Från blötsnön till badet

Inte ville Viggo följa med ut, men Klara och jag gick i alla fall ut och skottade snö och gjorde en snölykta i blötsnön. Sen gick jag in och tog ett bad och lyssnade på Spanarna. Mycket trevligare om ni frågar mig. Fast för att vara snöaktivitet var det rätt okej att bygga snölykta. En plusgrad och inte så lång tid.

Två gula och en blå

Kinaschack har vi spelat idag, men det saknades en blå kula och fanns två gula för mycket.

Efter ett tag tröttnade Klara och försvann och sen började Viggo fuska under väldiga skratt. Gör ju inget, för annars tar ju spelet aldrig slut.

Följ min blogg med bloglovin

Räddare i nöden

Inget mer kräk här, och jag har tvättat ikapp allt nerkräkt. Det tar sin tid när det är täcken och kuddar också. Tack och lov för tvättstugan. Förresten, om ni undrar, så manglar jag inte lakanen när vi har kräksjuka. Nån måtta får det vara.

Trodde att Viggo var på gång igår kväll, för han klagade över huvudvärk och ont i magen, men han har inte kräkts något. Men man vet aldrig. Det kanske kommer i helgen.

Räddare i nöden när man måste ta hand om kräk är engångsplasthandskar och alcogel. Fast alkogel använder vi varje dag när vi kommer hem. Klara använder det på dagis också. Topp!

Bara så att ni vet

Kräksjukan har anlänt till Kadettgatan 3 igen. Klara har kräkts flera gånger ikväll. Jag är inte ens förvånad. Varför skulle inte sjukdomarna komma igen och igen och igen. Det gör de och jag är rutinerad. Tvättmaskinen går på högvarv och jag förbereder mig på en vaknatt.

Erik ringde och försökte bjuda in sig på en kopp te. Visst, kom du, var svaret, men det ville han inte när han fick höra om kräket. Konstigt.

Semlor och annat bra

För ovanlighetens skull var det jag som hämtade barnen i eftermiddags, och det gick bra att gå hem även om de som vanligt klagade på att det var långt att gå och mörkt, och Viggo en gång lade sig ner och sa att han var trött i benen.

Trots att klockan var halvsex när vi kom hem satte jag igång att laga fisksoppa, och både Viggo och Klara tyckte mycket om den. Allting som inte är tråkmat som barnen erövrar är underbart. Ja, Klara har ju ätit bra jämt, men Viggo som varit så kräsen har verkligen vänt.

Vi hade premiär för semlor till efterrätt, för även om jag bakade semmelbullarna för ett tag sen har vi inte gjort några semlor förrän nu. Barnen åt i och för sig semmelbullar med mandelmassa bredvid. Det är ju bra att alla kan få sina som de vill. Men min semla, den såg ut så här. Och så fina Prunuskoppen då, den blir jag också glad av.

Elisabeth ringde från Canada och vi pratade länge. Skönt.

Glömde

En ännu större ljusglimt är faktiskt att Teresa kommer hem från Paris och hälsar på om ett par veckor. Längtar så. Jag ska ta ut en semesterdag för att hinna hänga med henne innan hon åker vidare till sin mamma. Det blir skönt.

Jaja

Paula är upprörd över att jag inte bloggat på flera dagar och kräver att jag uppdaterar. Ibland är det väl så att man inte orkar eller har lust, men jaja. Du kan få litet söndagskvällssvammel, Paula.

Januari har precis gått över till februari, de två vidrigaste och tyngsta månaderna. Aldrig tar det slut med den här jävla vintern. Den bara går på och går på.

Barnen tycker att det är tungt och jobbigt att ge sig iväg till dagis och skolan på morgnarna. De vill inte gå ut. Jag förstår dem. Vi tar bussen tre hållplatser, så långt man kan komma närmare dagis. Sen går vi till dagis, och så går Viggo och jag till skolan. Det är långt. Ibland säger Viggo att han inte orkar och vill att jag ska bära honom. Han är sex år. Och ja, ibland bär jag honom en bit för att han inte ska tappa modet. Förstår ni hur tungt det är? Han är arg på mig för att jag inte har körkort och kan köra bil. Han är arg på mig för att det är vinter och snö och att han inte får cykla på sin nya röda cykel. Jättearg faktiskt, så där så han blir svart i ögonen.

