Pyssel med pärlplattor

Igår när jag kom från tåget sprang jag in på Uppsala färg och köpte pärlplattor innan jag cyklade till dagis. Pärlor hade vi sedan förut. Viggo och jag har trätt halsband tillsammans tidigare. På kvällen när Klara hade somnat pysslade vi med dem. Jättekul! Det är svårt att få en chans att göra pillrigt pyssel med Viggo, för då kan ju inte Klara vara med.

Pärlplattor är det verkligen inte bara barn som pysslar med. Spana in Pärlplatteklubben.

Här är det första som vi gjorde:

Backeloppet

Sittet hemma och jobbar idag med textproduktion, så jag passar på att lunchblogga i min ensamhet.

Igår var det Backeloppet på dagis. Viggo sprang förstås, och Klara sprang litet grand, men sen satt hon i vagnen. De var ute nästan hela dagen, och åt varmkorv till lunch utomhus.

Streetartspotting i Svartbäcken

I somras skulle jag ha gått med Anton och Mathias på Stockholms stadsmuseums stadsvandring för att titta på Street Art, men det var slutsålt. I fredags på väg från tåget för att hämta på dagis tyckte jag mig skymta något uppe på anslagstavlan på Torbjörnstorg. Hade inte tid att stanna och titta, men idag när jag promenerade ner på stan med Klara tog jag med kameran, och mycket riktigt, där satt en liten lerskulptur som jag fotograferade. Den var väl inte världens snyggaste och originellaste, men jag tycker att det känns så omtänksamt att någon placerar ut konst i hemlighet.

Här är några sajter där man kan spana in Street Art:

www.gatukonst.se
www.akayism.org

Jag springer så snabbt så du inte ser

Igår höll jag på att inventera skoläget för barnen inför vintern. Jag mätte deras fötter, och så mätte jag inne i skor och kängor med en särskild mätgrej. Det visade sig att Viggos höstskor som han har haft är 16 cm och Viggos fötter är 16,4. Men de här skorna är ju för små för dig, sa jag. Ja, sa Viggo. Han hade haft dem, men inte sagt något. De är köpta i våras, och utprovade av butikspersonal, så jag kunde ju inte ana att de var helt urvuxna. Nu är det i stort sett slut på skosäsongen för dagisbarn. Det går bra med gummistövlar hela tiden, tills det fortare än man anar är dags för vinterkängor. Men på torsdag är det dags för det årliga Backeloppet på dagis. Alla barnen ska ut och springa, och så får de diplom. Då är ju varken stövlar eller för små skor särskilt bra. Klara behövde även nya vinterkängor. Eftersom det är ett halvår mellan barnens födelsedagar finns det inte alltid skor i rätt storlek för rätt säsong åt Klara som Viggo har haft. Eftersom Klara var pigg och feberfri tog jag en promenad med henne i barnvagnen i det fina höstvädret på förmiddagen, och gick ner på stan till en skoaffär. Vi provade ut bra, riktigt varma kängor åt henne. De fanns i rött och svart, men inga röda i hennes storlek, och eftersom hon kommer ha gråsvart overall i vinter känns det roligare med rött, så jag beställde röda som kommer senare i veckan. Så akut är det ju inte med vinterkängor. Till Viggo köpte jag ett par röda gympaskor med silverdetaljer. Gissa om han är nöjd? Han sprang fram och tillbaka och sa: Jag springer så snabbt så du inte ser.

En dag i Falun

Jag är fortfarande förkyld och hostar, men åkte ändå till Falun för att föreläsa på en regional Våra Gårdar-kurs för fastighetsstyrelser idag. Jag blev upphämtad i bil av Ulf Gustafsson som också skulle föreläsa vid niotiden, och så bar det av mot Falun via Gävle. Det regnade massor. Vi missade skylten mot Sandviken och Falun vid Gävle, och åkte för långt. Vi var väl nästan i Söderhamn när vi vände, och vi kom fram till Globen i Falun vid halvtolv. Först lunch, och så föreläsa i nästan tre timmar. Jag hostade en del, men det gick ganska bra. Gruppen var ok. De flesta var med i diskussionerna. Sedan var det lång bilresa tillbaka igen, och jag var hemma vid halvsjutiden.

