Grey is beautiful

Grå har dagen varit idag, men grått är vackert, och det är Svante Foersters dikt ”I detta land, kamrat” också.

I.

Grey is beautiful och
gråhet är vår arvedel: gråhet
är vår klasskamrat.
Grey is beautiful
och grått som stenhällar och vadmal,
grått som stenblandad åkerjord,
grått som en gammal mjölkpall
det ursinne som slog den danske fogden på käften.
Grey is beautiful, grått är arbetets färg.
Och grått kan skimra, nästan lysa; det grå
garnet det starkaste, den grå stenen gatans.
Grå häst är arbetshäst.

En tillräckligt stor och dov massa verkar alltid grå.
Det finns rentav ett ord för detta.
Den grå massan.
En tillräckligt stor och grå massa verkar alltid.

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska
Kommunalarbetareförbundet.
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det grå språket
som demokratins grundlag blivit formulerad:
“Votering är begärd
och skall verkställas.”
Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än “du gamla du fria”.
Svaret är grått.

Votering, varje votering, varje votum.
Människans rätt till röst; hennes rätt att icke blott tala
men våga
tala.

II.

“Bli
den du är.”
Frågan om socialismen är en klassfråga
men så är, i någon mån, också frågan om socialisterna.
Det är inte alldeles sant att man är född till socialist;
inte heller är det sant
den här gången lika lite som annars
att sanningen ligger någonstans mitt emellan.
Socialist blir man.

“Det kostar.
Det kostar olika mycket. Det kostar var och en mycket.”
En akt av personlig befrielse
kan samtidigt vara det arv man för vidare; så förenas
en mänska.
Mänskan som en enhet av motsatser.

Bli
den du är
ingenting
kostar dig mer.

III.

Friheten,
skrev Rosa Luxemburg, som kunde lyssna på alla,
kunde lyssna på fåglar;
som spärrades in, men till gallret kom fåglar;
som tidigt visste hur hon skulle dö; friheten
innebär frihet också för dem
som tänker annorlunda.

I detta land, kamrat,
medger du, helst självklart, rätten för de annorlunda.
I nästan alla andra länder hör du till de annorlunda.

I detta land, kamrat,
hör det som är uppnått och självklart
till det som i andra länder är ouppnått och möjligen tänkbart.

I detta land, kamrat,
hör du om Öst-Berlin, Poznan, Ungern, Dubcek, Gdansk
eller Radom 1976. Men du slipper frågan:
Hur stor, hur plötsligt stark, skall
en revolt vara
för att vara progressiv; en berättigad kritik och självkritik?
Hur många revolutionärer skall en revolution omfatta
iett revolutionärt samhälle
för att inte vara en kontrarevolution?

“Konstruktiva förslag från arbetsplatserna”, säger på TT idag
borgmästaren i Radom. Samtidigt som han
från Warszawa begär tjugo miljoner i återbyggnadsbidrag
och redovisar sjuttiofem sårade poliser.
Hans debatt var dyrare än vår.

I detta land, kamrat, som är landet Sverige,
har du en röst.
För när votering är begärd
skall den verkställas.

IV.

Nog nu
med folk som kommer från en annan klass
och som på uppdrag av ingen
proklamerar sig som arbetarklassens företrädare.
Den klass de kommer ifrån
har aldrig behövt några företrädare.
Varför skulle vi?

Nog nu
med folk som kommer ur en mildare bris
än den vind som vi står i
och som säger bildat under lampkronorna
att visst har ni rätt i mycket. Men felet med er är
att ni skall politisera allting.
Nog borde vi kunna gå samman om det grekiska kulturarvet
eller talet till kvinnan?

V.

Blyertsgrå, satänggrå, silvergrå.
Grå som gryningen, grå som en näve grus på fönstret.
Timmergrå, granitgrå, sidengrå, järngrå.
Grå som en gammal trenchcoat,
grå som det ädla dammet i en vinkällare,
grå som stormmoln, stackmoln,
grå som skärgårdshällar och silverpopplar.
Grå som solrök den dag som börjat med mjölkvitt regn och hagelskurar.