Vi får vara kreativa och pussla ihop när vi behöver hjälp med hämtning och lämning. I torsdags var en sån dag, och för att få det att gå ihop hämtade min pappa, men blev avlöst av Dante vid femtiden för att han och mamma skulle vara på annat på kvällen. Tur att det finns bra vuxna omkring barnen. De kollade så klart på Star Wars och byggde lego tillsammans när jag kom hem. Och jag hann få en pratstund om musik och annat viktigt. Om ett par veckor ska vi gå på Hello Saferide på Katalin, förresten. Skönt att ha nåt kul att se fram emot i mörkret. Och i fredagsmorse kom mamma vid sjutiden för att så småningom ta barnen till dagis och skolan, så att jag kunde åka och jobba.

Helgen har mest varit tvätt och städ och rensa ut och jag har kollat en del på den gamla tv-serien En förlorad värld, eller Brideshead Revisited som den heter på originalspråk. Jag har sett den många gånger, men nu när filmen som kom i höstas släpptes på dvd och jag såg den kände jag att jag måste se om och jämföra. Somnar till den på nätterna.

Tänker på att A Camps nya påminner mycket om Aimee Mann.

Orkar inte länka. Ni får googla om ni vill kolla upp tv-serier och musik och sånt. Gör ni det.

Nog svamlat.

Paths of Victory

I mörkret och frusenheten medan jag väntade på bussen ikväll lyssnade jag på Cat Power i iPoden. Jag var inne på hennes Coversskiva och insåg plötsligt att en av låtarna var Dylans gamla Paths of Victory. Den låten lyssnar jag på i stort sett varje dag med Odetta. Det är inte alltid så lätt att känna igen låtar när de är tolkade med ett helt annat uttryck. Jag älskar verkligen Cat Power och hon har gjort många grymt bra covers där hon verkligen tillför något. Men jag tycker ändå att Odettas version är den vassaste. Hon förmedlar bäst den känsla som är intentionen med låten, att ge mod och styrka att kämpa på, arbeta vidare mot något bättre. Cat Powers inspelning är fin och väldigt just Cat Power, men den är mest ledsen och uppgiven.

Sökte på Spotify och gjorde en lista med alla inspelningar som fanns där. Kanske finns det fler. Ni som har Spotify kan lyssna här. The Byrds inspelning är förresten bara mesig.

Paths Of Victory

Trails of troubles,
Roads of battles,
Paths of victory,
I shall walk.

The trail is dusty
And my road it might be rough,
But the better roads are waiting
And boys it ain’t far off.

Trails of troubles,
Roads of battles,
Paths of victory,
We shall walk.

I walked down by the river,
I turned my head up high.
I saw that silver linin’
That was hangin’ in the sky.

Trails of troubles,
Roads of battles,
Paths of victory,
We shall walk.

The evenin’ dusk was rollin’,
I was walking down the track.
There was a one-way wind a-blowin’
And it was blowin’ at my back.

Trails of troubles,
Roads of battles,
Paths of victory,
We shall walk.

The gravel road is bumpy,
It’s a hard road to ride,
But there’s a clearer road a-waitin’
With the cinders on the side.

Trails of troubles,
Roads of battles,
Paths of victory,
We shall walk.

That evening train was rollin’,
The hummin’ of its wheels,
My eyes they saw a better day
As I looked across the fields.

Trails of troubles,
Roads of battles,
Paths of victory,
We shall walk.

The trail is dusty,
The road it might be rough,
But the good road is a-waitin’
And boys it ain’t far off.

Trails of troubles,
Roads of battles,
Paths of victory,
We shall walk.

Ögonblick av frihet

Om ni inte är hemma och vabbar om dagarna, och kan stöka i köket och lyssna på radioföljetongen med Virginia Woolfs dagböcker, då kan ni lyssna på webben här. Gör det.

Litet uttråkad

blir jag allt här hemma. Inte för att jag inte trivs hemma, men för att jag inte träffat kompisar på länge när vi bara varit sjuka. Ett tecken på uttråkning är kanske att jag orkade svara på den här långa listan, för listor är ju kul. Hittade den här.

