Helmers 2-årskalas

Igår var vi på 2-årskalas hemma hos Helmer, Magnus och Maria. Vi var sex vuxna och fem barn, alldeles lagom för en rolig och avspänd eftermiddag för både barn och vuxna. Freddan, Eva, Axel och Klas var också där.

Paketöppning

Bo köpte några uppsättningar ryska klotsar för ett par år sedan, som vi har haft som presentförråd. Det här var sista lådan. Jag vet inte om Helmer uppskattar ryska bokstäver så mycket, men Magnus gör det i alla fall. Men det var roligt att leka med klotsarna.

Fantastiskt gott fika såklart.

Vi dansade litet till Beatles och Amy Winehouse.

Byggde koja.

Banan- och duplostund.

Och så stannade vi på kvällen och åt god persisk mat från Saffran Polo.

Motvikt

Det här är också Klara, igår på Helmers 2-årskalas. Finaste tjejen i världen. Men det är hon när hon busar också.

Jag ger upp

Man behöver bara ringa ett kort samtal, hänga upp en maskin tvätt eller gå på toa, så kan man vara säker på att Klara har gjort något bus. Nyss i köket. Klara hade klättrat och tagit fram en påse socker och hällt ut under matbordet. Och så hade hon dragit ut massa hushållspapper. Och suttit mitt i röran och geggat. Hon var väldigt nöjd, men också väldigt medveten om att man inte får göra så. Senast igår kväll städade jag köksgolvet.

Så jag ger upp. Retirerar. Går och lägger mig under täcket. Det blir nog ingen mat idag.

Jo, det är klart att det blir. Nu skärper jag mig. Andas. Lugn och fin. Om fem minuter går jag ut i köket och städar upp och sätter igång med maten. Jag är ett under av tålamod.

Bra känsla

Känslan av att hinna dela vardagen med en kompis trots att man är sliten småbarnsförälder med alldeles för litet tid, den är bra. Idag var Malin här och hälsade på med Svante. Jag blir så glad av den vardagssituationen. Malin som plockar ur diskmaskinen medan jag lagar mat hemma i mitt kök. Och det ständigt pågående samtalet om allting, även om det har varit långa uppehåll ibland. Vi har känt varann sedan gymnasiet, och vi bodde ihop i fina lägenheten på Vindhemsgatan.

Och fina lilla Svante. Malin tycker att han liknar Klara som bebis. Jag håller med. Mörka håret och fina bruna pepparkaksögonen.

Utlandet

Ganska kul tyckte jag att det var när jag vittjade brevlådan idag, och hittade den här avin. Jag köpte för flera veckor sedan det där halsbandet och armbandet med skrivmaskinstangenter från New York Public Library som jag bloggat om tidigare. Jag har väntat och väntat på att det ska komma. Och nu äntligen. Imorgon ska jag hämta det. Men roligast var att det står Från: Utlandet.

Det ena och det andra

På vägen till tåget när jag skulle åka hem och hämta på dagis köpte jag ett par tidningar. En språktidning och en modetidning. Bra blandning. Och så träffade jag Malin som är mamma till Viggos kompis Jakob, så då fick jag trevligt sällskap av henne på tåget. Båda tidningarna ligger och väntar på att bli lästa. Sen nån gång när jag har läst för Klara, städat litet och jobbat litet mer.

Taken by Trees

Igår var jag på nya konserthuset i Uppsala för första gången. Jag var där med Dante och Magda, men först hade vi tänkt pröva ganska nya tapasbaren Tilltugg. Vi hade inte räknat med att det skulle vara fullsatt klockan sex, men det var det. Så vi hamnade på Amazing Thai istället. Och det var ju också gott.

Sen var vi i alla fall på nya konserthuset. Otroligt cool exteriör med 60-talskänsla, och så snyggt inne med betonggolven och röda rulltrapporna. För att inte tala om den fantastiska utsikten åt alla håll över Uppsala. Man kan se domkyrkan och slottet och eeh… fula TR-skylten på Drabantenhuset till exempel. Titta gärna runt på deras hemsida om ni är intresserade av arkitekturen. Här är ett par smakprov. Fotograf: Bo Gyllander.

Men nu var vi ju inte där primärt för att kolla på arkitekturen och utsikten, utan för konsert med Taken by Trees. Förband var Ass, som jag inte hade koll på innan. Det visade sig att det var killen som spelade gitarr med Taken by Trees, som här spelade solo, Andreas Söderström. Folktronica var det beskrivet som, och det var i vilket fall riktigt bra. Skönt att lyssna på för att varva ner efter arbetsveckan.

