Oreo cookies

I kokboken Två systrars söta hittade jag receptet på oreo cookies. Små chokladcookies med 70-procentig choklad i degen och fyllning av smör, grädde, vaniljsocker och florsocker. Satt häromnatten och bredde fyllning på dem och lyssnade på P1 tills sändningarna tog slut. De gick åt som smör.

Tänk om

Vid matbordet i köket:

Klara: Tänk om det fanns en väska som kunde flyga och som gick sönder och lagade sig själv?

Klara: Tänk om det fanns en snigel som kunde flyga och äta äpplen?

Klara: Tänk om det fanns ett lejon som kunde flyga när det sov och när det var vaket och när det åt?

Viggo: Tänk om det fanns en Klara som var tyst?

Vi fnissade litet i samförstånd, jag och Viggo, men egentligen tycker jag ju att det är toppen att hon tänker och fantiserar och snackar så mycket. Jag vill inte ha nån tyst tjej som inte tar plats. Och jag minns också hur jag ibland inte riktigt orkat med allt Viggos babbel.

och så litet aprikoser och nektariner till middag

Lagade middag litet på känn. Köttbullar med kanel, spiskummin, kryddnejlika och vitlök bland annat, ostronskivling fräst i olivolja med skivad vitlök, salt och peppar, och så couscous med torkade aprikoser, kanel och kardemumma. Och en klick smör så klart. När jag slängde ner de torkade aprikoserna kom jag på att det nog skulle vara gott med en salsa på färska aprikoser och nektariner till. Det var det. Jag kärnade ur och tärnade frukterna och slog på en vinaigrette på citronolja, balsamvinäger, örtsalt och svartpeppar.

Bara jag får gå på en loppisrunda

så blir jag på ganska bra humör. Igår fyndade jag en Uppsala-Ekeby-kruka och en okänd grön kruka på Vaksala torg. Idag var det loppis på Tunakolonin. Inte så många bord, men 23 teskedar med bakelitskaft för 40 spänn och tre fina små linnedukar med rosor för en tia gjorde mig nöjd.

Vi kan kalla den häckjäveln

Två beting att fixa hade jag satt upp för första semesterveckan, för den veckan ska man mest vila och varva ner. Det ena var att köpa en ny bärbar dator och det fixade jag omgående. Det andra var att klippa häcken. Det tog jag tag i idag. Jag var rätt trött och längtade egentligen efter att sova middag, men det måste ju bli gjort, och jag tycker dessutom att det är rätt skönt att gå loss med maskiner och meja ner. Eller vad säger du, Lydia? Vi har häck på tre sidor av vår 750 kvm stora tomt. På två sidor är det liguster. Den är fin och bra som avskärmning, för jag vill ha ordentlig avskärmning mot grannarna. Jag vill inte glo på dem, och inte att de ska glo på mig. Jag pratar gärna med dem ute på gatan, men på baksidan är det privat. Liguster är snabbt och lätt att formklippa. Roligt till och med. Men så har vi en häck med hagtorn på västra sidan. Vi kan kalla den häckjäveln. Det är svårt att få den riktigt fin när man klipper den, för det blir lätt tomrum och hål i häcken, och så ser den så kal ut när den är nyklippt. Taggig och jävlig är den också. Vi kan kalla den häckjäveln. Och förresten har jag inte sovit nån middag heller och jag fick massa taggar och skit innanför tröjan och bh:n och hela dagen har varit jämngrå.

Vi badar tills vi blir blå

Badutflykt till Björklingesjön blev det i eftermiddags tillsammans med Magnus, Maria, Helmer och Arvid. Ungarna ville bara bada och bada. Viggo är en sån smalis, så han behövde värmas när han till slut gick med på att gå upp. Middag och fika blev det också innan vi åkte hem, och mera bad förstås.

Dagens kopp: Emma från Gustavsberg

En trevlig sak med att vara hemma hos folk är att botanisera i deras skåp och välja en tekopp att dricka ur. Och koppblogga då. Gårdagens födelsedagskalas för systerdöttrarna Sara och Amanda i Rinkeby resulterade i att jag nu kan presentera Emma för er. Min systers finaste teservis är annars Rosmarin, men den har jag redan bloggat om, så det fick bli Emma.