Hur gammal är du om fem år? Jaja, 44 om ni vill veta.
Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Klara
Hur lång är du? 167 cm
Vilken är den senaste filmen du sett? Apkungen igår kväll med Viggo. Sen såg vi Horton, men då sov jag mest. Men jag hoppas få se nysläppta Brideshead Revisited ikväll om barnen somnar nån gång.
Vem ringde du senast? Till Magnus och Maria för att bestämma när vi ska ses imorgon, men de var inte hemma.
Vem ringde dig senast? Det var nog mamma som undrade hur det var med Viggo.
Föredrar du att ringa eller skicka sms? Det beror väl på till vem och situationen. Har viss telefonskräck för att ringa okända, men då brukar inte sms vara ett alternativ.
Vilken ögonfärg har du? Grönbrunmelerade
När vaknade du i dag? Vid niotiden, och då var jag först med att vakna. Barnens sovtider är helt galna efter så mycket sjukdom.
Vilken är din favoritjulsång? Have Yourself a Merry Little Christmas
Vilken är din favoritplats? Åh, svårt att välja. Mitt hus eller stabbyskogen på våren när man kan plocka blommor eller nån loppis med 50- och 60-talsprylar.
Vilken plats föredrar du minst? Varsomhelst utomhus på vintern.
Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett hem med 50- och 60-talsinredning vore väl inte otippat.
Vad skrämde dig om natten som barn? Att det skulle komma en knarkare och sticka en spruta i foten på mig om den stack ut utanför täcket. Det är faktiskt sant. En tjej i klassen påstod att på hennes gata jagade knarkarna barnen med knarksprutor, och det trodde jag på. Jag var skitskraj.
Vad fick dig verkligen att skratta senast? Klara
Hur stor är din säng? 210 bred faktiskt, men ganska ofta somnar jag i soffan till en film.
Har du stationär eller bärbar dator? En stationär privat och en bärbar jobbdator.
Sover du med eller utan kläder på dig? Helst naken, men sen jag fick barn i nattlinne. Ett litet svart så klart.
Hur många kuddar har du i sängen? Två
Är du social? Ja, helst med dem som jag vill vara det med, och jag älskar att hänga med kompisar.
Vilken är din favoritglass? Alla möjliga varianter med choklad.
Tycker du om kinamat? Jodå
Vad dricker du till frukost? Te med mjölk i olika fina koppar efter humör.
Kan du spela poker? Näe. Pappa brukade spela ett kortspel som hette 500 med oss regniga sommardagar när jag var liten.
Känner du någon med samma födelsedag som din? Inte som vuxen. I lågstadiet hade jag en klasskamrat som var född samma dag, och våra mammor delade rum på BB.
Vill du ha barn? Jag har redan två fina. De finaste.
Har du någonsin åkt ambulans? Ja, med en kompis som hade skurit upp foten på glas en natt för lääänge sen, in the teens. Det var i Öregrund, och vi åkte till lasarettet i Östhammar.
Föredrar du havet eller en bassäng? Havet! Havet! Härliga bad från klipporna i Öregrund, och jag minns badutflykter med båt med farmor och farfar i Juniskär när jag var liten. Men badkarsbad kan också vara underbart.
Vad spenderar du helst pengar på? 50- och 60-talsdesign
Äger du dyrbara smycken? Nä, inga ädelstenar eller så. Dyraste är nog halsbandet och armbandet med skrivmaskinstangenter som jag köpte från New York Public Librarys webshop.
Vem är den roligaste människan du känner? Åh, flera som tävlar om det, men den som jag kanske bryter ihop mest av skratt med är nog min lillebror. Kanske kombination av att han är väldigt rolig, vi förstår varandras humor och att jag slappnar av totalt förbehållslöst med honom.
Sover du med gosedjur? Barnen har ju en del, så det gör jag. Bland annat Kalle Skutt, rosa kaninen, lillnallen med stjärnan, stora hunden, tiger och en hel drös med apor.
Vad har du för ringsignal? Everything But the Girl ”Corcovado” (Ben Watt Remix) på privata, ”Vill du våga en dust” på jobbmobilen.
Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Ja, särskilt en del fina klänningar som mamma har sytt.
Hund eller katt? Inget, tack. Jag är inte särskilt förtjust i djur.
Flirtar du mycket? Kan väl hända.
Kan du byta olja på bilen? Skulle inte tro det.
Har du fått fortkörningsböter någon gång? Hahaha. Nu var det många år sen jag lade av att övningsköra, men ett av problemen var att jag var så skraj att köra fort. Det största problemet är att jag verkligen inte tror att jag någonsin ska kunna köra bil. Det är ju livsfarligt.
Vilken var den senaste boken du läste? Under LUXUS tak, en bok om lampor och annan inredning från gissa vilka decennier…
Den bästa bok du läst? Hm, kanske Klas Östergrens ”Fantomerna” och så ”Det sitter en tiger i tekannan” av barnböcker.
Prenumererar du på någon veckotidning? Nä, vem läser veckotidningar? Veckotidningar är för tanter.
Dansar du i bilen? Nej, men lyssnar på musik i iPoden så klart.
Vilken radiostation lyssnade du till senast? P1. Alltid P1.
Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Grejer på inköpslistan, tror det var gräddfil och pitabröd bland annat.
När var du i kyrkan senast? I Missionskyrkan inne i stan på Viggos skolavslutning. Annars går jag inte i kyrkan. Jag är ateist och inte medlem i någon kyrka. Har aldrig varit medlem förresten, för båda föräldrarna hade gått ur innan jag föddes.

