Dagens tekanna: okänd brun från Öregrund

Ja, vad ska jag säga? Den är ju inte snygg, den här. Men det är tekannan som vi alltid drack te ur på fredagskvällarna i Öregrund när vi hade kommit ut med buss 811 på våren och hösten. Varje helg åkte vi ut, från påsk till allhelgona. (Och så var vi ju här större delen av sommarlovet också.) Då när vi kom ut var det kallt i stugan, och pappa brukade göra ryskt te (Konsums Cirkelte) med citron i den kannan. Till det åt vi smörgåsar gjorda på bröd från ett estniskt bageri i Hötorgshallen, Toomings tror jag att de hette, med olika sorters pålägg. Bland annat Munsökorv och Lönnebergakorv minns jag.

Jag tror att det var så att min syster köpte den här kannan i tonåren, säkert på Storms här i Öregrund. Hon har säkert inget emot att jag dissar den, för hon tycker nog inte heller att den är så snygg idag. Den är ganska liten, för liten om man är flera som ska dricka te. Och formen är inget vidare. Locket ligger inte stadigt på plats när man häller. Det ska faktiskt ett lock göra. Man ska inte behöva hålla i det. Dekoren är också trist. Brunt kan vara fint, men inte den bruna. Jaja. Det är i alla fall en tekanna från min barndom, som jag har bra minnen av.

Saker man kan göra en regnig dag i Öregrund

Ja, spela spel på glasverandan, till exempel, och dricka te.

Och man kan klättra upp på vinden och utforska saker.

Dessutom kan man jobba med texter som måste på tryck nästa vecka.

Jag har gjort alla grejerna. Barnen tyckte att de två översta var roligast. Det tyckte nog jag också.

Dagens kopp och tekanna: Collection från Höganäs

Eftersom jag är i Öregrund finns det ju en hel del koppar att blogga om härifrån, till exempel Collection från Höganäs. Mamma och pappa har kopparna och tekannan i antracitgrå glasyr, som de har fått av mig och mina syskon.

Collection från 1990 är formgiven av Marie-Louise Hellgren. Jag tycker mycket om känslan i den matta glasyren. Den är skön mot händerna. Dessutom är jag väldigt svag för just den nyansen. Jag tycker mycket om olika nyanser av grått, men särskilt den där antracitgrå. Just den här Höganäsmuggen har en mycket fin och behaglig form, med perfekt rundning på kanten så att den är så skön att dricka ur. Andra muggar från Höganäs nuvarande produktion tycker jag är mycket tristare och inte alls lika behagliga. Framför allt känns Clubmuggen uttjatad. Vad som kanske är mindre praktiskt med Collection är träfatet. Snyggt när det är nytt, visst. Skön känsla med ett träfat, och man kan ha det som lock till muggen. Sånt gillar jag. Litet i Hertha Bengtsons eller Marianne Westmans anda med flera funktioner. Men tyvärr blir träfaten ganska fort fula och skavda av fukt. Och namnet Collection, hur fult och trist är inte det.

Tekannan finns inte i produktion längre. Den har fin form och är rymlig, vilket är bra, men den är också som en följd av storleken i kombination med godset ganska tung. Den där typen av bambuhanddtag är bra på det sättet att det inte blir varmt på samma vis som vanliga handdtag, men jag tycker ändå att de är opraktiska när man ska diska kannan.

På fyrskeppet

Även om vädret inte är något vidare var vi på promenad ner till hamnen och fyrskeppet i eftermiddags.

På väg mot Öregrund

Så där ja. Nu är vi äntligen på väg ut till mina föräldrar på landet. Hela dagen igår hade jag ont i huvudet, och det var ännu värre i morse när jag vaknade. Tog två Panodil och lade mig och vilade igen. Inte så lätt när Klara kommer och klättrar på mig och sjunger och Viggo kommer med fina teckningar som han har slagit in i paket med mycket tejp. Han hade ritat en glad mamma och en ledsen mamma. Till slut tog jag mig i kragen och packade för en vecka på landet, sista semesterveckan. Bo börjar jobba imorgon, så han skjutsar bara ut oss. Cykeln och cykelkärran är med så vi kan göra utflykter. Hoppas det inte blir regn hela veckan. Fast just nu är det sol. Jag mår fortfarande inget vidare. Det kanske syns på bilden.

