Dagens kopp: H C Andersen-muggen

Eftersom jag bloggade om bruna Öregrunds-tekannan idag passar det bra att blogga om H C Andersen-muggen som också finns här i Öregrund. Jag fick den av mamma någon gång när jag var liten och hon hade varit till Danmark, tror jag. Det är den mugg jag oftast drack te ur här på landet. Och nu är det Klaras favoritmugg här ute.

Den har illustrationer från tre olika sagor runt om. Det står på engelska på den: The swineherd, Clumsy Hans och The shepherdess and the shimney sweep. Mera nostalgi än under av form.

Dagens tekanna: okänd brun från Öregrund

Ja, vad ska jag säga? Den är ju inte snygg, den här. Men det är tekannan som vi alltid drack te ur på fredagskvällarna i Öregrund när vi hade kommit ut med buss 811 på våren och hösten. Varje helg åkte vi ut, från påsk till allhelgona. (Och så var vi ju här större delen av sommarlovet också.) Då när vi kom ut var det kallt i stugan, och pappa brukade göra ryskt te (Konsums Cirkelte) med citron i den kannan. Till det åt vi smörgåsar gjorda på bröd från ett estniskt bageri i Hötorgshallen, Toomings tror jag att de hette, med olika sorters pålägg. Bland annat Munsökorv och Lönnebergakorv minns jag.

Jag tror att det var så att min syster köpte den här kannan i tonåren, säkert på Storms här i Öregrund. Hon har säkert inget emot att jag dissar den, för hon tycker nog inte heller att den är så snygg idag. Den är ganska liten, för liten om man är flera som ska dricka te. Och formen är inget vidare. Locket ligger inte stadigt på plats när man häller. Det ska faktiskt ett lock göra. Man ska inte behöva hålla i det. Dekoren är också trist. Brunt kan vara fint, men inte den bruna. Jaja. Det är i alla fall en tekanna från min barndom, som jag har bra minnen av.

Dagens kopp och tekanna: Collection från Höganäs

Eftersom jag är i Öregrund finns det ju en hel del koppar att blogga om härifrån, till exempel Collection från Höganäs. Mamma och pappa har kopparna och tekannan i antracitgrå glasyr, som de har fått av mig och mina syskon.

Collection från 1990 är formgiven av Marie-Louise Hellgren. Jag tycker mycket om känslan i den matta glasyren. Den är skön mot händerna. Dessutom är jag väldigt svag för just den nyansen. Jag tycker mycket om olika nyanser av grått, men särskilt den där antracitgrå. Just den här Höganäsmuggen har en mycket fin och behaglig form, med perfekt rundning på kanten så att den är så skön att dricka ur. Andra muggar från Höganäs nuvarande produktion tycker jag är mycket tristare och inte alls lika behagliga. Framför allt känns Clubmuggen uttjatad. Vad som kanske är mindre praktiskt med Collection är träfatet. Snyggt när det är nytt, visst. Skön känsla med ett träfat, och man kan ha det som lock till muggen. Sånt gillar jag. Litet i Hertha Bengtsons eller Marianne Westmans anda med flera funktioner. Men tyvärr blir träfaten ganska fort fula och skavda av fukt. Och namnet Collection, hur fult och trist är inte det.

Tekannan finns inte i produktion längre. Den har fin form och är rymlig, vilket är bra, men den är också som en följd av storleken i kombination med godset ganska tung. Den där typen av bambuhanddtag är bra på det sättet att det inte blir varmt på samma vis som vanliga handdtag, men jag tycker ändå att de är opraktiska när man ska diska kannan.

Malin om Signe

Vad trevligt det var att sätta sig i kökssoffan i morse och läsa Malins recension i DN om Signe Persson-Melin-utställningen på Waldemarsudde. Och senare kom ett sms från Malin som ville träffas. Så nu kommer hon och hälsar på här i Öregrund nu på torsdag. Det ser jag fram emot.

Sockerärtor och bondbönor

Hur ljuvligt är det inte att skörda sina egna sockerärtor och bondbönor, repa bönorna, koka allting snabbt i lättsaltat vatten och äta dem med smält smör? Det är bland det godaste jag vet. Man ska servera smöret i en äggkopp och som man doppar sockerärtorna i och sedan repar med tänderna. Äggkoppen kan med fördel vara Berså av Stig Lingberg. Det är trevligt. Den har så bra rak form och är snyggare än snyggast. Passar bra till sånt som kommer från egna täppan, liksom. Har ni inga bersåäggkoppar går det bra med andra, förstås. Men inte lika stylish.

