Vågad vinkel på mode och stil

Jag saknar tidningen Modette, som var en riktigt schyst tidning om mode. Annarlunda än andra modetidningar därför att den tog upp mer om personlig och individuell stil och vågade vara mer djuplodande och även skriva konsumentjournalistiskt om mode. Men naturligtvis fanns det inte en tillräckligt stor marknad för den i Sverige, så den fick läggas ned. Den lever dock kvar på webben på www.modette.se, fast det är inte alls samma sak som tidningen.

Nu startar SVT modebloggen LLC med Lisa Lovisa Corneliusson, som har jobbat bland annat med Modette. Den ser mycket lovande ut, med intressanta och smarta vinklingar. Läs mer om projektet i Resumé.

Även Stil med Susanne Ljung i P1 lyckas ta upp mode och stil ur intressanta synvinklar. Spännande och oväntade teman, och man sätter nutid och historia i sitt sammanhang. Som alltid i P1 blir man överraskad över saker som man inte visste var intressant. Det är det som är så underbart med P1. Man blir en bättre och rikare människa faktiskt. Äntligen finns Stil även som poddradio.

Att modetidningar, och även inredningstidningar, inte vågar skriva konsumentjournalistiskt tycker jag är tråkigt och fegt. Inte så att jag inte gillar det där glassiga med mode- och inredningsmagasin. Jag älskar det. Jag vill se bilder på de senaste trenderna och veta var man kan köpa det och vad det kostar. Jag knarkar glassiga tidningar. Men jag tycker att det också vore intressant om en inredningstidning till exempel vågade göra ett reportage där de jämför alla kökstillverkare, kollar vad som är bra och dåligt, vad man har fått mycket reklamationer på och så vidare. Jag vill ha en genomgång som visar om det är prisvärt med kvalitet, vad man betalar för om man väljer dyra märket. Men det kommer aldrig att hända. Dels är det för resurskrävande och dels vill de säkert hålla sig väl med tillverkarna, så att de får låna inredningar, möbler eller kläder till sina mindre djuplodande reportage och plocksidor. Det tror jag i alla fall.

Vilken kulturtyp är du?

Nu är det melodifestival, och visst, jag sitter här med familjen framför teven. Viggo delar sin uppmärksamhet mellan teven och chipsen. Klara springer mest omkring. Själv är jag måttligt intresserad. Sitter med datorn framför mig och gör P1:s kulturtypstest.

Det här blev mitt resultat.

Grattis! Du är ständigt i opposition.

Du har pluggat väldigt länge och avhandlingen kommer. Kanske. Innan femtio. Din mentala hemstad är alltid Berlin och du har någon gång i ditt liv färgat håret tulpansvart. Du var ironisk innan den ironiska generationen och dina barn är döpta efter medlemmarna i Velvet Underground. Du lyssnar i hemlighet på Beyoncé.

Dina program: Snittet, K1 och K2

Prova även: Biblioteket

Haha!

Pluggat länge Verkligen
Skriva avhandling Funderat allvarligt på, och har ett ämne
Berlin Nja
Tulpansvart Självklart, enda perioden i mitt liv jag har färgat håret, typ 1990
Ironisk Ja
Velvet Underground är bra så klart
Beyoncé Nja, inte i iPoden, men R&B kan ju vara ok

Jag älskar P1!

Fredagseftermiddag med plastjesus

Hörrni, nu börjar jag bli litet för trött för att vara effektiv, trots att jag har pimplat Pepsi Max mest hela dagen. Men annars är jag rätt nöjd med dagens arbetsinsats. Jag hade Skansenmöte med planering av folknykterhetens dag på förmiddagen och en eftermiddag på kansliet. Har bland annat hunnit skriva texter, packa grejer från butiken som jag är glad att bli av med till Saxenborgs vänners lotteri, uppdatera butiken på webben, hjälpa forskare som blev glad, prata med en säljare om profilprodukter som jag vill ha prov på, få Bosse H att lova vara historisk appelltalare på Skansen på FND och svara på massa mejl.

Plastjesus hänger här med mig och vi lyssnar på gårdagens sändning av Magnusson i P1 och håller på att avsluta jobbet för idag. Plastjesus klättrade upp på den fina IOGT-silvergloben med inskriptionen Världen är vårt fält. Där trivs han minsann.