Sockerärtor och bondbönor

Hur ljuvligt är det inte att skörda sina egna sockerärtor och bondbönor, repa bönorna, koka allting snabbt i lättsaltat vatten och äta dem med smält smör? Det är bland det godaste jag vet. Man ska servera smöret i en äggkopp och som man doppar sockerärtorna i och sedan repar med tänderna. Äggkoppen kan med fördel vara Berså av Stig Lingberg. Det är trevligt. Den har så bra rak form och är snyggare än snyggast. Passar bra till sånt som kommer från egna täppan, liksom. Har ni inga bersåäggkoppar går det bra med andra, förstås. Men inte lika stylish.

Fin street art på parkeringen vid stadshuset

Klaras första biobesök

I eftermiddags var vi på Spegeln och såg Kung Fu Panda. Det var faktiskt Klaras första biobesök, men hon satt stilla och tittade hela tiden och skrattade. Fast på slutet somnade hon litet.

Helt okej familjefilm. Drömsekvensen i början, tecknad i gammal kinesisk stil är så snygg. Synd att det inte fortsatte så. Och det hade såklart varit roligare att se den med engelskt tal, men det går ju inte med barnen.

Prima våffeljärn

På Emmaus igår fyndade jag ett hederligt gammalt våffeljärn i gjutjärn. Jag har aldrig gillat elektriska våffeljärn. De går ju inte att diska rent ordentligt. Jag tycker att det är litet snuskigt. Det här våffeljärnet var i alla fall litet rostigt, men efter att jag hade skrubbat bort rosten och oljat in det blev det fint. Första våfflan blev bara knas, men sen blev de fina! Faktum är att det är toppen; det pyser inte ut en gnutta smet.

Bisarra Dragon Gate

Otaliga är de gånger då vi passerat det ändlösa byggandet av Dragon Gate och skrattat åt det bisarra fenomenet. På vägen hem idag svängde vi faktiskt in och tittade på det. Och ja, det var verkligen bisarrt. Tristess och tragiskt och ångest på nåt sätt. Man kunde betala 150 spänn för en guidad tur om man ville. Det ville inte vi. Kolla fula husvagnen som kränger asiatisk mat och varmkorv åt turister.

På en folktom strand i Brämsand

När vi kom fram till den fina stranden i Brämsand var det ganska mulet och blåsigt, så det var inte så mycket folk på stranden. Ett tag var vi helt ensamma på den enorma stranden. Men vi dukade upp vår lunch vid kanten till havtornsbuskagen, och periodvis tittade solen fram. Det var varmt i vattnet och riktigt höga vågor. Härligt att bada, och barnen byggde kanaler.

Med bilen genom norduppland

Oavsett väder tänkte vi att vi skulle göra en bilutflykt upp till Brämsand, söder om Dalälvens utlopp i havet, så igår kväll bakade jag bröd och i förmiddags gjorde jag finfina mackor och packade picknickhinken. Och så stuvade vi in oss i bilen. Vädret var bitvis mulet, bitvis soldis. Ganska bra bilväder.

Första stoppet var Emmaus i Gryttby. Det ligger på en gammal bondgård och är stort. Det är så underbart att barnen tycker att det är kul med loppis, särskilt när det finns massa spännande loft att klättra upp till.

Hittade till exempel den här dammsugaren. Nej, nej. Jag köpte inte den. Men jag tror att det är en likadan som vi hade när jag var liten. Den är så snygg i åskmolnsblått och vinrött.

Dagens kopp: Marimekkomuggarna

Jo, i Helsingfors passade jag på att köpa de här fyra muggarna utan öra, som jag suktat efter ganska länge. På etiketten som satt under kallades de lattemuggar, och jag förstår varför. Till och med för mig som har ganska värmetåliga fingrar blir muggarna för heta med bara hett te i. Som tur är dricker jag ju mitt te med en rejäl skvätt mjölk i, så det går bra. Jag tycker mycket om dem. De är enkla, stilrena och moderna. Barnen har testat att dricka kall oboy ur dem, och det gick också fint.

Alla har dekorer som från början är tygmönster från Marimekko.

Prickmönstret heter Fokus och är ritat av Anna Danielsson.

Människorna i stadsmiljö heter Hetkiä/Moments och är ritad av Maija Louekari.

Björkmuggen heter Kaiku och är också ritad av Maija Louekari.