På Globen var de verkligen inte mesiga och konventionella vad gäller konsten. Eller vad säger ni om dessa oljemålningar som hängde i foajén:

Som en hemmafru på 60-talet

Jag har ju tidigare skrivit om klädmärket me&i, som gör barnkläder i 70-talsretrostil, och bara säljs genom hemförsäljning. Igår kväll var jag värdinna för en me&i-träff hemma hos mig. Det kom en säljare hit och jag hade bjuit in bekanta som är småbarnsföräldrar. Jag hade väl bjudit 15 stycken eller så, men i slutändan blev vi bara fem personer. Det är inte lätt att komma loss en vardagkväll när man är småbarnsförälder, och nu har förkylningstiderna startat också. Först visade säljaren kläderna, sedan fick vi titta själva och beställa, och så packade säljaren ihop och stack, och vi fikade och pratade politik och annat. Det blev en trevlig kväll. Barnen ville förstås inte alls gå och lägga sig, men de somnade till slut.

Johanna frågade säljaren varför de har valt att bara jobba med hemförsäljning och inte internetförsäljning, och hon sa att de tyckte att det var ett trevligt sätt att slå ihop att hinna träffa vänner och umgås, samtidigt som man handlade kläder som man inte har tid till. Jag tror ju att en baktanke är att att det ger en viss exklusivitet och status åt märket, och att folk köper mer för att de känner att det är enda tillfället. Men visst är det trevligt, och jag gillar verkligen kläderna.

Det här beställde jag åt barnen. (Bilderna kommer från me&i:s hemsida.)

Discoapatröja till Viggo.

Pirattröja till Viggo. Dödskallen och benknotorna är en påsydd applikation.

En turkos velourtunika med brunt hjärta och bruna velourbyxor till Klara.

Prickblommeklänning till Klara.

Jag var även sugen på prickblommeomlottklänningen till mig, men den var onesize, och för liten för mig och för stor för Maria, konstaterade vi.

En ska bort

Såg just att Posten har givit ut frimärken med barnprogramsmotiv.

Motiven är

Andy Pandy/Humle och Dumle
Televinken/Kapten Zoom
I fablernas värld/Teskedsgumman
Kalles klätterträd/Beppes godnattstund
Trazan och Banarne/Fem myror är fler än fyra elefanter
Pippi Långstrump/Björnes magasin
Bolibompadraken/Tjet och Allram Eest
Loophole/Bananer i pyjamas

Alla utom det sist nämnda frimärket har motiv från barnprogram som gått i SVT och håller hög klass. Bananer i pyjamas har gått i TV4:s Nyhetsmorgon i många år, och är populärt bland barnen, men jag har aldrig tyckt att det varit så bra. Loophole har också gått på TV4:s morgonbarnprogram, och är ett spel som barnen ringer in och spelar. Nej, det sista märket passar inte in, tycker jag. Posten tyckte nog att de måste ta med något som inte gått i statstelevisionen för att inte bli beskylda för att missgynna de andra kanalerna.

Bild: Posten
Frimärkena har graverats av Lars Sjööblom, Martin Mörck och Piotr Naszarkowski. Norbert Tamas har formgett och typograferat utgåvan.

Fynd

Nu har jag varit på klädmarknaden och fyndat begagnade barnkläder och annat. Jag kom dit fem minuter innan det öppnade, och det var kö över hela skolgården. Gissa om det var galet trångt med folk där inne när de hade öppnat? Det är så mycket kläder, stora klädberg på bord sorterade efter dubbelstorlekar, och man orkar inte kolla på allt. Men jag var där i två timmar totalt, inräknat tid att leta bland kläder och annat, prata med bekanta och köa för att få betala. Jag handlade för 398 kronor. Det här kom jag hem med:

Till Viggo
parkasjacka, röd långärmad tröja, röda överdragsbyxor, blå och vit stickad tröja, shorts med Bamse på, hängslen, 2 böcker, snigel (från Björnes magasin)

Till Klara
röd Polarn&Pyret-jacka med avtagbart fleecefoder (huvan saknas dock), röd polarn&pyret-klänning, raggsocor som ser ut som nyckelpigor, blå polarn&pyret-byxor, röda manchesterjeans, blå manchesterjeans, blå shorts (kostade 1 kr), vinröda velourbyxor, bruna sammetsbyxor, mumintroll

Och så dessa fantastiska galonkläder till Klara, lagom att ha nästa år. Skulle gissa att de är tidigt 60-tal. Byxorna är i kanonskick. Den polkagrisrandiga jackan har några pyttesmå fläckar, men annars perfekt. Jättefin manchesterfodring på kragen.

