Dagens macaron

Med smak av hallon och rosenvatten på Karin på ön.

I morse

Det är lätt att somna om när det är så skönt att sova. Varför ska man ut i trista vädret och till dagis?

Födelsedagsmiddag för min syster

Familjemiddag hos mamma och pappa på Idrottsgatan. Mamma hade lagat Biff Rydberg.

Sallad och kryddgrönt och gräslöksblommor från Öregrund.

Matsalsbordet var dukat med kaprifol från Öregrund och en duk som mamma precis hade broderat klart. Den var påbörjad av mammas moster Ruth, men mamma broderade klart den. För alla godtemplarintresserade kan jag berätta att Ruth var vice ordenstemplar i IOGT:s storloge på 50-talet.

Inget vidare födelsedagsväder. Lika bra att stanna inne.

Och vad vi konverserade om? Ja, det gamla vanliga. Olika katastrofer och små olyckor som inträffat sedan 50-talet och framåt och sånt där. Den ena historien värre än den andra. Som scooterfärder som fick snöpliga slut i Tierp till exempel.

Till min syster

Nu har jag blandat till mummablandning till min syster som fyller år idag. Födelsedagsmiddag om några timmar hos mina föräldrar på Idrottsgatan.

En annan pesto

När jag skrev om ruccolan som behövde ätas upp innan den blev förvuxen och för pepprig fick jag tips av Anders att göra pesto på den. Så det testade jag. Jag slängde ruccola, soltorkade tomater, persilja, basilika, pinjenötter, parmesan, vitlök, olivolja och en skvätt grädde i matberedaren. Detta blev resultatet. Bra.

Dagens kopp: Nya Mon Amie-muggen

Egentligen kallas den lattemugg, men det dricker ju inte jag, så det vill jag inte säga. Jag dricker så klart te ur den. Te med mjölk. För att det är godast så, och för att godset är för tunt att hålla i med bara hett te i muggen.

För mig är Mon Amie mormor Anna-Brita på Björkhagsvägen i Vallentuna. Hon hade koppar som jag tror att kusin Anders ärvde. När Marianne Westman ritade mönstret var det en regnig midsommarafton, och hon inspirerades av vita skvattramblommor som hon transformerade till blå blommor på vit botten med 50-talets mer abstrakta formspråk. Fast när jag var liten trodde jag att det var fjärilar. De blå blommorna känns litet suddiga och nästan flytande, som man kan tänka sig en regnig sommardag. Som idag. Jag tycker att det här suddiga och diffusa och de böljande formerna i blommorna ger ett så mjukt, snällt och vänligt uttryck. Precis vad man behöver till morgonens första kopp te. Men det mjuka och snälla är inte mesigt, utan var djärvt och modernt.

Mon Amie var Marianne Westmans examensarbete på Konstfack, och när hon direkt efteråt började på Rörstrand fick hon utveckla servisen för produktion. Från början en teservis 1952, sedan även kaffeservis och på 60-talet kom delar till matservisen. Mon Amie var i produktion till 1987, och i år tog Rörstrand alltså fram en helt ny mugg med assiett med det klassiska mönstret.

Vad som var utmärkande för Marianne Westmans tankar kring porslin var att bryta upp servistänkandet. Hon och Hertha Bengtson gick i bräschen för att ta fram porslin som man kunde köpa udda delar av och kombinera. Det är Mon Amie ett tydligt exempel på. Därför ligger det helt i linje med hennes idéer om porslin att nu ta fram bara några få udda delar.

Lördagsglassen

När vi hade gjort alla våra ärenden, som att köpa present till storasyster, gå på tebutiken på Stora torget och köpa nödvändiga ingredienser till mummablandning och köpa Singin in the rain till exempel, då tyckte vi att det var lagom att gå på Landings och äta glass. Alla fick som de ville. Jag tog en Landings special och barnen fick vaniljglass med maräng.

Så vi går till McDonalds och käkar lunch

Oloppigt

Men så går vi till andra sidan i konserthuset och tittar ut över loppisen på Vaksalatorg. Tror vi. Men vad faan. Det är ju ingen loppis. Det är nån trist volleyboll. Jag hatar bollar som flyger i luften. Folk får gärna ägna sig åt det, men måste de göra det på Vaksalatorg en lördag? Tycker jag var dumt.

Åker rulltrappa och tittar ut

Om man inte har nåt annat för sig kan man åka snygga röda rulltrapporna i konserthuset och titta ut över Uppsala åt alla fyra väderstreck. Det gillar vi.

Fredagsglassen

Lakrits så klart. Och så Lydia.

Sen avslutning

Grå och regnig började dagen, men när jag kom hem till Uppsala igen för att gå på Viggos skolavslutning var det soligt och varmt. Riktigt varmt. Så varmt att det var rätt jobbigt i Missionskyrkan klockan sju. Klara ville inte sitta still, utan ålade omkring i mitt knä. Rätt värdelöst att ta bilder med mobilen uppifrån läktaren. Påminner mig återigen om att jag verkligen behöver en digital systemkamera.

