Alla dessa broar

Med intresse har jag följt serien om broarna över Fyrisån på scribo.se. Jag älskar sådana här ambitiösa och genomarbetade projekt. Nu har turen kommit till bron närmast oss, som ligger nära Klaras dagis. I övrigt på bloggen finns det massor om Uppsalas arkitektur och annat.

Den här veckan

Jag bloggar inte så ofta om jobbet, men jag tänkte att ni kanske undrar vad jag gör på dagarna. Den här veckan har varit intensiv. Omvärldsbevakningen, att skriva texter och allt det där som ska göras tar mycket tid, så när det blir mycket möten och konferenser en vecka så blir det mycket kvälls- och nattjobb för att hinna ikapp. För mycket den här veckan. Läs: alla kvällar. Många nätter blev det bara 4 timmars sömn, och jag har jobbat massor i helgen också. Det ska bli extremt skönt med tre veckors julledigt om en vecka.

I måndags hade vi personaldag och satt och diskuterade åtta timmar i streck konstant, även på lunchen. Vi hade intressanta och bra diskussioner, så det kändes bra. Sen gick vi ut och åt middag tillsammans på restaurang, och gissa vad vi kom att prata om då? Jo, administration. Det var särskilt galet med tanke på att det är ett så trevligt gäng som det finns så mycket roligt att prata om helt andra saker med. Åkte tiotåget hem och kom hem kvart över elva. Satt i två timmar och omvärldsbevakade. Kastade ur mig länkar på Forums twitter. Inte det optimala att spotta ut allt på en gång, men vad ska man göra när man inte har haft tid på hela dagen?

I tisdags hade vi en till heldag, denna gång om finansiering, och vi försökte vända på perspektiven och tänka på finansiärernas perspektiv. Vad kan och vill de få ut av att finansiera oss. Mycket nyttigt. Så här såg det ut när Heidi, Karin och jag grupparbetade i mitt rum.

Satt så klart uppe och jobbade in på småtimmarna den natten också.

I onsdags var jag på frukostseminarium om Almedalen på Veritas. Bra seminarium, och så serverade de saffranspannkaka. Kunde jag behöva i tröttheten.

Sedan till jobbet för att hinna med ett par timmars arbete, stressade och hann äta ungefär en tredjedel av lunchen framför datorn samtidigt som jag fick ut pressmeddelande, och så iväg med de andra till Ersta Sköndal där regeringens proposition ”En politik för det civila samhället” och den nya befolkningsstudien ”Svenskarnas engagemang är större än någonsin” presenterades inför hundratalet personer från ideella sektorn. Litet mingel med sådana jag träffar ofta och sådana jag träffar sällan, och så tillbaka till jobbet för att jobba några timmar till. Kvällsjobb när jag kom hem naturligtvis.

På torsdagen var det inte så mycket annat som tog min tid. Hann omvärldsbevaka rätt mycket, gå igenom saker med kollegor, och så gick Andreas och jag igenom första leveransen av nya hemsidan. Hann även med en trevlig lunch på Bulleboden med en gammal kursare som jag inte träffat på kanske 13 år, men som jobbar ett stenkast från mitt jobb, på Stadshuset. Kvällsjobb så klart.

Fredag försöker jag hålla rent från möten så jag kan jobba hemma. Jag älskar sådana fredagar! Bland annat gick jag igenom alla enkätsvar från enkäten som jag genomfört med nyhetsbrevets läsare. Jag blev så enormt glad och stolt över det överväldigande positiva gensvaret. Satt där och fnittrade för mig själv över kommentarerna. Jag skojar inte när jag säger att väldigt många kommentarer var av typen ”Det måste vara Sveriges bästa nyhetsbrev” och ”Rock on”. Så här trevligt hade jag när jag satt hemma och jobbade. Och ja, det är en ny tekopp. Berit Ternells Pors från Gefle. Den ska bli nästa Dagens kopp-inlägg, men jag orkar inte skriva det nu.

Och så naturligtvis mera kvällsjobb när barnen hade somnat. Och massor har jag jobbat i helgen också, förutom en kort loppisrunda i lördags och några andra ärenden, och så Klaras dansuppvisning idag. Men de fina orden i enkäten om allt arbete jag lägger ner på omvärldsbevakningen lyfter mig och driver mig att streta på.

