Tittar på Grease med Viggo

Pyjamas-Viggo och jag låg i soffan och kollade på Grease ikväll. Han tyckte att det var fint med musiken och dansen. Klara körde vi iväg. Hon var för busig. Men innan det satt hon stilla en stund i det prickiga marimekkonattlinnet som var mitt när jag var en liten flicka.

Nöjd

Ikväll blev jag klar med tredje strykningen av väggarna, så snart är vardagsrummet beboeligt igen. Det känns härligt med vitt, vitt, vitt. Imorgon får Bo åka och köpa nya golvlister. Plastlisterna åker på soptippen.

Förresten har jag fått träningsvärk på baksidan av lår och vader, så att måla ger uppenbarligen träning.

Jag är grymt nöjd med att jag tre dagar in på semestern har fixat klart en sån grej som jag gått och längtat efter att göra sedan vi flyttade in för tre år sedan. Men då var Klara bara några månader gammal, och det fick räcka att jag målade om de tre sovrummen. Jag känner mig så driftig.

Nu ska jag nog fixa te och leta reda på nån film att titta på. Såg förresten att TV1000 visar My Beautiful Laundrette, Stephen Frears film från 1985 med bland annat Daniel Day-Lewis. Åh, nu blir jag nostalgisk. Jag älskade den i gymnasiet. Men inte har vi TV1000. Det får bli nåt annat.

Mad men

Äntligen! Snart kommer säsong två av Mad men, läser jag på Weird science. Klart att jag är helt såld på den, med snygga 60-talsskildringen i reklamvärlden.

Grå

I natt somnade jag i soffan när jag tittade på gamla Audrey Hepburn-klassikern Sabrina från 1954. Vaknade med huvudvärk klockan sju, när Klara kom tassande ut i vardagsrummet. Med hjälp av panodil och te är huvudvärken någorlunda bortmotad nu. Här behöver städas. Ute är det grått. Jag känner mig rätt grå.

Sagolika Audrey

Nu har jag tittat på Breakfast at Tiffany’s. Hela filmen, utan att somna. Jag har sett den så många gånger. Första gången var en sen vinternatt i gymnasiet. Audrey är sagolik.

Fåglarna har börjat kvittra i trädgården utanför fönstret, och jag borde nog sova nu. Hoppas ni sover gott.

Stilikon

Imorse fick Klara mitt hjärta att smälta totalt. Hon var nyvaken och sovvarm, och jag bar henne i min famn. Så fick hon syn på dvd-boxen med Audrey Hepburn-filmer som jag köpte för ett tag sedan. Där är du, mamma, sa hon och pekade på Audrey. I wish.

Nu ska jag krypa ihop i soffan med en kopp te och titta på Audrey. Det blir nog Breakfast at Tiffany´s ikväll.

Vad är normalt?

Imorgon ska min storasyster Anna prata i Nyhetsmorgon om vad som är normalt och onormalt med bland annat Carolina Gynning och Caroline af Ugglas. Det kan ju bli hur kul som helst. Och jag är grymt avundsjuk att hon får träffa Jenny Östergren. Hon verkar så himla sympatisk. Jag följer hennes blogg.

Missa inte Nyhetsmorgon imorgon klockan 10.16!

10.16 SÖNDAGFRUKOST: Vad är normalt? Och varför är vi så rädda för det onormala? Runt bordet sitter CAROLINA GYNNING, ANNA KETTNER, BO ERICSSON, CAROLINE AF UGGLAS.

Det kanske är bäst

att jag skriver ett inlägg. Min mamma ringde just och undrade oroligt hur jag mådde, för jag hade inte skrivit något här på bloggen idag.

Jo tack, mycket piggare, men fortfarande snorig och hostig så jag inte kan vara bland folk. Och jag sitter här hemma och jobbar och jobbar. Man kan ju inte vara sjuk eller blogga jämt. I så fall får någon betala en för att blogga. Fast det skulle jag inte ha något emot.

Men jag har finfina idéer för bloggen. Ni får vänta och se. Jag återkommer.

Och så längtar jag till i natt när jag ska fortsätta marathontitta på Mad Men. Jag är helt fast. Såg tre avsnitt på raken den gångna natten. Fast första avsnittet var textat på franska. Det var litet störande.

