerade. Håller inte på och springer fram och tillbaka och köper öl och drinkar och snackar en massa. Det stör mig otroligt mycket på sådana här konserter. Jag fattar inte vad folk gör där när de inte är koncentrerade på konserten. Då kan de väl gå nån annanstans och dricka och snacka?

Jenny i popvärlden

10 april 2010 10:52 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | 2 kommentarer

Visst ser det här omslaget väldigt 1968 ut? Det är Flickornas julbok från just 1968, en bok om tjejer som bildar ett band av Inger Brattström. Gled också ned i korgen på Pepparkaksfabriken i Norrskedika, bara för att den var så fin.

Mat man minns

10 april 2010 9:07 | Allmänt, Ätbart, Bilder, Formgivning och arkitektur, Läser | 4 kommentarer

Jag tror jag dånar, vad den här boken är snygg. Bara omslaget var skäl nog att köpa den, och det finns massor av tidstypiska bilder inuti på mat och dukningar. Omslaget är av Torsten Bergentz, och boken är tryckt 1960.

Råbiff à la Gambrinus, fantastiskt snyggt serverat med de små skålarna med tillbehör.

Glacefylld ananas och citronglace serverad i korgar utskurna ur citronskalet! Jag minns att pappa brukade göra en liknande dessert serverad ur apelsinkorgar på 70-talet. Jag tyckte att det var så sagolikt fint.

Pepparbiffar. Fint med de gula rosorna och grön paprika serverad ur hög asymetrisk teakskål.

Urläcker kanna som vinaigretten hälls ur, och sådana där salt- och pepparströare har jag.

Skaldjur i tomatsås. Spana in tillbringaren med rottinghandtaget som går längs hela bringaren, de små cocktailtandpetarna i plast i form av svärd, besticken med bambuhandtag och vindruvsklasarna på väggen.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^