Snart jullov! Bara en vecka kvar, och den inkluderar dessutom en kväll med finaste Fröken Blomma på onsdag och konsert med Taken by trees tillsammans med Dante på torsdag.

Klara som Supersnällasilversara

I morse lussade barnen litet. Klara hade på sig full mundering med linne och krona och alla tillbehör. Viggo hade bara kalsonger och tärnljus. Häromdagen sa han att han ville vara lucia, så jag hade fixat linne och allt annat åt honom också, men nu ville han gå lucia sådär. Då var jag trött och orkade inte ta bilder, men i eftermiddags sprang Klara omkring och lekte Supersnällasilversara med luciakrona och mitt svarta nattlinne som mantel. Är hon inte coolaste bruden? Och så sjöng hon luciasången, och vet ni vad? De har hittat på nån ny text till den. Nuförtiden får barnen inte berika sitt ordförråd med ord som fjät och stuva. Kulturförflackning!

Finaste pepparkaksflickan

Klara har gått på dans den här terminen; en barndansgrupp för 3-4-åringar på Uppsala danscenter som har lokaler nära oss. Idag var det föreställning med en massa grupper från danscenter i stora salen på Musikens hus. Klaras grupp dansade till Tre gubbar. Det var hjärtknipande vill jag lova, och jag grinade litet. Det är taskig bildkvalitet när man tar bilder och filmar med mobilen i en sån lokal, men ni får se ändå. Och så en suddig bild med mycket kärlek på Klara och Viggo som kramas efter föreställningen.

Inflytelserik

Jag var ju tvungen att kolla min blogg på inflytande.se:

Kerstin.kokk.se är en inflytelserik blogg. Endast 15% av svenska bloggar är mer inflytelserika.

Nobelmiddag på Kadettgatan

Ja, en vanlig torsdagsmiddag blev det då. Plättar och pannkakor. Och så fick det bli glass till efterrätt. Både Viggo och Klara hade fått Nobelmiddag till lunch i skolan och på dagis. Eftersom maten lagas på Viggos skola och levereras till dagis var det samma mat. Toast Skagen till förrätt, något kött och potatisgratäng och svampsås till huvudrätt, och så vaniljsås med frukt i till efterrätt.

Viggo som är mer kinkig med mat hade smakat på köttet som han inte tyckte om. Det andra var kladdigt, så det åt han inte. Men pizzasallad hade han ätit istället. Jag tror kanske inte att det brukar serveras pizzasallad på riktiga Nobelfesten, men tur att det fanns i skolan. Och efterrätten kunde han så klart inte äta. ”De hade ju blandat frukt i vaniljsåsen, mamma.”

Klara som tycker om allt möjligt och att smaka på nya saker hade ätit av allt, men hon hade inte orkat äta upp all mat. Då fick hon inte efterrätt. När jag frågade henne om det berättade hon också att man inte får mellanmål om man inte ätit lunch. Jag frågade mer om det, om hon inte hade fått något mellanmål idag. Men jo, det hade hon. Om man inte äter upp maten får man ingen efterrätt. Om man smakar på maten och äter en del får man mellanmål, men om man vägrar äta något på lunchen får man inte något mellanmål. Jag tycker att det är helt galet. Det måste finnas andra sätt att få barnen att äta, och hur ska de orka vara ute och leka på eftermiddagen och klara sig ända till fem-sex-tiden tills det blir middag hemma? Och det där med efterrätten. Jag tycker att barn ska äta mat så de blir mätta, inte tvinga i sig maten. Det får man ingen matglädje av. Självklart ska de inte strunta i att äta mat för att de vet att det blir efterrätt, men om de inte orkar mer så är det bra så.

Här hemma tvingar vi aldrig barnen att äta något som de absolut inte vill. Vi uppmuntrar dem att smaka, och säger att om de vågar smaka är det het okej att spotta ut på tallriken om de tycker att det är äckligt, men utan att göra en stor affär av det. Det kan aldrig vara bra att tvinga i sig mat som man inte klarar att svälja.

Vi brukar inte ha någon efterrätt på vardagar, men idag var det rätt.