Semmelbullar

Bra grej att göra idag, baka semmelbullar. Viggo gillar inte grädde så det är bra att göra egna semlor. Då kan alla få sina som de vill. Annars är det hög trivselfaktor på att köpa semlor på kondis och ta med sig i en fin liten kartong med snören. Men det kan man ju göra också.

Att använda allegorier för att få ner kåvepenin

Innan jag fick tipset om att blanda kåvepenin med cola för att Viggo skulle få i sig det försökte jag förklara för Viggo varför han måste ta det där vidriga. Jag försökte säga att medicinen var de goda som stred mot de onda i kroppen och att sprutan som jag mätte upp kåvepenin med var mitt lasersvärd. Fast det funkade inte nåt vidare.

Vad får man om man blandar kåvepenin och pepsi?

Jo, en gladare och friskare Viggo! Vet ni vad, att först blev Viggo bättre, värken i öronen släppte nästan och han hade knappt någon feber. Men så i torsdags mitt på dagen fick han plötsligt feberfrossa och fick panodil. Två timmar senare hade febern stigit till 40,1, trots panodil. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen som skickade hem en doktor till oss. Fantastiskt skönt att slippa ta sig iväg till vårdcentralen ensam med två ungar, varav en sjuk 6-åring som inte orkade stå på benen. Viggo fick kåvepenin så klart. Fast nu var det ju så att han blev livrädd och fick panik när han skulle få medicinen. Efter ett par gånger lyckades vi hitta vad han tyckte var uthärdligt. Litet, litet i taget. Men han tyckte det var vidrigt ändå, för det smakar ju helvete. Så igår kväll fick jag ett tips att man kan blanda kåvepeninen i ett glas cola, så blir det lättare att få i sig. Så det testade vi, och det funkar! Det är väl inte supergott, men mycket bättre. Och även om det ger bäst effekt på fastande mage är det ju bättre att få i sig hela dosen tillsammans med litet läsk, än att hälften sprutar ut ur munnen för att det är så vidrigt. Viggo är pigg och glad. Dygnsrytmen är åt helvete eftersom han sov litet alla möjliga tider när han var febrig, men det får vi ställa rätt tills det är dags att komma tillbaka till skolan på onsdag när penicillinkuren är avslutad.

Och nu undrar ni förstås vad Viggo och jag mer har tittat på alla dessa sena kvällar när han inte kunnat sova. Jo, nu har vi även kollat alla avsnitten av Kullamannen. Så spännande och 60-talssnygg. Ett måste att se minst en gång om året. Se den, hörrni.

Men roligast av allt är ändå att hull.nu är centerpartistiskt

Ja, jag var ju tvungen att kolla på bloggparti.se vad min blogg blev. Föga förvånande alldeles övervägande röd, även om sådana här textklassificeringar inte är tillförlitliga. Och skönt att jag minst av allt var kristdemokrat.

Men vad skådar mitt norra öga om inte att Anton är en liten centerpartist i smyg. Eller en stor. Den främsta. Otroligt roligt. Han är säkert skitsur och bitter nu och sitter och muttrar. Visst?

Rapport från sjukstugan

Det är så lagom kul med Viggos öroninflammation. Först vänster öra, sedan höger öra också. Igår var han på läkarbesök på vårdcentralen, och de tog blodprov och pillade i halsen. Blodprov var inte så farligt, men pillas i halsen är ju vidrigt. Tur att det var världens bästa iggis-Anita som tog prov. Hon har känt Viggo sedan han var nyfödd. Skönt att Viggo varit hos doktorn, men antibiotika skriver de bara ut mot öroninflammation till barn under 1 år. Så det är bara att fortsätta att härda ut, högt sängläge, panodil, nässpray och pyssla om och pyssla om. Jag och Viggo har sovit i soffan de senaste nätterna, halvsittande. Viggo vaknar då och då och har ont. Trött trött är vad man blir. Och tittar på massor av film gör vi däremellan. Bland annat Apkungen, The Spiderwick Chronicles, Horton och Trolltyg i tomteskogen. Och så en och annan Star Wars-film förstås, som alltid.

Skrattar åt Klara när hon hejar på Darth Vader och säger: Darth Vader är min bäste vän. Jag ääälskar Darth Vader. Fast ibland är det Jabba the Hutt.

Annars har jag gått omkring i nattlinne hela dagen, struntat i att gå ut och skotta snö för den smälter nog ändå, tvättat, eldat i öppna spisen och lagat en köttgryta med stora vita bönor och saffran. Långkok så att köttet blir riktigt mört passar bra när man ändå bara är hemma.

