Strax börjar Wall-E

Spegeln, rad sju.

På väg för att värva

På väg med Stockholmståget som vanligt, men inte för mina vanliga arbetsuppgifter. Alla på kansliet måste delta i en värvaraktivitet någon gång under året, så idag ska jag och Lydia hjälpa till när stockholmsdistriktet värvar medlemmar på Tensta marknad.

Just före regnet

När jag kom från tåget och skulle låsa upp cykeln såg himlen ut så här. Sedan cyklade jag iväg och det började ösregna. Väl hemma var skuren över.

Och kvällen försvann. Jag läste Bokstavskatten för Klara, men innan jag läst ut den hade hon somnat. Jag somnade bredvid henne. Vaknade, kom ut ur hennes rum bara för att höra Viggo komma uttassande. Mamma, jag kan inte sova. In med Viggo, krypa ner i sängen, somna inne hos honom. Vakna igen och konstatera att hela kvällen har gått.

Vad har jag hunnit mera? Tvätta en maskin tvätt och hänga upp och sätta på en till maskin. Det var den fredagkvällen.

Papper och penna

Elavbrott råder på kansliet just nu. Datorn går väl på batteri ett tag till, men sen. Det är tur att det finns papper och penna. Det kräver ingen ström för att använda. Inte heller behöver man ström för att tänka. Det är bra.

Genusfight på skolgården

Vid cykelställen på skolgården i morse var det en kille som pekade på Viggos ringklocka och frågade: Vad är det där? En ringklocka, sa jag. Ja men den är ju tjejig, sa killen. Det finns inga tjejgrejer och killgrejer, sa jag. Man ska ha det som man tycker är fint. Det tyckte Viggo också. Han älskar sin prickiga ringklocka i många färger. Ingen får inskränka mina barns valmöjligheter genom sina fördomar.

Än är sommaren inte slut

Hittade just en fästing bakom Klaras öra som jag plockade bort.

Dagens tekanna: brun Arabia-kanna

Den här tekannan från Arabia har jag haft i några år, men jag använder den inte så mycket. Den står mest uppe på stringhyllan i köket och håller Blå Eld sällskap. Men fin och rund i formen är den, med en matt brun glasyr, något ljusare än MA-kannan. Perfekt är den att hälla ur också. Inget rinn längs med pipen. Och locket sitter ganska stadigt; bara när man ska hälla ur det sista behöver man hålla emot. Men så är det det här med handtaget. Visserligen bekvämt att hålla i, men jag gillar ju inte handtag av trä eller rotting eller lindade som här. Det ska vara lätt att diska ordentligt utan att handtaget blir vattenskadat, och helst ska man kunna stoppa kannan i diskmaskinen emellanåt.

Tyvärr vet jag inte vad modellen heter eller vem som har formgivit, men sent 50-tal eller tidigt 60-tal är min gissning. Hittade inga uppgifter på nätet hur jag än sökte, och tyvärr har jag inga böcker om finskt porslin. Det behöver jag!

Edit: Nu har jag ju en gammal katalog från Arabia från tidigt 60-tal, och modellen heter GA med tre olika matta glasyrer: vit, brun, svart. Den tillverkades i två storlekar: 0,7 liter och 1,6 liter.

September

Bra saker med september: det luktar så gott av äpplen och plommon när man kommer cyklande, det är så trevligt att dricka te och äta äppelpaj, man kan ha strumpbyxor och kort kjol, skönaste och snyggaste klädseln och kalasbra att cykla i, det finns fina blommor i trädgården att plocka buketter av, man kan skörda massa goda grönsaker och rotfrukter, det är alltid fint väder, september i regn är vackert och september i solsken är vackert, det är kalasmånaden, jag fyller år och Viggo och mamma. Kalas!