Designmysterium

I somras mejlade Lydia mig och frågade om jag hade en aning om varför de klassiska Kaj Franck-glasen Kartio plötsligt har ändrat form. Hon hade glas sedan tidigare, och hade just kompletterat med flera. Jag hade ingen aning, men trodde att de gamla glasen kanske kunde vara andrasortering eller nåt. För om de hade ändrat formen borde jag ju läst om det i någon inredningtidning. Inte heller på Ittalas hemsida står det något om detta. Nu fick jag också nya Kartioglas i födelsedagspresent, och det är verkligen stor skillnad! De nya glasen är tunnare, lägre, smalare i basen och bredare upptill. Lydia tycker att de gamla är snyggare, men jag tycker kanske att de nyare är en förbättring. Det är i vilket fall ett mysterium hur man kan ändra formen på en designklassiker vars formgivare är död. Särskilt som de skriver på hemsidan att många har försökt kopiera glasen, men inte lyckats, eftersom de är så fulländade. Bo kommenterade förändringen med att det är ju så pass stor skillnad att om IKEA hade gjort dem skulle de klara sig ifrån anklagelser om designstöld. Nu ska jag mejla Ittala och fråga hur det ligger till.

Bilderna är de som Lydia skickade. Själv har jag dem i alla möjliga färger.

Skivkonvolut med paraplyer

Lunchblogg hemifrån. När jag sitter hemma och jobbar kan jag lyssna på musik riktigt högt utan att det stör någon. Det är så nice. Just nu har jag ju några nya skivor att lyssna på också, som jag fick i födelsedagspresent. Lyssnar på The Concretes In Colour och Hello Saferide som jag fick i present, och Anna Ternheims Separation Road, som Bo köpte igår. Nedladdning och MP3-spelare i all ära, men det är en särskild känsla att hålla ett skivkonvolut i sin hand och att bläddra i häftet. Jag funderar på om nedladdningen har gjort att artisterna och skivbolagen anstränger sig extra att förpacka skivorna så att de verkligen ger ett mervärde.

På baksidan av häftet till Hello Saferide-skivan finns en snygg bild med paraplyer. Kommer att tänka på ett annat konvolut med paraply som jag gillar, det till Jimmy Smiths Bashin’. Började leta efter den skivan, men kom på att den har ju Mathias lånat sedan i våras någon gång. Hittade bild på nätet istället. Undrar varför jag gillar paraplybilder så mycket? Det kanske har att göra med min något romantiska föreställning om regnväder.

Coola systerdöttrarna

Här är Viggo med sina fina kusiner Amanda (12 år), Ella (snart 10 år) och Sara (14 år). Sara och Amanda har blivit punkare efter att ha tittat på filmen Tjenare Kungen. När vi pratade om att H&M och Gina Tricot har börjat ha så mycket punkiga kläder sa Amanda att hon tyckte det var dumt, för då köpte alla vanliga människor som inte lyssnar på punk det. Hon vill hellre att de har fula kläder som hon inte gillar, och att hon är ensam om att vara cool. Det kan hon ha rätt i, och de är ju värsta coola. De har precis börjat blogga de också. Här är Saras blogg, och här är Amandas blogg.

Fyraåring

Idag fyller Viggo fyra år. Och Klara fyller 1 ½ år idag också. Vi har haft fullt upp här hela helgen. Bos föräldrar kom i fredags, och åker hem imorgon. Har ägnat större delen av helgen åt bakning och matlagning inför kalaset igår. Vi var 16 personer här, och Viggo fick massor av presenter. Till exempel en rutschkana att ha ute på sommaren och i källaren på vintern, och ungefär ett ton begagnat lego och duplo från sina stora kusiner som inte leker med sånt längre. Barnen hade så roligt med sina kusiner och alla vuxna som lekte med dem. De ville aldrig gå och lägga sig.

Här åker de kana. Klara kan klättra upp själv och åka, lätt som en plätt. Det är min pappa som står bredvid.

Viggo blåser ut ljusen, också lätt som en plätt.

I morse uppvaktade jag och Bo Viggo på sängen med våra presenter.

Sedan var det vanlig dagisdag. När jag kom och hämtade ville de inte gå hem, för de hade så roligt. Jag fick påminna dem om rutschkanan och farmor och farfar för att få med dem. Viggo hade blivit firad på dagis med glass och teckningar från de andra barnen.