Dagens kopp: Opalen från Gustavsberg

Vad glad jag blev när jag hittade de här kopparna i mitt detektivarbete om Gustavsbergs restaurangporslin! Mest förstås för att det gav nya pusselbitar i mysterielösandet, men också för associationerna som namnet Opalen gav. Det låter som ett modernt och funktionalistiskt 50-tals-Folkets Hus, tänkte jag. När jag googlar inser jag att det finns och har funnits massor av Opalen. Till exempel snygga hotell Opalen i Göteborg, ett kondis i Boden, och ett allaktivitetshus i Kvissleby! Någon som känner igen dekoren och vet var de kommer ifrån? Mera om Gustavsbergs restaurangporslin med beställningsdekorer kan ni läsa här.

Dagens kopp: IOGT från Gustavsberg

Att beställa eget porslin var mycket vanligt både i IOGT och NTO. Dels fanns det att beställa med bara logotypen, men många beställde med logens eget namn också. Den här koppen i Gustavsbegs RA-modell var nog den vanligaste. Naturligtvis har jag en särskild relation till den här koppen. Jag blir galen på föreningar som fortfarande säger att de är antingen IOGT eller NTO, trots att man slogs samman till IOGT-NTO 1970. Jag är heller ingen kramare av gamla traditioner som förekom genom att det var ordensällskap. Det avskaffades också 1970. Men därmed inte sagt att man måste slänga ut sitt gamla porslin, och det har man ofta inte gjort. Det är porslin av god kvalitet och ett kulturarv att bevara. Otaliga är de gånger som jag druckit taskigt påste i kaffekoppar som känns som en dockservis. Finfint på något sätt ändå! Mera om Gustavsbergs restaurangporslin med beställningsdekorer kan ni läsa här.

Dagens kopp: RESO från Gustavsberg

Reso var ju en hotell- och resebyråkedja ägd av bland annat KF, så det är klart att de beställde sitt porslin från KF-ägda Gustavsberg. Den här tekoppen hittade jag på Tradera, och säljaren hade köpt in den hos en auktionsfirma för många år sedan. Då hade det stått i objektbeskrivningen att Stig Lindberg var formgivare. Jag har inte hittat något mer som styrker den uppgiften. Det står inte i Nationalmuseums föremålsdatabas, och jag hittar inget i litteraturen eller på nätet om det. Det är alltså en mycket osäker uppgift, men omöjligt är det ju inte eftersom Stig Lindberg gjorde en del sådana beställningsjobb. Även om koppen inte skulle bära Lindbergs hand så tycker jag att det är roligt att ha den. Trevlig dekor, hederligt benporslin och roligt med Reso! Mera om Gustavsbergs restaurangporslin med beställningsdekorer kan ni läsa här.

Porslinsdetektiv

Bland det roligaste med porslinsintresset hör att upptäcka nya saker, sådant som kanske inte var allmänt känt och fanns dokumenterat. Det fina är att alla vi som har det här intresset hjälps åt, delar med oss av kunskapen och bidrar tillsammans. Det är faktiskt riktigt fin folkbildningstradition i modern tappning! Som när jag igår skrev om Gustavsbergskoppen Morning, och att det inte stod om den i litteraturen eller fanns några mer uppgifter på nätet. Genast kommenterade Benny att han hittade den i en produktkatalog från 1962, och att man där kunde få veta att den var av modell A och att den även tillverkades i rött. Är det inte fantastiskt hur vi lägger pussel tillsammans allihop!

De senaste veckorna har jag grottat ner mig totalt i en annan koppmodell från Gustavsberg, eller snarare flera mycket snarlika. Jag har letat på nätet, i antikaffärer, lusläst litteraturen, letat fram och tillbaka i Nationalmuseums föremålsdatabas, och även haft mejlkontakt med en intendent på museet. Jag känner inte på något sätt att jag har löst det här porslinsmysteriet, men jag är något på spåren. Kanske finns det någon annan som vet något mera? Vad jag har kommit fram till är i alla fall att Gustavsberg, precis som Gefle och Uppsala-Ekeby, verkar ha haft för vana att trycka samma dekorer på olika modeller. Kanske inte med de mest kända dekorerna, men med en hel del. Särskilt sådana som var beställningar på restaurangporslin till serveringar och samlingslokaler.

