String

Tur att jag kunde hämta stringhyllorna som jag köpte på tradera med cykelkärran, för nu har vi ingen bil på flera veckor. Sådär 20000 verkar det som att det kommer att kosta att laga bilen dessutom. Inte kul. I bilen ligger förresten ett badrumsskåp från loppisen i helgen, som jag faktiskt fick gratis. Jag vill inte att det ska ligga i bilen på verkstan i Östhammar i flera veckor. Jag vill ha mitt fina 60-talsskåp nu.

I alla fall, stringhyllorna är i golvmodell och i originalkartong! Papperspåsarna med skruvar är obrutna. Fint.

Sällsynt

Det är inte så ofta man stöter på säten med det här tyget nuförtiden på Uppsalapendeln. Bara i de äldsta vagnarna, och någon enstaka fåtölj. Annars är de utbytta. Men de är de finaste och skönaste! Påminner om Viola Gråsten-filtarna!

Loppis på Tunakolonin

Bästa loppisarna är ju när folk som inte brukar sälja grejer gör det. Nån som en enstaka gång hyr plats på Vaksala torg, eller ännu hellre att det är ett ännu mindre steg att göra det, som idag när Tunakolonin hade loppis. Då är det ju massa folk på kolonin som tycker att de kan passa på att sälja grejer. Då blir det bästa fynden och bästa priserna.

Idag fyndade jag det här.

En fin bok från Vi-skolan/KF från 1966 med titeln INNE …en bok med tips för händigt folk. Den här typen av böcker om inredning från 50- och 60-talet älskar jag.

Ett uppläggningsfat i Stig Lindbergs Pynta-serie!

En ljusstake i form av en duva. Den är i gips och målad, och vi hade ett par sådana i olika färgställningar när jag var liten. Gissar tidigt 60-tal.

En massa handtag, exakt likadana som sitter på några av garderobsdörrarna här hemma, men som är utbytta på de flesta. Nu kan jag byta tillbaka!

Inga tekoppsfynd idag

men ett gäng bestick med teakskaft blev det på dagens loppisrunda. De behöver naturligtvis diskas grundligt och oljas in med teakolja. Teakskaftade bestick är jag uppvuxen med i sommarstugan i Öregrund. De är så sköna att hålla i.

Jag står här på ett torg

Torbjörns torg. Hemma. Vanligt. Fint. Alldeles ovanför Idrottsgatan som jag är uppvuxen på och där mina föräldrar fortfarande bor. I ena hörnet början på Tunabackar.

Man kan skymta den gamla centraltvättstugan för hela området. Ibland följde jag med min dagmamma Leila dit, då på 70-talet. Tvättmaskin efter tvättmaskin på rad. En massa hemmafruar som tvättade samtidigt, och så gick de in i rökrummet och rökte. Inte Leila förstås.

Och så gamla biblioteket som var min räddning om vintrarna. Man måste vara ute och leka varje dag, sa Leila. Visst, gärna vår, sommar, höst. Men inte på vintern. Då gick jag till bibblan och läste, ritade och lyssnade på skivor. En gång i veckan var det filmvisning också, nere i källaren. Jag minns det som att de alltid visade Saltkråkan. Gjorde ju inget. Älskade Saltkråkan. Gör fortfarande. Nu är där dykaffär.

Sedan gamla tobaksaffären, tobiks kallade alla ungar den. Nu är det ett kafé som jag aldrig varit in i. Ser inget fint ut, men skulle så klart kunna vara det med tanke på arkitekturen, med rätt inredning. Synd på så fint läge.

Därefter gamla posten. Nu spel- och tobaksbutik med paketutlämning. Musse Pigg-posten. Liksom inte på riktigt. Litet samma känsla som att Reinfeldt är statsminister. Känns inte heller som på riktigt.

På andra sidan gatan blomsteraffären. Den passar så fint indär att man kan tro att den alltid funnits där, men när jag var liten var det sybehörsaffär i den lokalen. Jag minns hur jag fick följa med mamma och hur jag stod och fingrade på alla rör fyllda med knappar.

Rätt upp från torget går Tunagatan med sina björkar, ända upp till stängslet till flyget. Näst sista gatan är Kadettgatan. Jag älskar särskilt den biten från torget upp till Väpnargatan. Alla husen och björkarna är så fina.

10 steg från min dörr

På den utmärkta bloggen femtiotalsjakten hittade jag före helgen den roliga utmaningen 10 steg från min dörr, men jag har inte haft tid att gå ut och fotografera och skriva förrän nu. Man ska alltså gå tio steg från sin dörr eller port och dokumentera och skriva om något man ser där. Sagt och gjort.