Till middag stekte farmor pannkakor och plättar, som Viggo önskat sig. (Ja, vi åt massor av chokladtårta igår, som Viggo framför allt önskat sig.) Sedan badade Viggo och Klara och lekte med nya badleksaken som Klara fick i morse som 1 ½-årspresent. Man fäster den på badkarskanten och häller vatten i olika hål och kanor så att det snurrar hjul och annat. Viggo ville bada igen när det var dags att gå ock lägga sig, och blev riktigt sur för att han inte fick det.

Middag hos Malin

Igår kväll stannade jag i Stockholm och var på middag hos Malin i Årsta med Helén och Elisabeth. Det var verkligen trevligt på alla sätt. Det är inte så ofta man blir serverad soppa ur skålar gjorda av värdinnan, men det blev vi. Malin har gått Konstfacks glas- och keramiklinje. Tyvärr blev det inet foto av skålarna, men väl av porslin gjort av Lindberg och Percy, och det är ju nästan lika bra.

Värt att vänta på

Jag förstår att ni alla är otroligt nyfikna och har gått och klurat på vad det är för födelsedagspresent som Bo har beställt åt mig, och som inte kom fram i tid. För det har jag gjort, och det är inte utan att jag har varit litet orolig att jag inte skulle bli så där superglad när det är så upptrissade förväntningar. Men det blev jag. Det var nämligen en stor och mycket avancerad glassmaskin av märket Gaggia. Och jag hade verkligen ingen aning, trots att vi har pratat om att skaffa en ny glassmaskin. För många år sedan fick jag en glassmaskin av några kompisar, bland annat Erik och Paula. Den är inte elektrisk, utan man vevar för hand, och när man har gjort en omgång glass tar det många timmar innan skålen är fryst så man kan göra en ny sats. Den har varit bra, och vi har använt den mycket. Senast i sommar gjorde vi svartvinbärsyoughurtglass. Men den här Gaggiamaskinen har ingen del som ska stoppas i frysen, utan på 5 minuter är den färdig att använda när man stoppar i kontakten och startar den. Och det är extraskålar med, så i princip kan man göra glass på löpande band. Ni som känner mig och Bo vet att även om det ofta blir sådant som fiskpinnar och pulverpotatismos till vardags ägnar vi oss gärna åt matlaging av den högre skolan när vi har tid och möjlighet.

Sjukt snygg vinylspelare

Vinylspelaren P3 i grönt från Rega är ju helt otroligt snygg, och alla de andra färgerna också. Plötsligt känns min svarta vinylspelare från början av 90-talet så trist.

37 år

Jaha, idag är det min födelsedag, och jag fyller 37 år. Inget paket fick jag på morgonen, för Bo har beställt något på Internet för flera veckor sedan, som inte hunnit fram. Har ingen aning om vad det är, men han säger att det är från ett annat europeiskt land och att jag kommer att bli jätteglad. Så jag är ju litet nyfiken. Men det blev i alla fall födelsedagsfrukost med smörgåstårta hemma, och inte som det brukar vara macka och juice på tåget. Bo var hemma med Klara idag, och jag lämnade Viggo på dagis på vägen till tåget. Klara har fortfarande varit hängig idag, men inte haft feber. Jag stannar hemma med henne imorgon.

På tåget ringde Matti och gratulerade, och när jag kom till jobbet låg ett paket på mitt skrivbord. Det var en bok om choklad, med betoning på pralintillverkning, som jag fick av mina snälla arbetskompisar Lydia, Anton, Annica och Åsa. Jag tror att det fanns en viss baktanke. De förväntar sig nog att jag ska bjuda på praliner på något tisdagsmöte, och det är klart jag ska. Under dagen fick jag sedan flera trevliga gratulationsmejl, telefonsamtal, sms och vykort. Allra mest värmde nog det långa mejlet från min kompis Helena, som jag har känt sedan vi var sju år. Vi gick i samma klass hela grundskolan och gymnasiet. Helena bor i Skåne sedan flera år, och tyvärr träffas vi alldeles för sällan.