Nu ska jag dra till Söder och äta middag med Maria L. Det blir riktigt bra. Och jag kommer nog att vara fnittrig. Det blir jag när jag är övertrött.

Jazzflicka

Vilken trevlig kväll det blev igår. Först middag på Kött Kök & Bar. Verkligen bra koncept att man får komponera maten själv utifrån olika val. Man väljer vilken sorts kött och storleken på det, och så vilken sås man vill ha och vilket tillbehör. Samma sak med desserterna, men det hann vi inte med.

Och konserten med Koop var naturligtvis bra. Det är klart att det höjer stämningen när de spelar i sin gamla hemstad och öppnar med att säga ”Vi är Koop och vi kommer från Uppsala”.

I UNT kan man läsa en intervju med Oscar och Magnus inför konserten.

Till hösten spelar de in ett nytt album. Det ser jag fram emot.

På bättringsvägen

Idag är jag hemma och vabbar. Viggo har inte kräkts något, och för ett tag sedan blev han faktiskt sugen på att äta. Han har ätit ett helt pitabröd och tre (3!) Nicke Nyfiken-glassar, och inget har kommit upp igen. Annars har han mest legat på madrassen och tittat på barnprogram. Han har inte orkat leka någonting. Jag har tvättat en massa såklart. Jag är så tacksam över tvättstugan i vinterkräktider. Tänker på lägenheten på Tiundagatan, där vi hade lilla tvättmaskinen i köket. Den måste dras fram mitt på golvet när man skulle tvätta, och det måste man ju jämt när man hade bebisar. Gissa om den var i vägen? Och sedan hänga tvätten över hela lägenheten.

Nu sover både Viggo och Klara middag, och det har jag också gjort en stund. Det var skönt. Jag måste ju vara pigg ikväll när jag ska gå på konsert och se Koop på Katalin med Dante, Magda, Maria och Magnus. Men dessförinnan middag på Kött Kök & Bar, eller Köttis som Dante kallar den. Det låter kanske inte så aptitretande, men så är ju ett av Dantes favorituttryck Kött är gott. Och jag håller med. Sorry alla vegisvänner.

Om ett par timmar kommer mina föräldrar och ska vara barnvakt så jag hinner jobba litet och gå ut sedan. Bo ska på Alkoholpolitiskt Forum som revisor ikväll, så vi behöver barnvakten. Hoppas inte mamma och pappa blir smittade.

Berättelser

Senaste månaden har jag lyssnat mycket på Kate Nash. Jag gillar verkligen både musik och texter. Många av låtarna är som små berättelser.

5 april spelar hon i Stockholm. Nån som vill hänga med?

Lyssna mer på myspace.

Äh, jag slänger skiten

Jag är ensam hemma och försöker styra upp i leksaksträsket. Klara fyller tre år den 25 mars, och vi måste få undan en del leksaker innan dess. Annars kan hon inte få några nya leksaker i present. Dels slänger jag trasiga leksaker och dels packar jag undan sådant som är för mindre barn. Men om Viggo och Klara skulle se det skulle de inte tycka att man kunde slänga eller ställa undan något, så man måste göra det i smyg och säga att man bara städat och sorterat litet.

Men det är ju så jobbigt. Vad kommer allt ifrån? Leksaker från McDonald’s som låter borde brinna i helvetet. Jag tror att jag vänder upp och ned på alla leksaksbackar och slänger allt rakt av.

Och medan jag sorterar lyssnar jag på Tomas Andersson Wijs nya på precis så hög volym jag vill. Skönt.

Babbel

Igår när jag gick ut i vardagsrummet för att säga till barnen att middagen var klar, fiskpinnar som Viggo älskar, då hade Viggo somnat. Klockan var kanske kvart över fem. Jag försökte väcka honom, men det gick inte, så jag bar in honom till sin säng så fick han sova för natten.

Naturligtvis hände det som jag befarade. Han vaknade vid halv ett-tiden, kom in till stora sängen och var vaken ett par timmar.

Viggo: Är det morgon nu?
Jag: Nej Viggo. Det är mitt i natten. Vi ska sova många timmar till innan det är morgon. Och vi ska vara tysta nu så vi inte väcker de andra.

