Glömde ju

Från Hello Saferide på Katalin igår.

Tre gånger choklad, två vita hästar och en underbar Annika

En synnerligen bra kväll hade jag igår med Dante och Magda, bortsett från att det var svinkallt ute.

Middag på Kött kök & bar. Särskilt chokladdesserten med chokladmousse, vit chokladsorbet och varm chokladdryck med apelsin och kardemumma var värd besöket. De har bra mat, och jag gillar konceptet att komponera sin egen varmrätt, men man får vänta litet väl länge. Och varför i hela fridens dar står de mitt emellan garderoben och restaurangdelen och flamberar kött så det osar?

Förbandet Two white horses från Umeå skapade bra stämning. Man blir ju glad av att höra den gamla slagdängan Tous les garçons et les filles som vi ofta fick sjunga på högstadielektionerna i franska. Varför fick vi bara sjunga 60-talsschlagers som spelades upp på rullbandspelare? Det var ju ändå på 80-talet.

Här är Two white horses version:

Originalet med Françoise Hardy:

Och sen kom Hello Saferide. Annika Norlin är alldeles underbar, och inte blev det sämre av att Andreas Mattsson som har producerat senaste plattan var med på scenen och spelade och sjöng duett. Efter konserten stod han nedanför scenen, och Dante ville gå fram och snacka men vågade inte.

Hittar inget från gårdagens konsert på Youtube, men här får ni Annika som spelar i en hiss istället:

Efter konserten sprang jag förresten på min gamla Kafé Mumrik-kompanjon Rolle som jag inte sett på evigheter och syssling Åsa. Kul!

Deep Purple, Lindisfarne och andra skönheter

Mina cravings för vår och grönt förde mig idag efter jobbet till Weibulls och deras hundratals sticklingar. Det känns som att komma in i en godisaffär. Jag blir salig när jag går där och väljer och vrakar. Men jag lägger band på mig och väljer bara fem små plantor. En mörkröd klockmalva och fyra fuchsior: Breevis Homerus (grön aubergine/svart aubergine), Deep Purple (vit/mörk purpur), Lorna Hercherson (vitgrön/vit) och Lindisfarne (vit/marinblå). Framför allt väljer jag utifrån blommornas färg och form. Föredrar vita eller vita och olika blå toner framför de rosa. Men jag måste tillstå att namn som jag associerar till musik också lockar. Hur coolt är det inte med blommor som heter Lindisfarne och Deep Purple. Jaja. Jag fattar att den heter Deep Purple för att den är mörklila och att Lindisfarne säkert syftar på ön, men ändå.

Nybadad

Som hittat

På loppisrundan hittade vi den här Steiff-giraffen på en antikaffär norr om Uppsala. Över tolvtusen kostade den.

Barnen får inte röra den, bara mammorna och papporna, sa Klara.

Nej, inte ens mammorna och papporna får peta på den faktiskt.

Var sak på sin plats

Det finns något lugnande över att ordna och strukturera. Framför allt när det är färdigt, för stök stör och tar energi. Sen är det lättare att ta itu med annat och fokusera. Men jag tycker faktiskt att det även är ganska rogivande och till och med roligt att sortera upp saker, och så tänker man så bra under tiden.

Den här förmiddagen började jag sortera upp allt plasticant medan barnen byggde med det. Det var hyfsad ordning redan innan, men nu ligger allting på sin plats. Eller egentligen skulle jag vilja ha fler fack för att kunna sortera ännu finare. Lyssnade på Frank Sinatra och drack te under tiden och hade ganska trevligt. Och rätt vad det var började barnen också sortera, fast jag inte hade bett dem. För det är mycket enklare att hitta bitarna och bygga det man vill om det är ordning och reda.

De här plastbackarna med lock som man kan snäppa fast och lösa insatser kommer från Bauhaus och är toppen. Nu återstår att skaffa likadana till legot, för det ligger i stora öppna plastbackar.

Men man kan fundera mycket på hur man ska sortera. Efter färg eller form eller både och? Eller ska allting till en särskild byggsats vara för sig? Åååh.