Det var naturligtvis massor att ta itu med eftersom jag har vabbat i två dagar, och jag hann väl med det mest akuta. Fick ett bisarrt samtal från en 92-årig kvinna från Skåne, som talade rikssvenska, som talade länge och omständligt innan hon kom till saken. Hon hade skrivit en bok som hon ville ge ut, som ”skildrade hur det var att växa upp på landet för en vanlig flicka, men inte en statare eller så, bara vanlig”, och hon visste inte riktigt vart hon hade kommit. Hon hade en lista på bokförlag som hon ringde till. Jag förklarade att IOGT-NTO har ett bokförlag, men att hon kommit till fel person och att Sober Förlag nog inte ger ut den typen av böcker nu för tiden i alla fall. Men hon fick rätt namn och nummer, så får hon försöka i alla fall. Fast annars skulle jag nog gärna jobba på bokförlag någon gång, även om Lydia som har gjort det säger att det var trist.

På vägen hem från tåget var jag in på Polarn o Pyret och köpte varsin fin landskapströja i retrostil till Klara och Viggo. De ska få dem på Viggos födelsedag.

Till middag blev det renskavsgryta med trattkantareller och färskpotatis och hemmagjord pickles till det. Viggo tyckte det var dålig mat, men Klara gillade det förstås. Enligt 4-veckorschemat för middagar som Bo har gjort skulle vi äta pölsa, och visserligen hör jag till dem som faktiskt tycker att pölsa är gott, men det kändes inte som festlig födelsedagsmat.

Barnen somnade ok tid, och sedan har jag och Bo ätit god Ben & Jerry-glass: Dublin Mudslide.

Och vuxen

Jag har ju haft litet olika frisyrer och utseende även som vuxen. Nu har jag varit väldigt korthårig ett par år, men tidigare har jag haft både riktigt långt hår och olika sorters page. Jag hann scanna några foton till på förmiddagen, för sjuka Klara sov länge på soffan, och pigga Viggo är på dagis.

Basker och duffel har jag haft mycket alltsedan gymnasietiden. Det här är nog i 20-årsåldern, och jag har page.

Litet längre page och en mockajacka köpt på second hand. Också i 20-årsåldern, skulle jag tro.

Här har jag långt år. Jag kanske är 25 år.

Det här var enda bilden jag hittade när jag har kringlor. Hade ofta kringlor eller knorrar bakom öronen i mitten av 90-talet.

Tonåren

Här är litet bilder från högstadiet och gymnasiet. Jag har faktiskt inte så många bilder på mig själv, men några hittade jag.

Högstadiet någon gång, hemma hos en kompis. Det var väldigt modernt med uppklippt frisyr.

Klassfoto från nian. Pastellrosa läppstift.

1987 står det på baksidan, tvåan i gymnasiet. Jag hade fortfarande litet tunn lugg, som var modernt, och en del av håret i en snodd. Ganska långt hår, och det är självlockigt. Jag har aldrig permanentat håret.

Det här är från en förstamajdemonstration, ochså i gymnasiet. Här är håret uppsatt i knut tror jag. Röda läppar förstås. I gymnasiet hade jag mycket secondhandkläder, stora frackskjortor, svart väst eller stor kavaj, och klänningar från 60-talet. Och under hela gymnasiet, utom precis i början av 1:a ring, hade jag aldrig någonsin byxor. Bara kjol eller klänning. Vet inte varför.

När jag var liten

Ok, här kommer litet utlovade bilder från när jag var liten.

På mammas säng i Öregrund sov jag ofta middag. Kolla 40-talstapeterna och Viola Gråsten-filten.

Jag och dockan sitter på pottan.

Ibland skojar vi om att min chef Åsa är farligt beroende av julmust, men kolla på det här.

Otroligt snygga regnkläder. På klipporna i Tallparken, Öregrund.

På min röda trehjuling i Öregrund. Snygg klänning och snygga träskor.

Här var jag nog tre år.

Cowgirl. Otroligt fint förkläde med hjärtan.

Klassfotot i ettan. Fotografen vattenkammade alla barnen.

Min rockstar-brorsa

Min lillebror Matti är ju värsta coola. Han ska på turné med Mando Diao. Han spelar i ett band med Gabriel Munck, och de ska vara förband åt Mando Diao på turnén. Matti gör även egen musik, och den kan ni lyssna på här. På dagarna när han inte är rockstar jobbar han som barnpsykolog på BUP i Vällingby. Han är bra, min bror. Här får ni se ett kort på oss taget i augusti 1980, när Matti skulle börja skolan. Jag var nästan 11 år.