Uråldrig

Min syster undrade vad kalasleken var. Det vet väl alla? Man leker kalas så klart. Födelsedagskalas. För kalas är ju kalas. Det gör Viggo och Klara ofta. Jämt fyller deras dockor år. Mamma, Skrållan fyller år idag, sa Klara när vi hade kommit hem. Och så slog hon in present, skrev ett kort och ordnade kalas. Sen brukar hon vilja att man är med på kalaset och låtsasäter kakor, men viktigast är nog förberedelserna. Med tanke på hur ofta Skrållan fyller år, var och varannan dag, så måste hon vara uråldrig.

Ändrade planer

Klara var trött imorse, men vi klädde på oss och cyklade med Viggo till skolan. När vi kom dit hade hon somnat i cykelkärran, så hon fick vara kvar där när jag gick in med Viggo, som var glad och hoppig. Så cyklade jag med henne till dagis, men när vi kom fram och hon vaknade blev hon jätteledsen för att hon inte hade fått följa med in på skolan, och ville att vi skulle cykla tillbaka. Jag sa att det inte gick, och snörvlande hostade hon upp slem så hon kräktes litet. Ingen bra idé att vara på dagis då. Hon är nog trots allt fortfarande för hängig efter förkylningen, även om hon inte snorar här inomhus i lugn och ro. Men jag är ju å andra sidan riktigt snorig, så det var väl lika bra. Nu är vi hemma och leker kalasleken och ska se på film, så får vi cykla och hämta Viggo i eftermiddag.

Igen

Tror ni inte att jag är förkyld igen? Jag var i stort sett bra från den jag fick på nyårsafton, men nu har jag en ny. Snorar och hostar och känner mig ruggig.

Karin i rummet intill sa igår när jag kom till jobbet att det hade stått i Metro att man blev sjuk av att sova för litet, alltså mer mottaglig för sjukdomar. Ja, så är det väl. Dessutom har ju Lydia och jag pratat om dilemmat att man kan bli i princip tokig av för litet sömn, men att man inte vill gå och lägga sig. Det är ju mycket trevligare att vara uppe och se på film till exempel.

Ingen feber har jag i alla fall, och jag drar mig ändå till jobbet idag, för det är Lydias sista dag innan hennes sydafrikaresa. Och att träffa Lydia vill man ju.

Tankar som far runt en söndag

Konditorer! Konditori Trianon har jag aldrig varit på, trots att det ligger i Svartbäcken. Måste testa. Och så vill jag ju besöka det där 50-talskondiset i Årsta med Magnus och Maria, som inte blev av före jul för vinterkräket kom emellan. Och gamla hederliga Savoy, åh vad jag saknar det. Men om inte förr, så när våren kommer. Då ska Viggo och jag cykla till Stabbyskogen och plocka blommor och fika på Savoy.

Sånt att somna till i soffan. Det finns hur mycket filmer som helst här hemma, men inte så mycket som jag har lust att se mitt i natten just nu. Men jag kom på att jag är sugen på Helgonet. Måste skaffa boxar. Och Ärliga blå ögon, den som utspelar sig i Uppsala. Men den verkar inte gå att köpa.

Fasadskylten på Arken. Magnus kom förbi och hämtade kvarglömda grejer (Lisa, du glömde förresten Vidars babyfilt), och han berättade att skylten kommit upp, men att det var fel typsnitt och att bokstäverna satt för tätt, och att det troligen skulle reklameras. Attans. Måste gå och titta. Hade jag vetat tidigare hade jag kunnat gå förbi där på min promenad i förmiddags.

Sittbadkaret. Det där som Magnus och Maria skaffade till sin lägenhet på Arken efter dumma renoveringen när alla badkaren revs ut (och allt annat original från 1957) och det blev för trångt med normalstort. Sen fick Matriarkatet (finaste Anna och Lisa) överta det, i lägenheten åt norr på tredje våningen. Finns det kvar där? Snälla berätta, nån från Arken. Jag undrar så.