Den grå färgen kan vara en moder
havande med guld, ockra, falurött och skarpt orange.
Den grå färgen kan vara en vind,
en duk, ett segel
som från en kust till en annan
för en nyckelpiga med sig
eller lössjord, kritstoft, en colibri eller frön av pinje.
Den grå färgen, kubisternas, Picassos, Schjerfbecks
rymmer alltid minst ett äventyr;
långsamt ned ur molnen för att landa
tycks för ett exakt ögonblick
varje stad utjämnas grå,
även vita städer, Tel Aviv, Havanna,
och i samma ögonblick förälskar sig
någonstans i denna stad ändå minst två personer.

Om folkrörelseideal, genus och att inte stelna

På Insidan i dagens DN finns en fin intervju med min mamma. Den handlar bland annat om folkrörelseideal, genus och att inte stelna.

Det sitter en tiger i tekannan

Ofta, ofta vill Klara att jag ska läsa Det sitter en tiger i tekannan för henne. Det har jag verkligen ingenting emot. Den har varit en favorit sedan jag var liten. Jag lovade Mikkis att blogga mer om den när hon blev förtjust i titeln. Det är också litet roligt att Klaras tiger ser precis ut som tigern i boken.

Boken är utgiven i engelskt original 1967 med underfundig text av Betty Yurdin och underbara illustrationer av William Pène du Bois. Den handlar om en familj som har en fantastiskt stor tekanna, faktiskt så stor att det får plats en tiger i den. En dag sitter den där tigern bara där i kannan när de ska dricka eftermiddagste. Och en efter en i den stora familjen försöker med olika medel få ut tigern ur tekannan. De resonerar förståndigt, läxar upp och hotar med våld och stora brandsprutan. Men tigern sitter där den sitter i tekannan, och bryr sig inte ett dyft om familjens behov av eftermiddagste.

Till sist kommer minsta syster Bisse hem från ett kalas, och hon har en annan ansats. Hon är snäll och vänlig och frågar tigern om han inte vill komma ut och dricka te med dem, för de skulle bli så glada då. Och då gör tigern det såklart.

Typiskt

Jag gjorde en småbarnsförälderklassiker och somnade inne hos Klara när jag hade läst saga (Misan och Lodenpappan och Det sitter en tiger i tekannan). Vaknade just och stapplade ut. Det var den kvällen.

Dagens bästa

Men åh, vad glad jag blev när jag läste om nya ledarduon på Aftonbladets kulturredaktion. Karin Magnusson och Åsa Linderborg som jag gillar så mycket. Mycket bra val. Läs här och här.

Att välja bort alkoholen

Marcus Birro skriver bra i Aftonbladet om alkoholism. Läs också om människorna som väljer bort alkoholen av andra skäl.

Välj bort alkoholen du också. Det har jag gjort. Jag har aldrig behövt alkoholen. Den behövs verkligen inte, varken i livet eller i samhället i stort.

Vågad vinkel på mode och stil

Jag saknar tidningen Modette, som var en riktigt schyst tidning om mode. Annarlunda än andra modetidningar därför att den tog upp mer om personlig och individuell stil och vågade vara mer djuplodande och även skriva konsumentjournalistiskt om mode. Men naturligtvis fanns det inte en tillräckligt stor marknad för den i Sverige, så den fick läggas ned. Den lever dock kvar på webben på www.modette.se, fast det är inte alls samma sak som tidningen.

Nu startar SVT modebloggen LLC med Lisa Lovisa Corneliusson, som har jobbat bland annat med Modette. Den ser mycket lovande ut, med intressanta och smarta vinklingar. Läs mer om projektet i Resumé.

