Tanka kärlek

Klara har precis somnat, och jag har burit in henne i hennes rum. Sitter och tittar på filmen Almost famous i 3:an. Jag har sett den massor av gånger. Den är verkligen bra.

Jag är nöjd med att jag hann mata Klara när jag kom hem idag, och sedan leka med barnen et tag, läsa sagor för Viggo och amma Klara efter det. Det är svårt att hinna med båda barnen när man kommer hem efter jobbet. Jag tycker att det är jättekul och skönt att ha börjat jobba igen och fått frigöra mig från Klara. Och det är bra för Klaras utveckling att frigöra sig från mig. Det är massor av rutiner som har fallit på plats på bara några dagar, och hon äter mycket mer mat nu när jag bara ammar henne på kvällen och litet på natten. Det är också skönt att bara känna att det är kul och mysigt när jag är med barnen. När jag var hemma hela tiden kunde jag bli tokig på Viggo när han busade, och jag kände mig ofta stressad för att jag ville hinna annat. När jag nattade Viggo ville jag att han skulle somna snabbt så att jag fick tid för egna saker. Nu är det så mysigt att ligga och läsa saga och prata med varann, och när Klara vaknar på natten och jag bär in henne till vår säng kan jag ligga och titta på hur fin hon är och vill vara nära henne. Det är bra att hon sover hos mig en stor del av natten när jag är borta hela dagarna, så kan hon tanka närhet och kärlek.

Bonusdag

Vi blev klara snabbare på preventionskursen, eftersom det inte var alla uppsatser som var klara. Egentligen skulle vi hålla på idag också, men vi blev klara till middagstid igår. Idag blir en bonusdag att jobba utan något inbokat, så nu åker jag till kansliet.

Om varför man bloggar

Det finns så många sätt att blogga och så många syften med det. En del är anonyma, medan andra berättar allt, och vissa är anonyma just för att kunna berätta allt. Man kan blogga om sitt liv eller ha ett särskilt tema som man skriver om. Till exempel mode, media eller politik. Min kollega Anton har några gånger i sin blogg på http://www.hull.nu/ gjort tio-i-topp-listor över bästa bloggarna, och tycker att det är bra om bloggar har en särskild inriktning som man håller sig till, och inte spretar för mycket åt alla håll.

Min blogg spretar nog mycket åt alla håll. För mig är bloggen något där jag skriver och tycker vad jag vill, utan att bry mig så mycket. Jag tycker att man kan vara ganska opretentiös. Det finns ju ingen som är tvungen att läsa vad jag skriver. Man kan läsa det man har lust med, och hoppa över sådant som inte intresserar en. Jag har ju inget public service-uppdrag; inget uppdrag alls. Jag har också ett annat språk än annars, som har en mer vardaglig jargong. Jag skriver till exempel aldrig sammandragningar av ord någon annanstans än på min blogg, som sånt och dar.

Jag tycker att det är ok att berätta vem jag är, och att berätta ganska mycket av mitt liv. Men jag berättar ju verkligen inte allt som händer och alla mina innersta tankar. En del tycker jag att jag kan bjuda på, för jag tycker att det är intressant att läsa sånt hos andra. Men jag skulle till exempel aldrig spy galla över Bo om jag är sur på honom, eller berätta om jag var sur på någon på jobbet. Jag vill inte hänga ut folk, och det är alldeles för många som läser min blogg.

Ganska mycket bloggar jag nog som kompensation för att jag inte hinner umgås så mycket med kompisar och hålla kontakt som jag skulle vilja nu under småbarnslivet. När jag bloggar vet jag att en massa kompisar får hänga med litet i min tillvaro och vad jag tänker på. Och jag skulle önska att en del av mina kompisar som inte bloggar gjorde det, så att jag kunde hålla koll på deras vardag också. För jag gillar att veta en massa vardagligheter, och att de som betyder något för mig har koll på mitt liv. Och jag älskar ju att diskutera allt möjligt med mina kompisar. Om vi inte hinner träffas så mycket hinner jag i alla fall blogga om en del som jag reflekterar över. Men bara en bråkdel. Det är så mycket jämt som jag tänker skulle vara intressant att blogga om, men som jag aldrig hinner skriva ner.

