Ibland är det mest bara vardag

och väldigt litet loppisrundor. Mest att peppa barnen att orka gå hela vägen till och från dagis och fritids, fast det är mörkt och snön piskar i ansiktet. Att bli glad när man går där i blåsten med Viggo och han frågar vad jag har ätit till lunch, när jag har frågat honom detsamma. (Han åt ”ris och nånting”. Jag åt på Grill med Lydia och Anton. Det var faktiskt inte vardag. Äter nästan alltid matlåda.) Att peppa Viggo att orka göra läxan fast man är trött, och fast man måste skriva om en sport man gillar fast man inte gillar någon sport. Att göra Klara lycklig genom att göra Darth Vader-pasta (svart spaghetti) med bacon och broccoli, och att toppa den med ädelost åt mig själv. Att hon får ha den väldigt rosa pasta-vad_nu_redskapet_kan_heta. Att Klara plötsligt lutar sig mot mig vid matbordet, kramar mig och säger: Du gör den godaste maten i hela världen, mamma! Att gå och lägga sig tidigt varenda kväll flera veckor i rad för att jag bara hostar och är trött. Att Klara vaknar ena natten, och Viggo nästa, fast det var år sedan de slutade vakna på nätterna. Men jag är väldigt nöjd med att jag gjorde storstädning av köket i helgen inför jul. Så där noga med allt, till och med taket. Minns hur mamma brukade skura taket i köket när hon julstädade när jag var liten. När julen närmar sig vill jag hinna ägna mig åt bakning och matlagning. Då är det skönt att ha storstädningen gjord så jag bara behöver göra vanlig veckostädning. Men nu tycker jag att vi bestämmer att hostan tar slut. Jag vill sätta igång att simma.

Årets första pepparkaksdeg

Det har jag gjort idag. Men troligen kommer jag att behöva göra mer, trots att jag har gjort Tant Harriets pepparkakor från Vår kokbok, på 300 gram smör. Förra året vill jag minnas att den första degen gick åt mest till att sysselsätta barnen med bakning när vi kom hem på kvällarna medan jag lagade mat i december, och när jag skulle göra stora pepparkaksbaket var degen slut så jag fick göra en till. Men det är bara trevligt. Nu ligger degen i kylskåpet och mognar.

Han är ju privatdetektiv, vetja!

Här om kvällen läste vi Ture Sventon och hans flygande matta, Klara och jag. En av mina gamla barnböcker som jag tycker så mycket om. Det här är alltså inte en av kapitelböckerna, utan en bilderbok där berättelsen är gjord i serieformat med Sven Hemmels bilder till Åke Holmbergs text 1971. Den första kapitelboken om Ture Sventon kom redan 1948, och de flesta böckerna skrevs under 50-talet. Det blir ju alla rätt med en privatdetektiv, den rutiga kostymen och flugan, serieformatet och den litet torra och käcka tonen. När jag tänker på en berså tänker jag alltid på den här berättelsen och hur de dricker saft, men att Oxen stjäl bullarna som Lisbeth är ivägskickad till bageriet för att köpa.

Utanför dagis kvart i fem

Ja, då ser det ut så här. När jag har hämtat Viggo på fritids och kryssar mellan sjöarna av is- och lersörja på idrottsplanen som Klaras dagis ligger på för att hämta henne. Men nån gång blir det vår igen. Det dröjer bara väldigt, väldigt länge.

Örjan Keramik, vad är det?

Igår såg jag det här fatet inne på Emmaus. Köpte det inte, men blev litet nyfiken på etiketten som det stod Örjan på, och så en riddare i rustning. Sökte litet, men hittade bara en tråd på Precis en sån, och det är ingen som vet något av substans. Där fanns dock en annan etikett som det står Örjan Keramik på, som verkar senare.

Dagens symönster: Stil 2089 Skjortklänning från 60-talet

Dagens symönster: Stil 8013 Ärmlös blus från 50-talet

Åh, jag älskar brunettens taggiga lugg, de snygga ögonbrynen och röda läpparna.

Det stod robotar och stampade på gatan i natt

I alla fall drömde Klara det vid fyratiden i natt och vaknade av mardrömmen. Hon brukar aldrig drömma mardrömmar. Hon somnade om fort när jag lade mig hos henne, och när hon vaknade på morgonen sa hon att sedan hade hon drömt att hon var på en blomsteräng med mig. Mycket finare.

Dagens symönster: Stil 9235 Pennkjol från 60-talet

Nu var det länge sedan jag bloggade om dagens symönster, men jag hittade några fina på loppis för ett tag sedan. Här kommer första.

