Kulturforum med Johanna Nilsson

Författaren bakom bland annat böckerna ”Hon går genom tavlan ut ur bilden”, Flickan som uppfann livet” och ”De i utkanten älskande” berättar om sitt författarskap.

Tid: onsdagen den 8 mars klockan 19.00
Plats: Kafé Mumrik, Kungsgatan 61, Uppsala

Fri entré

Kaffeservering

Arr. IOGT-NTO och NBV

Klara äter blodpudding

Så här såg Klara ut när hon åt blodpudding tidigare i veckan. Hon älskar det.

Viggos nya skor

Igår var jag och Viggo på stan och köpte nya skor åt honom till i vår. När man ska köpa barnkläder måste man vara ute i extremt god tid, annars kan det vara urplockat så man inte hittar rätt storlek. Jag är väldigt nöjd med att jag faktiskt var ute i god tid den här gången, för plötsligt har snön smält och det är vår. Även om det är svårt att tro nu. Det är faktiskt mars, och det är en vårmånad.

Vi köpte skorna på Sko-August, för de har kunnig personal och bra sortiment, och när jag köper barnskor vill jag ha professionell hjälp att mäta så det blir rätt. En skoaffär som jag vill varna för däremot, är Wedins i Forum-Gallerian. De har extremt ohjälpsam och otrevlig personal. Jag har varit med om helt häpnadsväckande beteende vid ett par tillfällen, så det var nog ingen tillfällighet. Och jag har hört fler som haft liknande erfarenheter.

Vi provade dels ett par röda Kavatskor, och dels ett par blåa av märket Gulliver. Kavats skor är generellt väldigt breda i lästen. Själv har jag ju ankfötter, korta och väldigt breda, så det är jättesvårt att hitta skor som passar. Men expediten sa att viggo har långa och smala fötter. Dem har han nog ärvt av Bo. Tur. Hoppas Klaras fötter också blir så. Gulliverskorna satt helt klart bättre, och det var snyggare modell. Viggo älskar ju rött, men han gick med på att ta de blåa, som inte fanns i röd variant. Och bra mycket billigare än Kavatskorna var de också. Storlek 28 har han nu.

På stan gick vi även till Nordmarks och Celsius-bokhandeln. Det var rätt urplockat bland reaböckerna. I torsdags var jag in på LundeQ, och där köpte jag boken Historiebok för kakälskare av Dick Harrison och Eva Helen Ulvros. Den berättar den historiska bakgrunden kring kända söta bakverk som semlan, mazarinen och napoleonbakelsen, och med recept på olika varianter av bakverken. Eftersom Bo har varit en sådan sockerbagare den här veckan tyckte jag att han skulle ha den, och det är ju lagom nördigt att det samtidigt blev en historiebok. Författarna är ju verkligen historiker. I vilket fall blev Viggo litet avundsjuk för att det bara var Bo som fick bok, så då lovade jag att vi skulle gå på bokrean och välja något åt honom ock Klara när vi skulle köpa skor.

Gårdagens inköp blev till Klara antologin Små från En bok för alla, med de tre berättelserna Yoyo sparkar en boll! av Kenneth Andersson, Liten vill gå själv av Ann Forslind och Var ska näsan vara? av Helena Davidsson Neppelberg. Till Viggo köpte vi Pernilla Stalfelts Fickspöken och Olof och Lena Landströms Nisse hos frisören. Själv letade jag efter Clara Block Hanes Claras trädgård : en hängiven nybörjares succéer och misslyckanden, men den hittade jag inte. Jag hade också tittat en del på Trädgårdens möbler av Anna Lena Einarson, som är en översikt över de svenska trädgårdsmöblernas historia, men tänkte först att jag inte hade råd. När jag stod vid trädgårdsböckerna och letade efter Claras trädgård, pekade Viggo på Trädgårdens möbler och sa att den ska vi ha. Jag har ingen aning om varför han gjorde det, för jag hade inte tittat på den där, men jag tog det som en indikation på att jag skulle unna mig den, så det gjorde jag. Om någon vet någon boklåda som fortfarande har Claras trädgård vill jag veta!

Senare på eftermiddagen skjutsade Bo pappa i bil ner på stan för att hämta tunga kassar med beställda bokreaböcker, och sedan var pappa här hos oss resten av eftermiddagen och tills han hade lagt Viggo.

