Nästan en julduk

Jag läser på bloggar, Twitter och Facebook om folk som är less på julen och städar bort den. Inte jag. Adventssakerna åker fram till första advent, luciatåget till lucia och julgran och allt julpynt natten till julafton. Sedan får det vara kvar till Tjugondag Knut. Men man kan ju byta juldukar litet, så man hinner använda dem alla. Den här åkte på köksbordet idag, och det är väl egentligen ingen julduk, men känns så i färgerna. Fint till de röda och den blå julljusstaken också. Femtiotalsjul!

Bland det bästa med att vara julledig är att jag hinner lyssna så mycket på P1

Visst lyssnar jag en hel del på P1 annars också, både direkt från radion och på webben, men när man går hemma och är ordentligt ledig är det en annan sak. Dels att jag hinner lyssna på så mycket mer, förstås. Men också att det bästa och trevligaste sättet faktiskt är att lyssna samtidigt som jag håller på med något praktiskt i köket eller tvättstugan. För mig i alla fall. Jag lyssnar mest koncentrerat då, och även om det är fantastiskt bra att kunna lyssna på webben och podda så tycker jag på något sätt att det känns som en rikedom att ha tid att lyssna i realtid direkt från radion. Särskilt när det är från min fina Tivoli med så bra ljud, en Tivoli Radio Model Two med Subwoofer i Classic Walnut.

Jag har hört massor av bra radioprogram de senaste veckorna. Igår lyssnade jag till exempel på en del i Tendens temavecka När blir man vuxen, Samtalet: Visst blir man vuxen! Mycket intressant, hela temaveckan. Obs har just nu ett tema om barndomen som idé, som ni också borde lyssna på. Ett annat program som jag lyssnade på med stor behållning var Kulturradions intervju med Käbi Laretei. Dels var det ett mycket intressant samtal om hennes liv, men för mig är det även så njutningsfullt att höra hennes språk när hon bryter på estniska när hon pratar svenska. Det påminner mig om min farmor, och ger en sådan trygghetskänsla. Jag tycker att det är så vackert.

Radiolyssnande idag då? Just nu lyssnar jag på Vem vill vara barn hela livet? Jag vill heller inte missa porträttet av Yvonne Lombard, en av 50-talets mest älskade komedienner, eller Barnkulturradions favoritfigurer: Thomas Funck. Det var en så tråkig nyhet att han har gått bort. Tänk vad jag älskade mina skivor med Kalle Stropp och Grodan Boll när jag var liten. Det finns förresten en alldeles underbar och knasig film från 1956, Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner. Det köket borde ni femtiotalsvänner spana in!