Tårta, har jag ju sagt!

Jag: Vad vill du ha för mat på din födelsedag då?

Viggo: Tårta, har jag ju sagt!

När man är trött kan vad som helst passera

Trött som jag var när jag satt på bussen i morse på väg från tåget till jobbet undrade jag vad det var för galna gatumusikanter som stod i varje gathörn på en bit av Flemminggatan. De var så ovanligt konstiga, och så att de stod så tätt just där en morgon. Det tog några sekunder innan jag insåg att det var ett reklamjippo för Hi-Fi Klubben. Det gick omkring sandwich-snubbar med nåt budskap som ”dåligt ljud förstör bra musik”. Jag tror vid närmare eftertanke att jag såg någon gatumusikant där någon tidigare morgon den här veckan, men då fattade jag inte.

För övrigt måste jag tillägga att det vrider sig i magen när jag särskriver Hi-Fi Klubben, men de skriver ju så själva.

Framsteg och smällar

För det mesta går det riktigt bra för Klara på dagis nu. Hon leker och är nöjd, men kan bli väldigt svartsjuk när andra barn sitter i knät på personalen. I morse grinade hon bara i 20 sekunder när Bo lämnade henne. Sen var det bra. Den här veckan är Klara för övrigt dukningsvärd. Alla barnen turas om varsin vecka att hjälpa till att duka till lunch, och Klara som är minst också. Och så fick hon åka på serveringsvagnen.

Klara har även gjort stora framsteg med språkutvecklingen senaste veckorna. Hon kan fler och fler ord, och härmar oss hela tiden. Det är så roligt när man kan kommunicera bättre och när hon kan tala om vad hon vill.

Var på föräldramöte på Klaras avdelning igår, och det är vettig personal. Överhuvud taget all personal på alla avdelningar på dagiset som jag har haft kontakt med verkar bra. Skönt. Och förskolechefen är toppen, det jag har haft med honom att göra. På Viggos gamla dagis var det en urusel chef, som man aldrig fick någon kontakt med. Men den här chefen känner alla barnen och känner igen föräldrarna. I måndags morse när jag kom cyklande med barnen i cykelkärran över grusplanen vid dagis mötte jag honom, och han ropade ”är det tungt”, eller nåt sånt. Jag svarade att det var litet tungt på gruset, men då sa han att han mera menade det allmänna läget just denna morgon. Och det var ju särskilt tungt och grått efter det valresultatet.

Viggo åkte på en riktig smäll på dagis igår. Han hade sprungit rätt in i en annan kille och slagit i kindbenet så han hade en lila bula. Viggo hade gjort sig illa, men inte den andra killen. Han är litet öm, men det är inte så farligt.

Dåligt, dåligt, dåligt

Det är dåligt, dåligt, dåligt, brukar Viggo säga när det är något han inte gillar, och det kan man ju lätt säga om valresultatet. Dessutom verkar det vara stor risk att Sverigedemokraterna får ett mandat i kommunfullmäktige, och det är ju så obehagligt att det inte är sant. 37 personer tror jag att Bo sa hade röstat på dem här i Bärby Hage med omnejd. Jag känner mig helt paranoid. Tänk om det är nån granne eller nån förälder till Viggos och Klaras dagiskompisar.

Annars har vi haft en trevlig kväll. Magnus, Maria och Helmer har varit här och valvakat med oss, och vi gjorde körsbärsglass med chokladhack i glassmaskinen. Magnus satt och kärnade ur alla körsbär.

Viggo somnade vid fyratiden i eftermiddags, och gick inte att väcka. Han har inte vaknat något. Vi får se om han vaknar i natt och är hungrig. Då blir det välling och somna om.

Kö för att rösta

Efter lunch gick vi hela familjen för att rösta, och det var lång kö! Jag har aldrig någonsin fått köa i något val, och jag har ändå röstat några gånger. En halvtimme tog det allt som allt från att vi ställde oss i kö tills vi kom ut ur lokalen. Pratade med min mamma i telefon efteråt. Hon och pappa har stått flera pass vid olika vallokaler och delat ut valsedlar, och det hade varit kö där också. FRågan är om det är ett exeptionellt högt valdeltagande. Det var ju litet otippat, för valdeltagandet har ju gått ned de senaste valen. Om det blir högt valdeltagande borde det gynna vänsterblocket, för Socialdemokraterna har procentuellt flest soffliggare. Jag hoppas verkligen att Alliansen inte vinner.

