Jag sålde henne till en fuktfarmare som hette Lars. Tror jag.

Lördagskvällen i Mellösa hos Erik, Fredrik och Linus ägnades åt att titta på film på deras enorma filmduk. De har plats för det eftersom de bor i ett gammalt missionshus. Och vad tittade vi på, tror ni?

When You’re Young

Synnerligen välartat att klottra Jam i viadukten på väg till Viggos skola. Det lyser i alla fall upp min tillvaro och gör mig på bra humör. Fast det kanske är nåt annat än Wellers The Jam som åsyftas, vad vet jag, för det är ju inte klottrat som man brukar skriva The Jam.

Ibland får man lov att gå ut i solen i alla fall

Nu ska jag berätta en hemlighet. Barn dör inte om de inte är ute flera timmar varje dag. Det är viktigt att vara ute för både barn och vuxna, men om man struntar i att gå ut någon enstaka dag för att någon i familjen är sjuk eller för att man bara behöver vara hemma och mysa och slöa så är det bara nyttigt. Barnen är ju ute så många timmar alla dagar på dagis och fritids.

När jag var liten sa min dagmamma att man måste vara ute och leka varje dag. Jag tyckte om att vara ute, i alla fall på våren, sommaren och hösten. Vara ute och cykla var helt okej, och att plocka blommor älskade jag. Men på vintern var det inget kul. När hon sa att jag måste gå ut brukade jag ta min tillflykt till bibblan på Torbjörnstorg. Där fick man sitta ifred och läsa, rita eller lyssna på musik.

Nu när Klara har varit sjuk har vi bara varit inne, och det var skönt, men idag när solen sken tyckte jag att vi skulle ta en promenad till Röbo och leka. Skönt att komma ut och få frisk luft och röra på sig, och så ville jag kolla att Klara var tillräckligt pigg för att gå på dagis imorgon.

Oktoberros

Hela natten har den här rosen från min trädgård doftat så gott. Det kan man tänka på när man blir väckt om och om igen av puffande och knuffande barn som vill ligga tätt intill på varsin sida. Klara sov dessutom med huvudet på min mage flera timmar. Jag hade inte hjärta att flytta på henne. Hon var så fin. Som en oktoberros.

Salt water taffy

Magda har precis varit en månad i Boston och forskat, och hon hade med sig de här kolorna därifrån. Mycket snygga.

Stalinkyckling

När vi var i Helsingfors i somras med Dante och Magda och gick på så många bra restauranger pratade vi om att vi borde laga mat ihop oftare. I söndags var Dante och Magda här, och vi lagade söndagsmiddag tillsammans.

Först en förrätt med kokta rödbetor, rosa flingsalt och en röra av creme fraiche, philadelphiaost, pepparrot och rökt lax.

Och så stalinkyckling, som vi kallar det i min familj, eftersom det påstås ha varit Stalins favoriträtt. Låt er inte avskräckas av kopplingen till Stalin. Den är otroligt god. Receptet hittar ni här.

Sjuka Klara sov när vi satte oss till bords, men vaknade sen och kom ut till oss.

Sedan planerade vi konserthösten. Det finns så många konserter att gå på.

Kommer hem

På tåget hem, 18.41-tåget alla kvällar. Somnar för det mesta en stund innan vi är framme i Uppsala 19.20. Mörkt nu på kvällarna när jag cyklar hem på cykelvägen längs med järnvägen, under viadukten, över bron, förbi Stor-Mattis gamla lägenhet, tänker på det varje gång, genom gamla villakvarteren i Svartbäcken, passerar Salong Kjell med gamla kondomautomaten som hänger kvar trots att den inte fyllts på på decennier, förbi fina arbetarlängorna på Swedenborgsgatan, uppför galgbacken, över Svartbäcksgatan, genom mörka parken, Tunagatan med allén av rönnar sista biten genom Bärby Hage. Skönt att jag har fixat bra cykellysen äntligen som fungerar.

In på gräsmattan. Parkerar cykeln i cykelstället. Flyttar cykelkärran från Bos cykel till min inför morgonen. Mörkt och kallt om händerna. Tar pick och pack och stänger av iPoden.

