Fyris keramik – vad är det?

Under gårdagens lilla loppisrunda dök de här upp – en kanna (inte tekanna) och skål med lock med etikett ”Fyris keramik”. Ingen stämpel under. Jag har googlat, men bara hittat en fråga om någon känner till det på diskussionsforumet Precis en sån. Hittar ingenting i mina böcker heller. Någon som vet något? Kanske någon uppsalabo som minns att det funnits en verkstad eller har någon keramik därifrån och vet när det är köpt eller var det kunde köpas? Jag gillar inte de här grejerna särskilt mycket. De är rätt klumpiga, men det är ju intressant att det heter Fyris keramik. Jag skulle gissa att det här är 40-tal. Vad tror ni?

Dagens tips! Femtiotalsjaktens textilquiz

Varje dag levererar Libby så genomarbetade, roliga och intressanta inlägg på sin blogg om femtiotal. Någon gång ibland gör hon dessutom quiz på olika teman om formgivning. Man kan väl säga att mina resultat av av de här quizen får mig att inse hur länge jag har hållit på med det här intresset. Den här gången också. I dagens textilquiz hade jag 40 rätt av 41 och fick resultatet ”Du håller på att starta upp 2000-talets NK:s textilkammare”! Jag kunde det mesta och gissade på ett par frågor. Det jag gick bet på var den där brittiska utställningen. Gå nu genast till Femtiotalsjakten och gör dagens textilquiz!

Att göra det man vill

Jag vägrar kolla på TV heter ett videoverk av Catti Brandelus som visas på Teatergalleriet på Uppsala stadsteater. Det var vernissage igår, och jag var förbi och kollade och hejade på Catti. Vi var kursare när vi läste idé- och lärdomshistoria i början av 90-talet och jag var ofta och kollade när hon spelade med Doktor Kosmos på olika nationer i Uppsala. Sedan har jag följt hennes karriär litet mer på avstånd, men med intresse.

Jag minns en guidad tur med henne som alter egot Miss Universum på Moderna museet, där hon gick runt med en bandspelare med musik och kommenterade konsten och ifrågasatte begrepp som mästare och musa. Bland annat ett porträtt som Sigrid Hjertén målat av Isaac Grünewald, och ett annat som han målat av henne. Sigrid och Isaac på varsin sida av en stor sal.

Catti har ibland tydliga referenser till idé- och lärdomshistoria i sina texter. Det finns nog ingen annan som skulle komma på att skriva en låt om Hildegard av Bingen eller om Ellen Key. Det är extra roligt eftersom vi pluggade ihop i ett år, och mest fick snacka om Platon och andra snubbar. Ta nu och kolla in videon om Ellen Key!

Men Jag vägrar kolla på TV då. Ja, den handlar om att göra något på riktigt i sitt liv, inte bara kolla på TV och hänga på Facebook, utan träffa människor på riktigt och göra saker på riktigt. För min del hänger jag mycket både på Facebook och Twitter, och det både som ett arbetsredskap där jag har ett viktigt nätverk i jobbet och kommunicerar och omvärldsbevakar, och privat för nöjes skull. Visst är Facebook inte samma sak som att träffas på riktigt, men det fyller en funktion det också. Och TV, ja det har jag kollat på mycket, men väldigt litet de senaste åren faktiskt. Just nu är det ett program i veckan som jag ser, och det är Mad Men. Annars tycker jag att det är jobbigt att ha koll på när olika serier går och passa tider. Däremot avslutar jag varje kväll med att se på film eller tv-serie som är ett mer aktivt val på dvd.

