Mina fina vänner

äntligen somnade Klara för en halvtimme sedan, så nu måste jag blogga om gårdagen fast jag är trött. För den var ju så bra. Jag hade nämligen mina gamla gymnasiekompisar här hela eftermiddan och kvällen. Inte alla från gamla gänget kunde komma, men Helena, som jag gick i samma klass med i 12 år, och Elisabeth, Malin och Anna, som jag lärde känna i gymnasiet. Det är bara Elisabeth som bor i Uppsala förutom jag. Vissa i det här gänget har jag tätare kontakt med, andra inte så ofta. Men trots att det är så känns vi jättesnabbt så nära, och det som var så härligt med att umgås förr är faktiskt likadant nu, trots att vi inte är precis de samma. Vi älskar att diskutera allt möjligt. Det är så där att man nästan sitter och hoppar för att man måste säga något, och man vill räcka upp handen för att få ordet. Vi brukade sitta på olika fik efter skolan och dricka te och diskutera, eller hemma hos varann. De här människorna har betytt enormt mycket för mig. Det var verkligen en befrielse när jag började gymnasiet på Katte. Min grundskoleklass var verkligen trist, men i gymnasiet kunde jag utvecklas till den jag ville vara.

Och det som var så skönt igår var att vi hade gott om tid att umgås. Jag blir så stressad av att mitt liv är så snuttifierat. Aldrig hinner man göra något koncentrerat och fullt ut. När man träffar någon har man kort om tid, och hinner ungefär fråga hur man mår. Men nu hann vi både uppdatera varann om våra liv och diskutera allt möjligt annat så där engagerat. Vi måste verkligen träffas oftare, och Eva; Helén, Elisabeth och Teresa som inte kunde vara med, ni också!

Viggo tyckte förstås att det var hans kompisar, och drog ner alla i källaren för att bygga järnväg. Han är verkligen inte blyg och avvaktande, varken mot vuxna eller barn, och kröp upp i knät på Anna och somnade lutad mot Helena i soffan.

Och när Jakob kom för att hämta Anna fick jag träffa Ingrid. Hennes tvillingbror Axel och storebror Gustav sov i bilen.

Det kändes så bra att sitta med mina kompisar i köket och prata till sent på kvällen. Det händer nästan aldrig nuförtiden, när man bara ska lägga småbarn för att sedan sätta sig och jobba igen. Jag tycker så mycket om er!