Andra bullar

Först kanelbullar på sommarfesten på dagis, sen lagade jag köttbullar till middag. Snopet nog blev det bara jag och Viggo, för Klara somnade innan jag var klar med middagen. Trevligt hade vi i alla fall. Bland annat diskuterade vi vilka saker som skulle kunna tänkas fastna på en igelkott. Viggo började med att fråga om en boll kan fastna på en igelkott, och sedan ett löv, en frukt, en plåtburk och en hel del andra saker. Jag trodde att det mesta inte kunde fastna.

Fiskbilen på besök

Undrar om det fanns en fiskbil som körde omkring i Bärby Hage på 60-talet? Det gjorde det nog. Det var i alla fall en ny företeelse för mig nu. Det är bara glassbilen som brukar köra omkring här. Men när jag höll på med matlagningen ringde det plötsligt på dörren. Utanför stod en kille och sa Fiskbilen på besök. Sen såg jag honom köra några meter i taget och hoppa ur bilen och ringa på i alla hus.

Den där klänningen

Den där klänningen som Klara tjatat om att få ha på dagis och äntligen fick ha idag, det var en kamp att få av den. Hon somnade i soffan medan jag lagade middag, och när jag kom för att ta av den och bära in henne till sängen blev hon tvärarg. Hon ville absolut inte ta av den. Jag lirkade och hon höll fast. Men jag fixade det, och hon var så trött att hon somnade om med en gång trots ilskan.

Men jag förstår att Klara älskar klänningen. Det gör jag också. Jag hade den när jag var liten, och troligen min syster innan dess. När jag strök klänningen såg jag att den var märkt Stockholms Stads Sömnadsskola. Det finns flera klänningar från min barndom med den etiketten. Jag tror att det är mormor som har köpt dem, att det var elever på samma skola som hon jobbade som sydde dem. Hon var lanthushållslärare och undervisade på 60-talet på konditorskolan i Stockholm, och det låter väl rimligt att det också fanns en sömmerskeskola där. Underbart stadigt bomullstyg med fina färger och mönster är det i alla fall.

Sudda sudda bort din sura min

Vädret var emot oss på sommarfesten på Klaras dagis, men som tur var var det ledigt i Tunabergsskolans gympasal, så vi slapp stå ute i regnet. Som vanligt var det en del småbarn som inte kunde förstå varför de skulle sitta och sjunga och inte få springa till sina föräldrar. Man hör gråt och skrik i bakgrunden när de sjunger Sudda sudda bort din sura min. Skönt att Klara är stor nu.

Sen kryssade vi mellan vattenpölarna på idrottsplanen bort till dagis och packade upp picknickhinken och fikade. Ibland är det omöjligt att få en bild på barnen när de sitter still. Allt blir suddigt. Här är i alla fall Klara i sin klänning som hon tjatat om i en månad att få ha på dagis.

Efteråt tog vi med oss Jakob, Axel och Malin hem och lekte. Planen var egentligen lekparkshäng, men det var inte riktigt läge för det.

Bonusdag

Vad skönt det är att vara ledig en måndag. Ledigheten känns verkligen extremt mycket längre med bara en extra dag. Dagis var stängt för planeringsdag idag, så jag var kompledig och hemma med barnen. Kollade på Apkungen, bakade bullar och ringde ihop kompisar för häng här i eftermiddags. Lisa, Elias, Vidar, Magnus, Helmer och Arvid var här och lekte med oss och fikade hela eftermiddagen. Trevligt.

Valdagsromantiker

Jo, men det är ju högtidligt och roligt att gå och rösta på själva valdagen. Fast så klart jättebra att man kan förtidsrösta också om det passar bättre. Valdagen och Första maj är finfina högtider!

Träffade Inger Grandell som delade ut kuvert och visade folk tillrätta. Av mig fick hon en kram, men hon berättade att hon babblade för mycket med folk, för hon känner ju alla i Svartbäcken. Det fick man tydligen inte göra, men folk vill ju babbla med Inger så klart. Jag också.

Jag hade Klara med mig i båset och förklarade pedagogiskt vad jag gjorde. Efteråt var Klara mest otålig för att vi skulle cykla hem och äta glass. Så här ser en valdagsromantiker och en fyraåring som vill hem till glassen ut. Gå och rösta nu om ni inte redan har gjort det!

TV-dinner

Eller i alla fall plockmat framför Miyazaki-film. Hummus, ruccolaröra och grönsaker att dippa. Klara har somnat, men Viggo och jag kollar på Spirited Away.

I inledningsscenen när Chihiro är på väg till sitt nya hus med sina föräldrar och spökstaden plötsligt dyker upp är det precis samma bisarra känsla som när man åker bil förbi Älvkarleby och Dragon Gate uppenbarar sig.

Firar Lennart Hellsing genom att dricka te ur Krakel Spektakel-koppen

Nu hyllar jag Lennart Hellsing på nittioårsdagen genom att dricka te ur fina Krakel Spektakel-koppen med illustrationer av Stig Lindberg!