I startgroparna för kongresskaféet

Idag hade vi första mötet med kongresskafékommittén här hemma hos mig. I kommittén ingår, förutom jag, Fia Sundnäs, Elin Bäckström, Camilla Berner och Anita Porjebäck. Fia hade varit på Katte och fotograferat lokalerna ur olika vinklar, och vi diskuterade bland annat koncept, som är det allra roligaste. Jag har funderat mer när jag gick i köket och stökade på kvällen, och jag tror att det kan bli riktigt bra. Vi har höga ambitioner.

Glassmaskinen invigd

Nu har vi gjort chokladglass i glassmaskinen. Den glassen var helt makalöst god.

Populär

Just nu ligger min besöksstatistik på exakt 100 unika besökare per dag. Jag har brukat ligga runt 70-80.

För övrigt blev jag kontaktad av en Uppsalaprofessor som håller på att skriva en artikel om nobelfirande i en antologi om julfirande och andra decemberhögtider, som ska ges ut av SOFI, Språk och folkminnesinstitutet. Hon ville citera vad jag skrivit om vår tradition med nobelmiddag framför teven. Så min blogg har även ett etnologiskt intresse.

Middag hos Malin

Igår kväll stannade jag i Stockholm och var på middag hos Malin i Årsta med Helén och Elisabeth. Det var verkligen trevligt på alla sätt. Det är inte så ofta man blir serverad soppa ur skålar gjorda av värdinnan, men det blev vi. Malin har gått Konstfacks glas- och keramiklinje. Tyvärr blev det inet foto av skålarna, men väl av porslin gjort av Lindberg och Percy, och det är ju nästan lika bra.

Värt att vänta på

Jag förstår att ni alla är otroligt nyfikna och har gått och klurat på vad det är för födelsedagspresent som Bo har beställt åt mig, och som inte kom fram i tid. För det har jag gjort, och det är inte utan att jag har varit litet orolig att jag inte skulle bli så där superglad när det är så upptrissade förväntningar. Men det blev jag. Det var nämligen en stor och mycket avancerad glassmaskin av märket Gaggia. Och jag hade verkligen ingen aning, trots att vi har pratat om att skaffa en ny glassmaskin. För många år sedan fick jag en glassmaskin av några kompisar, bland annat Erik och Paula. Den är inte elektrisk, utan man vevar för hand, och när man har gjort en omgång glass tar det många timmar innan skålen är fryst så man kan göra en ny sats. Den har varit bra, och vi har använt den mycket. Senast i sommar gjorde vi svartvinbärsyoughurtglass. Men den här Gaggiamaskinen har ingen del som ska stoppas i frysen, utan på 5 minuter är den färdig att använda när man stoppar i kontakten och startar den. Och det är extraskålar med, så i princip kan man göra glass på löpande band. Ni som känner mig och Bo vet att även om det ofta blir sådant som fiskpinnar och pulverpotatismos till vardags ägnar vi oss gärna åt matlaging av den högre skolan när vi har tid och möjlighet.

Barbie & Ken goes finkultur

Alltså, Bolibompa har ju snott Teresas och Elisabeths geniala idé från gymnasiet. De gjorde ett grupparbete, i vilket ämne minns jag inte, där de åskådliggjorde ett antikt drama (minns inte vilket) genom diabilder med dockteater med Barbie och Ken. Och just nu tittar Viggo på Bolibompa där de visar Shakespeares En midsommarnattsdröm som dockteater med Barbie och Ken.

Sjukt snygg vinylspelare

Vinylspelaren P3 i grönt från Rega är ju helt otroligt snygg, och alla de andra färgerna också. Plötsligt känns min svarta vinylspelare från början av 90-talet så trist.

