Jord under naglarna

När det hade slutat regna och torkat upp litet var jag ute i trädgården och tog itu med köksträdgården. Rensade ogräs, vände på jorden och krattade. Viggo hjälpte till att bära bort ogräset till komposten när han inte satt i plommonträdet och pratade med mig. Han är så fint sällskap.

Imorgon ska jag så. Jag har suttit på altanen och planerat. Jag tror förresten att kvällssolen hann bränna mig litet i glipan mellan tröjan och jeansen på ryggen när jag gick böjd över jorden. Nu ska vi äta grillspett på altanen.

Läcker som ett såll

Jag tror bestämt att vi behöver byta hängrännor. Så här såg det ut i eftermiddags när det regnade.

Och blommor förstås

Det är klart att jag plockade blommor i Stabbyskogen. Liljekonvaljer, gullvivor, förgätmigej, mandelblom, humleblomster, gökärt, daggkåpa, ängssyra, blåbärsris, ek.

Picknick med galen ekorre

Vi fick sällskap av en galen ekorre när vi packade upp matsäcken ur picknickhinken på berget. Den for omkring runt oss hela tiden så barnen kunde inte sitta still, för de skulle kolla in ekorren. Klara var litet rädd att ekorren skulle ta hennes macka, så hon sträckte upp mackan i luften. Muffinsarna var himmelska.

Undrar om det var en av de onda ekorrarna från stadsskogen? Imorgon ska vi nog cykla till stadsskogen och leta rätt på den där mystiska stålchihuahuan.

Över stock och sten

På utflykt i underbara Stabbyskogen.

P1 och bakning

Det blev en soft förmiddag hemma med Viggo och Klara. Jag har bakat rågsiktskakor och lemon curd-muffins med vit choklad och hallon och lyssnat på P1, bland annat Stil.

Nu ska jag packa ihop picknickhinken och cykla iväg med barnen till Stabbyskogen och ha picknick, klättra i träd och plocka blommor! Solen skiner och det ska bli lovely.

Popcornkillen

Eftersom dagis är stängt imorgon för planeringsdag får Viggo vara uppe och titta på melodifestival. Han är mycket nöjd över det och att han får popcorn och mineralvatten. Klara sover sedan länge. Själv är jag måttligt road av teven, men tycker att det är mysigt att hänga med Viggo.

En man i min handväska

Nu är plastjesus och jag ute på vift. Det är så behändigt att stoppa mer honom i handväskan.

Kom ihåg-lapp

Plastjesus fick följa med

Både jag och plastjesus känner oss litet ensamma och övergivna på jobbet när Lydia är på kurs i två dagar. När jag skulle iväg på lunch packade jag därför försiktigt ned plastjesus i min handväska. Tänkte att jag skulle låta honom sitta med vid bordet, men när jag, Felicia och P slog oss ned på uteserveringen på Karin på ön hade jag glömt bort honom.

Nåväl. Hoppas att plastjesus hörde lunchsamtalet i alla fall, för det var underhållande. Och sedan fick han hänga med in på Konsum och proviantera inför sen jobbkväll så jag överlever.

Nu kollar han in coola skivkonvolut medan jag jobbar.

Vita bambis och ringblommor

Igår vit kanin. Idag tre vita bambis och ringblommor på Karin på ön. Ringblommor i maj. Konstigt.

Arkenstyrelse på verandan

Lennart skriver protokoll.

Blandband

Ett av konstverken på Konstfacks vårutställning innehöll blandband. Ni vet kasettband som man förr i tiden spelade in med bra musik och gav till sina kompisar. Den som jag alltid fått bästa och finaste blandbanden av är Dante, och även om jag inte får blandband längre får jag alltid bästa musiktipsen av honom fortfarande. Men jag var i alla fall tvungen att leta fram ett gammalt blandband. Titta vad fint det är! Det är inte daterat, men jag tror att det är från våren 1993. Jag minns till och med när han kom hem till mig på Arken med just det här, för att det var så bra och han hade ritat så fint på det!

Här är låtlistan:

Teenage Fanclub: Mr Tambourine Man
Popsicle: Powerballad #1
Boo Radleys: Does this hurt?
Ride: Taste
Stone Roses: Waterfall
Suede: Sleeping Pills
Verve: One way to go
Revolver: Don´t you wonder why?
Eggstone: My trumpets
Hollies: Yes, I will
Superstar: Barfly
Sugar: Changes
My Bloody Valentine: Come in alone
Swervedriver: Rave down
Ride: Going blank again
House of Love: Girl with the loneliest eyes
Charlatans: Weirdo
Boo Radleys: Lazarus
Happy Deadmen: Ralph de Bricassant
Stone Roses: Sally Cinnamon
Blur: Mr Briggs
Suede: So young
Popsicle: Powerballad #4
Suede: The next life

Och nästan alla de här banden var vi och såg på konserter i Stockholm och Uppsala.

