Obekväm

I tisdags och onsdags var jag på årsstämma och konferens med FA, Folkrörelsernas arkivförbund, där IOGT-NTO är medlemmar. Övriga medlemmar är andra ideella organisationer på riksnivå och lokala och regionala folkrörelsearkiv. Ofta är IOGT-NTO en av medlemsorganisationerna i dessa lokala folkrörelsearkiv.

Jag har varit på FA-arrangemang många gånger, och till middagen brukar det serveras vin och skålas. Det är verkligen inga fylleslag, men jag tycker att det är helt fel att det förekommer alkohol över huvud taget i detta sammanhang. Dels är det fel att det förekommer alkohol när nykterhetsrörelsen är en av uppdragsgivarna, och dels är det alltid fel när det förekommer alkohol i jobbsammanhang. En arbetsgivare ska aldrig någonsin bjuda på alkohol, även om det är en middag på kvällen. Jobb är jobb, och fritid är fritid. Man kan aldrig veta om det finns personer med alkoholproblem. Jag är ganska säker på att det fanns en person i det här fallet. Jag är rätt uppmärksam på sånt. Det var en person som luktade gammal alkohol och som ville bjuda och fylla på åt alla andra hela tiden, och det brukar vara ett sätt att dölja att man fyller sitt eget glas om och om igen.

Nu undrar jag om det finns något folkrörelsearkiv ute i landet som har alkoholförbud i representationssammanhang, och hur det ligger till med mitt eget folkrörelsearkiv i Uppsala län. Måste kolla. Jag har ju kontakter. Pappa sitter i styrelsen som kommunens representant och Lennart Källströmer representerar IOGT-NTO. Och så ska jag skriva en motion till nästa årsstämma. Konstigt att ingen har reagerat på detta tidigare.

Under middagen när det skålades var jag inte med i skålandet. Det sprider misstämning och oro, men jag vill inte aktivt delta i alkoholkulturen. Varför ska jag behöva delta i något som jag tycker illa om? Jag känner mer och mer att det är viktigt att inte be om ursäkt för att jag är nykterist. Jag behöver inte underlätta för andra personers drickande och för deras samvete. För det mesta vägrar jag att skåla, men det händer att jag gör det för att det blir för krångligt annars. Till exempel när min kompis Teresa gifte sig, och hennes mans familj som var hitresta från Frankrike var med. Om man ska resa sig upp och skåla för någon brukar jag annars resa mig upp, men inte skåla. Då visar jag att jag inte har något emot personen, men mot själva ritualen.