DV Man

Bläddrar i nya magasinet DV Man, som handlar om mode för män. Har ju skrivit förut om att det är dåligt med bra herrmodetidningar, men det här ser bra ut. Har bara hunnit bläddra, men Andres Lokko skriver om den brittiska stilens tidlöshet och har intervjuat Morrissey om stil. Gillar även upplägget med stilikonsidorna: Kurt Cobain, Andy Warhol, Johnny Cash, , The Clash och Hertigen av Windsor.

Vill ha!

Boken om chokladpraliner fick mig och Bo att söka efter gjutformar för praliner. Kolla vad vi hittade! De har ju massor av bra tillbehör. Naturligtvis säljer de bara till företag. Så nu tänkte jag att någon kompis som har företag kanske kunde vara bulvan åt mig. Då kan det hända att det blir väldigt läckra praliner i kongresskaféet nästa sommar, och det vill vi ju. Mathias till exempel. Sysslar inte din firma med grafisk form och pralintillverkning?

37 år

Jaha, idag är det min födelsedag, och jag fyller 37 år. Inget paket fick jag på morgonen, för Bo har beställt något på Internet för flera veckor sedan, som inte hunnit fram. Har ingen aning om vad det är, men han säger att det är från ett annat europeiskt land och att jag kommer att bli jätteglad. Så jag är ju litet nyfiken. Men det blev i alla fall födelsedagsfrukost med smörgåstårta hemma, och inte som det brukar vara macka och juice på tåget. Bo var hemma med Klara idag, och jag lämnade Viggo på dagis på vägen till tåget. Klara har fortfarande varit hängig idag, men inte haft feber. Jag stannar hemma med henne imorgon.

På tåget ringde Matti och gratulerade, och när jag kom till jobbet låg ett paket på mitt skrivbord. Det var en bok om choklad, med betoning på pralintillverkning, som jag fick av mina snälla arbetskompisar Lydia, Anton, Annica och Åsa. Jag tror att det fanns en viss baktanke. De förväntar sig nog att jag ska bjuda på praliner på något tisdagsmöte, och det är klart jag ska. Under dagen fick jag sedan flera trevliga gratulationsmejl, telefonsamtal, sms och vykort. Allra mest värmde nog det långa mejlet från min kompis Helena, som jag har känt sedan vi var sju år. Vi gick i samma klass hela grundskolan och gymnasiet. Helena bor i Skåne sedan flera år, och tyvärr träffas vi alldeles för sällan.

Det var naturligtvis massor att ta itu med eftersom jag har vabbat i två dagar, och jag hann väl med det mest akuta. Fick ett bisarrt samtal från en 92-årig kvinna från Skåne, som talade rikssvenska, som talade länge och omständligt innan hon kom till saken. Hon hade skrivit en bok som hon ville ge ut, som ”skildrade hur det var att växa upp på landet för en vanlig flicka, men inte en statare eller så, bara vanlig”, och hon visste inte riktigt vart hon hade kommit. Hon hade en lista på bokförlag som hon ringde till. Jag förklarade att IOGT-NTO har ett bokförlag, men att hon kommit till fel person och att Sober Förlag nog inte ger ut den typen av böcker nu för tiden i alla fall. Men hon fick rätt namn och nummer, så får hon försöka i alla fall. Fast annars skulle jag nog gärna jobba på bokförlag någon gång, även om Lydia som har gjort det säger att det var trist.

På vägen hem från tåget var jag in på Polarn o Pyret och köpte varsin fin landskapströja i retrostil till Klara och Viggo. De ska få dem på Viggos födelsedag.

Till middag blev det renskavsgryta med trattkantareller och färskpotatis och hemmagjord pickles till det. Viggo tyckte det var dålig mat, men Klara gillade det förstås. Enligt 4-veckorschemat för middagar som Bo har gjort skulle vi äta pölsa, och visserligen hör jag till dem som faktiskt tycker att pölsa är gott, men det kändes inte som festlig födelsedagsmat.

Barnen somnade ok tid, och sedan har jag och Bo ätit god Ben & Jerry-glass: Dublin Mudslide.