Uppför trappan, in genom dörren. Klara som ropar nerifrån källaren Hej mamma där uppe, och kommer uppför trappan i nattlinne. Prickiga marimekkonattlinnet som jag hade när jag var liten och som är så slitet men skönt. Hej Klara där nere, ropar jag. Vi kramas och hon kryper upp i mitt knä och vi pratar om hur det har varit på dagis. Klockan är nästan åtta och man måste gå och lägga sig. Bara sitta en stund till och prata och kramas.

Luxuslampan med ny Stig Lindberg-skärm

Efter min mormor ärvde jag för elva år sedan en taklampa i Luxusserien, formgiven av Uno och Östen Kristiansson. Luxuslamporna från sent 50-tal och tidigt 60-tal har teakdetaljer och vita glaskupor. En annan detalj som är typisk för Luxuslamporna är att sladden inte går inne i lampan, utan ligger synlig i ett spår i teaken. Så fina!

I somras när jag var hos mina föräldrar i Öregrund hittade jag en golvlampa i samma serie på en loppis. Den var i fint skick och med fungerande el. Det enda var att den hade en lampskärm med fult gammelrosa tyg som inte alls passade till. Jag vet inte om själva stommen till lampskärmen är original, men den är definitivt rätt i tid i alla fall, och passar till foten.

Nu har jag sytt en ny skärm i fina linnetyget Melodi av Stig Lindberg. Jag är så nöjd.

När de springer över bron

Efter att ha sett klart Jules et Jim letar jag efter filmklipp på youtube. Jag älskar scenen där Catherine klär ut sig till man och springer i kapp över bron med Jules och Jim. Hur hon tjuvstartar, hur hon andas, hur hon skrattar, hur hon vinner. Jeanne Moreau är så cool och snygg i den scenen. I ett par års tid har jag letat efter en filmaffisch med just den scenen.

Och så blir jag glad av att höra Jeanne Moreau sjunga den här:

Min kompis Maria L brukade sjunga den för mig när vi gick vår vanliga loppisrunda i Uppsala under tidigt 90-tal. Den och Vita vinter, hej och La vie en rose. Snart ska vi ses och gå en loppisrunda igen.

Och det var just under tidigt 90-tal som jag såg Jules et Jim på filmstudion, och alla andra franska nya vågen-filmer. Jag fick några av dem i födelsedagspresent, så nu återser jag dem. Nu ska jag nog se A bout de souffle (Till sista andetaget) med snygga Jean Seberg. Allting var så snyggt på 60-talet.

Inte som planerat, men bra ändå

Enda planen för helgen var att gå på loppisen på Vaksala torg idag, men så ringde Erik igår kväll och undrade om vi inte ville komma och hälsa på i Mellösa. Klart vi ville, och jag lovade baka kanelbullar och ta med. Men så rinde Erik på morgonen och hade ont i halsen, så det blev ingen tur till Sörmland.

Bullarna var jag redan igång med, så jag ringde Magnus och Maria och frågade om de inte ville komma och hjälpa oss att äta upp bullarna senare. Jo då, och Magnus mamma och moster var på besök, så de fick också följa med.

Dante och Magda försökte jag också bjuda över, men Magda hade precis kommit hem från USA och skulle sova. Prata fick jag i alla fall med henne. Roligt att hon är hemma igen! Nu kan vi planera konserthösten.

Men först var vi ner en sväng på Vaksala torg och kollade in loppisen. Jag köpte en fin väckarklocka och blommor. Klara kollade även in fontänen.

Sedan avslutades eftermiddagen med bullar och biscotti.

Sista kalaset för september

Så många kalas det blir i september eftersom vi envisas med att fylla år då allihop. Men i lördags var faktiskt sista kalaset. Då var föräldrarna, syskonen, syskonbarnen och svärföräldrarna här och firade Viggo.

Och vad gjorde vi då? Fikade förstås, öppnade paket, möblerade dockskåp, spelade Star Wars Lego-TV-spel, badade med en groda och en sköldpadda inköpta i Chinatown i NY, åt massa mat och hade skattjakt till exempel. Och åt ännu en riddarborgstårta, denna gång endast gjord av glass, silverkulor och maräng.