Faktum är att för ett par år sen var jag så trött på hur min vardag hade blivit med jobb, pendling och småbarn, där det kändes som att jag varje kväll när barnen hade somnat satt och jobbade och sedan kanske slötittade på tv, som att jag möglade bort där i soffan. Jag som hade levt ett liv rikt på kompisar och kultur. Jag saknade allt det; vännerna, konserterna, museibesöken, loppisrundorna. Jag satte mig ner och gjorde en lista på saker som jag ville förändra i mitt liv, som var ganska lättuppnåeliga för att må bättre. Det var bland annat gå på konserter och museum någorlunda ofta och att träffa någon kompis en gång i veckan. Det kanske låter knasigt, men handen på hjärtat så vet alla småbarnsföräldrar att sånt oftast inte blir av om man inte anstränger sig. Och det gills inte med kompisar på jobbet eller att träffas med barn. Jag har hållit på det ganska bra, och jag märker hur dåligt jag mår om jag tummar på det för mycket.

Så gå och se Jag vägrar se på tv på Teatergalleriet. Man blir glad!

Om hemuler och vintersport

Jag vet inte om ni förstår att man kan kan förtränga sport så mycket som jag gör. Visst, jag har väl egentligen hört talas om att det skulle vara OS i Vancouver, och kanske litet memorerat det för att min kompis Elisabeth bodde i Vancouver förra året och pratade om att det var OS på gång där någon gång. Men jag är så totalt ointresserad av sport att jag kan skärma av mig så att jag inte tar in när det står om sånt i tidningen eller när de snackar sport i P1. Det var faktiskt inte förrän igår som jag insåg att det var OS på gång när jag läste om det i dagens pressmeddelanden från Regeringen, där det stod att Lena Adelsohn Liljeroth skulle dit. Jag tycker verkligen att det är obehagligt att höra ljudet av sportsändningar, och särskilt vintersport. Det kryper i kroppen på mig av tristess. Det betyder inte att jag inte unnar andra som är intresserade av det att konsumera eller utöva sport. Gör det för all del! Men som Anders skrev i en kommentar på Facebook:

Och dessutom blir idrotten ett folkhälsoprolem en masse – jag sätter hundra spänn på att totaleffekten av idrott på folkhälsan är negativ.

Nyttan av de relativt sett få människor som rör på sig och har positiva hälsoeffekter av sitt idrottande, uppvägs garanterat av alla öldrickande soffpotatisar som antingen sitter framför teven och skrålar och dricker öl och äter chips och inte alls rör på sig _eller_ står på något slags idrottsstadium och skrålar och dricker öl och slåss.

Själv har jag inget emot att röra på mig, bara det inte är i form av sport, och helst så litet som möjligt utomhus på vintern. Men jag går och cyklar mycket till dagis och skolan och tåget. På vintern när vi går till dagis och skolan tar den rundan trekvart, och ganska ofta får jag bära Klara en bit på vägen hem för att hon är så trött. Vägen hem brukar ta en timme.

Jag känner stor sympati med småknytten i Trollvinter som drar sig undan från den avskyvärda vintersportande hemulen:

Tidigt om mornarna stack hemulen in huvudet genom det trasiga fönstret och lyste på dem med en fackla. Han tyckte om facklor och lägereldar, vem gör inte det, men han satte liksom in dem på fel ställe.

Gästerna älskade sina långa, småslarviga förmiddagar när det fick bli dag så småningom medan man pratade om vad man hade drömt på natten och hörde mumintrollet laga kaffe i köket.

Alltihop blev avbrutet av hemulen. Han började alltid med att säga att luften var instängd och beskrev hur kallt och trevligt det var utanför.

Sen pratade han sällskapligt om hur man kunde använda den nya dagen. Han gjorde verkligen allt han kunde för att de skulle ha trevligt och blev aldrig sårad när de vägrade roa sig. Dunkade dem litet i ryggen och sa: Jaja. Ni kommer nog småningom att märka hur rätt jag har.

Det enda som är litet lockande med vintersport är den snygga utrustningen från förr. Libby bloggade om det i morse, och jag tog några bilder ute på Emmaus i Gryttby på snygga och coola skidor och overaller. Det är nästan så att jag skulle kunna köpa ett par skidor bara för att sticka ned dem i snön utanför huset och ha som dekoration. Men åka på dem? Skulle inte tro det.