Hushållsschema

På kylskåpet har Bo satt upp ett veckoschema över hur han planerar sina dagar. Där står sådana saker som när han ska väcka barnen och ge dem frukost, när de ska gå till dagis, när han ska sätta på en maskin tvätt, hänga tvätt, sortera tvätt, köra diskmaskinen, veckohandla, städa, och så vidare. Och han följer schemat än så länge.

Snabb morgonblogg

Igår kväll hade jag telefonsammanträde med en arbetsgrupp ur Våra Gårdars förbundsstyrelse som arbetar med Våra Gårdars nya visionsprogram. Det är jag, Pippi, Rune och Olle. Jag har ju inte kunnat ställa upp på uppdrag som innebär att åka ut i landet och representera FS senaste tiden, så arbete som innebär att formulera tankar och ord passar bra.

Idag och torsdag och fredag ska jag vara på Tollare på den sista träffen på Preventionskursen som jag går. Jag ligger litet efter med en del uppgifter. Hann liksom inte med när jag födde barn i våras och det var kolik och annat tjafs. Och framför allt klarade jag inte av att skriva 5-poängsuppsatsen i höstas. Hade svårt att komma på ett ämne som hade gått att genomföra helt hemifrån. Men nu har jag kollat att jag får ta igen i vår. Jag har tänkt skriva om UNG, och jämföra alkoholkonsumtion och synen på alkohol och andra droger idag bland tidigare deltagare i UNG som idag är vuxna. Jag har tänkt jämföra skillnader mellan deltagare som blev medlemmar i UNF och de som bara deltog i UNG. För jag tror ju att alla dessa människor som strömmar genom UNF, med ett eller flera års medlemskap, påverkas så att de även om de väljer att gå ur har en mer restriktiv syn på alkohol som vuxna.

En annan verklighet

SÃ¥ har jag dÃ¥ börjat jobba igen. Det kändes litet avigt att gÃ¥ upp klockan sex och göra sig i ordning och komma ihÃ¥g vad jag skulle ha med mig. Hade svÃ¥rt att komma pÃ¥ pinkoden till jobbmobilen, men slog rätt pÃ¥ andra försöket. Viggo gnällde ”Nej, det är mamma som ska göra välling!”, men var glad igen innan jag gick. Kom inte iväg förrän halvÃ¥tta, och dÃ¥ hade jag ändÃ¥ inte hunnit äta frukost. Det var naturligtvis massor av andra som ocksÃ¥ skulle köpa nytt mÃ¥nadskort pÃ¥ stationen, men jag hann ändÃ¥ med 8.10-tÃ¥get. Fick sällskap med Lisa pÃ¥ bussen i Stockholm. Nu Ã¥ker jag linje 1 bÃ¥de i Uppsala och Stockholm.

På jobbet hade jag fått ett annat rum än det jag hade förut. Det är rummet precis intill. Mina gamla möbler är det andra som har, och där stod ett hopplock av udda omoderna möbler. Men jag ska få beställa nya, så det är lugnt. Litet irriterande är det dock att det är samma sak varje gång man kommer tillbaka. Jag hade mejlat och anmält att jag behövde hjälp med datorn innan jag stack hemifrån på morgonen, och jag fick hjälp av Göran direkt. Nu har jag fått tillbaka alla försvunna dokument, åtminstone de som fanns före föräldraledigheten. Fungerande telefon har jag också. Det gick riktigt smidigt att komma tillbaka den här gången.

