När det gäller kräftor har jag ingen botten

Den här bilden visar inte alla kräftor som jag åt i kväll när jag kom tillbaka till Öregrund. Jag åt massor, tills det tog slut. Och mamma hade gjort kantarell- och västerbottenostpaj till. Det var inte fel. Inte heller kan man väl säga att det var fel av Klara att lägga upp allt som hon ville ha på sin tallrik. Kräftor, plättar och vinbär i en småkaksform. Kalasfint, tyckte hon.

Fika på Fågelsången med finfina flickor från förr

Ja, en hel eftermiddag faktiskt med Elisabeth och Teresa. Gamla vänner från gymnasiet. Barnen var kvar hos mina föräldrar i Öregrund och så tog jag bussen in till Uppsala. Först lunch på konserthuset, sedan fika på Fågelsången. För vad ska man göra med sina gamla vänner, om inte att sitta på kondis och fika. Ett riktigt kondis har förstås mockabakelser. Det tog jag. Och ett riktigt Uppsalakondis har förstås studentskor. Det tog Elisabeth. Bussigt av henne, för jag tyckte att det var litet jobbigt att välja bort. Tålmodigt lät hon mig fotografera innan hon åt upp den, för hon vet ju hur jag är.

Sen kom regnet så då gick vi på kondis

Hos mamma och pappa i Öregrund

En semestervecka kvar, och den tillbringar jag och barnen hos mina föräldrar i Öregrund. Det var ljuvligt väder när vi kom ut, och mamma grillade till middag. Inget går upp mot riktig kolgrill, hur snabbt och praktiskt det än är med gasol. Så är det bara. P1 som dånar i köket. Mamma lyssnade på dokumentären om Madonna som jag redan hört en gång. Jag frågade om hon tyckte det var intressant och om hon kände till Madonna. Det var väl inte så intressant, tyckte hon, men hon påstod att hon visste vem det var. Men P1 står alltid på och man lyssnar på det som bjuds. Och tur är väl det. Tänk vad mycket man inte visste att man ville veta som man skulle missa om man inte gjorde så. Nyplockade hallon till efterrätt. Notera sockerskeden med hål i, så man kan strö. Det är som det ska vara. Finfint.

På moster Karins sjuttioårskalas

Bakar kakor som flyger i luften

Eftersom Klara har tjatat om att vi skulle baka kakor med hennes fjärilskakmått letade jag efter en bra kakdeg att kavla och ta ut mått för barnen. Testade vita pepparkakor ur Sju sorters kakor och idag har vi bakat och bakat. Man får väl säga att degen höll ihop bra. Den var liksom seg. Gick inte att kavla supertunt, drog ihop sig när man tog ut måtten och blev väldigt tjocka och bulliga när de gräddades. Smakade inte så värst mycket; som mariekex fast tristare. Men vad gör det. Barnen var nöjda, hade kul och de äter dem.

De flesta kakorna blev sånt som kan flyga i luften. Fjärilar, flygande tefat, raketer, löv. Och så litet bokstäver, blommor, kortsymboler och ett test av det där pepparkaksmåttet med många mått i ett. Hade fått en kommentar att de var svåra att använda, och det är sant. Men jag vill testa med mina vanliga Tant Harriets pepparkakor till jul innan jag dömer ut det.

Sommarlunch

Idag var det så varmt att honungsmelon och serranoskinka kändes som lagom lunch.

En smörhälsning till Anders och Magnus

Mest blir det ju femtiotal och sextiotal här, och så nutid, så klart. Men den här boken om dukning och servering från 1924 kunde jag inte motstå på loppisrundan igår. Den ger förslag för olika typer av bjudningar, och har även ett helt kapitel där smöruppläggningar avhandlas. Tänkte att det särskilt kunde roa smörvurmarna Anders och Magnus.

En sån tur att jag hade en vit choklad-cheesecake på lut

med rårörda blåbär när Eva kom och fikade. Det fanns halva kvar när hon gick. Nu finns bara litet, litet. Här är receptet. Det är pepparkakorna i bottnen och de obscena mängderna philadelphia och vit choklad som gör det.