Bättre nu

Det verkar faktiskt som att febern har gett med sig. Men man vet aldrig, den kanske kommer tillbaka. Hostar gör jag i alla fall så det gör ont i halsen och bröstet, och snorar och snorar. Just nu är jag dock bara täppt i en näsborre. Man får vara glad för det lilla.

Den totala motviljan mot mat har också försvunnit. Jag har ätit två skivor rostat bröd med ost till frukost, och det var helt okej. Och druckit te. Faktum är att det inte ens har varit gott med te, hörde du det Lydia!

Jag ska faktiskt försöka jobba litet idag. Det slår ju bara mot mig själv när jag kommer tokmycket efter med arbetet. Men mest ta det lugnt och vila. Har hela första säsongen av Mad Men som jag tänkte börja titta på. Det kan ju aldrig vara fel med reklambyrå på 60-talet. Jag älskar tv-serier och filmer som utspelar sig på 50- och 60-talet.

Och så får jag lov att orka hämta barnen på dagis idag.

I’m not there

I eftermiddags var jag på bio med Karro, Dante och Magda och såg I’m not there. Riktigt bra film! Bra musik såklart om man gillar Dylan, och det gör ju jag. Snyggt filmat och fascinerande med de olika sidorna av Dylan som skildrades av sex olika skådespelare. Cate Blanchett var fantastisk som Dylan. Påminde mycket om Tilda Swinton i Orlando, där hon ju växlar kön under århundradenas gång. Charlotte Gainsbourg var så cool. Och så var ju en av mina absoluta favoritskådespelare med, Julianne Moore som gestaltade Joan Baez. Två timmar och femton minuter var inte alls för långt. Alldeles lagom.

Minimojerna

Dante och Tobias är här och kollar på fotboll med Bo nere i källaren. Det gör verkligen inte jag. Hatar fotboll.

Orkar inte riktigt läggningsproceduren ensam med barnen idag, så det blir ingen saga. Man måste inte vara duktig jämt. Vi tittar på film i soffan istället. Arthur och Minimojerna av Luc Besson. En helt uthärdlig barnfilm även för mig.

Mera snyggt 60-tal

I helgen har jag och Viggo fortsatt att kolla på snygga 60-talsserier. Vi fortsatte med Kråkguldet från 1969, mitt födelseår. Samma genre som Kullamannen, alltså spännande tv-serie för barn som även funkar bra för vuxna. Det är faktiskt samme regissör, Leif Krantz, och delvis samma skådisar också. Klara var med en del och tittade också, men håller inte ut tre timmar i sträck. Vi hade mysigt i soffan tillsammans, och Klara snodde mitt te som vanligt. Jag drack förstås ur snygga Arthur Percy-koppen Hyacint från Gefle eftersom skolfröken i Kråkguldet dricker ur den när barnen går lucia.

Snygga 60-talsserien

Viggo och jag kollar på Kullamannen, denna fantastiskt spännande, snygga och bra tv-serie från 1967, som passar både barn och vuxna. Finns på dvd. Köp!

Pratigt är bra

I morse när jag skulle stänga av bärbara jobbdatorn här hemma och cykla till tåget stängde den inte av sig. Jag hade ett möte att komma i tid till, så jag packade ner datorn fast den var på. Den har burit sig skumt åt ett tag nu.

Efter en förmiddags möte på Klara Södra om ordenshuset på Skansen kom jag till kansliet och försökte få igång datorn igen. Men det gick minsann inte. Skulle ha två möten till innan jag skulle åka hem, och gick ner till IT-avdelningen för att be om hjälp. Göran satt i telefon och var på väg till ett möte utanför huset, så han sa att jag kunde kolla om Jenny och Oskar kunde få igång den. Och så lade han till: Men den ser gammal ut. Du ska nog ha en ny.

Jag lämnade in den till Jenny, som prövade ungefär vad jag hade gjort, men det gick inte att få igång den. Så ingen jobbdator fick jag med hem. Ny dator tar väl ett par dagar att få fram och iordninggjord för mig, men jag hoppas att jag får en tillfällig dator att låna imorgon tills nya datorn är klar.