Det blev lunch med Anton, åsa, Mathias och Kajsa. Milsvitt ifrån att äta lunch hemma med barnen. Tänk att få äta i lugn och ro och föra en vuxen konversation. Efter lunchen möte med åsa och Anton, och så fortsatte jag att komma i ordning på rummet.

Naturligtvis tänkte jag en del på Viggo och Klara under dagen, men det gick smidigt att koppla över till jobb-verkligheten, bara så där.

På tåget hem satt jag och läste uppsatser till Preventionskursen, men somnade på slutet. Var hemma kvart över sex, och det var en otrolig befrielse att amma Klara. ända till igår har jag ju ammat henne mellan målen på dagen också, och nu hade jag inte ammat henne på ett halvt dygn.

Viggo ville att jag skulle läsa saga, och det blev många sagor innan han somnade: Kringel, Farbror Dag Drömlund: dagdrömmare, Resan till Pepparkakslandet, Harry den smutsiga hunden och Pricken. Klockan var över nio när jag kom ut, och då hade Klara somnat. Men hon vaknade för en stund sen och jag ammade henne igen. Nu sover hon i sitt rum igen.

Så kan en dag i jobb-verkligheten se ut. Det blir inte mycket tid med vardera barnet. Det är skillnad när båda kommer att gå på dagis, och jag och Bo delar på hämtning och lämning. Då blir det mer tid antingen på morgonen eller sen eftermiddag/kväll. Ett klart minus med att jobba jämfört med att vara föräldraledig är att inte få lyssna på P1 hela dagen.

Nu när det är Bo som är föräldraledig får ni läsa mer på http://bstr.blogsome.com/ om vad som händer här hemma på dagarna. Men jag fortsätter förstås att blogga om min tillvaro.

Bättre sent än aldrig: årskrönika 2005

Hösten har gått åt till att renovera litet och komma i ordning. Hur långt har vi kommit då? Vårt sovrum är målat, men golvet är trasigt och inga golvlister. Viggos rum är målat, nytt golv, nya golvlister. Klaras rum är målat, nytt golv, men inga golvlister. Det hänger gardiner i alla fönster, men på ett par ställen ska jag sy nya. I Klaras och Viggos rum hänger flera tavlor, men i övrigt är bara ett par tavlor upphängda. Vi har skaffat litet nya möbler, framför allt bokhyllor och konsollhyllor. Sånt tar också tid att montera och borra upp. Nästan alla flyttkaronger är uppackade. Det var närmare 200 stycken. Vi har mycket böcker, kan man lugnt säga. I trädgården har jag grävt upp en stor köksträdgård och lassat ut en massa sand och matjord. Stora grejer som är kvar att göra: Vi själva måste lägga om golv i sovrummet, lister i Klaras och vårt rum, måla om i hallen, måla om fönstren utvändigt, fixa nytt staket och grind. Vi måste låta en grävfirma dränera runt huset och en byggfirma totalrenovera köket och badrummet uppe, lägga linoleumplattor i hall och kök samt dra om elen. Och sen ska vi anlägga trädgård, för här finns bara litet ölandstok. Ungefär så. Det får väl räcka. Och någon gång i framtiden ska vi renovera källaren. Där finns mycket panel och nålfiltsmatta att ta itu med.

Nu är det slut på föräldraledigheten, och jag börjar jobba igen på IOGT-NTO:s förbundskansli imorgon. Jag kommer att jobba 50% som arkivarie och 50% som kommunikatör. Det ska bli skönt att börja jobba igen, för man känner sig ganska livegen när man är hemma med barnen. även om det kan vara stressigt på jobbet får man ringa samtal utan att bli avbruten av skrikande barn och man kan jobba fokuserat och hinna tänka tankar till slut. Och man får prata med andra vuxna. Bo ska vara föräldraledig tills det är dags att skola in Klara på dagis i augusti.