Med sitt ganska storblommiga och täckande mönster i brunt är Emma en ganska typisk 70-talsservis. Men Emma är ändå inte murrig. Det är en fin balans mellan det vita godset och den bruna fint tecknade dekoren, som även fanns i grönt, en annan typisk 70-talsfärg. Emma tillverkades 1971-1977. Dekoren bär Paul Hoffs hand, medan modellen, som användes till många dekorer av skilda formgivare, formgavs av Stig Lindberg. Den heter SA och är naturligtvis i benporslin eftersom det är Gustavsberg.

Dagens kopp: blå Groblad

Min bruna Groblad behövde en kompis! Får jag lov att presentera min nya blåa Groblad? Inte bara färgen skiljer dem åt. Om man tittar noga är det två varianter av modell på koppen. Den blå har en skåra i örat, medan den bruna är helt slät på örat. Det är inte heller exakt samma böj på örat. På den bruna finns det även fyra skåror i ringen under koppen. Annars är den exakt likadan till modellen. Men som om inte det vore nog skiljer sig också dekoren åt litet. Titta noga på den spretiga växtligheten längst ner som går som en krans runt koppen. På den blå är det fler och tätare linjer. Det måste vara så att den bruna är en senare variant, som är något förenklad både till modell och dekor.

Classic, The Beat eller Brit

Inte så att jag är trött på Fifth Avenue, men jag har länge varit sugen på att köpa flera av Burberrys parfymer. Stod och valde mellan Burberry Classic, Burberry The Beat och Burberry Brit. Det blev Brit, kanske för att förpackningen och flaskan är snyggast. Den innehåller lime, vit pion, mandel, ambra och vanilj. Jag är väldigt nöjd med den. Men visst låter det gott med svarta vinbär, gröna äpplen, persikor, cederträ, jasmin, mysk och vanilj, som Burberry Classic är gjord av. För att inte tala om The Beat med mandarin, bergamott, kardemumma, rosépeppar, iris, hyacint, blåklocka, te, cederträ, vetiver och vit mysk. Och så är ju Agyness Deyn så cool i reklamen. Ja, jag går på det. Får nog köpa både Classic och The Beat också snart.

Because it’s torsdag

Har stått i nattlinnet och stekt pannkakor och plättar.

Stil

Om man vill klä sig med stil skaffar man naturligtvis gamla IOGT- eller NTO-manschettknappar. När Anders kom till kongressbutiken var manschettknapparna tyvärr slutsålda, men han köpte kragknappar och använde istället.

Anders provade även en IOGT-ring som råkade fastna. Bilden blev tyvärr suddig, men jag bjuder på den ändå. Micke som försöker slita ringen från Anders finger.

Jag ska bara

Hann varken fotografera eller blogga särskilt mycket från IOGT-NTO-kongressen förra veckan, men här är en bild på Mikkis som slet med att skriva klart protokollet från den dagens session. Hon hade lovat att gå ut med mig och äta middag och vi var vrålhungriga. Natten innan hade hon suttit uppe till halvsju på morgonen och skrivit protokoll, och sedan sovit tre timmar. Hon var så nöjd att hon blev klar före nio på kvällen. Sen var hon faktiskt ledig några timmar och vi åt middag och gick tillbaka till mitt hotellrum och ordnade ett litet teparty. Vid tolvtiden skulle hon gå och lägga sig, men blev en halvtimme senare uppringd av Elisabeth som ville att hon skulle komma ner och läsa protokoll. Mikkis försökte litet fint säga att det kanske vore bra om hon sov först, men det gick inte för sig. Elisabeth påpekade hur långt de andra mötessekreterarna kommit. Det var bara att gå ner och jobba igen, halvett på natten.

Krukväxter som passar i mitt 60-talshus

Titta vilken fin rumslönn jag fick av Dante och Magda, som de hade drivit upp från stickling. Fantastiskt fint i gula krukan som jag är osäker på tillverkare av. Någon stämpel finns det inte. Jag har en likadan fast mindre och i en mild grön färg sedan tidigare.

Avskedsmiddag för Dante och Magda

Jag försöker att inte tänka på att Dante och Magda alldeles snart ska flytta till Munchen och vara borta i två år, men det ska de. Igår var det litet hejdåmiddag för dem här, och Magnus, Maria, Helmer och Arvid var också med.

