Sova i hundra år

Igår var jag så trött att jag hade velat sova i hundra år. Eller åtminstone åtta timmar i sträck. Natten till i torsdags sov jag ju bara en timme, jobbade hela dagen, var på Arkastyrelsen på kvällen, sov kanske två och en halv timme totalt natten till igår och jobbade hela dagen igår. På eftermiddagen var det Våra Gårdars förbundsstyrelse, och jag hade laddat med Pepsi Max för att hålla mig vaken. Trots det orkade jag titta på Djävulen bär Prada på DVD med Bo på kvällen, och i natt fick jag sova. Klara vaknade bara en gång och ville ha välling, och det är ju helt normalt. Och så kom Viggo in på morgonen och sov en timme till hos oss. Värsta stadiet med Klaras vattkoppor är nog över nu. Det kliar inte lika mycket och hon har inte hög feber längre. Skönt. Men det dröjer nog en vecka till innan hon får gå på dagis igen.

Knappt en blund

Den här natten har varit pest. Det har kliat tokmycket på Klara, så hon har vaknat precis hela tiden och grinat och gnällt. Jag har nästan inte sovit alls, och nu ska jag snart ta Viggo till dagis och åka och jobba. Mest synd om Klara, men litet om mig också. Åh, vad jag ska sova på tåget. Det blir en lång dag idag också. Det är Arkenstyrelse ikväll.

Me&i-träffen inbokad

Nu har jag lyckats boka in datum för me&i-träff. Det var inte det lättaste. Kompisar hade hört av sig med önskemål, men inte stämde de med varann. I slutändan fick det bli ett datum som vi kunde själva. Det blir lördagen den 31 mars klockan 14.00. Jag har mejlat inbjudningar, och hoppas att jag inte glömt någon. Men är det någon i bekantskapskretsen som inte fått inbjudan och gärna vill komma får ni höra av er.

Ni kan spana in kläderna här.

Vill du bli min granne?

Nu ligger huset tvärs över gatan, Kadettgatan 4, ute på Hemnet för försäljning. Kolla här.

Idag såg jag att det gick förbi en pappa med barnvagn och spanade på huset. Hoppas att det flyttar in nån trevlig barnfamilj.

Prickstatus

Nu har Klara vattkoppor på tungan också. Hur kul kan det vara? Men hon är rätt glad ändå.

Prick-Klara

Så här ut mitt på dagen. Nu är det mycket mer prickar och över hela kroppen. Enda stället det inte har börjat komma ännu är handflator och fotsulor.

Många prickar

Här var det vattkoppor. Nu har Klara fått det. Det har ju gått på dagis säkert en månad. Viggo hade vattkoppor redan när han gick på Rackarberget. Det brukar hålla i sig ett par veckor, så det blir en del VAB även om vi delar på det. Idag och imorgon är jag hemma, torsdag och fredag är Bo hemma. Nästa vecka får vi se.

Tvärs över gatan

Mitt emot oss, tvärs över gatan, har det bott en väldigt gammal man, Fredriksson. När vi var nyinflyttade kom han ofta ut och pratade med oss och plockade upp äpplen från gatan, trots att han nog närmade sig 100 år. Sedan har han fått mer och mer hjäp av hemtjänsten, men precis före jul upphörde det. Vi vet faktiskt inte om han lever och har flyttat in på sjukhus. De senaste veckorna har hans barn i alla fall varit där och fyllt ett par containrar med skräp, och tagit hand om en del själva. Igår såg Bo att det var en mäklare där och fotograferade, så nu ska vi hålla utkik på Hemnet. Vi hoppas förstås att det flyttar in en barnfamilj med barn som är jämnåriga med Viggo och Klara. Och så skulle det vara trevligt om de tog bort den fula smutsgula plåtpanelen som man nog tilläggsisolerade med på 70-talet. Men den vackra björken får gärna stå kvar. Den är så vacker både i grön skrud och med rimfrost.

På museet

Igår var jag på Arkitekturmuseet med Maria Leijonhielm och åt lunch och tittade på utställningen Ab-Norm. En liten men spännande utställning som belyser form och arkitektur ur genusperspektiv.

Det var jättetrevligt att träffa Maria och skönt att komma iväg på något kul för min egen skull. Man kan lugnt säga att lunchmiljön var litet annorlunda än de alternativ som finns på Stora Essingen, både vad gäller inredning, meny och gäster. Men vi smälte förstås bra in bland alla kulturnördar.

Bra just nu

* Nu är det mars, och mars är faktiskt en vårmånad. Det töar, och snart ska ni se att tussilago och snödroppar tittar fram. Jag minns att vi dagen efter Klaras födelsedag förra året, 26 mars, satt ute på altanen och fikade i vårsolen. Visserligen med jacka på, men ändå. Så det är bara att hålla ut ett litet tag till.

