Fika på Fågelsången med finfina flickor från förr

Ja, en hel eftermiddag faktiskt med Elisabeth och Teresa. Gamla vänner från gymnasiet. Barnen var kvar hos mina föräldrar i Öregrund och så tog jag bussen in till Uppsala. Först lunch på konserthuset, sedan fika på Fågelsången. För vad ska man göra med sina gamla vänner, om inte att sitta på kondis och fika. Ett riktigt kondis har förstås mockabakelser. Det tog jag. Och ett riktigt Uppsalakondis har förstås studentskor. Det tog Elisabeth. Bussigt av henne, för jag tyckte att det var litet jobbigt att välja bort. Tålmodigt lät hon mig fotografera innan hon åt upp den, för hon vet ju hur jag är.

Sista buset

När jag hade läst massor av böcker för barnen och de ändå inte somnade gick jag ner till tvättstugan för att starta en maskin tvätt. Väl tillbaka igen konstaterade jag att Klara hade gjort ett bus och bundit ett rep mellan badrumsdörren och Viggos dörr. Sen hade hon lagt sig åt fel håll i sin säng och helt enkelt somnat. Jag tog kort på det, och sen gick jag in till Viggo och visade hennes bus. Vi fnissade åt Klara. Repet lade jag undan. Jag förstår att det är kul att leka med, men får alldeles för mycket tvångstankar om vilka olyckor som kan hända. Hoppas hon inte kommer ihåg det imorgon.

Totoroträdet

När vi kom tillbaka från badet sa Klara att den stora asken alldeles innanför grinden till mina föräldrar var Totoroträdet. Hon älskar Totoro. Jag också. Dessutom älskar jag det där trädet. Det var mitt klätterträd när jag var liten.

Efter badet

Jag älskar havet och klipporna. Man får passa på att ta ett dopp när man kan. 14 grader utanför klipporna där jag tog ett dopp, 17 grader vid strandkanten där Klara badade. Sen var Klara frusen och ville bli värmd.

Kvällspromenad vid havet

På eftermiddagen klarnade det upp och blev fint, och medan min pappa lagade middag gick jag och Klara en promenad längs havet.

Jag undrar om de verkligen säljer frukt och konfekt i blomsteraffären fortfarande

Men det är en väldigt trevlig skylt.

Sen kom regnet så då gick vi på kondis

Vi tog en promenad och hängde litet i lekparken vid klockstapeln

Klara på trädgårdsgången mellan regnen

Detektivbyrån Ficklampsdetektiverna

letade efter mysterier på vinden idag när det regnade. Klara sa att det var ett mysterium med en rörmokare som satt fast i ett rör. Mina föräldrar skulle nämligen få besök av en rörmokare. Jag var inte säker på att hon riktigt visste vad det var, så jag sa att det var en tjej eller kille som fixar när man har problem med vattenledningarna och så. Sen frågade jag vad hon trodde. En ond kille som tar barnen, sa Klara. Rörmokaren som var här var inte dum. Han var snäll, så nu vet hon.

Vad vi hittade mera

Eftersom Viggo läser så bra nu dröjer det nog inte länge innan han vill läsa litet längre böcker själv. Bilderböcker med ganska mycket text läser han med bra flyt nu. Jag vet inte om ni riktigt kan föreställa er hur mycket böcker det finns i den här familjen eftersom mina föräldrar älskar böcker och eftersom pappa under större delen av min uppväxt var recensent. Jag fick sådana mängder av barn- och ungdomsböcker. En hel del finns fortfarande på vinden här i Öregrund, och så hämtar jag hem allteftersom det blir aktuellt för Viggo och Klara. Nu plockade jag ner massor av läsa lätt-böcker. Hans Peterson, Enid Blytons Hemliga 7:an-serie, Radiodetektiverna, Kerstin Thorvall, Edith Unnerstad och en hel del annat. Gunnel Lindes Osynliga klubben och hönshusbåten minns jag att jag vann i en tävling på Tunabergsbiblioteket.

Vad man kan hitta på en vind

Om man är 4 år och snart 7 år, då är det ett äventyr att gå upp på mormors och morfars vind. Det är ganska spännande att gå upp på vinden om man är snart 40 också. Jag visste vad jag letade efter. Mera av mina gamla kläder som Klara kan ha. Det mesta har mamma sytt. Klara blev kanske mest förtjust i underklänningen och nattlinnet i syntet från 60-talet, men dem har mamma inte sytt. Hon ville ha dem på sig som klänning ute när vi skulle gå till skogen. Det fick hon inte, för de skulle nog gå sönder då, men just nu sover hon i underklänningen. Och träskorna! Som jag älskade dem. Som Klara älskade dem så fort hon såg dem!

Old school

Patiens på datorn i all ära; min mamma lägger patiens med riktiga kort vid köksbordet. Det är som det ska vara.

Just före regnet

Min mamma och Klara under äppelträden i väntan på lunch. Mamma läser Vi. Just när allting är framdukat, lax och nyupptagen färskpotatis från trädgården, då kommer dagens enda regnskur. Lunch i köket går också bra.

Äntligen havet

14 grader i vattnet utanför klipporna i Tallparken. Jag var i och doppade mig ett par gånger och simmade litet. Inne vid strandkanten där Viggo och Klara badade var det nog varmare.

Taffel

Kolla på den här Taffelhinken som har etiketten upptill kvar! Sälja på loppisen på gamla pepparkaksfabriken i Norrskedika för bara 200 pix, men den saknar rätt många delar. Själv har jag ju redan en som används flitigt.

Loppisar längs vägen

Två besök på loppisar som var öppna blev det på vägen ut till Öregrund, och det var ju säkra kort. Risingeboden och gamla pepparkaksfabriken i Norrskedika. Glad blev jag av prylarna som jag köpte.

Tre fina saftglas och en bricka. Brickan är engelsk och kommer från Worcester Ware.

Ett teakfat och några ostbestick och öppnare med teakhandtag i en fin ask

Ett fint rävspel, liknade det vi har här på landet

En julduk och ett brickband med rosor, samma tryck som smådukarna jag köpte för ett tag sen!

En randig plastmugg från 60-talet. Jag är uppväxt med sådana i olika färger och har några sedan tidigare som jag köpt på loppis.

En vas från Bo Fajans

En Doktor Snuggles-ryggsäck! Helt underbar.

Hos mamma och pappa i Öregrund

En semestervecka kvar, och den tillbringar jag och barnen hos mina föräldrar i Öregrund. Det var ljuvligt väder när vi kom ut, och mamma grillade till middag. Inget går upp mot riktig kolgrill, hur snabbt och praktiskt det än är med gasol. Så är det bara. P1 som dånar i köket. Mamma lyssnade på dokumentären om Madonna som jag redan hört en gång. Jag frågade om hon tyckte det var intressant och om hon kände till Madonna. Det var väl inte så intressant, tyckte hon, men hon påstod att hon visste vem det var. Men P1 står alltid på och man lyssnar på det som bjuds. Och tur är väl det. Tänk vad mycket man inte visste att man ville veta som man skulle missa om man inte gjorde så. Nyplockade hallon till efterrätt. Notera sockerskeden med hål i, så man kan strö. Det är som det ska vara. Finfint.

Vilken tur att det fanns en pool på kalaset

Funderar faktiskt på att skaffa något åt det här hållet. Den här känns så futtig.

På moster Karins sjuttioårskalas