Visserligen är det varken från 50-talet eller 60-talet, men ett porslin som heter Kerstin måste ju jag ha

Och faktum är att det är rätt trevligt med sina gröna ängsblommor. Från Gefle så klart och Arthur Percy och det tillverkades 1930-1936. Det ska även ha funnits i blått.

Idag behövdes en semla

Oändligt februarigrått utanför tågfönstret när jag åkte hem för att hämta barnen. Lindrade det med att lyssna på Carole King. Efter fisksoppan blev det semla. Sedan tyckte Klara att det behövdes en till. Okej då. Och så ville hon att jag skulle plåta hennes egenhändigt gjorda semla med grädde och florsocker, men utan mandelmassa. Och alla Krakel Spektakel och Kusin Vitamin som hon klippt ut.

Dagens röra: hasselnöts- och parmesanröra

Svängde ihop den här röran att ha på mackorna medan jag lagade fisksoppa. Ungefär som en pesto, men med hasselnötter. Om man vill kan man rosta hasselnötterna också, men det var överkurs en vanlig tisdag efter dagis och fritids.

Om jag ska ha katt ska det i alla fall vara en sextiotalskatt

Nej, jag är ju helt ointresserad av djur, och har ingen längtan efter husdjur, men den här coola katten älskar jag. Den fanns hemma hos farmor och farfar i Juniskär, och det var min pappa som köpte den åt dem. När farmor dog fick jag den. Nyligen visade Johanna med fina bloggen AprillAprill upp en likadan katt, men i annan färgställning, så jag tänkte att jag måste visa upp min. Jag älskar verkligen färgställningen i lila/blå/grönt! Det påminner om en Viola Gråsten-pläd.

Semlig söndag

Både baka egna semlor och äta Lisas semlor hann jag med igår. Viggo hjälpte mig med degen och Klara att baka ut semmelbullarna. Nu är frysen full av semlor till kommande tisdagar. Egentligen är det ju inte fettisdag förrän nästa vecka, men jag tror nog att det får bli semlor imorgon i alla fall. Årets första semla åt jag i alla fall hos Lisa.

Sådana där islandströjor som Tommy och Annika har vill jag ha

De är så vansinnigt snygga, de där som fanns på 60-talet. Det ska vara båtringning och mönstret tvärs över hela vägen, inte rundat runt halsringningen. Jag skulle gärna ha både åt mig och barnen. Någon som vet hur jag kan få tag på det, eller kanske har något stickmönster från 60-talet med sådan tröja? Det måste ju åtminstone gå att få tag på.

Allt man behöver veta om 50-talsmosaik

Vilken tur att jag hittade den här boken på Emmaus i Gryttby! Mosaikboken av Arne Ahlman och Britta Carlsson, utgiven av Wennerbergs förlag 1956. Jag tror att jag ska ha som ett semesterprojekt i sommar att göra några mosaikgrejer som passar till 60-talshuset, för mosaik var ju stort på 50- och 60-talet. Jag tänkte att jag kunde göra ett mosaikbord till altanen, och kanske ett litet till badrummet att ställa bredvid badkaret när jag vill ha en kopp te när jag badar. Visst vore det fint? Det blir säkert mosaik över från badrumsgolvet. Och så blev jag vansinnigt förtjust i den lilla strama mosaikklädda dammen. Fel sorts dammar med fontän kan vara rätt vulgo, tycker jag, men den här! Jag tror faktiskt att jag ska ge mig på det projektet efter dräneringen. Det har ju inte varit någon vits att gör några projekt i trädgården innan de ska köra kors och tvärs med stora maskiner. När de gör dräneringen måste altanen väck. Jag gillar ju den, att det är tak som skyddar mot regn och alltför stark sol, men nu tänker jag att det kan vara bra att testa hur det är utan tak, bara som en öppen plats. Dessutom vet jag att från början var det inte trädäck, utan öländsk kalksten och utan tak. Så får det bli, och så kan man ju bygga tak igen efter ett tag om man saknar det. Vad tror ni?

Hittade den andra Ungemunden också

så nu har Ungemundarna sällskap!

