Vad ska du bli när du blir stor?

För några dagar sedan på lunchen pratade vi om vad vi ville bli när vi var barn, och idag tog vi upp den tråden igen.

Själv har jag ett minne av att jag skrev uppsats i lågstadiet om vad jag ville bli, och så skulle man rita en teckning till. Det här uppsatsämnet hade vi två gånger. En gång skrev jag att jag ville bli busschaufför och köra 811:an mellan Uppsala och Öregrund. Till saken hör att vi åkte den bussen varje helg till vår sommarstuga i Öregrund, och jag och Matti brukade sitta på platsen precis bakom chauffören och låtsas att det var vi som körde bussen. På min teckning hade jag ritat mig körandes buss i långklänning och med mycket smycken, långa naglar och smink. Den andra gången vi fick det uppsatsämnet skrev jag att jag ville bli dagmamma, och ritade en teckning där jag stod och höll ett par barn i hand och hade långklänning, mycket smycken, långa naglar och smink. Praktiskt, eller hur? I mellanstadiet ville jag nog bli bibliotekarie, och sedan bildlärare. Tänk om jag kunde hitta den skrivboken. Då ska jag scanna in uppsatsen och lägga ut här.

Anton ville köra sopbil, åtminstone tills hans mamma sa att man blev skitig av det, Lydia ville bli magdansös, och Mathias ville köra en sån bil som sopar gatorna eller nåt sånt. Men Åsa, hon ville bli marknadschef på IBM. Och detta var på lågstadiet. Ja, kommunikationschef på IOGT-NTO är ju ungefär samma sak.

För övrigt sa Viggo när vi frågade honom vad han vill bli när han blir stor, att han vill bli pappa.

Fram, kamrater

Jag fick en mejlfråga på jobbet igår från en kvinna som ville ha tag på Godtemplarordens sång, och hon ville helst ha tag på den som MP3-fil. Jag bad killen som har svaret på alla frågor om hjälp, Magnus Andersson, och naturligtvis var han inte svarslös. Jag vill ju inte undanhålla någon denna information, så hans mejl kommer inklistrat nedan, med länkar där man kan lyssna och ta del av noter. Särskilt första varianten låter helt galen. Hon som ville ha ljudfilen var mycket nöjd, kan jag tillägga.

Men först texten:

Godtemplarordens sång

Text: Johan Bergman
Musik: Philip Paul Bliss

Fram, kamrater, fram går fanans
blåa duk, framåt,
fram på vida vädjobanans
segerrika stråt!
Fram vår fria, stolta skara,
tusentalens tåg!
Bjud vart liknöjt missmod fara,
väck var duven håg!

Hör, i friska toner skalla
fältmusikens ljud!
Se standarens färger alla:
Fredens högtidsskrud!
Strid skall stå för fosterjorden;
strid för frid det är.
Hör, de ljuda, lystringsorden,
mönstras skall vår här.

Fördoms gamla fästen ramla,
deras herrar flytt,
vi åt nya tider samla
byggnadsvirke nytt.
Segerrikt hon växt, vår skara,
växt i alla land!
Överallt mot samma fara
tänd är stridens brand.

Hän mot Indiens sagostränder
stridens eko förs,
fjärran i de svartes länder
lösenordet hörs:
Ädla fältrop, låt dig höra
runt all världen vid!
Bort den makt som vill förgöra
sans och vett och frid!

Här är Magnus mejl:

Hej!

Musiken till Godtemplarordens sång/Fram, kamrater/Raise the Standard är skriven av den amerikanske väckelsekompositören Philip Paul Bliss; den lär vara hans mest populära melodi. Originaltiteln är Hold the Fort.

Jag har i hastigheten inte hittat någon MP3-fil, men däremot finns en lätt hysterisk MIDI-fil att lyssna på här:
http://www.pdmusic.org/bliss/ppb70htf.mid
En annan, mindre hysterisk men väl andäktig, MIDI-fil:
http://www.cyberhymnal.org/mid/h/o/l/hold_the_fort.mid
Och ännu en, mer i folkrörelsestil, kanske?:
http://www.fortunecity.com/millenium/rosieandjim/20/hymns/HOLDFORT.MID
Den sista ovan är nog den bästa MIDI-n.

Bo har kanske något program som kan konvertera MIDI-filer till MP3?
Annars duger det kanske för dem att lyssna på en MIDI-fil på datorn?
Jag förstod inte riktigt i vilket syfte de ville ha MP3-filen.