13 89 73

Viggo brukar leka med gamla korridorstelefonen frÃ¥n A1:5 pÃ¥ Arken. När korridorstelefonerna avskaffades lade jag beslag pÃ¥ den gamla svarta telefonen, som var densamma som när min mamma bodde i samma korridor. När jag hade fÃ¥tt reda pÃ¥ att jag hade fÃ¥tt rum pÃ¥ Arken 1989, och förklarade vilken korridor det var för min mamma, utbrast hon: ” Men det är ju min gamla korridor. Det var telefon 13 89 73.” Sedermera byttes första siffran till en 5:a, när de gjorde om alla nummer i Uppsala av nÃ¥gon anledning. I mammas gamla rum bodde Erik, som blev en av mina bästa kompisar, även om vi inte träffas sÃ¥ ofta nu. Samme Erik som med familj bodde över hos oss pÃ¥ nyÃ¥ret.

Det är litet kul att Viggo leker med den telefonen. Annars brukar barn nuförtiden inte fatta när de ser bilder av äldre telefoner, eller klassiska leksakstelefoner. Men Viggo vet att telefoner kan se ut sådär också. Dessutom har mina föräldrar en sån telefon i sitt sovrum i öregrund, som de fortfarande använder, men den är vit. För mig är det sinnebilden av en riktig telefon, även om de med dagens mått mätt inte är så funktionella.

Däremot får Viggo inte leka med den lindblomsgröna Kobran. Den är litet för värdefull för det. Men han vet att det också är en telefon.

Spisa Ribb

Förresten var ju bästa finaste julklappen halsbandet jag fick av svärföräldrarna. Vi bytte julklappar först när de kom ner efter nyår, och då hade de läst i bloggen om smyckena från http://www.kila.nu/, och varit och köpt ett halsband med Spisa Ribb!

Bilden är från hemsidan, och inte det exemplaret som jag har, men det ser ut ungefär så. Måste komma ihåg att ta på det när jag ska åka till jobbet imorgon. Det funkar ju inte att ha smycken när jag är hemma med Klara.

Spisa Ribb är ett porslin formgivet av Stig Lindberg för Gustavsberg. Jag har både kaffe- och tekoppar. Tyvärr är det olämpligt att diska dem i maskin, eftersom dekoren ligger ovan glasyren, så jag använder dem inte så ofta. Nu finns de dock i nyproduktion, och då ligger dekoren under glasyren.

Lindberg formgav både själva servismodellen Spisa, även kallad LI, och dekoren Ribb, 1955 till H 55. Det hörde ihop med brunglaserade Terma, som var en nyhet eftersom det var flamsäkert gods. Spisa-modellen framställdes även med dekoren Prunus, också den formgiven av Lindberg 1962, och en del andra dekorer. Men jag är mest förtjust i Ribb och Prunus. Prunus har jag också en del, men det är samma med det, att man inte bör diska i maskin. Och då blir det ju inte använt så ofta. Prunus är jag dessutom uppvuxen med att dricka te i.

Tillbaka i gamla matan

Nu har vi varit på barnfest med Bärby Hage egnahemförening hela familjen. Det var i Tunabergsskolans matsal, där jag åt lunch varje dag i högstadiet. Det var sig rätt likt. Barnfesten var väl så där. Vi hade hoppats att vi skulle få kontakt med litet andra barnfamiljer i vårt område, men förutom att vi småpratade om lotteriet med en pappa som var där med sin dotter och satt mittemot oss blev det ingenting. Och inga ungar från Viggos dagis. Vi köpte 6 lotter för sammanlagt 15 kronor och vann 3 stycken 200 g chokladkakor. Så var det dans kring granen, men Viggo ville inte vara med, även om jag erbjöd mig att dansa med honom. Litet fika och så kom tomten och delade ut godispåsar till barnen. Men Viggo vågade knappt gå fram. Jag fick följa med och ta påsen åt honom. Han brukar ju inte vara blyg. Nåja, det var värt ett försök.