Från blötsnön till badet

Inte ville Viggo följa med ut, men Klara och jag gick i alla fall ut och skottade snö och gjorde en snölykta i blötsnön. Sen gick jag in och tog ett bad och lyssnade på Spanarna. Mycket trevligare om ni frågar mig. Fast för att vara snöaktivitet var det rätt okej att bygga snölykta. En plusgrad och inte så lång tid.

Två gula och en blå

Kinaschack har vi spelat idag, men det saknades en blå kula och fanns två gula för mycket.

Efter ett tag tröttnade Klara och försvann och sen började Viggo fuska under väldiga skratt. Gör ju inget, för annars tar ju spelet aldrig slut.

Följ min blogg med bloglovin

Räddare i nöden

Inget mer kräk här, och jag har tvättat ikapp allt nerkräkt. Det tar sin tid när det är täcken och kuddar också. Tack och lov för tvättstugan. Förresten, om ni undrar, så manglar jag inte lakanen när vi har kräksjuka. Nån måtta får det vara.

Trodde att Viggo var på gång igår kväll, för han klagade över huvudvärk och ont i magen, men han har inte kräkts något. Men man vet aldrig. Det kanske kommer i helgen.

Räddare i nöden när man måste ta hand om kräk är engångsplasthandskar och alcogel. Fast alkogel använder vi varje dag när vi kommer hem. Klara använder det på dagis också. Topp!

Semlor och annat bra

För ovanlighetens skull var det jag som hämtade barnen i eftermiddags, och det gick bra att gå hem även om de som vanligt klagade på att det var långt att gå och mörkt, och Viggo en gång lade sig ner och sa att han var trött i benen.

Trots att klockan var halvsex när vi kom hem satte jag igång att laga fisksoppa, och både Viggo och Klara tyckte mycket om den. Allting som inte är tråkmat som barnen erövrar är underbart. Ja, Klara har ju ätit bra jämt, men Viggo som varit så kräsen har verkligen vänt.

Vi hade premiär för semlor till efterrätt, för även om jag bakade semmelbullarna för ett tag sen har vi inte gjort några semlor förrän nu. Barnen åt i och för sig semmelbullar med mandelmassa bredvid. Det är ju bra att alla kan få sina som de vill. Men min semla, den såg ut så här. Och så fina Prunuskoppen då, den blir jag också glad av.

Elisabeth ringde från Canada och vi pratade länge. Skönt.

Semmelbullar

Bra grej att göra idag, baka semmelbullar. Viggo gillar inte grädde så det är bra att göra egna semlor. Då kan alla få sina som de vill. Annars är det hög trivselfaktor på att köpa semlor på kondis och ta med sig i en fin liten kartong med snören. Men det kan man ju göra också.

Uråldrig

Min syster undrade vad kalasleken var. Det vet väl alla? Man leker kalas så klart. Födelsedagskalas. För kalas är ju kalas. Det gör Viggo och Klara ofta. Jämt fyller deras dockor år. Mamma, Skrållan fyller år idag, sa Klara när vi hade kommit hem. Och så slog hon in present, skrev ett kort och ordnade kalas. Sen brukar hon vilja att man är med på kalaset och låtsasäter kakor, men viktigast är nog förberedelserna. Med tanke på hur ofta Skrållan fyller år, var och varannan dag, så måste hon vara uråldrig.

Ibland är man sugen

på nyttigt. Igår blev det till exempel massa olika grönsaker och pitabröd som dippades i olika såser till middag. Andra gånger har jag sån lust att stå och laga avancerad mat i timmar, ensam lyssnandes på P1, eller tillsammans med kompisar. Ibland blir de andra i familjen galna på mig när jag drar igång matlagningsprojekt som tar för lång tid. Men ibland blir man sugen på något enkelt och flottigt. Idag var det rätt. Middagen blev entrecôte med bearnaisesås och hemmagjorda pommes frites. Alltså, pommes fritesen var färdigskurna frysta, men friterades i fritösen här hemma. Och bearnaise har jag gjort från grunden några gånger, men idag dög det bra med pulversås. Vatten och pulver och smör. Hade inte tid och ork att stå och reducera och passa så det inte skär sig, även om det inte är särskilt krångligt. Och salladen var god, med rödkål, sallad, champinjoner, sockerärtor och pinjenötter och en dressing på balsamvinäger och citronolja. Och den här maträtten kändes så 70-tal, så den passade bra på Stig Lindbergs Blå Husar, som tillverkades 1968-1973.