Besvärlig bokstav

Någon dag nu har jag haft besvär med B-tangenten. Den har liksom tagit emot, och jag har fått trycka hårt för att det ska bli något B. Det ställer ju till visst besvär, för även om B kanske inte är den mest frekvent använda bokstaven så är det ju en bland alla som faktiskt behöver användas. Nu pillade jag bort tangenten och hittade något som nog var ett litet frö därunder. Jag har haft en bukett blommor bredvid datorn med bland annat en växt som jag inte kan namnet på, men som sprätter iväg fröna när de mognar. Förutom ofoget att sprätta iväg frön långa vägar är det en ganska trevlig blomma. Limegrön. Den är så snygg mot andra färger. Och högst sannolikt har den lyckats sprätta iväg ett frö som landade under B. Nu fungerar B utmärkt igen, men tyvärr känns det som att H trilskas. Bäst att jag fixar det också.

Bringa ordning

Hittills idag: sorterat leksaker med Viggo, frostat av frysen och slängt en del gammalt (men det var inte så mycket faktiskt, vi har koll), plockat plommon med Klara, skrubbat rent en emaljerad gjutjärnsgryta som hade blivit svart i botten, tvättat och sorterat tvätt. På ordningsbringarfronten alltså. En del annat har jag också gjort.

Nu hör jag illvrål från badkaret. Misstänker att det är något bus. Strax dags att läsa för Viggo.

Jag satte teet i vrångstrupen

när jag läste i Magasinet i Svenskan om Stig Lindberg-tekoppen Aster som Gustavsberg åter har tagit i produktion. I bildtexten står det att Gunnar Wennerberg har formgivit den i början av 1900-talet. Inte ens någon som är helt okunnig om porslinsformgivning skulle väl kunna tro att den här 70-talskoppen är från tidigt 1900-tal? Och en journalist som skriver om form får inte göra sådana missar. Inte särskilt svårt att hitta uppgifter om koppen är det heller, eftersom den presenteras på Gustavsbergs hemsida.

En lördagförmiddag

kan tillbringas iförd nattlinne och 60-talsförkläde. Så har jag gått omkring sedan jag gick upp vid sjutiden. Jag har hängt med barnen, druckit te, sorterat barnfilmer, tvättat, diskat och städat en del och lagat västerbottenpaj som ska med på kräftskivan ikväll hos Magnus och Maria.

Nu ska jag sätta fart och fixa lunch, och duscha och klä på mig sen, så kanske jag cyklar ner på stan en sväng med barnen och kollar in loppisen på Vaksala torg i eftermiddag.

Här lyser solen.

Lunch framför datorn igen

Ljudlös

Jag glömde iPoden hemma i morse. Så tyst och trist. Jag får nöja mig med att läsa Lokko i Svenskan om northern soul.

Dagens tekanna: MA-kannan från Gefle

Nu är det faktiskt hög tid att presentera min vardagstekanna, den som jag använder mest. Det är en tekanna från Gefle, som har det föga fantasifulla namnet modell MA. Modellen känns just vardaglig, rejäl och stadig men ändå elegant, och jag tycker om den matta svarta glasyren. Den är stadig och skön att hålla i och hälla ur, och bra för att den är ganska rymlig med sina 153 cl. Dessutom passar den ihop med allt möjligt porslin. Tekannan formgavs 1956 av Lillemor Mannerheim, som annars bland annat har gjort många organiskt formade vaser.

Om jag minns rätt hittade jag den här tekannan på en av de bästa loppisar jag har varit på, på en bondgård i Snesslinge ganska nära Öregrund. Där har jag fyndat mycket fint, men tyvärr tror jag att den är nedlagd.

Nu har jag lärt upp personalen på Karin på ön

Lunch med Nina och Felicia. Det var nån inhoppare bakom disken. Han tänkte ta betalt för te på maten, men det tänkte inte jag betala, och det sa jag. Bra att du lär upp honom, sa tjejen som också jobbade. Det är min man som hoppar in.

Toppen

Vilken fin och bra dagispersonal som tar sig tid att skicka ett sms och tala om att det gick fort över, att Klara är glad nu.

Tid för äppelpaj

Fina syskon

Medan jag bakade äppelpaj och lagade indisk lins- och lammfärssoppa och lyssnade på Studio Ett somnade Klara en stund i soffan. När jag kom ut i vardagsrummet låg Viggo bredvid och klappade henne och sa att han tog hand om henne.

Och när jag tar rast

går jag ut en sväng i solen i trädgården och äter plommon och plockar blommor. Vilken rikedom det är att ha egna grönsaker att skörda.