Sockerärtor och bondbönor

Hur ljuvligt är det inte att skörda sina egna sockerärtor och bondbönor, repa bönorna, koka allting snabbt i lättsaltat vatten och äta dem med smält smör? Det är bland det godaste jag vet. Man ska servera smöret i en äggkopp och som man doppar sockerärtorna i och sedan repar med tänderna. Äggkoppen kan med fördel vara Berså av Stig Lingberg. Det är trevligt. Den har så bra rak form och är snyggare än snyggast. Passar bra till sånt som kommer från egna täppan, liksom. Har ni inga bersåäggkoppar går det bra med andra, förstås. Men inte lika stylish.

Lättsam lunch på altanen

Efter all god mat och bakelser och godis i Helsingfors känns det bra att äta lätt och nyttigt. Hummus, falafel, gurka, morötter, paprika, champinjoner, och pitabröd. Jag har fortfarande nattlinne på mig förresten. Men jag har tvättat flera maskiner tvätt och plockat disk på förmiddagen, så ni behöver inte oroa er att jag har det för lättsamt.

Elsa Anderssons konditori

Vi åkte inte raka vägen hem igår, utan tog en tur genom bergslagen. Man kan tänka att det skulle finnas massor av loppisar längs vägen, men det gjorde det inte. Inte en enda. Hur är det möjligt? Det var i alla fall fint åskväder, men jag hade huvudvärk och sov en del. Och så fikade vi på Elsa Anderssons konditori i Norberg. Jag blev litet besviken faktiskt. De hade otroligt fula skålar i pressglas istället för assietter; vad är det för stil? Men kakan var god.

Stekt strömming på Salve

Helsingfors dag 3

Sista kvällen gick vi på Salve i Helsingfors västra hamnområde. Till förrätt beställde vi saltgurka med smetana och honung och rågbröd som friterats och doppats i pressad vitlök med vitlökssmetana till. Sedan åt vi stekt strömming med potatismos och smöröga. Klart att jag äter strömmingen hel. Inget tjafs med att rensa. Ryggrad och stjärt slinker ned det också. Så har jag ätit strömming ända sen jag var liten.

Dessert efter det? Skulle inte tro det.

Kvällen avslutade vi med espresso och te i skybaren i Torni. Fint att se vyn även om natten.

Lakritschoklad

Helsingfors dag 3

Det är inte alltid som det funkar att blanda två goda. Det kan bli äckligt. Men det här funkade. Dock i små mängder.

Karl Fazer Blå

Helsingfors dag 3

Jag tycker om fin mörk choklad, men jag uppskattar också mjölkchoklad. Den bästa är Karl Fazer Blå. Litet fylligare än Marabou. Och litet snyggare.

Lakritistrollens mekka

Helsingfors dag 3

Om man älskar lakritis har man kommit rätt. Det gör jag. Det gäller att bunkra upp. Massa snygga förpackningar också. Dante docerar om lakrits på S-Market (finska Konsum).

Jag är en ganska hygglig syster

Helsingfors dag 3

Särskilt när jag åker till Finland och tjackar åkerbärssylt åt mina syskon (och mig själv så klart). Här ska bakas mandelmusslor! De avnjuts bäst med grädde och åkerbärssylt.

Allt är så snyggt i Finland

Helsingfors dag 3

Till och med den lila blomkålen eller vad det är för något på matavdelningen på Stockmanns.

Fazer kan man inte besöka nog ofta

Helsingfors dag 3

När de andra kom tillbaka från Sveaborg sammanstrålade vi på Fazer. Jag testade deras chokladte (nja, så där, men gillar man sliskiga teer som rabarber-grädd så gillar man nog det också) och chokladaprikosbakelse (himmelsk).

Flottaste middagen

Helsingfors dag 2

En av förväntningarna på Helsingforsvistelsen var att äta på fina restauranger, och då menar jag både mat och miljö, och var ska man då gå om inte på Savoy, Helsingfors mest kända lyxkrog. Restaurangen ligger högst upp i huset med fantastisk utsikt, och 30-talsinredningen är gjord av Alvar och Aino Aalto. Den kända Aaltovasen som är så populär i Sverige är ritad speciellt för den här restaurangen. Där fanns den också i en extremt hög variant, som bara finns i åtta exemplar. Man kan skymta den på tredje bilden. Vi snackade en stund med garderobiären innan vi gick därifrån, och fick höra en massa intressanta detaljer, som att träet i möbler och paneler från början var ljusare, så som man tänker att Aaltos möbler är, men att det mörknat med tiden. Då hade de också bytt ut klädseln på möblerna för att den inte skulle bryta så mycket mot träet. Från början var det beige, men nu mörkblått.

Vi satsade på förrätt och huvudrätt. Någon dessert orkade vi verkligen inte. Var det värt pengarna? Tveklöst.