I min trädgård just nu

Det var verkligen rätt beslut att låta Viggo gå på dagis idag. Igår fick han ju vara hemma för säkerhets skull ifall det hade varit kräksjuka Klara hade. När jag ringde till dagis igår sa personalen att vi var duktiga föräldrar som ville vara på den säkra sidan. Men eftersom Klara inte visade mer tendenser till att kräkas, utan bara har varit febrig och trött, fick Viggo gå på dagis idag. Och Klara har varit klängig och gnällig och sovit jättemycket. Men ett tag var hon glad när hon fick leka med vattnet vid dikbänken. Om Viggo hade varit hemma hade Klara inte fått vila tillräckligt och inte fått vara i min famn hela tiden, och Viggo hade haft skittrist.

Eftersom Klara har sovit så mycket har jag hunnit tvätta och fixa annat här hemma, och för en stund sen var jag ut i trädgården och plockade plommon, grävde upp potatis, skördade morötter och plockade en bukett blommor. Det är så ljuvligt brittsommarväder ute! 21 grader, soligt och ljumma vindar. Så här var det hela september förra året. Vi hade precis flyttat in i huset och jag var föräldraledig, och jag märkte inte att sommaren var slut.

Och vuxen

Jag har ju haft litet olika frisyrer och utseende även som vuxen. Nu har jag varit väldigt korthårig ett par år, men tidigare har jag haft både riktigt långt hår och olika sorters page. Jag hann scanna några foton till på förmiddagen, för sjuka Klara sov länge på soffan, och pigga Viggo är på dagis.

Basker och duffel har jag haft mycket alltsedan gymnasietiden. Det här är nog i 20-årsåldern, och jag har page.

Litet längre page och en mockajacka köpt på second hand. Också i 20-årsåldern, skulle jag tro.

Här har jag långt år. Jag kanske är 25 år.

Det här var enda bilden jag hittade när jag har kringlor. Hade ofta kringlor eller knorrar bakom öronen i mitten av 90-talet.

Tonåren

Här är litet bilder från högstadiet och gymnasiet. Jag har faktiskt inte så många bilder på mig själv, men några hittade jag.

Högstadiet någon gång, hemma hos en kompis. Det var väldigt modernt med uppklippt frisyr.

Klassfoto från nian. Pastellrosa läppstift.

1987 står det på baksidan, tvåan i gymnasiet. Jag hade fortfarande litet tunn lugg, som var modernt, och en del av håret i en snodd. Ganska långt hår, och det är självlockigt. Jag har aldrig permanentat håret.

Det här är från en förstamajdemonstration, ochså i gymnasiet. Här är håret uppsatt i knut tror jag. Röda läppar förstås. I gymnasiet hade jag mycket secondhandkläder, stora frackskjortor, svart väst eller stor kavaj, och klänningar från 60-talet. Och under hela gymnasiet, utom precis i början av 1:a ring, hade jag aldrig någonsin byxor. Bara kjol eller klänning. Vet inte varför.

När jag var liten

Ok, här kommer litet utlovade bilder från när jag var liten.

På mammas säng i Öregrund sov jag ofta middag. Kolla 40-talstapeterna och Viola Gråsten-filten.

Jag och dockan sitter på pottan.

Ibland skojar vi om att min chef Åsa är farligt beroende av julmust, men kolla på det här.

Otroligt snygga regnkläder. På klipporna i Tallparken, Öregrund.

På min röda trehjuling i Öregrund. Snygg klänning och snygga träskor.

Här var jag nog tre år.

Cowgirl. Otroligt fint förkläde med hjärtan.

Klassfotot i ettan. Fotografen vattenkammade alla barnen.

Bättre!

Nu sover Klara middag. Hon har varit piggare på förmiddagen, lekt och ätit bra. Känns inte varm längre heller. Skönt. Hoppas att vi andra inte blir mer sjuka. Jag stannar hemma med Klara imorgon också, för man måste ha en feberfri dag innan man kommer tillbaka till dagis. Men sen hoppas jag att allt är som vanligt igen. Och på onsdag fyller jag år. Då ska vi inte vara sjuka.