Här vaknar naturligtvis Klara och kommer in hon också. Viggo blir uppspelt av att Klara också är vaken, och sätter sig upp i sängen och försöker prata med sin yrvakna lillasysyster som bara vill sova.

Jag: Kommer du ihåg, Viggo. Det är natt. Vi ska vara tysta och sova. Låt Klara vara ifred. Godnatt min skatt.
Viggo: Mmm. Godnatt. (Han är tyst en liten stund.)
Viggo: Vet du en sak mamma. När man räknar till tio, då blir det två siffror, och till hundra då blir det tre, och till tusen då blir det fyra. Det blir en till siffra varje gång.
Jag: Ja, det har du ju rätt i. Men vet du, jag är jättetrött och jag vill sova nu. Och du måste sova. Du blir så trött på dagis imorgon annars.
Viggo: Barnen på dagis kan räkna till tusenmiljoner, men inte längre än så.
Jag: Kan de verkligen det? Jag skulle aldrig orka räkna så långt, även om jag vet hur man gör.
Viggo: Ja, det kan de. Jag kan det också.
Jag: Ja, men vi behöver inte göra det nu va. Nu sover vi.

Och sen babblade han inte så mycket mer, men vi var nog vakna ett par timmar. Jag är ganska trött.

Godmorgon sömntutor och sötnosar

Ute är det mörkt. Alla dessa februarimorgnar, när det känns som att det är evigheter tills våren ska komma, trots att det här som kallas vintern har pågått hur länge som helst, kan man behöva något för att sparka igång.

Den här låten har varit mitt ledmotiv den senaste tiden. Jag lyssnar på den för att pigga upp mig och komma igång, för att det ger en adrenalinkick, för att rensa huvudet från massa skit, för att repa mod. När jag springer till bussen på morgonen. När jag ska till dagis för att hämta barnen. När jag har jobbat sent och går hem från bussen och det är mörkt och kallt.

Lyssna nu, och mesa inte. Volymen på högsta.

Everything But The Girl ”Corcovado” (Ben Watt Remix)

Ljuvligaste skrattet

Vilken grace. Vilken mimik. Elis Regina är så vacker. Och när hon skrattar på slutet, vilken sötnos. Spana in när hon sjunger Águas de Março.

Poppingla

Jo, poppinglan i mig har väckts till liv igen. Hon har slumrat de senaste åren sedan jag fick barn. Inte så att musiken inte har funnits där. Den finns alltid där. Men en gång i tiden gick jag jämt på konserter, både i Uppsala och i Stockholm. Såg allt som var värt att se.

Och jag har saknat det så mycket. Så ett desperat sms till min gamle konsertkompanjon Dante strax för jul resulterade i konserten med Taken by Trees. Nu vill jag gå på fler konserter, så jag har rekat litet.

1/3 Smashing Pumpkins, Hovet, Stockholm

5/3 Tomas Andersson Wij, Göta Lejon, Stockholm
Eller så kan man se honom på Katalin i Uppsala 26/3
Lyssna förresten på nya låten på myspace. Den 27 februari kommer nya albumet En sommar på speed.

12/3 Koop, Katalin, Uppsala
Klart man ska se Koop i Uppsala. De är ju gamla uppsalakillar. Jag minns när de var småglin.

Någon som vill följa med?

I’m not there

I eftermiddags var jag på bio med Karro, Dante och Magda och såg I’m not there. Riktigt bra film! Bra musik såklart om man gillar Dylan, och det gör ju jag. Snyggt filmat och fascinerande med de olika sidorna av Dylan som skildrades av sex olika skådespelare. Cate Blanchett var fantastisk som Dylan. Påminde mycket om Tilda Swinton i Orlando, där hon ju växlar kön under århundradenas gång. Charlotte Gainsbourg var så cool. Och så var ju en av mina absoluta favoritskådespelare med, Julianne Moore som gestaltade Joan Baez. Två timmar och femton minuter var inte alls för långt. Alldeles lagom.

Taken by Trees

Igår var jag på nya konserthuset i Uppsala för första gången. Jag var där med Dante och Magda, men först hade vi tänkt pröva ganska nya tapasbaren Tilltugg. Vi hade inte räknat med att det skulle vara fullsatt klockan sex, men det var det. Så vi hamnade på Amazing Thai istället. Och det var ju också gott.