Mest nöjd med

gårdagen i Stockholm med Felicia och Lydia är jag nog över att den blev så där soft och ostressad. När man inte har så mycket egentid blir det ofta så pressat att hinna saker. Det är skönt att bara glida omkring. Så det blev Street först, men det var rätt skralt utbud där. Varför har de massa vanligt torgmarknadskrimskrams som känns så där 90-tal? Jag trodde grejen med Street var att de inte var så.

Roligare då var second-hand-affären OMA vintage & retro i närheten, där jag hittade smycken som matchar mina skrivmaskinstangent-smycken från New York Public Library. Jag köpte en ring och två berlocker som jag tänkte ha som örhängen. De är dock inte lika fint arbetade som New York-smyckena, som är infattade i silver.

Här visar Felicia rosklänningen när vi väntar på brunchen på Pappa Ray Ray/Morfar Ginko.

Konstfacksutställningen var intressant. Till exempel hur folk reagerade och interagerade med Anna Lundhs lördagsgodis. Jag hade roligt åt att titta på pappan som försökte få med sin unge som ville titta på Martin Norrlinds Alice in Cokeland för tredje eller fjärde gången. Och Simon Jarls och Martin Pålssons myshus för kontoret provsatt vi i. Kanske kan funka som en kreativ mötesplats när det inte blev några ytor över för det när vi fick ombyggt på jobbet.

Sen skulle vi fika, för vi var rätt trötta och frusna, och Felicia drog iväg med oss till Tellus i Midsommarkransen. Vi gick och gick, men när vi kom fram var det stängt. Vi åkte tillbaka till Söder istället, och gick på måfå och letade efter ett trevligt fik som inte var fullsatt. Inte det lättaste en sen lördagseftermiddag. Det är rätt många andra som fikar då också. På Skånegatan stötte vi plötsligt på Matti. Jag blev inte så förvånad. Är det någonstans jag skulle tippa att jag skulle springa på lillebror är det just på Skånegatan, och jag gissade rätt att han hade varit på Pet Sounds såklart. Felicia tyckte förresten att vi var väldigt lika, särskilt på ögonen. Tillslut hamnade vi på SoFo Café. Inte så stort och roligt utbud, och morotskakan var väl sådär, litet smulig och trist faktiskt, men skönt att komma in i värmen och avrunda dagen med en kopp te och mera prat.

Men nu har jag köpt Stockholms bästa kaféer chocolaterier och tesalonger, så det inte blir så mycket irr. Det är Helenes bibel, eller hur?

Läs också vad Lydia skrev om dagen.

Söndagssofta i soffan

Igår kväll när jag kom hem hann jag inget mer än att läsa Trollkarlens hatt för Viggo. Sen somnade jag i hans säng. Det var den kvällen. Nu är jag ganska utsövd, och det är bra. Finaste barnen softar i soffan.

Stilikon

Imorse fick Klara mitt hjärta att smälta totalt. Hon var nyvaken och sovvarm, och jag bar henne i min famn. Så fick hon syn på dvd-boxen med Audrey Hepburn-filmer som jag köpte för ett tag sedan. Där är du, mamma, sa hon och pekade på Audrey. I wish.

Nu ska jag krypa ihop i soffan med en kopp te och titta på Audrey. Det blir nog Breakfast at Tiffany´s ikväll.

Grey is beautiful

Grå har dagen varit idag, men grått är vackert, och det är Svante Foersters dikt ”I detta land, kamrat” också.

I.

Grey is beautiful och
gråhet är vår arvedel: gråhet
är vår klasskamrat.
Grey is beautiful
och grått som stenhällar och vadmal,
grått som stenblandad åkerjord,
grått som en gammal mjölkpall
det ursinne som slog den danske fogden på käften.
Grey is beautiful, grått är arbetets färg.
Och grått kan skimra, nästan lysa; det grå
garnet det starkaste, den grå stenen gatans.
Grå häst är arbetshäst.

En tillräckligt stor och dov massa verkar alltid grå.
Det finns rentav ett ord för detta.
Den grå massan.
En tillräckligt stor och grå massa verkar alltid.