Även Stil med Susanne Ljung i P1 lyckas ta upp mode och stil ur intressanta synvinklar. Spännande och oväntade teman, och man sätter nutid och historia i sitt sammanhang. Som alltid i P1 blir man överraskad över saker som man inte visste var intressant. Det är det som är så underbart med P1. Man blir en bättre och rikare människa faktiskt. Äntligen finns Stil även som poddradio.

Att modetidningar, och även inredningstidningar, inte vågar skriva konsumentjournalistiskt tycker jag är tråkigt och fegt. Inte så att jag inte gillar det där glassiga med mode- och inredningsmagasin. Jag älskar det. Jag vill se bilder på de senaste trenderna och veta var man kan köpa det och vad det kostar. Jag knarkar glassiga tidningar. Men jag tycker att det också vore intressant om en inredningstidning till exempel vågade göra ett reportage där de jämför alla kökstillverkare, kollar vad som är bra och dåligt, vad man har fått mycket reklamationer på och så vidare. Jag vill ha en genomgång som visar om det är prisvärt med kvalitet, vad man betalar för om man väljer dyra märket. Men det kommer aldrig att hända. Dels är det för resurskrävande och dels vill de säkert hålla sig väl med tillverkarna, så att de får låna inredningar, möbler eller kläder till sina mindre djuplodande reportage och plocksidor. Det tror jag i alla fall.

Syrran

Svenska Dagbladet har idag en intervju med min storasyster Anna om hennes adhd. Läs den.

Det ena och det andra

På vägen till tåget när jag skulle åka hem och hämta på dagis köpte jag ett par tidningar. En språktidning och en modetidning. Bra blandning. Och så träffade jag Malin som är mamma till Viggos kompis Jakob, så då fick jag trevligt sällskap av henne på tåget. Båda tidningarna ligger och väntar på att bli lästa. Sen nån gång när jag har läst för Klara, städat litet och jobbat litet mer.

Like Jesus but evil

En av de bloggar som jag uppskattar mest att läsa är Hannas. Hanna lärde jag först känna genom UNF och att vi jobbade tillsammans med Kafé Mumrik. Sedan var vi distriktsordförande samtidigt, hon i UNF och jag i IOGT-NTO. Och så bodde vi på Arken, och hon var föreståndare en period när jag hade flyttat därifrån, men jag sitter ju i styrelsen.

Hanna är bra. Riktigt bra. Rolig. Smart. Elak. Går sina egna vägar. Hon gjorde något så ovanligt som att hoppa av lärarstudierna och bli lastbilschaffis istället.

Jag skrattar ofta när jag läser hennes blogg. Som åt det här.

Det ska börjas i tid

Klara sitter just nu bredvid mig på golvet och bläddrar mycket målmedvetet och intresserat i… Svenska Akademiens ordlista. Det är sant. Det är inte jag som har satt den i händerna på henne. Hon pratar och pratar och är glad. Vi får se vartåt det bär. En annan bra bok är Svenska skrivregler. Den ligger också alltid här bredvid datorn.

Nu är det dags för sagoläsning. Jag ska läsa för Viggo ikväll. Vi väljer nog någon annan bok.

Detta var inte vad Ellen Key tänkte sig

Läser intervjun med Catti Brandelius i DN Söndag där hon berättar om Bredäng i reportaget om förorter. Hon är verkligen coolaste tjejen. Vi läste idé- och lärdomshistoria tillsammans i ett år för länge sedan. Redan då använde hon sig av sitt alter ego Miss Universum och sjöng med Doktor Kosmos.

Någonstans har jag en demotape med Doktor Kosmos. Just precis, ett kassettband. Det hade man förr i tiden.

Senare läste hon bland annat på Konstfack.

Jag minns en guidad tur med Miss Universum på Moderna museet, där hon gick runt med en bandspelare med musik och kommenterade konsten och ifrågasatte begrepp som mästare och musa. Bland annat ett porträtt som Sigrid Hjertén målat av Isaac Grünewald, och ett annat som han målat av henne. Sigrid och Isaac på varsin sida av en stor sal.