Men vilka kassa könsstereotypa texter det är på folklekarna. Gubbarna snusar och gummorna stickar. Jo hejsan.

Nattmangling

Ja, vi som är föreningsrävar tänker kanske på sena förhandlingar långt in på natten på kongresser, men nu syftar jag faktiskt på gammal hederlig mangling av lakan, dukar och dylikt, utfört på natten. För det har jag ägnat mig åt en del på sista tiden. Jag tycker nämligen att mangling är jättebra, men jag tror att inte så många i min generation manglar. Jag är uppväxt med manglade lakan. I tvättstugan i mina föräldrars bostadsrättsförening finns två normalstora elmanglar. På Arken fanns stenmangel när jag flyttade in, men den byttes mot normalstor elmangel medan jag bodde där. På tiundagatan var det åter stenmangel, och jag har aldrig lärt mig använda det, men jag vet att det ger bästa resulatet. Sista året vi bodde där satte de in elmangel i två av tvättstugorna. Här i huset fanns en liten bordsmangel när vi skulle ta över. Säljaren sa att ?ni är väl inte intresserade av mangeln?, men det är klart att vi ville ha den! För även om den inte är lika bra som en stor mangel, är den bättre än ingen mangel alls. Jag har inte hunnit mangla under hösten, för det har varit mer prioriterat att packa upp och komma i ordning. Men nu har jag snart manglat berget av lakan och dukar. Nu ska jag berätta varför man ska mangla.

Det är ju så skönt med manglade lakan. Manglade och omanglade lakan är verkligen skilda världar.

Lakanen tar mycket mindre plats när de är manglade, så man spar rejält med utrymme.

Linnedukar måste faktiskt kallmanglas. Linnetyg förlorar sin glans och blir förstört om man stryker det.. Dessutom kan inte tjocka linnedukar bli släta av strykning, bara av mangling.

Rimfrost i Narnia och på Kadettgatan

IgÃ¥r tog svärföräldrarna hand om kidsen medan jag och Bo var pÃ¥ bio för första gÃ¥ngen sedan Klara föddes. Vi sÃ¥g en matinéföreställning av Häxan och lejonet. Ã…h, vad kul att gÃ¥ pÃ¥ bio igen. Det är bra för mig att gÃ¥ pÃ¥ bio, för när vi tittar pÃ¥ film hemma springer jag bara iväg och hänger tvätt eller sätter pÃ¥ diskmaskinen eller skriver listor pÃ¥ saker som mÃ¥ste göras eller somnar… Nu somnade jag inte. Tilda Swinton i rollen som Vita häxan har en alldeles genial klädedräkt, som skiftar alltefter hennes sinnesstämning. De har verkligen lyckats fÃ¥ henne att verka som gjord av snö, is och kyla. Men hon var ju fantastisk i sina förvandlingar i Orlando ocksÃ¥.

Här på Kadettgatan är det nästan lika gnistrande rimfrost som i Narnia.

Tugga på

Klara har fått sin andra tand. Den sitter bedvid den första i underkäken. Det syns att motsvarande tänder i överkäken är på väg. Nyss fick hon prova mat med små bitar i. Det gick ju så bra med plättar. Hon fick en halv burk med pastasnäckor med skinka, ost och tomatsås. Allt gick ner. Det var bra.

Något annat hon tuggar på ibland är mitt bröst. Det är inte så bra.