Vit gazpacho

Kungskrabba på två sätt, med bland annat penséblad

Limegranité

Vildren med rovmos (potatismos) och lakritssås

Himmelskt på Fazer

Helsingfors dag 2

En notering som vi gjorde var att smörgåskulturen är högt utvecklad i Helsingfors. Vilka fantastiska smörgåsar överallt! Gott rågbröd och raffinerade kombinationer av pålägg. Och bakelserna på Fazer, to die for! Du har alldeles rätt, Mikkis. Jag testade chilichokladtårtan. Tack! Fantastisk inredning också, förstås.

Ett bra tecken på ett kafés kvalitet är om det finns gamla tanter där

Helsingfors dag 2

Det finns det på Café Ekberg. 1800-talshus, men inredning, uniformer och bakverk som andas 30-tal. Bordsservering. Tusenbladstårta och äppelmaräng testades.

Sea Horse

Helsingfors dag 1

Middagen avåts på klassiska Sea Horse, en restaurang som serverar traditionell finländsk husmanskost, som funnits sedan 1934. Otroligt fina originaldetaljer, särskilt den stora väggmålningen med sjöhästar.

Det blev biff med lök och råstekt potatis, och tranbär med tjinuskisås till efterrätt. Lovely.

I skybaren på Torni

Helsingfors dag 1

På väg ut för att äta middag stannade vi och åkte högst upp i Hotell Torni och satte oss i deras fina skybar, med utsikt över hela Helsingfors. När Torni byggdes 1930 var det Helsingfors första skyskrapa, och det 70 meter höga tornet var den högsta byggnaden i Helsingfors. Fantastiskt god hallonmojito, alkoholfri så klart.

Man får inte missa att ett besök på damtoaletten en trappa ned från Ateljébaren. Vidunderlig utsikt!

Anna Manna

Helsingfors dag 1

På S-Market i Hagnäs hittade vi de här förpackningarna med mannagryn. Det fanns vanliga, fiberrika och eh, med chokladsmak. Skumt.

Man kan bli borgare för mindre

Helsingfors dag 1

När vi kom till Helsingfors i måndags och hade checkat in på hotellet var det dags för lunch, och vi promenerade till saluhallen i Hagnäs, där vi åt piroger och rågbröd med gravad sik. Bra sätt att starta Helsingforsvistelsen på! Nedervåningen i saluhallen säljer mat, men på övervåningen har de bland annat fabriksförsäljning av Marimekko, så där botaniserade vi sedan.

Innan vi lämnade saluhallen köpte vi med oss fikabröd från ett bageri, och gick och satte oss i en park i närheten. Lingonpiroger, blåbärspiroger och Alexanderbakelser!

Det visade sig att vi hade satt oss alldeles intill Socialdemokraternas högkvarter i Helsingfors, eller hur pappa? Litet komiskt eftersom min pappa säkert har varit där hundratals gånger. Huset var rätt trist, men med en ganska snygg konstnärlig utsmyckning. Som kontrast till fina jugendhuset intill föranledde det följande spontana replik av Dante: Man kan ju bli borgare för mindre. (Skojar bara, pappa.)

Klart att vi grillade

I Öregrund är det grillat till middag för det mesta. Mamma grillade revbensspjäll och vi år jordgubbar och hallon till efterrätt.

På kondis

Är inte kondis ett underbart ord? Alltså kondis som i konditori. När jag var liten fanns Lundeborgs konditori i Öregrund, alldeles bredvid kyrkan. Det var så fantastiskt fint på alla sätt. Underbart bröd, bullar och bakelser. Karlsbadergifflarna och mockabakelserna. Billigt var det också, säger mamma och pappa. Vi gick dit ofta och fikade på gården på baksidan. Jag minns grova gruset, de vitmålade gjutjärnsmöblerna och fontänen. Dricka saft ur höga glas med två smala sugrör. Det ska vara smala sugrör.

Och den otroligt fina funkisinredningen som skulle ha platsat i vilken översikt som helst om konditorier värda ett besök. Nu är det inte Lundeborgs längre sedan många år, och inredningen är nån konstig blandning av några få funkisdetaljer, återskapat sekelskifte och sånt som folk diffust tycker ser gammaldags ut. Jag tycker inte om sånt, speciellt inte lasyrmålade bröstpaneler i ingen stil alls. Trist, trist. Men de fina funkissofforna med galonklädsel fanns kvar i alla fall. I dem har jag suttit kalla dagar och blivit serverad varm choklad ur kanna.

Vi satt ute och fikade. Gruset och gjutjärnsmöblerna fanns kvar, men inte fontänen. Och fikabrödet var gott, om än inte som på Lundeborgs tid.

Våfflor i ett kök i Öregrund

Det var så många bilder att fixa till, så jag orkade inte göra klart och blogga mera om Öregrundsdagen igår. Men här kommer det!

När vi kom ut gjorde mamma våfflor till lunch. Gott gott, men jag måste säga att våfflor blir aldrig så fina som i gjutjärnet. Elektriskt är inte lika bra och snyggt helt enkelt. Och fem hjärtan ska det vara egentligen. Mycket finare.