Sen var vi i alla fall på nya konserthuset. Otroligt cool exteriör med 60-talskänsla, och så snyggt inne med betonggolven och röda rulltrapporna. För att inte tala om den fantastiska utsikten åt alla håll över Uppsala. Man kan se domkyrkan och slottet och eeh… fula TR-skylten på Drabantenhuset till exempel. Titta gärna runt på deras hemsida om ni är intresserade av arkitekturen. Här är ett par smakprov. Fotograf: Bo Gyllander.

Men nu var vi ju inte där primärt för att kolla på arkitekturen och utsikten, utan för konsert med Taken by Trees. Förband var Ass, som jag inte hade koll på innan. Det visade sig att det var killen som spelade gitarr med Taken by Trees, som här spelade solo, Andreas Söderström. Folktronica var det beskrivet som, och det var i vilket fall riktigt bra. Skönt att lyssna på för att varva ner efter arbetsveckan.

Efter en paus var det äntligen dags för Taken by Trees. Det är Victoria Bergsmans eget projekt efter att hon hoppade av The Concretes. Jag lyssnade mycket på hennes debutalbum Open Field förra våren, och jag märker vad mycket en riktigt bra konsertsal gör för hennes musik. Det var riktigt snyggt att konserten öppnade, inte med bandet, utan att låten Open Field visades som video på en stor filmduk. Och sedan kom de in. Victoria, och så trummor, piano och akustisk gitarr.

Vi satt precis på mitten på andra raden. Så nära att man kunde höra varje steg från scenen. Det är verkligen sant som jag har läst att Victroria är otroligt blyg och rädd för att uppträda. Hon höll på att falla i gråt flera gånger. Men fantastiskt bra och berörande, och roliga kommentarer. Så modigt. Det var i stort sett låtarna från Open Field som spelades, men även nya covern Sweet Child O’ Mine som man kan höra på hennes myspacesida.

Det här var enda inbokade konserten i Sverige som hon gör. I övrigt spelar hon bara utomlands just nu. Och efteråt stod hon själv och sålde skivor.

Här kan man läsa UNT:s recension.

Regn

I morse när jag sprang till bussen 6.30 snöade det. Det låg till och med ett tunt snötäcke på marken. Men i Stockholm var det ingen snö, bara regn. Och jag tänkte på den gamla Massive Attack-låten Protection, där Tracey Thorn från Everyting But The Girl sjunger. Den är så sjukt snygg med regnet i början och slutet, och åskan som mullrar i bakgrunden. Egentligen är Brian Eno-mixen bästa versionen, men den hittade jag inte. Ni får hålla till godo med den här.

När jag kom tillbaka till Uppsala på kvällen låg snön kvar, ett litet tjockare täcke än i morse, men det var litet moddigt på gator och trottoarer.

Jag duschar och lyssnar på Stil

I förmiddags när jag duschade lyssnade jag på Stil i P1 samtidigt. Det kan man göra om man har en vattentät radio. Och barnen lekte så bra och störde inte alls. Nice.

Detta var inte vad Ellen Key tänkte sig

Läser intervjun med Catti Brandelius i DN Söndag där hon berättar om Bredäng i reportaget om förorter. Hon är verkligen coolaste tjejen. Vi läste idé- och lärdomshistoria tillsammans i ett år för länge sedan. Redan då använde hon sig av sitt alter ego Miss Universum och sjöng med Doktor Kosmos.

Någonstans har jag en demotape med Doktor Kosmos. Just precis, ett kassettband. Det hade man förr i tiden.

Senare läste hon bland annat på Konstfack.

Jag minns en guidad tur med Miss Universum på Moderna museet, där hon gick runt med en bandspelare med musik och kommenterade konsten och ifrågasatte begrepp som mästare och musa. Bland annat ett porträtt som Sigrid Hjertén målat av Isaac Grünewald, och ett annat som han målat av henne. Sigrid och Isaac på varsin sida av en stor sal.

Catti har ofta ganska tydliga referenser till idé- och lärdomshistoria i sina texter. Det finns nog ingen annan som skulle komma på att skriva en låt om Hildegard av Bingen eller om Ellen Key. Kolla in den här videon.