Ikväll har jag tröstat mig med att titta på de två sista avsnitten av Gilmore Girls och äta hemmagjord glass – och inte ha jobbdatorn bredvid mig och jobba samtidigt. Litet sorgligt att Gilmore Girls är över. Det var en riktigt intelligent och bra feel good-serie. Jag tröttnade aldrig på Rorys och Lorelais snabba ordväxlingar. Underbart med en serie där de pratar, pratar, pratar. Pratigt är inte dåligt. Pratigt är bra.

Per på Rapport ikväll

Svärmor ringde nyss och berättade att Rapport kommer att sända en intervju med Per om hans avhandling i 19.30-sändingen ikväll. Inspelningen är redan gjord, och Per var visst inte så nöjd. Kolla in.

Snygg men trist

Klara vill inte sova, och jag halvtittar på filmen Paraplyerna i Cherbourg. Otroligt cool med alla färger och snygg titel, men oj vad trist. Jag är inte generellt emot musikaler, men här är det nästan outhärdligt irriterande att de sjunger allting. Särskilt som att det låter som olika variationer på samma melodi hela tiden. Söt i två minuter. Jag är besviken.

Barnkulturklassiker

Barnkanalen visar den ena fantastiska tv-serien från min barndom efter den andra. Nyss var det Bröderna Dal och spektralstenen, och nu är det Tårtan.

Kroppsarbete

I förmiddags åkte vi till en plantskola och köpte en fläder och en del perenner. Så i eftermiddags och ikväll har jag varit ute i trädgården med barnen och planterat. Jag tror att fläder är ganska snabbväxande, så jag hoppas kunna skörda tillräckligt med blomklasar nästa år för att göra flädersaft. Här är Klara vid flädern. Den är planterad i sydvästra hörnet av tomten.

Det blev en del vattning och rensning också, och kantklippning med nya kantsaxen. Den gamla var så rostig och trög. Det är otroligt vilken skillnad det blir med bra redskap. Skönt med kroppsarbete.

Vi var också och tittade efter en ny tv, men SIBA börjar sin sommarrea på måndag, så vi avvaktar det. Den gamla teven visar ibland en grön fläck över delar av bilden. Vi tänker ställa ned den i källaren och skaffa tvspel till den, så kan man sitta där nere och spela.

Och så tittade vi på Ebba och Didrik som SVT började sända i repris idag. Jag tror att jag och Bo var mest intresserade. Den är ju för litet större barn än för Viggo och Klara. Men det är verkligen en riktigt bra tv-serie.

Varför är det bara stora som kan vara skurkar?

Jag och Viggo har under ett par dagar kollat igenom alla avsnitt av Kullamannen, som jag nyligen köpte på dvd. Viggo tyckte att den var spännande och bra. Jag var orolig att den skulle vara för läskig eller att han skulle tycka att den var för tråkig, men han har tittat koncentrerat hela tiden. Och jag tycker fortfarande att den är lika bra som när jag var liten. Den är svartvit och inspelad 1967. Skön 60-talsstämning.

Viggo frågade nu när den tog slut varför det bara är stora som kan vara skurkar, för han har ju sett att även barn kan vara hjältar.

Nu har vi en lika bra serie kvar att titta på, Kråkguldet från 1969.

Melodifestivalen enligt Viggo

Viggo har fått kommentera alla låtar, och jag skrev ner vad han tyckte.

Andreas Johnson
Dålig. Sjunger dåligt.

Sonja Aldén
Bra. Hon sjunger så fint.

Anna Book
Lite bra, lite dålig. Tråkrolig. Oj, fyrverkerier.

Sebastian
Rolig. Mittemellan.

Marie Lindberg
Bra. Sjunger fint. Lugn.

Måns Zelmerlöw
Rolig musik. Bra! (Viggo börjar dansa.)

Tommy Nilsson
Lugn. Bra. Sjunger fint och bra.

Sanna Nielsen
Bra. Hon sjunger så fint.

Sarah Dawn Finer
Bra. Sjunger så fint.

The Ark
Bra! Sjunger fint och coolt. Gör coola saker. Mycket glittriga kläder och gitarrer är fint.

Viggos favorit var The Ark, så den fick han sms-rösta på.