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska
Kommunalarbetareförbundet.
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det grå språket
som demokratins grundlag blivit formulerad:
“Votering är begärd
och skall verkställas.”
Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än “du gamla du fria”.
Svaret är grått.

Votering, varje votering, varje votum.
Människans rätt till röst; hennes rätt att icke blott tala
men våga
tala.

II.

“Bli
den du är.”
Frågan om socialismen är en klassfråga
men så är, i någon mån, också frågan om socialisterna.
Det är inte alldeles sant att man är född till socialist;
inte heller är det sant
den här gången lika lite som annars
att sanningen ligger någonstans mitt emellan.
Socialist blir man.

“Det kostar.
Det kostar olika mycket. Det kostar var och en mycket.”
En akt av personlig befrielse
kan samtidigt vara det arv man för vidare; så förenas
en mänska.
Mänskan som en enhet av motsatser.

Bli
den du är
ingenting
kostar dig mer.

III.

Friheten,
skrev Rosa Luxemburg, som kunde lyssna på alla,
kunde lyssna på fåglar;
som spärrades in, men till gallret kom fåglar;
som tidigt visste hur hon skulle dö; friheten
innebär frihet också för dem
som tänker annorlunda.

I detta land, kamrat,
medger du, helst självklart, rätten för de annorlunda.
I nästan alla andra länder hör du till de annorlunda.

I detta land, kamrat,
hör det som är uppnått och självklart
till det som i andra länder är ouppnått och möjligen tänkbart.

I detta land, kamrat,
hör du om Öst-Berlin, Poznan, Ungern, Dubcek, Gdansk
eller Radom 1976. Men du slipper frågan:
Hur stor, hur plötsligt stark, skall
en revolt vara
för att vara progressiv; en berättigad kritik och självkritik?
Hur många revolutionärer skall en revolution omfatta
iett revolutionärt samhälle
för att inte vara en kontrarevolution?

“Konstruktiva förslag från arbetsplatserna”, säger på TT idag
borgmästaren i Radom. Samtidigt som han
från Warszawa begär tjugo miljoner i återbyggnadsbidrag
och redovisar sjuttiofem sårade poliser.
Hans debatt var dyrare än vår.

I detta land, kamrat, som är landet Sverige,
har du en röst.
För när votering är begärd
skall den verkställas.

IV.

Nog nu
med folk som kommer från en annan klass
och som på uppdrag av ingen
proklamerar sig som arbetarklassens företrädare.
Den klass de kommer ifrån
har aldrig behövt några företrädare.
Varför skulle vi?

Nog nu
med folk som kommer ur en mildare bris
än den vind som vi står i
och som säger bildat under lampkronorna
att visst har ni rätt i mycket. Men felet med er är
att ni skall politisera allting.
Nog borde vi kunna gå samman om det grekiska kulturarvet
eller talet till kvinnan?

V.

Blyertsgrå, satänggrå, silvergrå.
Grå som gryningen, grå som en näve grus på fönstret.
Timmergrå, granitgrå, sidengrå, järngrå.
Grå som en gammal trenchcoat,
grå som det ädla dammet i en vinkällare,
grå som stormmoln, stackmoln,
grå som skärgårdshällar och silverpopplar.
Grå som solrök den dag som börjat med mjölkvitt regn och hagelskurar.

Den grå färgen kan vara en moder
havande med guld, ockra, falurött och skarpt orange.
Den grå färgen kan vara en vind,
en duk, ett segel
som från en kust till en annan
för en nyckelpiga med sig
eller lössjord, kritstoft, en colibri eller frön av pinje.
Den grå färgen, kubisternas, Picassos, Schjerfbecks
rymmer alltid minst ett äventyr;
långsamt ned ur molnen för att landa
tycks för ett exakt ögonblick
varje stad utjämnas grå,
även vita städer, Tel Aviv, Havanna,
och i samma ögonblick förälskar sig
någonstans i denna stad ändå minst två personer.

Gråväder en månad senare

Idag har jag jobba hemma-dag, och det är skönt. Fast jag har varit frusen ända sedan jag kom hem efter att ha lämnat barnen på dagis. Det var duggregn i luften och ganska kallt.

Tänk att det såg ut så här för litet drygt en månad sedan.

Imorse såg det ut så här.

Viggo och Klara vinkar hej då när jag lämnar dagis.

Tunabergsallén

Tunagatan

Kadettgatan

Prydnadsapeln i trädgården blommar

Porslin är alltid trevligast

Bra att Delikatessingen har skärpt sig.

Bra påste idag