När jag var liten hade jag två teddybjörnar som hette Ungemundarna efter Ingemund Bengtsson

När jag var liten hade jag och min brorsa två teddybjörnar som vi hade döpt efter Ingemund Bengtsson, fast vi trodde att det hette Ungemund. Vi kallade dem kollektivt för Ungemundarna. Den andra björnen var mörkbrun och finns kanske hos Matti. Ingemund Bengtsson var socialdemokratisk politiker som var riksdagsledamot, minister och talman. Konstiga ungar, kanske ni tänker nu. Nähä, för politiken var vardag för oss. Inte konstigare än att Klara har en leksakskatt som heter Kattis efter en dagisfröken.

Bjudmat från 1959

Det är alltid lika roligt att hitta gamla kokböcker från 50- och 60-talet, kanske främst för bilderna på dukningar. Vad underbart med alla arrangemang med vårblommor, och vad snyggt det är med ljusblå tallrikarna till Spisa ribb! Den här kokboken är utgiven av Rabén & Sjögren och det är Ann-Britt Agnsäter som har skrivit.

Projekt byta ut alla Billyhyllor mot String fortsätter

Dagens kopp: ljusblå dockkoppar i plast

Är de inte sagolikt underbara? Jag tror att de får följa med i picknickhinken i vår!

Dagens detektivspel: Kojak

Inte heller detta spel är riktigt komplett, men det var så billigt och häromkvällen vann jag ett till inkomplett Kojakspel på Tradera, så när jag får det blir det komplett! Dessutom låg det med skurkar och snutar från Tjuv och polis, samma fina version som jag gav Viggo i julklapp. Festligt värre! Från 1975 är det om ni undrar.

Risk!

Visserligen saknas det litet i spelet, men det går att spela ändå, och det går ju alltid att komplettera.

Dagens kopp: Anemone från Gefle

Visst kommer den med förebud om våren, fina kaffekoppen Anemone? När jag var liten hade vi en Anemonekopp med blå dekor i sommarstugan i Öregrund, men nu tror jag att det bara finns ett fat kvar, om ens det. Jag har alltid tyckt att den är så ljuvligt vårlig. Det är Berit Ternell som har formgivit dekoren, och den tillverkades av Gefle 1959-1963. Jag längtar efter vårbackarna i Stabbyskogen fyllda av blåsippor och vitsippor! Och Benny, Visst är det BT-modellen?

Dagny, kom hit och spill!

Inte visste vi vad kärlek var
förr’n lilla Dagny kom till stan,
nu sitter vi där och doppar skorporna
på Kafé Sjuan hela dan
och alla så ropar vi i kör att:
Dagny, kom hit och spill
oh, oh, oh, Dagny, fem droppar till.
Hör hur mitt hjärta sjunger trall dill dill.

Solbrun gick hon mellan våra bord,
ja, hon var nästan alldeles svart,
vi satt och tryckte på små kärleksord
men liksom kom ej någon vart,
för så fort nå’n försökte skrek dom andra:
Dagny, . . . . .

Vi spelade på grammofonen där
och titta’ snett uppå varann,
wienerbröna, mazarinerna och
sockerkakorna försvann
i fyra små feta killar som sjöng:
Dagny, . . . . .

Allting hade kanske slutat bra
om inte Dagny sagt en dag:
Hejsan älsklingar, nu bjuder jag
och ni får ta vad ni vill ha.
Oj, oj, vad vi svällde upp på grund av:
Dagny, .. . . . .

I saligt rus av hennes vackra ord
vi glömde bort att säga tack,
vi åt och drack så allihopa sprack
och i tapeten sa det smack!
Ruinerna sjunger ännu där om:
Dagny, kom hit och spill,
oh, oh, oh, Dagny, fem droppar till.
Hör hur mitt hjärta sjunger trall dill
hör hur mitt hjärta sjunger trall dill
hör hur mitt hjärta sjunger trall dill dill.

Ja, men visst behövde jag en finfin bricka, typisk sån som finns på gamla kondis.