Ibland är man sugen

på nyttigt. Igår blev det till exempel massa olika grönsaker och pitabröd som dippades i olika såser till middag. Andra gånger har jag sån lust att stå och laga avancerad mat i timmar, ensam lyssnandes på P1, eller tillsammans med kompisar. Ibland blir de andra i familjen galna på mig när jag drar igång matlagningsprojekt som tar för lång tid. Men ibland blir man sugen på något enkelt och flottigt. Idag var det rätt. Middagen blev entrecôte med bearnaisesås och hemmagjorda pommes frites. Alltså, pommes fritesen var färdigskurna frysta, men friterades i fritösen här hemma. Och bearnaise har jag gjort från grunden några gånger, men idag dög det bra med pulversås. Vatten och pulver och smör. Hade inte tid och ork att stå och reducera och passa så det inte skär sig, även om det inte är särskilt krångligt. Och salladen var god, med rödkål, sallad, champinjoner, sockerärtor och pinjenötter och en dressing på balsamvinäger och citronolja. Och den här maträtten kändes så 70-tal, så den passade bra på Stig Lindbergs Blå Husar, som tillverkades 1968-1973.

Kalaspinglorna bakar filmjölkslimpa

Kombinationen hostiga familjen som inte kan sova och Miyasakifilmerna har gjort att barnen har somnat alldeles för sent nu igen. Klockan var faktiskt elva när Klara somnade igår, och imorse var vi tvungna att gå upp i tid så att hon skulle hinna till sin bästis Mejas 5-årskalas. Det var första kompiskalaset som Klara var bjuden på, och det började redan klockan tio på förmiddagen. Det var helt lugnt för Klara att vara på kalaset utan mig, och jag gick långpromenad under tiden. Skönt. Igår blev det också långpromenad.

På vägen hem från kalaset träffade vi av en slump på min syster Anna och Ella och Bengt och Inger. Så kan det vara när man bor i Uppsala, och det gillar jag.

Väl hemma igen ville Klara att vi skulle baka, så vi gjorde filmjölkslimpa. Så gott med bara litet smör på.

I Miyasakis värld

Men, vad härligt att hitta något nytt som verkligen funkar att se för både vuxna och barn. Underbara Miyasaki-filmerna ser vi om och om igen. Först såg vi Kikis expressbud och Min granne Totoro. Jag tänkte att de andra två filmerna i boxen, Det levande slottet och Spirited Away, var litet för läskiga, men så kunde jag inte hålla mig, och när Klara hade somnat tidigt i fredags kröp jag och Viggo ihop i soffan och kollade på Det levande slottet. Den var inte alls för läskig för Viggo. Och igår tittade vi allihop på Spirited Away. De är litet läskigare än Kickis expressbud och Min granne Totoro, från 7 år, men för Viggo och Klara funkar det bra att se tillsammans med vuxen så man kan förklara om det är något läskigt och konstigt. Barnen älskar verkligen de här filmerna, och jag också. Kikis expressbud är förresten rolig för att många av miljöerna är hämtade från Stockholm.

Sopberg av snorpapper

Klara snorar och snorar, men hon har inte riktigt lärt sig tekniken att snyta sig och att använda pappersnäsdukar på ett effektivt sätt. Hon tar nytt varje gång, knölar det litet och torkar. Sen säger hon att de är blöta och inte går att använda mera.

Saker man kan göra mitt i natten

Ja, se på Min granne Totoro med Klara som har feber och inte kan sova till exempel. Snorar gör hon också. Hon har nog fått min förkylning. Fast värre kan man ha det. Det är ju en riktigt bra film, och Klara sa nyss: Mamma, vi har det bra!

VAB imorgon alltså.

Klaras lär sig åka skidor

Inte är det mycket snö, men har man fått skidor i julklapp av farmor och farfar måste man ju ut och testa med farmor. Det gick bra fast stavarna var i kortaste laget. Det är här hemma i trädgården, och famor som hörs i bakgrunden.

Dockan i sockan

Klara leker att dockan sover i raggsockan.

Dagens lunch

Mer än lampor från Luxus

Lamporna från Luxus pryder sin plats här hemma. Taklampan som jag ärvt efter mormor och golvlampan som jag fyndade i somras. I julklapp fick jag den här boken om Luxus. Mycket intressant och bra att ha. Nu vet jag till exempel att taklampan har beteckningen 524 och att träet inte alls är teak, utan ek. Och att jag måste ha golvlampan Giraffen! Men Luxus tillverkade även möbler. Otroligt fina bordsunderreden och roliga Byråkraten med fru.