Vad är väl en bal på slottet

Eller en releasefest. Ja, troligen rolig när lillebror spelar. Men nu är det ju så att alla blir sjuka och sjuka hela tiden. Mest synd är det om Viggo just nu. Han vaknade på morgonen med förskräckligt ont i vänster öra. Det blev bättre med panodil. De första timmarna när den verkar mår han rätt bra, men sista timmen innan det är dags för ny dos har han riktigt ont. Inget var i örat i alla fall. Han har bara haft öroninflammation en gång förut, när han var några månader gammal. Då var vi uppe på akuten med honom, men nu sa sjukvårdsrådgivningen att vi skulle avvakta ett par dagar hemma så länge panodilen hjälper och örat inte rinner. Så då gör vi det. Och han får äta hur mycket glass han vill, för kallt är skönt och bra. Jag gör fuktiga tvättlappar som jag lägger en stund i frysen, så får han ha dem och svalka sig med.

Själv är jag på bättringsvägen, men jag hostar och snorar fortfarande en del. Bo har också blivit förkyld igen och Klara påstår emellanåt att hon också är sjuk, men hon är nog mest avundsjuk för att Viggo blir så ompysslad.

Det kändes som att det behövdes något som plåster på såren för att vi bara är sjuka, så ikväll tittade vi på nyköpt Kung Fu Panda, som vi såg på bio i somras. Den är ju så snygg, särskilt i inledningen. Och eftersom barnen sov rätt länge i eftermiddags är tiden helt ur led. Så är det ju när man är sjuk. Nu tittar de på Det var en gång: Rymden.

Apropå Helgonet

I väntan på att jag skaffar Helgonetboxarna kan jag alltid lyssna på Jakten på Roger Moore som ursprungligen sändes i P1 i somras, men som gick i repris i P4 över jul och nyår. Finns väl kvar i 30-dagarsarkivet några dagar till. Passa på att lyssna ni också. Här hittar ni avsnitt 1 och avsnitt 2.

Lyssna på lillebror

Allra finaste lillebror Matti har släppt en singel med sitt band Mack, och på lördag är det releasespelning på Hijazz i stationshuset i Uppsala. Måste se till att jag är tillräckligt frisk att gå dit då. Förra gången de spelade i Uppsala var jag för sjuk. Lyssna på Mack här och kom till releasespelningen på lördag. Här finns information på Facebook.

Matt för mindre

Sov och sov och sov är vad jag gjorde igår kväll och i natt och en bit in på morgonen. Så var Viggo i skolan, och bara jag och Klara hemma, och jag småfixade saker i maklig takt, lekte och pratade med Klara, vi åt lunch och hade det trevligt, och så tog jag ett varmt bad medan Klara kollade på WALL-E. Skönt för min frusna och ömma kropp. Kände mig rätt pigg efteråt och tog itu med en jobbgrej som behövde fixas. Men för varje grej jag tar tag i blir jag alldeles matt. Plättar och pannkakor som ska stekas, avledande av små katastrofer, tvätt och disk och plock och fix. Snorar och hostar. Jag har sovit en stund på soffan, barnen fick jag att somna i vettig tid trots allt, och nu är bara jag vaken och sitter och spotifyar Motownsinglar.

Ibland är det bra att se selektivt

Känslan av förkylning i kroppen är inget vidare. Inte bara snoret som rinner, att det kliar i halsen och att jag hostar, utan den där diffusa känslan av ömhet och värk över ryggen, frusenheten och att jag blir så törstig och inte kan dricka mig otörstig. Eftersom Klara också har varit hemma får man ju anpassa sig till vad hon vill, men vi har i alla fall försökt mota bort den där ruggiga känslan genom att göra trevliga saker som att elda i öppna spisen, baka bröd och lyssna på P1. Nåja. Det där sista kanske mest är jag som tycker är trevligt, men jag hoppas att Klara präglas att få samma känsla av trygghet och trivsamhet av att lyssna på P1 som jag fick när jag var barn. Och så lagade jag en soppa med lammfärs och linser och indisk kryddning som kändes bra mot förkylningen. Man kan naturligtvis göra den utan kött också. Det gör jag ofta, men det är gott med litet lammfärs i.

Förresten kunde man nästan fantisera att det var vår när man tittade ut genom fönstret idag, om man tittade litet selektivt. Ibland är det bättre att se litet selektivt. Det känns bättre då. För om man ser ner på gräsmattan att det är litet snö och trist så förtar det ju lyckokänslan av att ana våren i grenverket mot den blå himlen och solskenet.