Efter en paus var det äntligen dags för Taken by Trees. Det är Victoria Bergsmans eget projekt efter att hon hoppade av The Concretes. Jag lyssnade mycket på hennes debutalbum Open Field förra våren, och jag märker vad mycket en riktigt bra konsertsal gör för hennes musik. Det var riktigt snyggt att konserten öppnade, inte med bandet, utan att låten Open Field visades som video på en stor filmduk. Och sedan kom de in. Victoria, och så trummor, piano och akustisk gitarr.

Vi satt precis på mitten på andra raden. Så nära att man kunde höra varje steg från scenen. Det är verkligen sant som jag har läst att Victroria är otroligt blyg och rädd för att uppträda. Hon höll på att falla i gråt flera gånger. Men fantastiskt bra och berörande, och roliga kommentarer. Så modigt. Det var i stort sett låtarna från Open Field som spelades, men även nya covern Sweet Child O’ Mine som man kan höra på hennes myspacesida.

Det här var enda inbokade konserten i Sverige som hon gör. I övrigt spelar hon bara utomlands just nu. Och efteråt stod hon själv och sålde skivor.

Här kan man läsa UNT:s recension.

Stora maskiner

Om barnen inte vill iväg till dagis på morgonen är det tacksamt att locka med stora maskiner. För det mesta finns det några stora maskiner att titta på på väg till dagis. Någon som dränerar, en sopbil eller kanske till och med en snöplog, men det har vi ju inte sett så ofta den här vintern.

De senaste veckorna har jag dessutom kunnat locka med stora maskiner utanför dagis, för det ska bli en femte avdelning. De har hållit på med grundläggning, och i morse kom hela moduler på lastbilar. Bara att ställa på plats.

På fredagar går för övrigt det geniala barnprogrammet Stora maskiner på Bolibompa. Alla småbarnsföräldrar och kids, sjungmednurå.

Stora maskiner, vi kan bygga. Stora maskiner, vi kan krossa.

Den sjunger vi ofta till och från dagis.

Fototerapi

Jag tycker att det är litet jobbigt att bli fotograferad. Jag är en sån där som blundar jämt, och så tycker jag att alla bilder blir fula. Känner mig inte bekväm med situationen. Det finns ganska få bilder på mig från senare år.

Men idag skulle Pierre fotografera mig och Anders för en artikel om vårt jämställdhetsarbete till Accent. Och det blir ju verkligen skillnad när det är någon som kan sin sak, och med rätt ljussättning. Det var bra terapi att låta honom plåta och välja bilder. Det ska man inte göra själv. Man har så mycket fixa föreställningar om hur man ska se ut.

Och så har han lagt ut en av bilderna på sin Flickrsida! Kolla in hans bilder i övrigt också. Det gör jag varje dag. Han lägger ut minst en ny bild varje dag.

Vinter i drakskogen

I eftermiddags gick vi till drakskogen och åkte pulka och snowracer. Dumt nog var barnens hjälmar kvar på dagis, men vad gör man? Man får ju passa på när det finns snö.

Försökte ta några bilder själv när Klara och jag åkte, men det är inte så lätt.

Förutom att åka pulka ville Klara mest äta snö. Får man ju inte, men kan hon låta bli? Nä.

Och så gjorde vi en snögubbe.

När vi kom hem skottade jag snö för första gången den här vintern, och sen gick vi in och drack choklad.

En till kväll utan barn

Alltså, jag behöver väl inte säga att jag älskar mina barn och att hänga med dem, men jag är verkligen i desperat behov av egen tid och att vara ledig utan barnen. Så igår eftermiddags dumpade vi barnen hos min mamma och pappa så att vi skulle kunna gå på fest och stanna så länge vi ville, och Viggo och Klara fick sova över hos mina föräldrar. Fast Bo hade feber, så han stannade bara en halvtimme på festen, sen åkte han hem och vilade.

Festen var för min synnerligen gode vän Magnus, som fyllde 40 år den 4 januari. Det var massor av gamla kompisar där. En riktigt bra kväll.

Festföremålet

Ullie och Dante

Jenny och Erik S

Marias föräldrar agerade kökspersonal. Här ser man tydligt att Helmer ska få ett syskon.

Peter uppvaktade bland annat med en digitaliserad inspelning av UNF:s FS-show från 1991, men här tittar de nog på någon gammal nykterhetsrörelseskrift.

Fram på småtimmarna gjorde Erik W och Magnus ett imrovierat uppträdande på gitarr och kontrabas.

Och så blev det förstås vickning med Bullens pilsnerkorv när Magnus fick bestämma.