Svärföräldrarna och granen borta

Nu har Olle och Kristina Ã¥kt hem till SollefteÃ¥, och granen är utslängd. Det har inte blivit av att blogga när de bodde hos oss, men däremot har jag hunnit mycket rolig matlagning och bakning utan att bli störd eller vara tvungen att ta hand om skrikande ungar precis när man passar nÃ¥t i ugnen. För det är ju när man fÃ¥r vara ostörd och inte har tokbrÃ¥ttom som det är kul med matlagning och bakning. Jag har gÃ¥tt där i köket och pysslat och lyssnat pÃ¥ bland annat radioföljetongen, som just nu är Glaskupan av Sylvia Plath. Viggo har haft sÃ¥ mycket kul med sin farmor och farfar. Det var Olle som skulle läsa saga varje kväll, tyckte Viggo. Utom igÃ¥r när farbror Per var här. Ett Viggo-citat: ”Det är Per som leker snabbast!” (förtjust) Hur leker man dÃ¥?

Ja, och så har jag alltså plockat bort allt pynt från granen och slängt ut den. Mycket barr blev det. Egentligen tycker jag att man ska ha kvar den till Tjugondag knut, men nu barrade den rätt mycket, och Viggo kom åt den hela tiden när han sprang runt, och dessutom kan man inte ha Klara obevakad på golvet med granen. Den är som en magnet. Hon ska bara dit och rycka hela tiden. Så det känns rätt skönt att ha städat bort alla barr.

Dåliga föräldrar

Helene skriver på sin blogg om varför vi är så elaka mot våra barn: http://helenes.blogg.se/030106172243_varfr_r_vi_s_elaka_mot_vra_barn.html. Nyheterna har rapporterat om att barnmisshandeln ökar, och Linda Skugge skrev en krönika med bekännelser, en dålig mamma-lista: http://expressen.se/index.jsp?d=880&a=497879. På sin blogg publicerar hon också alla dålig mamma-listor som folk mejlar in till henne. Och det handlar ju inte om att folk brukar slå sina barn, för det gör de flesta inte, men att de inte alltid orkar vara så genomtänkta och konsekventa, och så skäller de eller hotar barnen med att dammsuga upp legobitarna om de inte plockar upp efter sig.

Just det här med att vara en bra förälder och det dÃ¥liga samvetet över att inte alltid orka pratade vi om när mina gamla gymnasiekompisar var här förra veckan. Själv kan jag bli helt galen pÃ¥ Viggo när han busar med flit sÃ¥ nÃ¥got blir förstört eller han utsätter sig själv för fara. Eller när han väcker Klara när hon precis har somnat, och jag skulle kunna ägna mig Ã¥t bara honom. DÃ¥ kan jag säga saker som ”Dumma Viggo. Det är ditt fel att vi fÃ¥r en sÃ¥ trÃ¥kig och jobbig eftermiddag och inte kan göra nÃ¥t kul.” SÃ¥ tycker jag inte man ska säga till sina barn. Man ska inte säga att de är dumma. Man ska definitivt säga ifrÃ¥n när de gör fel, men man kan säga det pÃ¥ andra sätt. Men Viggo brukar säga tillbaka ”Dumma dej, mamma. Det är ditt fel.” Det tycker jag är bra. Och jag säger alltid mÃ¥nga gÃ¥nger varje dag till mina barn att jag älskar dem.

Folk som har dåligt samvete för hur de hanterar sina barn tror jag oftast inte är så kassa föräldrar. Det är som något av de där standardverken om föräldraskap, Barn de första fem åren tror jag att den heter, där det står om tecken på att barn mår dåligt. Till exempel att de sitter och gungar och bankar sitt huvud i väggen. Tror verkligen författaren att föräldrar som missköter sina barn gravt läser sådana handböcker? Det tror inte jag. Däremot är det ju inte så att man blir en bra förälder för att man läser en handbok.

Jag tror att anledningen att föräldrar ballar ur och får spel på sina barn ibland, och skriker och gormar och gör fel saker, är att det är dem man älskar så mycket som man kan bli så provocerad av. För om någon är knäpp på jobbet kan man oftast hantera det. Man brukar inte skrika eller gömma undan datorn för en kollega, medan man kan ta ifrån sitt barn en leksak och gömma undan den när tålamodet tryter.