Tidningsmakare eller AD?

Fantastiskt trevligt sällskap hade jag av Viggo på jobbet i fredags, och trots att det gått flera dagar måste jag rapportera litet mer från det.

Vi började arbetsdagen med att gå på gemensamt möte för kommunikation och Accent. Jag tog fram pennor och papper åt Viggo för att han skulle sitta med och rita. Hur han skötte sig? Jo, han höjde stämningen rejält genom att sätta igång att göra tidning, en av hans favoritsysselsättningar. Eva blev mycket munter av det. Annars tycker jag att han kunde söka tjänsten som AD. Det vore väl fint? En 6-åring är mycket friare i tanken än en vuxen.

Viggo fick bestämma lunchställe, och det blev så klart nya pizzerian. Han åt upp hela barnpizzan, och jag och Lydia åt faktiskt upp det mesta av våra gigantiska vuxenpizzor också. När bordet bredvid blev serverade sina kebabtallrikar sa Viggo: Den där pizzan ser ut som en sophög. Så rätt, så rätt.

Annars höll Viggo mig sällskap genom att rita mera och titta på film. Kolla vilket fint sällskap. Ser det inte väldigt trevligt och avspänt ut att hänga på mitt rum?

På väg hem på tåget fick vi ingen sittplats, i alla fall inte i fåtöljer. Vi satt i en trappa istället, men Viggo var glad ändå.

Dockskåpskillen

Ända sedan i julas har Viggo pratat om att han önskar sig en undervåning till sitt dockskåp. I morse fick han ett, och i kväll skruvade jag ihop det. Här möblerar han.

Viggo testar nya vinterkläderna

Han är mycket nöjd. Och bara så ni vet börjar det bli utplockat bland vinterkläderna i affärerna. Jag fick gå till flera butiker för att hitta Viggos storlek. Man måste köpa barnens vinterkläder i september. I eftermiddags var det 19 plusgrader ute…

Massa papper det blir då

I morse

Födelsedagskillen innan vi cyklade iväg imorse.

Som små bakelser av blommor

När jag går förbi skyltfönstret till blomsteraffären på Stora Essingen blir jag glad. De har gjort en tårta av vita nejlikor med björnbär och små bakelser av olika blommor i muffinsformar av silikon. Fint! Måste testa.

Söndag i september

Det brukar bara vara Bo som åker och veckohandlar, och så tar han med sig Klara förstås. Annars blir hon sur. Men jag behövde komma iväg till en leksaksaffär för att köpa en nedervåning till dockskåpet i födelsedagspresent åt Viggo, och det kan jag knappast frakta hem på cykel. Alltså åkte vi hela familjen i eftermiddags, och när de andra var på Coop Forum gick jag och köpte nedervåningen och en del annat.

I bilen på väg hem ringde jag Dante.

-Hej, vill du komma och lajja och käka söndagmiddag och bygga lego med oss.

-Klart jag vill. Jag kommer om en timme.

Det är så skönt med spontanhäng med kompisar, och även om det har varit varmt och soligt i helgen känns det verkligen som höst nu, så jag lagade en köttgryta med tomat och saffran. Jag älskar min franska emaljerade gjutjärnsgryta. Den är en trofast vän i köket. Det blev en bra avslutning på den här helgen. Fast Klara var så trött att hon somnade vid matbordet tio minuter innan maten var klar, och Bo bar in henne till sängen. Sedan vaknade hon igen när Dante hade gått. Hon var så besviken att hon missade att sitta och äta tillsammans.

Ständigt kalas

Ganska många kalas har vi i september, men det här trodde jag var en kalasfri dag. Det tyckte inte Klara, så hon ordnade ett. Det är te, knapparna är bullar och skruvarna är plättar.

Viggos 6-årskalas

Det är på torsdag som Viggo fyller år, men idag har vi haft kompiskalas. Viggo är mycket nöjd med riddarborgstårta, lekar och skattjakt i trädgården. Vilken tur att det blev så härligt väder.

Riddarborgstårtan som Viggo hade önskat sig gjorde jag av kladdkaka och glass, med en vallgrav av maränger.