Kalaspinglorna bakar filmjölkslimpa

Kombinationen hostiga familjen som inte kan sova och Miyasakifilmerna har gjort att barnen har somnat alldeles för sent nu igen. Klockan var faktiskt elva när Klara somnade igår, och imorse var vi tvungna att gå upp i tid så att hon skulle hinna till sin bästis Mejas 5-årskalas. Det var första kompiskalaset som Klara var bjuden på, och det började redan klockan tio på förmiddagen. Det var helt lugnt för Klara att vara på kalaset utan mig, och jag gick långpromenad under tiden. Skönt. Igår blev det också långpromenad.

På vägen hem från kalaset träffade vi av en slump på min syster Anna och Ella och Bengt och Inger. Så kan det vara när man bor i Uppsala, och det gillar jag.

Väl hemma igen ville Klara att vi skulle baka, så vi gjorde filmjölkslimpa. Så gott med bara litet smör på.

Sopberg av snorpapper

Klara snorar och snorar, men hon har inte riktigt lärt sig tekniken att snyta sig och att använda pappersnäsdukar på ett effektivt sätt. Hon tar nytt varje gång, knölar det litet och torkar. Sen säger hon att de är blöta och inte går att använda mera.

Klaras lär sig åka skidor

Inte är det mycket snö, men har man fått skidor i julklapp av farmor och farfar måste man ju ut och testa med farmor. Det gick bra fast stavarna var i kortaste laget. Det är här hemma i trädgården, och famor som hörs i bakgrunden.

Dockan i sockan

Klara leker att dockan sover i raggsockan.

Dagens lunch

Mer än lampor från Luxus

Lamporna från Luxus pryder sin plats här hemma. Taklampan som jag ärvt efter mormor och golvlampan som jag fyndade i somras. I julklapp fick jag den här boken om Luxus. Mycket intressant och bra att ha. Nu vet jag till exempel att taklampan har beteckningen 524 och att träet inte alls är teak, utan ek. Och att jag måste ha golvlampan Giraffen! Men Luxus tillverkade även möbler. Otroligt fina bordsunderreden och roliga Byråkraten med fru.

Jo jag slängde ut granen

Redan i söndags faktiskt. För när man ska ha kalas med massa vuxna och barn är den bara i vägen. Tänkte att det var bäst att slippa vält julgran den här julen. Förra julen välte den nämligen. Antagligen därför som jag inte fick igång julgransbelysningen natten till julafton. Eller den gick igång en kort stund. Sen slocknade den och alla lampor blev svarta. Så vi har inte haft lampor i granen i år, och det har varit litet trist. Tänkte att jag skulle köpa ny slinga för att ha säker belysning, men så stod jag där på Åhléns och kollade på ny, och så var den bara så ful. Vill inte jag ha ju. Därför har jag idag köpt en slinga på Tradera av märke Luma, ursprungligen inköpt 3/12 1957 på Kooperativa Föreningen Solidar i Malmö, enligt säljarens beskrivning. Det blir fint. Jag gillar att veta proviniensen av mina prylar. (Och nu kommer min pappa helt säkert skriva en kommentar om KF.) Ja, så här såg granen i alla fall ut strax innan jag började plocka ner pyntet. Ni kan spana in några av de fina från 50- och 60-talet. För övrigt var det väldigt kallt att dra ut granen. Man ska inte sticka ut näsan i onödan när det är minusgrader, särskilt inte när det är många. Massor av barr fick jag innanför tröjan också. Inte alls skönt.