Jo jag slängde ut granen

Redan i söndags faktiskt. För när man ska ha kalas med massa vuxna och barn är den bara i vägen. Tänkte att det var bäst att slippa vält julgran den här julen. Förra julen välte den nämligen. Antagligen därför som jag inte fick igång julgransbelysningen natten till julafton. Eller den gick igång en kort stund. Sen slocknade den och alla lampor blev svarta. Så vi har inte haft lampor i granen i år, och det har varit litet trist. Tänkte att jag skulle köpa ny slinga för att ha säker belysning, men så stod jag där på Åhléns och kollade på ny, och så var den bara så ful. Vill inte jag ha ju. Därför har jag idag köpt en slinga på Tradera av märke Luma, ursprungligen inköpt 3/12 1957 på Kooperativa Föreningen Solidar i Malmö, enligt säljarens beskrivning. Det blir fint. Jag gillar att veta proviniensen av mina prylar. (Och nu kommer min pappa helt säkert skriva en kommentar om KF.) Ja, så här såg granen i alla fall ut strax innan jag började plocka ner pyntet. Ni kan spana in några av de fina från 50- och 60-talet. För övrigt var det väldigt kallt att dra ut granen. Man ska inte sticka ut näsan i onödan när det är minusgrader, särskilt inte när det är många. Massor av barr fick jag innanför tröjan också. Inte alls skönt.

En bättre människa

Efter att Magnus och Anders har upprörts över att vi har Lätta här i huset har nu skett bot och bättring. Bregott är inhandlat. Hörrni, är det okej nu? Nu är jag väl i stort sett en perfekt människa?

Inte sova

Två trötta i stora sängen. Jag som sovit dåligt två nätter på grund av hostan. Klara som verkligen borde sova, men som är uppe i varv efter kalasdag och för att farmor och farfar och farbror Per är här. Hela huset var fullt av folk tidigare, för idag firade vi Bos födelsedag. Tio vuxna och åtta barn, och då hade vi ändå haft många återbud på grund av sjukdom. Tjugo minuter innan fikagästerna skulle komma lyckades Klara med konststycket att kissa på sig på nålfiltsmattan i källaren. Hon har inte kissat på sig på månader. Jävlar, tänkte jag, för om man nu ska kissa på sig är ju just nålfiltsmatta inte ett så bra underlag. Men jag tog det coolt. Sa : Oj då, det var ju inte så bra. Kom så går vi och duschar av dig och sätter på rena kläder. Fikat var finfint så klart, och vi slaktade traditionsenligt pepparkakshuset. Denna gång Vita Huset. Andra traditioner för trettondagsafton är att äta indisk hämtmat när kompisarna har gått. Ikväll fick vi dock inte riktigt vad vi hade beställt, för gamla Gandhi/Indian Nights på Svartbäcksgatan har tydligen just bytt ägare, och det var första kvällen ikväll. Mycket rörigt, det mesta fanns inte och maten var rätt trist. Jaja. Jag hostar fortfarande. Men NU sover Klara.

Saker man kan irritera sig på

När man hostar så att man inte kan sova.

När man inte har några fler avsnitt av Mad Men eller Gossip Girl att titta på på nätterna.

När filmen som man tittar på på natten när man inte kan sova är skitdålig, men man inte orkar gå upp och byta.

När man är så där snorig och förkyld att näsan och läpparna blir alldeles fnasiga och svider.

När UNT ligger i brevlådan istället för DN. Inte samma lika. Vi ska ha DN och Svenskan, inte UNT och Svenskan.

Ojoj, vad synd det är om mig.

Ni lyssnar väl på Britta

Apropå artister från Uppsala är ju Britta Persson alldeles lysande. Fast Britta kommer närmare bestämt från Vattholma norr om Uppsala. Ni lyssnar väl på henne? Om inte, gör det nu.

Men han åker ju skridskor

Kolla här när Viggo lär sig åka skridskor. Bo och Viggo var på skridskobanan vid Domarringen i förmiddags och övade.

Veronica Maggio hänger utanför Klaras dagis och min gamla högstadiegympasal

Galet. När plattan var ny lyssnade jag så klart på låten 17 år extra mycket, eftersom den handlar om hennes uppväxt i Uppsala. Så letade jag efter den på Youtube eftersom jag ville blogga om den, men hittade inte just den låten då. Så dök videon plötsligt upp på ZTV, och där var något väldigt bekant. Hon stod ju utanför stora monotona väggen till Tunabergsskolans gympasal. Där där jag går varje morgon med Viggo på väg till Domarringen efter att vi lämnat Klara på dagis. Och 1 minut och 24 sekunder in i videon ser man faktiskt dagis skymta också, för då står de på idrottsplanen, och där ligger Klaras dagis.

Särskilt besynnerligt känns det eftersom jag ofta, ofta om vintern har haft en annan Veronica Maggio-låt i huvudet just då på väg till eller från dagis, Ballad om vintern.