Catti har ofta ganska tydliga referenser till idé- och lärdomshistoria i sina texter. Det finns nog ingen annan som skulle komma på att skriva en låt om Hildegard av Bingen eller om Ellen Key. Kolla in den här videon.

Ord som ska bort

Kulturjournalisterna Annina Rabe och Anna Hellsten har en läsvärd blogg som heter Shampoo Rising. Just nu dissar de modeord från 2007, och uppmanar oss att sluta använda dem. Det är ord och uttryck som OMG, medelklass, fashionista, det nya svarta, kulturkofta och pepp.

Själv har jag alltid haft svårt för uttrycket tänk. Som i ”vi behöver nytt tänk här”. Jag ryser när jag hör det. Det är visserligen inte ett uttryck som har dykt upp 2007, men ändå ett ord som inte borde användas.

Intressant är också vad Annina skriver om tidningars förslappning vad gäller korrekturläsning och det lustiga i att Svenska Dagbladet anställer en kvalitetsredaktör för att åtgärda det.

Kul i DN Bostad i fredags

Det var roligt att läsa om en av mina favoritillustratörer i gårdagens DN Bostad, Joanna Rubin Dranger. Jag föll för hennes första barnbok Arg! redan när den kom 1990. Hon och en klasskompis (ja, hon gick bara i gymnasiet när hon skrev den) hade sett en affisch om Libers barnbokstävling dagen innan tävlingsbidragen skulle vara inlämnade, och på en dag skrev de och illustrerade boken, och så vann de!

Sedan har hon bland annat varit banbrytande genom att skriva flera romaner som är tecknade och med pratbubblor, Fröken Livrädd och Kärleken, Fröken Märkvärdig och Karriären och Askungens syster. För att inte tala om barnböckerna om Farbror Dag Drömlund Dagdrömmare, som både jag och Viggo älskar.

Nu har hon blivit professor på Konstfack. Kul.

Och så var det roligt att läsa om möbelformgivaren Matilda Lindblom, som har gått på Carl Malmsten – Centrum för träteknik och design, samma dag som jag lunchade med min kompis Maria Leijonhielm, som jobbar där.

Gummi-Tarzan

Viggo och morfar har läst Gummi-Tarzan ett par dagar, men nu har de läst ut boken. Viggo tyckte att den var fantastiskt kul.

Harry Potter, såklart!

I morse när jag satt i köket och läste DN och drack te upptäckte jag att det var en artikel om min svåger Pers avhandling. Jag visade artikeln för Viggo och Klara, och frågade Viggo om han kom ihåg Pers bok, som vi hade visat honom i våras. Vad är det för bok, sa Viggo. Det är ingen barnbok, sa jag, utan en vuxenbok. Harry Potter, såklart, ropade Viggo. Jag hade ju sagt att pappa läste Harry Potter i helgen, och att det var en litet läskig bok för stora barn och vuxna. Man tjänar nog mer stålar på att skriva Harry Potter än en avhandling i konstvetenskap, men det var ju kul att Viggo trodde att farbror Per var en så framstående författare.

Till vildingarnas land

I går busade barnen verkligen mycket, inte bara det där med margareteskålen som åkte i golvet. Då var det ödets ironi att de visade Argfilmen på Bolibompa. Filmen bygger på boken Jag är så arg så jag vet nästan inte vad jag gör av Gisela och Per Ekholm, som jag har sedan jag var liten. Den handlar om en tjej som är arg på mamma och pappa och sin bästa kompis och stänger in sig i sitt rum. Men på slutet blir det bra igen. Den är animerad av Johan Hagelbäck, han som har gjort tecknade filmer där han har målat med filmjölk.

Och sedan när jag skulle läsa saga för Viggo läste vi Maurice Sendaks Till vildingarnas land, som handlar om en pojke som har busat och som är på sitt rum och lugnar ner sig och fantiserar om att han åker till vildingarnas land där han blir kung, men sedan längtar han hem igen.