Fy bubblan

vad vidrigt kallt det är. 14,7 minusgrader var det sist jag tittade. Om ett par timmar kommer Bos föräldrar. Viggo och Bo ska hämta dem vid bussen.

Nyårsmonster

Ja, vad hade jag väntat mig? Det är klart att så fort man bryter rutiner med barn blir det horror. Men på det hela taget var det bra ändå.

Vi fikade när Erik, Paula, Fredrik och Linus hade kommit, och de installerade sig i källaren. Barnen lekte med varann, och jag gjorde två stora fat med tiramisu. Det var enkelt, men desto värre att transportera till festen. Jag hade gjort mig fin, men när vi kom fram hade jag tiramisukladd på jackan, kjolen och stövlarna.

Viggo var litet besviken för att inte Jesper och Martin var där. Deras föräldrar Cina och Henrik var på festen, men de var hos sin mormor. Nå ja, Viggo hade kul med Fredrik och Linus. Ungefär när vi skulle sätta oss och äta började Viggo säga att han var trött och ville åka hem. Han ville inte äta någon mat, och jag slängde i mig maten. Sen fick jag sitta med honom och Klara i sovrummet, och Viggo var mest gnällig och grinig hela tiden. Bo bytte av mig litet. Litet senare hade Fredrik och Linus börjat titta på Lejonkungen på DVD, och då ville Viggo också titta. Det var räddningen för en ganska lång stund. De satt och tittade på hela filmen.

Så blev det efterrätt, och Viggo åt stora lass med glas med strössel. Sen var klockan tio ungefär, och Viggo var trött på gränsen till nervsammanbrott. Jag lyckades få honom att somna på Dantes och Magdas säng, och sedan sov han där tills vi skulle åka hem. Klara somnade också, och sov i soffan. Jag fick tid att umgås litet mer fokuserat. Klara vaknade tio minuter före tolvslaget, så då fick hon vara vaken tills vi skulle åka vid ettiden. De andra var ute och tittade på fyrverkerier vid tolvslaget, men jag stannade inne med Viggo och Klara, och då stannade Cina inne och höll mig sällskap. Bo och Henrik kom in när de två gånger hade varit nära att träffas av rakter:

http://bstr.blogsome.com/2006/01/01/gott-nytt-ar/

När vi skulle åka hämtade Bo bilen och jag bar ut Viggo insvept i min jacka. Han tyckte det var hemskt att bli väckt mitt i natten och grät och skrek. Han somnade om när vi var nästan hemma, och så var det samma sak när jag bar in honom i huset och till hans säng. Det tog lång tid att lugna honom. Jag låg hos honom och vi lyssnade på musik, och så somnade han om. Det var det monstret, och det var verkligen inte hans fel. Så var det dags att söva nästa monster, men hon var ju bara glad och ville inte sova. Klockan var nog över två när Klara somnade, och hon halvvaknade flera gånger på natten och jag ammade henne. Från åtta på morgonen fick jag inte sova mer, så jag är rätt trött nu. Så småningom vaknade alla till liv; Linus allra sist. Klockan 11 kom Maria och Magnus, och vi bjöd på Brunch. När alla hade åkt sov Bo och Viggo middag ett tag på madrasserna i källaren.

Ja ni, det låter som att det mesta var jobbigt, men vi hade faktiskt trevligt. Men det är på gränsen om det är värt det att åka bort på fest på kvällen när det blir så här, för det stör rutinerna så att det kan ta flera dar att komma rätt igen för barnen. Det enklaste är alltid att vara hemma hos oss och bjuda hem folk, så kan barnen sova som de brukar.

Snart kommer Starbäcks

Vid tre kommer Erik, Paula, Fredrik och Linus. De ska sova över här. Ikväll ska vi allihop till Dante och Magda på fest. Vi blir 18 vuxna och sex barn i en trea. Vi får se hur det går. Om våra barn bara blir monster får vi väl åka hem igen. Nu ska vi göra tiramisu till 18 personer, och ta med oss.