Oreo cookies

I kokboken Två systrars söta hittade jag receptet på oreo cookies. Små chokladcookies med 70-procentig choklad i degen och fyllning av smör, grädde, vaniljsocker och florsocker. Satt häromnatten och bredde fyllning på dem och lyssnade på P1 tills sändningarna tog slut. De gick åt som smör.

och så litet aprikoser och nektariner till middag

Lagade middag litet på känn. Köttbullar med kanel, spiskummin, kryddnejlika och vitlök bland annat, ostronskivling fräst i olivolja med skivad vitlök, salt och peppar, och så couscous med torkade aprikoser, kanel och kardemumma. Och en klick smör så klart. När jag slängde ner de torkade aprikoserna kom jag på att det nog skulle vara gott med en salsa på färska aprikoser och nektariner till. Det var det. Jag kärnade ur och tärnade frukterna och slog på en vinaigrette på citronolja, balsamvinäger, örtsalt och svartpeppar.

Vi badar tills vi blir blå

Badutflykt till Björklingesjön blev det i eftermiddags tillsammans med Magnus, Maria, Helmer och Arvid. Ungarna ville bara bada och bada. Viggo är en sån smalis, så han behövde värmas när han till slut gick med på att gå upp. Middag och fika blev det också innan vi åkte hem, och mera bad förstås.

Because it’s torsdag

Har stått i nattlinnet och stekt pannkakor och plättar.

Avskedsmiddag för Dante och Magda

Jag försöker att inte tänka på att Dante och Magda alldeles snart ska flytta till Munchen och vara borta i två år, men det ska de. Igår var det litet hejdåmiddag för dem här, och Magnus, Maria, Helmer och Arvid var också med.

Solen sken och det var en riktigt skön kväll. Jag skickade ut Dante och Klara att plocka de första jordgubbarna och vi grillade. När det blev för myggigt flyttade vi in och tittade på Drutten och Krokodilen, originalserien från Sovjetunionen, fikade och diskuterade loppisfynd.

Inte minst för att det är så snyggt

Desserter lagade med gelatinblad är finfint, inte minst för den trevliga förpackningen.

Sånt man kan ha kaffekoppar till

Inte dricker jag kaffe, och mina kaffedrickande vänner väljer helst tekoppar när de dricker kaffe, för kaffekoppar är ju så små. Men titta vad fint att servera dessert ur udda kaffekoppar! Här pannacottan från igår. Jag gjorde pannacotta på en liter grädde. Det blev lagom för nio personer.

Några små flaskor

Stockholms Aeter & Essencefabrik på Wallingatan besökte jag idag för att köpa essenser att smaksätta bakverk, glass och andra desserter med. Bussen från Essingen tog så lång tid på sig att jag kom fem minuter innan stängningsdags. Min komihåglista i handväskan glömde jag bort i stressen över att de snart skulle stänga, så jag missade en del grejer som svart hushållsfärg. Kom i alla fall ut med viol, pistage, svartvinbär och saltlakrits.

Saltlakritsen har jag redan gjort ett experiment med. Det blev inget vidare faktiskt. Jag tog köpevaniljglass och rörde i litet lakritsessens, men det smakade starkt pepprigt, men nästan ingen lakrits. Vad besviken jag blev.

Äger

MIN soffa. MITT hörn på Delikatessingen. Ja, men det ser ni väl. När vi går hit och käkar lunch är det alltid jag som sitter i soffan. Det bara är så. Salladerna och det i övrigt påvra utbudet av mat på nämnda kafé är inget vidare. Det är inte därför vi går dit. Det är för att det oftast bara är vi där. Det är lugnt och trevligt och bra att sitta och prata. Och så för att man får en kula glass på maten som ingår i dagens lunch. Den glassen går inte av för hackor. Den är från Stockholms glassfabrik.

Dagens hamburgare

Grillad på en altan på Kadettgatan. Hemmagjorda hamburgare blev min syrra bjuden på efter att hon hjälpt mig att frakta hem grejer från jobbet. De serverades på Blå Husar-tallrikarna. Fint!

Godis är godis

På Konsum på Essingen hittade jag en hylla med Renée Voltaires produkter. Köpte dessa. Bären var sådär. Lakritsen smakade som vanlig sötlakrits. Gott. Men jag undrar om det har så hälsosam effekt av att de har stoppat i litet fibrer. Jag menar, hur mycket kan man få i sig av det där? De där fibrerna får man nog i sig effektivare av annat som man äter. Man ska inte lura sig själv. Godis är godis. Bättre att äta gott godis och fikabröd mer sällan än att äta sånt som ska vara litet nyttigare men inte riktigt lika gott. Nästa gång jag vill ha sötlakrits köper jag nog något finskt märke.