Tips till Lydia

Jo, Lydia. Om du har några stålars över tycker jag att du ska tjacka de här svarta skorna från By Marlene Birger, med röd platå och klack. De skulle matcha din garderob. Och toppen mot ryggskott. Kanske inte att gå i, men tänk vad glad man blir av dem.

Dagens tekanna: Musselmalet

Självklart måste jag starta serien om tekannor med min egen första, den som jag fick i studentpresent. Det är alltså Musselmalet från Kongelige Dansk, ett porslin med kinesisk förlaga som började tillverkas i Danmark 1775. Den är handmålad med dekor under glasyr.

Jag tycker om formen därför att den inte är klotrund eller som en tillpressad glob, utan litet bulligare upptill och smalare i basen. Det ger ett nättare uttryck. Böjen på pipen är också fin och perfekt att hälla ur. Och den knasiga knoppen i form av en svamp och snigeln på handdtaget. Det trodde ni kanske inte att jag gillade efter allt 50-talsporslin. Snigeln skänker dessutom en funktion. Det är otroligt stadigt och säkert grepp i handtaget, man kan inte halka.

Eftersom det är ett tämligen dyrbart porslin har mina kompisar som serverats te ur den här kannan till vardag och fest ibland varit nervösa när de ska hälla ur den. Men porslin är till för att användas. Vad skänker det för glädje undanställt i ett skåp? Och än har den inte gått sönder. Välkomna hem till mig på te nån gång.

Dagens kopp: Musselmalet

I måndagskväll var vi på middag hos Kjell och Görel på Geijersgatan. Kjell är min mammas kusin. Mina sysslingar Ylva och Åsa var också där. Den mycket trevliga kvällen innehöll förutom god mat och gott samtal i trädgården, husesyn i nyrenoverade huset (mycket bra val av bänkskivor, Virrvarr!) pianospel och lek i lekparken, även kaffe och te ur musselmalet-koppar, vilket föranleder mig att blogga om dem.

Nu drack jag ju te ur en kaffekopp, men de är ändå trevliga att dricka ur. Lagom tjockt gods. Skönt grepp i örat. Och så tänker jag på den finfina danska tv-serien Matador när jag dricker ur koppen. Musselmalet från Kongelige Dansk är ju en dansk klassiker från 1775, och som naturligtvis figurerade i den tv-serien och många andra bra danska tv-serier. Ja, jag är ganska svag för danska tv-serier som utspelar sig under flera decennier av 1900-talet, och det finns några.

Men min personliga relation till Musselmalet är egentligen inte kopparna, utan tekannan. Vad passar därför bättre än att starta en till porslinsserie här på bloggen, nämligen Dagens tekanna. Men herre gud, tänker ni som redan har tänkt att hur många koppar kan hon ha? Dagens tekanna? Det har hon väl ändå inte flera av. Joho då. Klart att jag har. Vänta bara och se.

Dagens kopp: Moster Ruts kinesiska

Hos Gunnel och Ragnar i Sjöändan drack jag naturligtvis ur moster Ruts gamla koppar. De är så där tunna och sköra att man tror att de ska gå sönder vilken minut som helst, och egentligen alldeles för små att dricka te ur. Men ibland kan porslin vara trevligt trots att stil och form går stick i stäv med vad man tycker om annars. Det handlar ju mycket om minnen och personliga relationer, och kanske till och med berättelser och mytbildning.

Lättsam lunch på altanen

Efter all god mat och bakelser och godis i Helsingfors känns det bra att äta lätt och nyttigt. Hummus, falafel, gurka, morötter, paprika, champinjoner, och pitabröd. Jag har fortfarande nattlinne på mig förresten. Men jag har tvättat flera maskiner tvätt och plockat disk på förmiddagen, så ni behöver inte oroa er att jag har det för lättsamt.

Snygg mosaik

Litet glad blev jag i alla fall av att titta på den här fina husgaveln på ett hus i Norberg.

Elsa Anderssons konditori

Vi åkte inte raka vägen hem igår, utan tog en tur genom bergslagen. Man kan tänka att det skulle finnas massor av loppisar längs vägen, men det gjorde det inte. Inte en enda. Hur är det möjligt? Det var i alla fall fint åskväder, men jag hade huvudvärk och sov en del. Och så fikade vi på Elsa Anderssons konditori i Norberg. Jag blev litet besviken faktiskt. De hade otroligt fula skålar i pressglas istället för assietter; vad är det för stil? Men kakan var god.