Dagens kopp: Marimekkomuggarna

Jo, i Helsingfors passade jag på att köpa de här fyra muggarna utan öra, som jag suktat efter ganska länge. På etiketten som satt under kallades de lattemuggar, och jag förstår varför. Till och med för mig som har ganska värmetåliga fingrar blir muggarna för heta med bara hett te i. Som tur är dricker jag ju mitt te med en rejäl skvätt mjölk i, så det går bra. Jag tycker mycket om dem. De är enkla, stilrena och moderna. Barnen har testat att dricka kall oboy ur dem, och det gick också fint.

Alla har dekorer som från början är tygmönster från Marimekko.

Prickmönstret heter Fokus och är ritat av Anna Danielsson.

Människorna i stadsmiljö heter Hetkiä/Moments och är ritad av Maija Louekari.

Björkmuggen heter Kaiku och är också ritad av Maija Louekari.

Dagens tekanna: Musselmalet

Självklart måste jag starta serien om tekannor med min egen första, den som jag fick i studentpresent. Det är alltså Musselmalet från Kongelige Dansk, ett porslin med kinesisk förlaga som började tillverkas i Danmark 1775. Den är handmålad med dekor under glasyr.

Jag tycker om formen därför att den inte är klotrund eller som en tillpressad glob, utan litet bulligare upptill och smalare i basen. Det ger ett nättare uttryck. Böjen på pipen är också fin och perfekt att hälla ur. Och den knasiga knoppen i form av en svamp och snigeln på handdtaget. Det trodde ni kanske inte att jag gillade efter allt 50-talsporslin. Snigeln skänker dessutom en funktion. Det är otroligt stadigt och säkert grepp i handtaget, man kan inte halka.

Eftersom det är ett tämligen dyrbart porslin har mina kompisar som serverats te ur den här kannan till vardag och fest ibland varit nervösa när de ska hälla ur den. Men porslin är till för att användas. Vad skänker det för glädje undanställt i ett skåp? Och än har den inte gått sönder. Välkomna hem till mig på te nån gång.

Dagens kopp: Musselmalet

I måndagskväll var vi på middag hos Kjell och Görel på Geijersgatan. Kjell är min mammas kusin. Mina sysslingar Ylva och Åsa var också där. Den mycket trevliga kvällen innehöll förutom god mat och gott samtal i trädgården, husesyn i nyrenoverade huset (mycket bra val av bänkskivor, Virrvarr!) pianospel och lek i lekparken, även kaffe och te ur musselmalet-koppar, vilket föranleder mig att blogga om dem.

Nu drack jag ju te ur en kaffekopp, men de är ändå trevliga att dricka ur. Lagom tjockt gods. Skönt grepp i örat. Och så tänker jag på den finfina danska tv-serien Matador när jag dricker ur koppen. Musselmalet från Kongelige Dansk är ju en dansk klassiker från 1775, och som naturligtvis figurerade i den tv-serien och många andra bra danska tv-serier. Ja, jag är ganska svag för danska tv-serier som utspelar sig under flera decennier av 1900-talet, och det finns några.

Men min personliga relation till Musselmalet är egentligen inte kopparna, utan tekannan. Vad passar därför bättre än att starta en till porslinsserie här på bloggen, nämligen Dagens tekanna. Men herre gud, tänker ni som redan har tänkt att hur många koppar kan hon ha? Dagens tekanna? Det har hon väl ändå inte flera av. Joho då. Klart att jag har. Vänta bara och se.

Dagens kopp: Moster Ruts kinesiska

Hos Gunnel och Ragnar i Sjöändan drack jag naturligtvis ur moster Ruts gamla koppar. De är så där tunna och sköra att man tror att de ska gå sönder vilken minut som helst, och egentligen alldeles för små att dricka te ur. Men ibland kan porslin vara trevligt trots att stil och form går stick i stäv med vad man tycker om annars. Det handlar ju mycket om minnen och personliga relationer, och kanske till och med berättelser och mytbildning.

Snygg mosaik

Litet glad blev jag i alla fall av att titta på den här fina husgaveln på ett hus i Norberg.

Bäversafari med snabba snygga 60-talsbåten

Vädret var fantastiskt igår också, och Gunnel och Ragnar tog oss med på en utflykt i snabba, snygga och otroligt coola motorbåten från 60-talet. Vi kollade på bäverbon i kanalen och åkte och badade. Viggo och Klara tyckte att det var jättekul att åka snabbt, och det gjorde jag också. Jag är väldigt svag för coola båtar från 50- och 60-talet. När jag var liten hade Gunnel och Ragnar en otroligt fin stor träbåt från 60-talet.