Tågtrubbel

På tågresan hem fick alla kliva av i Knivsta, för det hade skett en olycka mellan Knivsta och Märsta. Det var väl någon som hade hoppat framför tåget, men det säger de ju aldrig. Vi fick gå och ställa oss och vänta på ersättningsbussar. Jag hörde en man prata i mobilen och säga att det var helt kaos. Men det var det faktiskt inte. Vi var första tåget som inte fick åka vidare, och det gick ganska lugnt till med köandet till bussarna. Jag har definitivt varit med om värre. Jag kom med andra bussen som kom, fick väl vänta i 20 minuter. Sittplats fick jag också.

Ibland tycker jag att folk hetsar upp sig och klagar för att man ska, fast det inte finns någon anledning. Det här var uppenbarligen inte tågpersonalens fel, och inget de hade kunnat förutse. Jag tycker faktiskt att det är ytterst sällan som det är tågförseningar längre än ett par minuter nu för tiden.

Igår hade Bo bakat nötmaränger, och idag hade han köpt nya tyllar till spritsen som funkar bättre och bakat mockabakelser! Min favoritbakelse.

För övrigt är det underbart med nya diskmaskinen. Den diskar så rent! Den gamla var från 91, och trots att vi hade både avhärdningssalt och spolglans blev det kalkbeläggningar. Nu försvinner alla kalkbeläggningar efter en enda disk på snabbprogrammet, och det blir så där perfekt rent som om det vore trolleri. Alla tebeläggningar och annat som inte gick bort i gamla maskinen, borta i ett nafs.

Godtemplartjej

Till kongressen i Jönköping 2003 hade IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut tagit fram babybodys och barn-t-shirts med texten Kamp mot droger på olika språk som talas i våra projektländer. De var jättepopulära. Jag köpte till Viggo. Allt sedan dess har jag tänk att vi borde ta fram fler profilkläder med kul och bra budskap som iggisar kan klä sina barn i.

Frågan är dock vilka budskap som passar på ett barn, och om det är ok att pracka på ett barn en åsikt som de rimligen inte har en åsikt om. På Viggos dagis går en tjej som brukar ha tuffa och bra kläder. Inget mesigt gulligull. En dag såg jag att hon hade en Che Guevara-tröja på sig. Där känner jag mig kluven. För det är ju verkligen att pracka på barnet en politisk åsikt, samtidigt som det nog från föräldrarna troligen mest sågs som coolt och revolutionsromantiskt.

Så vad ska man ha för budskap om vi tar fram bodys och t-shirts för riktigt små barn? Kamp mot droger tycker jag funkar, men Nykter blir ju litet absurt på ett barn. Iggis-wannabe, kanske? Godtemplartjej kan ju vara litet kul. Fast det är ju inga ungar som fattar. Men på kläder till bäbisar och 1-2-åringar är det knappast några jämnåriga som läser och förstår. Normalt tycker jag inte att barnkläder ska vara könsuppdelade, men med ett tryck som Godtemplartjej passar det bara på flickor. Vad skulle man ha för pojktryck då? Ingen TR-wannabe?

Allvarligt, jag vill ha massa bra förslag nu. Det kan vara budskap som andra förstår också, men det är helt ok med sånt som är helt IOGT-NTO-internt. Och vet ni nån bra firma för profilkläder som kan fixa bodys och barntröjor av bra kvalitet med tryck, så hör av er.

Lilla gumman

Här om dagen blev jag kallad lilla gumman på jobbet. I nästan alla sammanhang är det helt tokfel att kalla någon lilla gumman, om det inte är kärleksfullt till ett barn. Men i det här fallet var det faktiskt ok. Det var Thure Jadestig, i det här fallet som DO för IOGT-NTO-distriktet i Västmanland, som ringde för att fråga en sak om en enkät som vi hade skickat ut. När han hade fått besked avslutade han med ”Tack för det, lilla gumman. Hälsa mamma”. Thure är en mycket cool 84-åring, som bland annat har suttit i riksdagen för socialdemokraterna i många år, och känner min mamma väl. Om det nu var när jag föddes, eller om det var när Matti föddes, så köpte han ett äppelträd som planterades i Öregrund. Det fanns verkligen inget patroniserande när han kallade mig lilla gumman. Härmed framförs också hälsningen till mamma.