Solen sken och det var en riktigt skön kväll. Jag skickade ut Dante och Klara att plocka de första jordgubbarna och vi grillade. När det blev för myggigt flyttade vi in och tittade på Drutten och Krokodilen, originalserien från Sovjetunionen, fikade och diskuterade loppisfynd.

Inte minst för att det är så snyggt

Desserter lagade med gelatinblad är finfint, inte minst för den trevliga förpackningen.

Sånt man kan ha kaffekoppar till

Inte dricker jag kaffe, och mina kaffedrickande vänner väljer helst tekoppar när de dricker kaffe, för kaffekoppar är ju så små. Men titta vad fint att servera dessert ur udda kaffekoppar! Här pannacottan från igår. Jag gjorde pannacotta på en liter grädde. Det blev lagom för nio personer.

Dagens tekanna: Eden från Rörstrand

Titta vad jag hittade på Bebop! En tekanna i serien Eden. Det visste jag faktiskt inte att det fanns. Köpte den inte, det var den för dyr för, men tog åtminstone en bild på den. Jag har alltså ingen aning om hur funktionell den är, om den är lätt att hälla ur, om den blir för varm att hålla i eller hur den är att diska, men fin är den med sitt äpple och bladen minsann. Eden är en servis som man inte känner till formgivare till. Ibland har den tillskrivits Marianne Westman, men hon har dementerat det. Sextiotal och Rörstrand i vilket fall, och härlig form på kannan.

Dagens kopp: Terrass från Gefle

Suget efter loppisar och en ny tekopp var stort, så igår skippade jag lunchen och tog en snabb loppisrunda med Anders istället. Butikerna på Andra långgatan visade sig vara stängda nu också. Den här till exempel som hade en så grymt snygg golvlampa som eventuellt är en Luxus.

Och en annan med massor av snyggt porslin, där det var någon där inne och jobbade, och Anders stack in huvudet och frågade om vi fick komma in, men det fick vi inte. De har ingen aning om vilka bra kunder de gick miste om.

Men på Bebop Antik på Kamponjärgatan 4 kom vi till paradiset. Massor av porslin, möbler och textil från 50- och 60-talet, noga utvalt. Klart att vi hittade varsin kopp där! Jag köpte en grön Terrass från Gefle. Modellen är EA, som formgavs 1959 av Arthur Percy, men dekoren tillverkades 1962 till 1967. Den finns även i blått och rött, men grönt är trevligast, tycker jag. Dekoren ska väl rimligen påminna om ett järnräcke på en terrass. Härligt! Åh, så mycket trevligare det blev att dricka te på hotellrummet nu!

Hängde litet med gamla vänner

från Arken under kongressinvigningen på Trädgårdsföreningen.

Anna kylde Evelinas välling i colan. Helt normal grej att göra bland småbarnsföräldrar.

Trenden bland IOGT-NTO:s mötessekreterare i år är förnamn som börjar på M. Här är två av dem, Magnus och Mikkis.

Nu kan kongressen börja

Så här dagen innan kongresstart är det massor som ska fixas. Jag har haft fullt upp med att skruva ihop lagerhyllor till den rörelsegemensamma kongressbutiken och packa upp profilprodukter som ska säljas där. Naturligtvis moterade jag hyllor med stil, iförd högklackat. Det blir roligare då.

Jag har även hjälpt Pernilla att klippa ut fotstegen som vi sedan klistrade på golvet för att visa vägen till förhandlingslokalerna. Gissa hur många gånger vi fick frågan om vi verkligen fick klistra på golvet. Men vi hade tillstånd från mässan. Och så tyckte folk att stegen var för korta eller långa. Vi tyckte att de var precis lagom.

Sista grejen att fixa innan vi blev lediga var att åka till Violas blomsteraffär och hämta tre stora blomsterarrangemang till förhandlingslokalen. De var tunga och otympliga, men vi lyckades.

Under eftermiddagen blev det dock mer och mer ineffektivt att röra sig på mässan och jobba eftersom det bara dök upp gamla vänner och bekanta. Så är det när man har varit med länge. Jag blev medlem 1989 och har lärt känna så många av mina vänner genom nykterhetsrörelsen och Arken (Nykterhetsvännernas studenthem i Uppsala). Idag har jag återsett många fina vänner som jag träffar aldeles för sällan.

Kongressen kan man annars följa på IOGT-NTO:s blogg I rörelse, där jag också kommer att blogga en del, och på twitter genom hashtaggen #kongress09.