Om jag går tio steg från ytterdörren kommer jag precis nedanför trappan och ett par steg till. Jag tog de stegen till vänster, så kunde jag fotografera mitt fina trappräcke, som är specialritat för mitt hus när det byggdes 1962 av den kände skulptören Olof Hellström, som bland annat gjort ljusträdet i domkyrkan, Islandsbrons järnsmidesräcke och monumentet på Martin Luther Kings plan. Samtidigt som han gjorde trappräcket gjorde han även dörrkläppen, utebelysningen och trean, som man även kan se 10 steg från min dörr. Det är så coolt att ha de här specialritade detaljerna som ingen annan har precis likadana.

Fint räcke

Fina karmstolar

Mönster

Snyggt mönster på madrass.

Textilt arv

Fin duk. Skulle gissa sent 50-tal eller tidigt 60-tal.

Sjöjungfru

Fin plattläggning

Lajar i lekparken i Tunabackar

På vägen från forsränningen stannade vi i lekparken i Tunabackar och lajade. Klara och Helmer jagade fåglar, Viggo åkte linbana men roligast var nog hoppkarusellen. Det här är min gamla barndomshood. I Tunabackar tillbringade jag och Matti många år hos vår dagmamma Leila. Hon bor förresten fortfarande kvar. Tunabackar, som är ritat av Gunnar Leche, är så fantastiskt fint. Fortfarande Uppsalahem och hyresrätter. Bra!

Så här trevligt är det att bli intervjuad av mig

Både igår och idag har jag genomfört anställningsintervjuer med personer som sökt jobb som museivärd i ordenshuset Bofästet på Skansen. Eftersom det var personer som bor i Uppsala tyckte jag att det var smidigast att köra intervjuerna här hemma på min altan. Då får man så här fint fika. Tekoppen och kakfatet är Stig Lindbergs Prunus och bullfatet är Eden från Rörstrand.

Sånt jag blir glad av

Att plocka en bukett med påskliljor, sibirisk nunneört och ännu inte utslagna tulpaner i trädgården och arrangera i en röd vinranka-kanna.

Dagens kopp: Groblad

En känsla av behovet av en ny tekopp översvallade mig igår när jag åkte hem för att hämta barnen, och jag skyndade mig i solskenet till Söders gammalt & nytt som ligger på Kungsgatan nära stationen. Och där hittade jag en brun Groblad utan fat. Det fick duga för att stilla mitt behov, för Groblad har jag varit sugen på att skaffa ett tag. Faten är inte svåra att hitta, så det kan jag komplettera med någon annan gång.

Dekoren Groblad ritades av Barbro Löfgren-Örtendahl, och förekom liksom många andra dekorer från Uppsala-Ekeby Gefle på flera olika modeller. Just den här är i modell EF som tillverkades 1964–1973. Under vilka år just Groblad tillverkades vet jag inte. Fatet som saknas ska vara ett i helbrun glasyr. Modellen är alltså samma som jag skrivit om tidigare om blåbärskoppen och Gavott, och den är faktiskt väldigt trevlig och skön att dricka ur.

Dekoren tycker jag om för hur de fina stiliserade stänglarna är tecknade, och jag gillar den bruna och svarta dekoren mot vitt, även om jag mest eftertraktar den varianten med grön dekor. I blått finns den också. Jag vill ha en av varje förstås.

Och så tror jag att det spelar in att jag alltid har fascinerats av groblad, den riktiga växten alltså, för att den sägs stilla blod. Jag minns hur jag brukade plocka groblad ute i Öregrund när jag hade fått skrubbsår på knäna i barndomen, och det fick jag ju jämt när jag sprang omkring på bergknallarna runt sommarstugan.

Är det inte väldigt fint förresten med den bruna dekoren mot den ljusblå 50-talsduken?

Det är nåt särskilt med gamla tv-apparater

Nej nej, jag ska inte börja samla på gamla tv-apparater. Det blir ingen serie om dagens tv-apparat här på bloggen. Men om nån skulle vilja ge mig en gammal Stig Lindberg-tv-apparat skulle jag inte säga nej. Ja, han har faktiskt designat en tv-apparat.

Det här är inte en Stig Lindberg, men den var också fin. Det blev flera loppisar på vägen hem från Öregrund igår.

Glad pyntpåsk!

Slår ni mig?

Om ni är intresserade av formgivning, gör då den här stol-quizen. Jag hade 38 av 40 möjliga. Och sen gör ni kopp-quizen. Gissa hur många rätt jag hade? Just det. Alla.

Same same, but different

Ja, björkriset är nytt, men fjädrarna och pyntet är samma som förra året. Pyntet är närmare bestämt samma som alla år. Fina 50- och 60-talspyntet. Och i år har jag riset i Hertha Bengtson-kannan och inte i Dominovasen. Jag blir lycklig som ett barn av det.