Hos mina föräldrar i Öregrund

Lekparken vid klockstapeln i Öregrund

Vi var där och lajade igår. Borta var plötsligt all utrustning från min barndom. Istället reste sig ett väldigt klätterskepp.

Mellan lakanen

Kanske det mest älskade påslakanet när jag var liten. Jag tyckte att det såg ut som glass med sina pastelliga ränder. Dessutom var det så otroligt skönt, och ännu skönare är det nu, slitet efter säkert tusentals manglingar. Notera även hur min pappa någon gång tidigt 60-tal har broderat sitt namn snett i ena hörnet på örngottet. Fint! Vilka barndomsminnen att bädda med sådana lakan.

Man får vara glad för vad man hittar

I taxin på vägen tillbaka till Öregrund efter bilhaveriet funderade jag på om vi hade allt vi behövde för en oplanerad övernattning. Bekymrade mig litet över hur jag skulle tvätta bort min vattenfasta mascara, för produkter för sånt hittar man nog inte på macken vid infarten som var det enda som var öppet vid den tiden. Men vad hittade jag längst in i badrumsskåpet, om inte ACO Ögon Make-Up Remover med bästföredatum -94. Sved kanske litet i ögonen, men mascaran gick bort.

Mest om min pappa

Fika ute i trädgården i Öregrund. Pappa drack kaffe, vi andra Guldus och Portello. Två saker om min pappa. Han kokar varje morgon en kanna kaffe på spisen, som han sedan häller upp i tv-kannan och har under dagen. Han bär alltid sosserosen på kavajslaget, den gamla.

Inte riktigt som planerat

Okej, före allt annat. När vi skulle åka hem från Öregrund igår kom vi inte längre än nånstans mellan Östhammar och Hökhuvud. Där tvärdog bilen. Sen kom bärgningsbilen. Gissa om Viggo och Klara tyckte det var spännande och kul att se vår bil lastas upp på flaket, och att sedan få åka bärgningsbil. Klaras mungipor var uppe vid öronen ungefär. Vi fick skjuts till en stängd verkstad i Östhammar där vi lämnade bilen, och så tog vi taxi tillbaka till Öregrund och sov över där.

Så här ser hyrbilen ut som vi har under tiden. Klara tyckte att den borde vara röd precis som vår bil, men det fick vi inte. Det gick bra ändå.

Så mycket

Inte riktigt som planerat blev den här helgen på grund av ett bilhaveri. Det finns så mycket att blogga om, som Magdas disputationsmiddag på Gotlands nation i fredags, finfina loppisfynd i Norrskedika, en hel helg i Öregrund, som skulle varit ett besök på ett par timmar för att hämta barnen och så där. Orkar nog inte blogga om allt det just nu, så det mesta får anstå någon dag.

På min trapp

Vem vill gå in kvällar då man kan sitta på trappen och titta på äppelträden som just börjat blomma tvärs över gatan, dricka te och äta knäckemackor med ägg och kaviar?

Burgundy Ice

Grå måndagar är ju inget vidare, men i måndags blev jag alldeles förälskad i en ros som fanns utanför blomsteraffären på Stora Essingen. Burgundy Ice heter den. Googlade och kom fram till att den inte hör till vanligheterna på plantskolor i Sverige, så om jag vill ha den borde jag nog köpa jätteplantan därifrån och släpa hem på buss-tåg-cykel. Eller cykel får jag väl skippa. Det går inte. Men visst är den ljuvlig? Det fanns en tid då jag bara var intresserad av gammaldags rosor, men nu med en 60-talsträdgård tycker jag att det passar fint med litet vräkigare moderna rosor. Eller hur?

Sällsynt

Det är inte så ofta man stöter på säten med det här tyget nuförtiden på Uppsalapendeln. Bara i de äldsta vagnarna, och någon enstaka fåtölj. Annars är de utbytta. Men de är de finaste och skönaste! Påminner om Viola Gråsten-filtarna!

Man tager vad man haver-lunch på solig altan

Eftersom det rådde tågkaos i morse på grund av nedriven kontaktledning stannade jag hemma för att jobba. Skönt att slippa vänta och vänta och trängas med folk. Fixade oplanerad man tager vad man haver-lunch i solskenet på altanen; en sallad på dinkel, broccoli, sockerärtor, kapris, kvibille gräddädel och solroskärnor. Sällskap hade jag av en igelkott som prasslade omkring under altangolvet.