Som en mänsklig sköld mot snön

När jag hade varit på jobbet i mindre än en timme ringde de från skolan och sa att Viggo blödde väldigt mycket näsblod, så det var bara att packa ner datorn och ta tåget hem och hämta honom. När jag kom till skolan hade han precis gått till matsalen för att äta lunch, så jag fick hämta honom där. Gamla matsalen som jag själv åt i under mina sex första skolår. Det mesta är sig likt. Men inte hette det Restaurang Lyckan när jag var liten. Sen traskade vi hem tillsammans, medan snöfallet tilltog. Så fick Viggo ligga nedbäddad i soffan och ta det lugnt och kolla på film medan jag satt bredvid och jobbade. Vi eldade i öppna spisen och hade det mysigt. Hämtade Klara litet tidigare än jag brukar eftersom det snöade så mycket, och jag vet hur jobbigt det brukar vara att gå hela vägen hem i mörker och snö vid femtiden. Jag fick agera mänsklig sköld och gå framför Klara så att snön inte skulle piska henne i ansiktet. När vi kom hem sa vi åt Viggo att komma ut i snön med oss, och så gjorde vi en snölykta. Till föga nytta visade det sig, för det var omöjligt att lyckas få ljuset att brinna i blåsten och snöyran. Men barnen var glada i snön i alla fall. Jag var mest frusen och blöt.

Jullökarna planterade

I alla fall de röda små jultulpanerna och amaryllisen. Amarylliskrukan står i stora vardagsrumsfönstret. Tulpanerna får stå mörkt och svalt i matkällaren ett tag, så de inte sticker iväg och blommar långt före jul. Marmorkrosset kunde jag inte hitta, men det är i alla fall litet tidigt att plantera tazettlökarna om de också ska blomma till jul.

En doft av 1956

Någon gång i våras såg jag en badrumsannons i någon inredningstidning från tidigt 60-tal kanske, och där stod en parfymflaska som jag så väl kände igen, men det gick inte att läsa vad det var för någon parfym. Jag kände igen den därför att den alltid har stått i min mammas badrumsskåp. Jag tänkte att jag skulle kolla om den fortfarande fanns kvar, men mamma och pappa hade stamrenovering i lägenheten och så bodde de som vanligt ute i Öregrund ända fram till ganska nyss, för nu när de är pensionärer brukar de bo i stugan från påsk till allhelgona ungefär. Men igår kväll när vi hade familjemiddag med mina syskon hos mamma och pappa kollade jag, och den fanns kvar! Inte nog med det, jag fick den av mamma, för hon har inte använt den på årtionden.

Vad var det då? Jo, Christian Diors eau de toilette Diorissimo från 1956. Mamma trodde att hon hade fått den i tonåren innan hon flyttade hemifrån, och eftersom hon flyttade till Uppsala för att plugga 1956 måste hon ha fått den det året då den var alldeles ny.

Så fantastiskt fint att den där flaskan står i mitt badrum nu!

Ett tjuv- och rackarspel

Minns ni att jag hittade ett sånt här spel i somras på bakluckeloppisen i Norrskedika, men ett tyskt? Köpte det då för att det var så snyggt, även om jag inte kan tyska. Nu hittade jag alltså en svensk variant. Roligt! Gillar verkligen att det heter Ett tjuv- och rackarspel, och uppskattar särskilt att det är korrekt skrivet med bindestreck efter tjuv. Avskyr att det så ofta skrivs fel i sådana sammanhang.

Kalle Ankas loppspel

Det andra spelet som jag hittade på Myrorna i onsdags. Också mycket uppskattat av barnen.

Pelle Svanslös knuff

I onsdags när jag skulle på styrelsemöte med Folkrörelsearkivet hade jag litet tid över mellan tåget och sammanträdet, så då hann jag slinka in på Myrorna. Inte mindre än tre finfina spel hittade jag. Det här trodde jag möjligen var samma som jag hade när jag var liten, ett spel med genvägar via stegar och kanor, och med en snurra. Det var det alltså inte, men barnen tyckte att det var kul. Vi har spelat det flera gånger redan. Fint i alla fall, och samma illustratör som på pusslet som jag hittade härförleden.

Mina baddare

Viggo och Klara har gått på intensivsimskola på Fyrishov under höstlovet. Det har varit helt hopplöst att få plats under flera år, och nu började jag få panik över att Viggo som är åtta år fortfarande inte börjat i simskola. Men nu fick vi i alla fall plats under höstlovet. Det här var alltså Baddaren, när man ska lära sig att doppa huvudet helt, hoppa från kanten, glida i vattnet med hjälp av platta och sånt där. Vi är inte framme vid simning än alltså. Men skönt att det är igång! Eftersom vi nu är inne i systemet får vi i fortsättningen boka kommande grupper när de släpps för dem som gått tidigare. Helt galet att det inte finns plats åt alla som behöver gå. Att lära sig vattenvana, badvett och att simma är ju superviktigt. Det var förresten väldigt kul att Helmer också gick på simskolan, så vi hade sällskap av Helmer, Arvid, Maria och Magnus när vi badade på äventyrsbadet efteråt under veckan. Det har blivit många timmars bad varje dag!

Gamla Konsumaffischer: Högtider

Gamla Konsumaffischer: Makaronsdag

Vi behövde baka bullar

Jo, för de var alldeles slut, och det behövs ordentligt med matsäck när vi är och badar på Fyrishov hela eftermiddagarna.

Gamla Konsumaffischer: Ögats mjuka tjänare