Min nya kompis

Den här har jag köpt. En iPod classic 160GB. Den är silvrig och fin.

Om granar och annat

Jag är inne på min andra förkylning på några veckor. Jag höll precis på att bli bra från den första nu i veckan, och så i torsdags kväll när jag var ute i Stockholm ock köpte julklappar efter jobbet kände jag mig så gränslöst trött. Och det var ju ny förkylning som höll på att bryta ut. Så det har varit ganska segt med julförberedelserna, men det blev ju jul tillslut. Annat som förstörde planeringen var att Klara också var förkyld, så barnen var hemma från dagis hela veckan. Natten till julafton var jag uppe och klädde julgranen och lyssnade på Danföredan med Karsten Thurfjell och Gunnar Bolin i P1. Barnen får inte se när jag klär julgranen. Den ska finnas där när de vaknar på julaftons morgon. Däremot tog jag in granen innan de somnade, och de var helt uppspelta och hoppade i soffan.

Ännu mer till sig blev de på morgonen när de fick se julgranen stråla och glittra. De kunde naturligtvis inte låta bli att pilla på allting och flytta om pyntet. Viggo höll nog inte på med något annat på hela förmiddagen. Inget gick dock sönder då. Inte förrän julgranen plötsligt välte när jag höll på att plocka fram kakor och godis innan Kalle Anka. Och just då var det faktiskt ingen som rörde granen. Men det är klart att det hade att göra med att barnen hade lekt så mycket med granen. Men mest av allt att det saknades en plastgrej till en av de fyra skruvarna i julgransfoten. Det löste vi efter julgransfallet med en enkrona mellan skruven och stammen. Det var faktiskt bara en glaskula som gick sönder, men en hel massa pynt som ramlade av, och så rann allt vatten ut på julgransmattan och golvet.

Så här såg granen ut igår innan den hade vält, men efter att barnen hade lekt med den och flyttat runt allt pynt. Man kan se att den har börjat luta oroväckande.

Barnen var väldigt nöjda med julklapparna. Viggo fick bland annat en dockspis som han hade pekat ut, och Klara ett dockskåp precis som det Viggo fick i födelsedagspresent. Men populärast var nog den traktor som Klara fick. Inte en radiostyrd, men en sån där som har en sladd mellan sig och styrkontrollen. Ja, jag vet inte vad det heter, men ni kanske hajjar ändå. Den låter ganska mycket. Men det ignorerade jag och kröp ner i sängen och sov middag en stund. Det behövde jag verkligen. Sedan orkade jag skruva ihop Klaras dockskåp. Det var mycket pill.

Det var verkligen tur att jag sov middag, för i natt vaknade Klara innan jag hade gått och lagt mig, och var sedan vaken och gnällig till tretiden tror jag. Jag vet fortfarande inte vad som var fel. Allt. Hon skulle ha täcket. Inte ha täcket. Ligga på ena kudden. Ligga på andra kudden. Sitta. Ligga. Ha välling. Inte ha välling. Allt var på tok. Så jag är ganska trött. Och hostig och snorig. Det där snoret verkar komma från en outsinlig källa. Men just nu kan jag andas genom båda näsborrarna. Skön känsla liksom.

Förresten tittade Elisabeth förbi före lunch igår. Det var en fin överraskning.

Hoppas ni har en fin jul, vänner.

Morgon i köket

Nu har jag och Viggo lyssnat på första avsnittet av sommarlovsföljetongen Tintin och det hemliga vapnet i P1. Viggo gillar ju Tintin, och jag hoppas att han ska bli lika inbiten lyssnare på sommarlovsföljetongerna som jag är. Ni kan även lyssna på webben, där avsnitten ligger kvar i 30 dagar, så det finns flera följetonger att lyssna på.

Jag är hemma med barnen idag, för dagis är stängt för planeringsdag. Skönt med en extra dag hemma.

1000 grisar fyller 30 år

Igår återberättade Viggo för mig vad de sa på nyheterna. Han tyckte det var väldigt knasigt. Fast egentligen var det nog så att grisarna skulle avlivas och någon annan som fyller år.

Och om ni nu funderar på hur gammal en gris kan bli så har jag googlat på det. Åtta år.