Loppis på Tunakolonin

Bästa loppisarna är ju när folk som inte brukar sälja grejer gör det. Nån som en enstaka gång hyr plats på Vaksala torg, eller ännu hellre att det är ett ännu mindre steg att göra det, som idag när Tunakolonin hade loppis. Då är det ju massa folk på kolonin som tycker att de kan passa på att sälja grejer. Då blir det bästa fynden och bästa priserna.

Idag fyndade jag det här.

En fin bok från Vi-skolan/KF från 1966 med titeln INNE …en bok med tips för händigt folk. Den här typen av böcker om inredning från 50- och 60-talet älskar jag.

Ett uppläggningsfat i Stig Lindbergs Pynta-serie!

En ljusstake i form av en duva. Den är i gips och målad, och vi hade ett par sådana i olika färgställningar när jag var liten. Gissar tidigt 60-tal.

En massa handtag, exakt likadana som sitter på några av garderobsdörrarna här hemma, men som är utbytta på de flesta. Nu kan jag byta tillbaka!

Sällskapsrum

Inte för att Klara behöver vaktas med ett hököga när hon badar nuförtiden, men hon vill gärna att jag ska sitta där i badrummet med en kopp te och prata med henne. Alltid trevlig stund.

Drömmar förpackade i små påsar

Inventerade fröförrådet idag och kompletterade med litet som jag behövde.

Korvpaus på IKEA

Spanade in nya IKEA-varuhuset idag. Mycket större än det gamla, men samma grejer ändå. Som wienerkorven.

Inga tekoppsfynd idag

men ett gäng bestick med teakskaft blev det på dagens loppisrunda. De behöver naturligtvis diskas grundligt och oljas in med teakolja. Teakskaftade bestick är jag uppvuxen med i sommarstugan i Öregrund. De är så sköna att hålla i.

Man behöver bara vända ryggen till

så är hela världen strax full av strössel.

En tand är lös

Äntligen. Viggo har inte tappat några mjölktänder än, men nu är det en som sitter löst. Den håller på att trängas bort av en ny tand som kommit upp bakom.

I brist på picknick

Vädret var ju så fantastiskt fint i förmiddags, så jag hade planerat för att göra en cykelutflykt till Gamla Uppsala med barnen när jag hade hämtat dem från dagis och skolan. Tänkte att vi skulle plocka gullvivor och förgätmigej på ängen bakom kyrkogården och ha picknick. Men på eftermiddagen mulnade det på och när jag cyklade för att hämta dem var det duggregn och blåsigt. Vad gör man då? Plockar blommor i trädgården och äter picknickmackorna hemma i köket så klart. Det gick fint det med. Och vilka fina barn jag har. När vi sitter där tillsammans säger Klara: Det är så trevligt med ditt sällskap, Viggo.

Jag står här på ett torg

Torbjörns torg. Hemma. Vanligt. Fint. Alldeles ovanför Idrottsgatan som jag är uppvuxen på och där mina föräldrar fortfarande bor. I ena hörnet början på Tunabackar.

Man kan skymta den gamla centraltvättstugan för hela området. Ibland följde jag med min dagmamma Leila dit, då på 70-talet. Tvättmaskin efter tvättmaskin på rad. En massa hemmafruar som tvättade samtidigt, och så gick de in i rökrummet och rökte. Inte Leila förstås.

Och så gamla biblioteket som var min räddning om vintrarna. Man måste vara ute och leka varje dag, sa Leila. Visst, gärna vår, sommar, höst. Men inte på vintern. Då gick jag till bibblan och läste, ritade och lyssnade på skivor. En gång i veckan var det filmvisning också, nere i källaren. Jag minns det som att de alltid visade Saltkråkan. Gjorde ju inget. Älskade Saltkråkan. Gör fortfarande. Nu är där dykaffär.

Sedan gamla tobaksaffären, tobiks kallade alla ungar den. Nu är det ett kafé som jag aldrig varit in i. Ser inget fint ut, men skulle så klart kunna vara det med tanke på arkitekturen, med rätt inredning. Synd på så fint läge.

Därefter gamla posten. Nu spel- och tobaksbutik med paketutlämning. Musse Pigg-posten. Liksom inte på riktigt. Litet samma känsla som att Reinfeldt är statsminister. Känns inte heller som på riktigt.

På andra sidan gatan blomsteraffären. Den passar så fint indär att man kan tro att den alltid funnits där, men när jag var liten var det sybehörsaffär i den lokalen. Jag minns hur jag fick följa med mamma och hur jag stod och fingrade på alla rör fyllda med knappar.

Rätt upp från torget går Tunagatan med sina björkar, ända upp till stängslet till flyget. Näst sista gatan är Kadettgatan. Jag älskar särskilt den biten från torget upp till Väpnargatan. Alla husen och björkarna är så fina.