Library of Congress har digitaliserat notutgåvan från 1870, som finns här:
http://hdl.loc.gov/loc.music/sm1870.04736
Här finns några andra fina gamla notutgåvor i en samling i Milton S. Eisenhower Library vid John Hopkins University i Baltimore, som heter Lester S. Levy Collection of Sheet Music:
http://levysheetmusic.mse.jhu.edu/otcgi/llscgi60

Här har du annars sidor ur en fin gammal godtemplarsångbok, också från fantastiska Library of Congress:
http://hdl.loc.gov/loc.music/sm1882.12014

Blogg om Uppsala-restauranger

Vill bara passa på att tipsa alla Uppsalabor om en blogg om Uppsalas restauranger. Det är Peter Andersson, bland annat föreståndare på Arken, som bloggar om och recenserar sina restaurangbesök. Adressen är http://zodiac.blogg.se/egourmet/.

Picknick i Gamlis

I eftermiddag promenerade jag ut till Gamla Uppsala med Klara och Viggo. I en björkbacke hade vi picknick och åt prickigkorvmackor. En bit längre bort i backen satt ett äldre par och fikade. När vi gick förbi såg jag att det var ärkebiskopen och hans fru. K G hade keps.

Vi tittade även på backsipporna som blommade, och jag tog flera kort av dem med kameran, men när jag kom hem och laddade upp bilderna fanns det inga backsippebilder. Bara från picknicken. Skumt.

Fräknar på min axel

Det är fantastiskt härligt nu. Varmt och soligt, och det blir grönare och grönare. Ett par dagar har vi ätit lunch utomhus på jobbet, och igår var jag ute massor av timmar. Det var så varmt att jag bara hade shorts och linne, och gick barfota i gräset. Vilken underbar känsla! Brun blir jag ju aldrig någonsin, men litet mindre blek, och med massor av fräknar. Viggo och Klara gungade, och Klara åt sand i sandlådan.

Bo var uppe och klättrade på taket för att montera en väderstation, och litet nervös blev jag när jag hörde något rasa ner. Men det var inte han, utan verktygslådan.

I fredags ringde jag för övrigt ett par byggfirmor. Vi vill ju ha hjälp att totalrenovera kök och badrum och dra om all el. Och vi måste ta mer banklån för detta och dräneringen, som vi redan fått offert på i höstas. Första firman hade fullt med jobb och ville inte ens komma och titta för att lämna offert förrän i augusti. Jag fattar att vi inte kan få någon om kommer och gör jobbet nu med en gång, men vi vill åtminstone få offert nu, så vi kan fixa lån, och boka in dräneringen. Andra firman kan göra jobbet i augusti, men komma nästa vecka och titta.

I fredags kväll var Maria, Magnus och Helmer här. De hade med sig indisk hämtmat. Gott. Helmer är ungefär så stor som Viggo var när han föddes. Han var en jättebebis, men det är inte Helmer.

Igår var jag och Viggo på stan tillsammans. Vi köpte nya gummistövlar åt honom. Det blev ett par röda Tretorn. Naturligtvis fanns en massa stövlar med actionhjältar och flames (nej, nej, det heter inte eldflammor på barnkläder), men av sämre kvalitet. Och jag vill ju att Viggo ska ha rejäla stövlar som han inte halkar i om han går på en regnblöt stenhäll i skogen. Som tur är började han inte tjata om Spindelmannenstövlar. Jag visade de röda och de blå Tretorn, och han valde de röda. Vi tittade även på sandaler. Förrförra sommaren hade han ett par som han inte kunde ha utan strumpor i, för annars fick han skavsår på hälen. Därför kollar jag jättenoga hur de ser ut inuti. Naturligtvis fanns inga som både funkade, var snygga och fanns i rätt storlek. Och de flesta var antingen med flames och monster eller glittriga. Jag vill ha neutrala skor som passar oavsett vad man har i övrigt. Bruna, svarta, beige, röda eller blå. Viggo plockade åt sig ett par rosa. Dem tyckte han om. Jag har ju inget emot att sätta rosa kläder på pojkar, det är till exempel rosa på Viggos tröja med landskap på. Men på skor vill jag ha mer neutralt så att det kan matcha vad som helst. Annorlunda färger kan man ha på kläderna istället. Kanske fånigt. Och så köpte vi gröna galonbyxor på H&M. Alla galonkläder är alltid röda eller blå, så alla barn på dagis ser exakt likadana ut. Nu fick han annorlunda, och grönt är ju fint. Innan vi åkte hem åt vi varsin glass. Viggo valde en Ahlgrens bilar-glass, och jag en Solero.

Här kommer en bonusbild på Klara i korgstolen nere i källaren. Hon älskar att klättra upp i den. Då känner hon sig stor som Viggo.

När man söker på Kerstin

Vi har ju litet tävling, min kollega Anton och jag, när det gäller våra bloggar. Anton blev skitsur när han insåg att jag hade mycket fler besökare än han, och försökte hjälpa upp det genom att skriva saker i rubriken som han hört att jag fick mycket googlesökningsträffar på.