Kiasma

Helsingfors dag 3

Otroligt snygg byggnad.

Sveaborg stod jag över

Helsingfors dag 3

Militärhistoria är jag faktiskt inte det minsta intresserad av, mer av arkitektur, design och mode då, om nu någon har missat det. Så på onsdagen när de andra åkte ut till Sveaborg hade jag en heldag ensam i Helsingfors och flanerade och shoppade. Till exempel det här. Nice.

Flottaste middagen

Helsingfors dag 2

En av förväntningarna på Helsingforsvistelsen var att äta på fina restauranger, och då menar jag både mat och miljö, och var ska man då gå om inte på Savoy, Helsingfors mest kända lyxkrog. Restaurangen ligger högst upp i huset med fantastisk utsikt, och 30-talsinredningen är gjord av Alvar och Aino Aalto. Den kända Aaltovasen som är så populär i Sverige är ritad speciellt för den här restaurangen. Där fanns den också i en extremt hög variant, som bara finns i åtta exemplar. Man kan skymta den på tredje bilden. Vi snackade en stund med garderobiären innan vi gick därifrån, och fick höra en massa intressanta detaljer, som att träet i möbler och paneler från början var ljusare, så som man tänker att Aaltos möbler är, men att det mörknat med tiden. Då hade de också bytt ut klädseln på möblerna för att den inte skulle bryta så mycket mot träet. Från början var det beige, men nu mörkblått.

Vi satsade på förrätt och huvudrätt. Någon dessert orkade vi verkligen inte. Var det värt pengarna? Tveklöst.

Vit gazpacho

Kungskrabba på två sätt, med bland annat penséblad

Limegranité

Vildren med rovmos (potatismos) och lakritssås

Med spårvagn till Munknäs

Helsingfors dag 2

Vilka fina spårvagnar de har i Helsingfors, och att åka spårvagn är alltid trevligt. Ett bra sätt att se mycket av arkitekturen, även i mindre centrala delar av staden. På sena eftermiddagen tog vi spårvagnen ut till Munknäs för att titta på Alvar Aaltos villa och studio. Det stod att villan var öppen till 18, men det visade sig att man bara fick komma in om man gick på visningar. Tyvärr kom vi tio över fem, och då hade sista visningen redan börjat. Men vi gick omkring runt husen och tittade i alla fall. Fantastiskt!

Himmelskt på Fazer

Helsingfors dag 2

En notering som vi gjorde var att smörgåskulturen är högt utvecklad i Helsingfors. Vilka fantastiska smörgåsar överallt! Gott rågbröd och raffinerade kombinationer av pålägg. Och bakelserna på Fazer, to die for! Du har alldeles rätt, Mikkis. Jag testade chilichokladtårtan. Tack! Fantastisk inredning också, förstås.

Ett bra tecken på ett kafés kvalitet är om det finns gamla tanter där

Helsingfors dag 2

Det finns det på Café Ekberg. 1800-talshus, men inredning, uniformer och bakverk som andas 30-tal. Bordsservering. Tusenbladstårta och äppelmaräng testades.

Är det här alla fina tv-apparater och stereoanläggningar hamnar när de dör?

Helsingfors dag 2

Tisdagen startade vi med ett besök på loppmarknaden på Sandvikstorget och antikhallen i saluhallen där. Det var dyrt. Dyrare än dyra antikaffärer i Stockholm. Men finfina saker såklart.

Sea Horse

Helsingfors dag 1

Middagen avåts på klassiska Sea Horse, en restaurang som serverar traditionell finländsk husmanskost, som funnits sedan 1934. Otroligt fina originaldetaljer, särskilt den stora väggmålningen med sjöhästar.

Det blev biff med lök och råstekt potatis, och tranbär med tjinuskisås till efterrätt. Lovely.

I skybaren på Torni

Helsingfors dag 1

På väg ut för att äta middag stannade vi och åkte högst upp i Hotell Torni och satte oss i deras fina skybar, med utsikt över hela Helsingfors. När Torni byggdes 1930 var det Helsingfors första skyskrapa, och det 70 meter höga tornet var den högsta byggnaden i Helsingfors. Fantastiskt god hallonmojito, alkoholfri så klart.

Man får inte missa att ett besök på damtoaletten en trappa ned från Ateljébaren. Vidunderlig utsikt!