En liten utvikning om Nationalmuseums föremålsdatabas först. Nationalmuseum fick en donation från KF för en del år sedan, med en stor samling Gustavsbergsporslin. De har även haft projektmedel för att inventera samlingen och fotograferat och lagt in tillgängliga uppgifter i föremålsdatabasen, som finns tillgänglig på deras hemsida. Det är ett fantastiskt jobb av tillgängliggörande, men kanske inte den smidigaste och mest användarvänliga databasen. Vad jag förstår är det så att de uppgifter som finns om tillverkningsår och formgivare gäller dekorerna, men om modellerna skriver de inte dessa uppgifter. Däremot förekommer det att de anger modellens beteckning när det är känt, men utan andra uppgifter.

Vad var det då som triggade igång det här? Jo, jag hittade några koppar på Tradera, tillverkade för RESO. Fem stycken närmare bestämt, men jag ville bara ha en, så det köpte jag. Den var i samma modell som en IOGT-kopp som jag har sedan tidigare vad jag kunde se på bilderna. När jag fick hem den visade det sig att det inte var riktigt samma modell. Jag tittade på traderabilderna, och såg att min kopp inte var samma modell som på bilderna i alla auktionerna. Det var uppenbart att porslinet fanns i två snarlika modeller, och att säljarnen inte märkt det och använt samma bilder i alla auktioner. Hade jag vetat att det var olika modeller hade jag ropat in en av varje. I föremålsdatabasen fanns den endast i RA-modellen, den som jag alltså inte har.

Det här gjorde mig nyfiken, och jag började mitt detektivarbete. Jag letade i Nationalmuseums föremålsdatabas och mejlade över bilder till museet och frågade om modellen och vad sifferbeteckningen under IOGT-koppen betyder. Jag har nämligen inte hittat något om det varken i litteraturen eller på nätet. Rörstrand använde under några decennier på 1900-talet en liknande sifferkombination för att ange år och månad som porslinet var tillverkat. Tyvärr visste de inte på museet heller, så jag fick ingen vidare hjälp där. Det verkar dock osannolikt att siffrorna skulle vara en datering på Gustavsbergsporslinet.

Jag gick aktivt runt i antikaffärer och på loppisar och letade fler koppar i de här varianterna på modell med olika dekorer, eftersom det här var ett restaurangporslin som man kunde beställa med sin egen dekor. Så hittade jag två koppar i en antikaffär, med en dekor som det står Opalen på. Och kan man tänka sig, det visade sig vara samma modell, men med två varianter på hänkeln! Jag tror att det är lättast att visa detaljbilder på modellerna för att ni ska förstå skillnaderna. IOGT-koppen är i modell RA, har jag lärt mig via föremålsdatabasen. Jag har dock inte stött på användning av den beteckningen i litteraturen eller på nätet i övrigt. De andra kopparna som jag har är inte riktigt samma modell. De är litet rundare, medan RA-modellen smalnar av mera nertill. De ser även annorlunda ut undertill. Men för att röra till det mera så har de två varianter på hänkel. Den ena Opalenkoppen har samma hänkel som på RA-modellen. Hänger ni med?

För övrigt är även Arkens tekoppar i RA-modellen.

Jag tycker att varje kopp förtjänar varsitt Dagens kopp-inlägg, men här kommer jämförelsebilder så ni kan se.

Dagens kopp: Morning från Gustavsberg

En gråmönstrad kopp för en grå decemberdag. Den här koppen hittar jag ingen information om, varken i litteraturen eller på nätet, men den heter förstås Morning för att det är en frukostkopp till storleken. Säkert ovanligt stor på 50-talet, men alldeles lagom stor säger jag! Jag tycker att formen är underbar och dekoren får mig att tänka på blyerts. Grått är vackert.

Vi bakar pepparkakor mest varje dag

Baka pepparkakor är bra att sysselsätta barnen med när man kommer hem från fritids och dagis och alla är trötta. De bakar litet grand medan jag lagar mat och är nöjda och glada. Om man gör en pepparkaksdeg så håller den ju länge, så det är bara att ta ut en lagom bit varje dag.

Högst upp i trapphallen på Domarringen finns en stjärnhimmel

Vi gick litet på upptäcktsfärd i trapphallen i huvudbyggnaden på Domarringen. Där är det mesta sig likt sedan jag gick där. Fantastiskt fina stjärnhimlen högst upp i taket och andra underbara detaljer.