Bo och Viggo har varit ute och skottat snö igen, men Viggo blev rädd för grannens snöslunga och gömde sig under trappen.

Och så har vi plockat bort all järnväg i källaren, så att vi har kunnat dammsuga ordentligt. Häromdagen när jag hade plockat undan allt hann jag inte dammsuga innan Viggo kom och hade ut allt igen.

Igår dog mammas faster Anna-Greta, som bodde här i Uppsala. Hon var gammal och hade hunnit leva sitt liv, men det är ändå alltid en sorg när bra människor går bort. Anna-Greta och hennes syster Karin träffade jag alltid på under alla år jag bodde på Luthagen, och det var alltid lika trevligt och intressant att prata med dem. Karin kommer jag förhoppningsvis få träffa i många år till, även om vi inte kommer stöta på varann på väg till Konsum eller lekparken.

Julgranen

Jag har ju skrivit tidigare hur svag jag är för julpynt från 50- och 60-talet, så jag måste visa några bilder av granen innan barnen har tufsat till den alltför mycket. Det är inte plastiga och kitschiga 50- och 60-talspynt jag gillar, utan sådant från hemslöjden eller konsthantverk från den tiden.

Här kan ni se min samling träfåglar. Dem använder jag både i toppen av julgranen och i påskriset. De flesta är köpta på Tradera.

Detalj av julgransmattan som min mamma har broderat åt mig. Otroligt fin.

Mina fina vänner

äntligen somnade Klara för en halvtimme sedan, så nu måste jag blogga om gårdagen fast jag är trött. För den var ju så bra. Jag hade nämligen mina gamla gymnasiekompisar här hela eftermiddan och kvällen. Inte alla från gamla gänget kunde komma, men Helena, som jag gick i samma klass med i 12 år, och Elisabeth, Malin och Anna, som jag lärde känna i gymnasiet. Det är bara Elisabeth som bor i Uppsala förutom jag. Vissa i det här gänget har jag tätare kontakt med, andra inte så ofta. Men trots att det är så känns vi jättesnabbt så nära, och det som var så härligt med att umgås förr är faktiskt likadant nu, trots att vi inte är precis de samma. Vi älskar att diskutera allt möjligt. Det är så där att man nästan sitter och hoppar för att man måste säga något, och man vill räcka upp handen för att få ordet. Vi brukade sitta på olika fik efter skolan och dricka te och diskutera, eller hemma hos varann. De här människorna har betytt enormt mycket för mig. Det var verkligen en befrielse när jag började gymnasiet på Katte. Min grundskoleklass var verkligen trist, men i gymnasiet kunde jag utvecklas till den jag ville vara.

Och det som var så skönt igår var att vi hade gott om tid att umgås. Jag blir så stressad av att mitt liv är så snuttifierat. Aldrig hinner man göra något koncentrerat och fullt ut. När man träffar någon har man kort om tid, och hinner ungefär fråga hur man mår. Men nu hann vi både uppdatera varann om våra liv och diskutera allt möjligt annat så där engagerat. Vi måste verkligen träffas oftare, och Eva; Helén, Elisabeth och Teresa som inte kunde vara med, ni också!

Viggo tyckte förstås att det var hans kompisar, och drog ner alla i källaren för att bygga järnväg. Han är verkligen inte blyg och avvaktande, varken mot vuxna eller barn, och kröp upp i knät på Anna och somnade lutad mot Helena i soffan.

Och när Jakob kom för att hämta Anna fick jag träffa Ingrid. Hennes tvillingbror Axel och storebror Gustav sov i bilen.

Det kändes så bra att sitta med mina kompisar i köket och prata till sent på kvällen. Det händer nästan aldrig nuförtiden, när man bara ska lägga småbarn för att sedan sätta sig och jobba igen. Jag tycker så mycket om er!