Idag fick jag sova ut ostört. Jag vaknade visserligen en gång tidigt på morgonen, men konstaterade snabbt att jag fick sova vidare. Så då gjorde jag det till halv elva. Det var inte dumt.

Fredagshäng med lillebrollan

Eftersom jag skulle jobba tidigt lördag morgon, vara föredragande på FS 8.30 ute på Tollare, tyckte jag att det var en bra idé att sova över hos Matti och Karin så jag slapp åka från Uppsala. Det var en lysande idé. Jag hade en så bra fredagkväll.

Först var vi runt i litet antikaffärer, inredningsbutiker och klädaffärer på Söder, sedan åkte vi hem till Årsta. Jag fick inte röra ett finger medan Matti och Karin lagade mat åt mig, diskade, fixade te.

Så skönt med en kväll i lugn och ro, att kunna tänka och prata utan att bli distraherad av barnen.

Sen sov jag på soffan, utan barn som väcker mig mitt i natten. Fast jag vaknade faktiskt flera gånger ändå, för jag var stressad över att försova mig och inte komma iväg i tid. Och Matti gick upp snortidigt och gjorde frukost åt mig. Fina brorsan.

Är det här normalt?

Jag tror att vissa saker ur min barndom inte är riktigt normala. Som att jag hade ett barnpussel med ett svartvitt foto av Tage Erlander. Ja, jag brukade faktiskt lägga det. Eller att jag fick Marx i ett band av min pappa när jag var sex år. Ärligt talat har jag aldrig läst den. Inte ens när jag var väldigt ideologisk ssuare i gymnasiet eller när jag läste ekonomisk historia.

Mera snyggt 60-tal

I helgen har jag och Viggo fortsatt att kolla på snygga 60-talsserier. Vi fortsatte med Kråkguldet från 1969, mitt födelseår. Samma genre som Kullamannen, alltså spännande tv-serie för barn som även funkar bra för vuxna. Det är faktiskt samme regissör, Leif Krantz, och delvis samma skådisar också. Klara var med en del och tittade också, men håller inte ut tre timmar i sträck. Vi hade mysigt i soffan tillsammans, och Klara snodde mitt te som vanligt. Jag drack förstås ur snygga Arthur Percy-koppen Hyacint från Gefle eftersom skolfröken i Kråkguldet dricker ur den när barnen går lucia.

Födelsedagsfika

Idag fyllde Bo 37 år, eller igår kanske jag ska säga, för nu är det ju inte trettondagsafton längre. Vi hade litet kompisar här på fika, och så Bos föräldrar och bror.

Lisa

Gunnar och Elias

Maria och Magda

Klart att vi hade Zeunerts julmust.

Dante och Magda

Magda, Lisa och Bo

Bos bror Per läste bok med Viggo.

Mera legoflygplan

Min pappa hade köpt en enorm legobyggsats med ett flygplan med tillhörande flygplats till Viggo i julklapp. Viggo klarar ju inte att bygga efter instruktioner än, och han har utsett mig till första legobyggare. Kanske för att jag har ganska stort tålamod. Det tog många timmar att bygga det här planet kan jag säga. Det kanske inte ser ut så, men det är fullt utrustat med massor av detaljer inuti. Till och med en sån där vagn som de serverar kaffe och te från. Resten av flygplatsen är kvar att göra. Det vill Viggo att vi bygger imorgon. Vi får väl se.

Brunch

På nyårsdagen hade vi bjudit hem några kompisar på brunch. Gott och trevligt!

Jag är rätt nöjd över att jag orkade ställa mig och baka bröd på förmiddagen, iförd nattlinne och förkläde. Men det blir det inga bilder på, hörni.

Klara radade upp allt möjligt ätbart. Hon gillar att äta.

Helmer!

Magda

Dante byggde lego med Viggo och Klara.

Fint flygplan blev det!

Magnus, Maria och Helmer

Tomtebloss

Nyårsafton firade vi hos Magnus, Maria och Helmer, och ett par timmar före midnatt fick barnen tomtebloss. Fast Viggo och Klara höll sig vakna ända till midnatt och var ute och tittade på raketer, mycket trötta. Då hade de andra barnen somnat för länge sedan.

Min nya kompis

Den här har jag köpt. En iPod classic 160GB. Den är silvrig och fin.

Stenarna i själen

Det är inte så upplyftande att se den här boktiteln ovanför huvudet på lillebror i matsalen. Men tankeväckande. Matti ville bli frukostfilosof när han var yngre. Det kan man nu tyvärr inte leva på, så han blev barnpsykolog och popstar istället.