Dagistjejen Klara

När jag kom till dagis för att hämta Klara och Viggo, var Klara inte glad, men personalen sa att hon hade varit glad nästan hela dagen, och att det märktes att hon var en glad tjej. Hon kände väl på sig att det var dags för hämtning, och undrade varför jag inte kom. Vi klädde på oss och jag trampade hem med barnen i cykelkärran. Tungt var det när det blåste motvind.

Hemma var vi ute i trädgården ett tag, och jag tog in litet morötter till middagen. Klara åt plommon och ville sticka iväg ut på gatan hela tiden. Så gick vi in, och jag satte igång med köksbestyren. Eftersom jag bara skulle värma färdiga köttbullar och göra pulverpotatismos till middag tänkte jag vara duktig och göra en äppelpaj. Vill så gärna hinna göra trevliga och mysiga saker. Viggo satte sig och spelade muminspelet och Klara var med mig i köket. Hon drog fram pallen till köksbänken och klättrade upp och pillade på allt hon kom åt. Hon var nöjd. Plötsligt hade hon fått tag i en förpackning post-it-lappar, den smala varianten som man har som bokmärken. Gissa hur många sekunder det tar att dra loss alla, en och en. Jättekul. Medan vattnet till potatismoset kokade upp i vattenkokaren och köttbullarna var i mikron gick jag ut för att hämta en grej i vardagsrummet. Viggo var också i köket. Plötsligt ropade han ”mamma, Klara är busig”. Jag rusade ut i köket, och Klara hade skjutit fram en stol till den andra köksbänken och hällt ut massor av potatismospulver över spisen, stolen och sig själv. Hon stod och slickade pulver från ryggstödet. Bara att sätta igång att totalsanera.

Efter middagen blev det totalsanering av Klara i badkaret, för hon hade kladdat rätt bra även med det färdiga potatismoset. När barnen tittade på Bolibompa trodde jag att de skulle somna, men efter ett tag sprang de fram och tillbaka och skrattade. En säker indikation på att de är skittrötta och gör allt för att kämpa emot. Nåväl. Halvåtta tog vi varsitt barn och gick och lade dem. Jag läste för Viggo. Ikväll blev det Pernilla Stalfelts Bajsboken, Grete Janus Hertz Lisas och Lenas födelsedag och Betty Yurdins Det sitter en tiger i tekannan. Viggo skrattade hejdlöst åt Bajsboken. Kvart över åtta smög jag ut från en sovande Viggo, och då hade Bo redan fått Klara att somna. En alldeles vanlig eftermiddag/kväll med barnen.

Modetidningar för män

I höstas försökte Bo hitta vettiga modetidningar för män, men det är inte lätt. Det är så mycket nakna tjejer på omslagen. Här kan ni läsa hans genomgång av modetidningar för män. King är ju rätt ok, och Bo har även börjat prenumerera på Diego, som är en läsvärd tidskrift. Det är ingen direkt modetidning, men de skriver en del artiklar och notiser om modeindustrin som är rätt intressanta. Idag läste jag i DN att Damernas värld nu startar en modetidning för män, DV man, som ska utkomma två gånger om året. Det kan ju bli bra, och seriöst inriktat på herrmode. Första numret kommer i slutet av augusti.

En liten skär och många små brokiga

I eftermiddags cyklade jag ner på stan med Viggo för att hämta en förbeställd biljett till Stockholms jazzfestival imorgon. Jag ska se Miriam Makeba med Lisa. Sedan gick vi till LundeQ och köpte barnböcker. Bland annat Carin och Stina Wirséns ”Leka tre” och ”En liten skär och många små brokiga”. Fantastiskt fina böcker. Jag älskar Stina Wirséns illustrationer. Och jag tycker om att stödja modern barnlitteratur.

Viggo somnade i soffan under bolibompa och Klara somnade nyss, så här är lugnt. Det låter som det åskar, men något regn har inte kommit än.

Viggo har förresten klagat då och då de senaste dagarna på ont i magen. Hoppas det inte är något allvarligt.