Adventsfika på Domarringen

Gubbigt

I en av paneldebatterna på uppföljningskonferensen om Överenskommelsen på Nalen idag var det så här gubbigt. Trist. Men vi hade roligt åt att Göran Hägglund under tiden som han stod på scenen två gånger uppdaterade på twitter. Eller grejen var ju att det gjorde han inte, för det såg ju vi. Inte stod han där och twittrade från mobilen. Ändå uppdaterades det under tiden som han stod på scenen, dels ”Hopp iväg för att träffa civila samhället och tala mångfald och idéburen verksamhet” och dels ”Hopp iväg för att tala omreglering av apoteksmarknaden”. Hägglund är ju en politiker som brukar lyftas fram som närvarande och kommunicerande på twitter, men nu vet vi. Det är inte han som twittrar.

Lägga sig i

För ett par dagar sedan när jag kom till fritids för att hämta Viggo hittade jag honom i legorummet. Det är oftast där han håller till i slutet av dagen. Viggo satt vid ett bord och byggde. En kille i förskoleklassen, som förut gick på Klaras dagisavdelnining, satt vid ett annat bord och byggde. Vi kan kalla honom S. På golvet brottades/slogs tre killar på lek. Det gick ganska vilt till. Fötter i ansiktet. Nyp. Den stora killen i tvåan satte sig på de andra. Jag sa till dem att det inte är okej att slåss, inte ens på skoj. De sa så klart att de bara lekte och hade kul, men jag fortsatte säga att det inte var okej, att helt plötsligt gör någon sig illa på riktigt, tycker inte att det är kul längre. De försöke dra in S i leken, men han sa att han inte ville vara med. Jag sa åt dem att lämna S ifred, förklarade att andra kunde bli rädda och tycka att det var obehagligt när de slogs. Att det kan hända att alla inte tycker att det är kul att vara med och slåss, men kanske inte vågar säga ifrån.

När vi gått ut i korridoren frågade jag Viggo om han tyckte att det var okej att jag sa till, eller om han tyckte att det var pinsamt. Han tyckte att det var bra. Vi gick till ett par av fritidspedagogerna för att säga hej då, och jag berättade vad som hänt och att de kanske skulle gå och kolla läget. De tyckte så klart att det var bra att jag hade lagt mig i och sa det jag redan visste, att Viggo aldrig är med och slåss, att han står emot grupptrycket.

Det är så lätt att folk bagatelliserar när de ser barn och ungdomar slåss och bråka på skoj. Att de tänker att det inte är så farligt, och framför allt att det inte är deras sak att lägga sig i. Vad är det för jävla fega vuxna som låtsas som ingenting när de ser sånt? Man ska alltid lägga sig i. Våga vara vuxen så att barn inte känner sig otrygga. I det här fallet var det rätt självklart eftersom det var på Viggos fritids, men jag säger till helt främmande ungar eller tonåringar också när jag ser sånt där vid busshållplatsen eller på stan. Man måste visa att det inte är okej att sparkas och knuffas och skrika taskiga saker till varann. Jag hoppas att ni också gör det.

Jag måste säga att det känns rätt bra att säga ifrån; att inte vika åt sidan, utan att se de kaxiga killarna i ögonen och säga åt dem att lägga av. Allt det som den lilla rädda flickan inte vågade. Och de behöver vuxna som vågar se dem i ögonen och lägga sig i.

En liten Rädda Barnen-lykta får lysa upp på jobbet

Under lördagens loppisrunda hittade jag den här fina ljuslyktan från Reijmyre. Jag har faktiskt två likadana som jag köpte på loppis för några år sedan, men den här var speciell, för den hade en gravyr med ett barnansikte och Rädda Barnen. Det passar ju ypperligt att ha den i fönstret på jobbet då, eftersom Rädda Barnen är en av Forums medlemsorganisationer.

Adventskalendrarna

Det är värt allt jobb med att slå in 48 paket när barnen studsar upp glada för att få öppna paket fast det är tidigt på morgonen och becksvart ute. Klara har min gamla kalender och Viggo en som jag köpte på tradera för flera år sedan. Min gamla var det min mormor som gjorde.

Tjuv och polis

Fint och gammalt som gatan. Det ska Viggo få i julklapp!

Man kan inte ha för många mandelmusselformar

Jag har redan massor. Efter helgens loppisrunda har jag fler.