För ett tag sedan googlade han på Anton, och hull.nu blev nummer 6 av 78 miljoner träffar, vilket han var mycket nöjd med. När jag googlade på Kerstin blev min blogg bara nummer 32 av 16 600 000 träffar. Du vann Anton!

Men du, trots att påskpysslandet är över och jag inte har 300 unika besökare per dag, ligger snittet på en bit över 50 per dag. Hur många har du, Anton?

För övrigt hittade jag detta när jag googlade på Kerstin: www.kerstin.fr. Blev nyfiken på vad det var för namne i Frankrike, och det var ju jättefina annorlunda kläder för vuxna och barn!

Klara 7-tand

En till tand igen. Nu har Klara fyra tänder uppe och tre nere.

Kyss mig som ett stålverk

Anton skrev häromdagen på sin blogg om Webstrarnas låt Moln på marken som han har upptäckt såhär 15 år efter att den släpptes. Webstrarna är ju ett gammalt Uppsalaband som jag såg live flera gånger i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Jag var tvungen att leta fram mina gamla skivor. De hade väldigt många bisarra och bra texter. Till exempel låten Kyss mig som ett stålverk med strofen Martin, Thomas, Bessemer. Otroligt roligt om man som jag har läst ekonomisk historia och vet att detta är en uppräkning av olika metoder för framställning av stål. Sångaren, Petter Eklund, är uppenbarligen väldigt intresserad av gamla gruvor och den typen av industriminnen, för han har skrivit en bok om det. Och så har de en låt som heter Eva Reichberg, och det måste ju vara Eva som har hjälpt till en del som scenograf till IOGT-NTO:s familjedagar på Drabanten, och som är dotter till Paul, lärare på Tollare Folkhögskola. Världen är liten.

Om jag var sportkommentator

Idag på jobbet började Åsa och Anton prata om hur Åsa skulle vara som kommentator på radiosporten av nån anledning. Så sa Åsa att hon i alla fall skulle vara bättre än jag, som inte kan något om sport och är helt ointresserad. Men jag undrar jag. Jag tror att jag skulle vara ganska underhållande. Prata om allt möjligt annat, låta associationerna fara iväg och komma in på massa stickspår, så jag inte kommer ihåg var jag började. Tänk er själva, kanske så här:

Och här ser vi att gräset är grönt på fotbollsplanen. Ingen mossa där, inte. Jag tycker annars att det är fint med mossa i gräsmattan, och skönt att gå på. Gräsmattor med bara gräs är jättetrist. Och mossa är ju användbart till mycket. Man kan ha det när man färgar estniska påskägg och man kan göra fina mosslandskap till jul. Och så kan man pynta det med fint hantverk från 50-talet. För 50-talet var ju verkligen bästa decenniet vad gäller formgivning och arkitektur. Men vad var det vi pratade om? Fotboll. Just ja. Ja, jag kan ju inga fotbollsspelare, men jag vet att en gång fanns det en som hette Putte Kock. När jag var liten hade jag en hamster som hette ungefär så. Ja, först var det min syster Anna som hade hamstern, men sen flyttade hon till Arken, och där fick man inte ha pälsdjur, så då fick jag honom. Först hette hamstern Putte, men sen bytte Anna namn på den till Pytte, för den var så liten. Och jag heter ju Kokk. Det är nästan samma lika. Arken förresten. Nya Arken är ju byggd på 50-talet. 1957 var det klart. Men i samband med ombyggnaden 1992-1993 förstördes en hel del av 50-talskaraktären. Galet. Hm, fotboll var det. Det är trist. Massa snubbar som springer efter en boll. Helt meningslöst. Och jag är ju rädd för bollar som flyger i luften. Verkligen jätterädd. Har inget bollsinne alls. En gång i gymnasiet skulle vi spela handboll, och alla måste turas om att stå i mål. Till sist var det bara jag och en till tjej som inte hade varit målvakt. Handboll är verkligen värsta sporten om man är rädd för bollar som flyger i luften. Vår gympalärare frågade vem av oss som skulle stå i mål, och då föreslog jag halvt på skoj och halvt på allvar att vi kunde stå i mål tillsammans. OK, sa gympaläraren. Så jag och Pernilla ställde oss i målet. När bollen kom emot oss flög vi ut ur målet åt varsitt håll. Man vill väl inte ha en stenhård boll på sig?

Fotnot
Allt ovanstående är sant, om det är nån som undrar.

Viggo och Dante bygger chokladfabrik

Idag var Annika K, Annika I och Dante och hälsade på och åt middag med oss. Vi skulle grilla hamburgare, men gasen hade tagit slut, så vi fick göra dem i ugnen istället.

Dante och Viggo byggde en chokladfabrik i Lego. Här ser ni hur glad Viggo är.