* Idag har jag klippt mig. Sist var ett halvår sedan, så det behövdes. Nu är det kort, kort, kort igen. Ny frisör, Hårmakarna på Sysslomansgatan, och jag är nöjd med klippningen och helt OK prat med frisören. Har annars rätt svårt för det.

* Min arbetsbörda börjar faktiskt lätta, och jag håller så sakterliga på att beta av gamla surdegar. Det är lättare att andas.

* Imorgon hoppas jag att det blir en tur till Arkitekturmuseet för att se utställningen Ab-Norm med Fröken Blomma!

En av Klaras favoritsysselsättningar

Trollfest

Idag var det trollfest på Viggos avdelning på dagis. Kolla in trollmunderingen. Klara ville förstås också vara med på bilden. Hon hade som vanligt snott Viggos ytterkläder och tagit på sig.

En sval hand på min panna

Vaknade igår med huvudvärk, först inte så farlig, men sedan allt värre. Gick och lade mig igen, och Bo försökte hålla barnen borta. De kom i alla fall in med jämna mellanrum. Klara skulle ligga bredvid mig, men hon bara klättrade över mig. Så kom Viggo och lade sin svala hand på min panna. Jätteskönt. Men då blev klara svartsjuk och puttade undan Viggos hand och lade sin egen varma hand på min panna. Eller snarare tryckte. Huvudvärken tog slut till sist, och jag lagade estnisk surkål och viktoriakräm som planerat.

Idag var jag och simmade. Skönt. Det blir alldeles för sällan. Och så har jag jobbat en del. Bo somnade när han nattade Viggo och kom ut ganska nyss. En klassiker.

Surkål och annat

Imorgon är det Estlands nationaldag. Jag är ju halv-est, min pappa är från Estland, så litet grand kommer vi att fira nationaldagen. Det blir estnisk mat, surkål med fläsk som kanske är den mest typiska estniska maträtten, och Viktoriakräm till efterrätt. Det finns en hel del estniska maträtter, bakverk och efterrätter i min receptsamling ovan. Ta och pröva något imorgon.

Mina hjärtan

Förra veckan när jag inte hann blogga var det ju Alla hjärtans dag, och barnen gjorde valentinkort på dagis. De två till vänster har Klara gjort, och det till höger har Viggo gjort. Han valde att göra sitt till Klara, och han har själv skrivit sitt och Klaras namn. Mitt hjärta svämmar över av kärlek när jag tänker på hur mycket de tycker om varann.

Jag ser visst ut som ett troll

Anton tyckte att jag överdrev om att jag ser ut som ett troll för att jag inte har klippt håret på ett halvår. Men hallå, jag har faktiskt bildbevis. Det är en väldigt fin teckning som Viggo har ritat, och som föreställer mig. Om ni undrar varför allt hår är på tvären åt ett håll är det för att det blåser. Och tjena vad jobbigt det är att släpa omkring på så där stora händer. Ser inte jag ut som ett troll?

Sluta se ut som ett troll

Nu har jag äntligen tagit mig samman och bokat en klipptid på torsdag nästa vecka. Sist jag klippte mig var i augusti. Jag ser ut som ett troll.

Semlor

Ja, eftersom jag inte har någon tid har jag bakat semlor och lagt i frysen. Visst duger det bra med köpesemlor, men grejen är att Viggo inte gillar kladd, och grädde är kladdigt. Jag frågade Viggo om han ville ha grädde och mandelmassa i sin semla, för man vet ju aldrig, men han ville mycket riktigt bara ha en slät bulle. Klara däremot har inget emot kladd. Och vi var verkligen välförtjänta av semlor efter snöskottning i kylan.

När vår himmel är färglös, oföränderligt grå

Alla dessa gråa februaridagar. Många tycker att det är så tungt i december för att det bara är mörkt, mörkt. Men då finns det i alla fall förtröstan. Det är mysigt med advent och allt julstök och man kan tända ljus och dricka glögg. Visst blir det ljusare och ljusare efter jul, men vintern går ju bara på och tar aldrig slut. Det är tröstlöst. Men Lydia håller i alla fall med mig. Alltsomoftast får jag en Veronica Maggio-låt i mitt huvud – Ballad om vintern.

Jag minns allt som vackert och färggrant
Jag minns hur vi brukade le
Men löven föll ner, elementen slogs på
Himmlen blev färglös, oföränderligt grå

Jag har aldrig haft kul någon vinter
Sen jag var tolv, tretton år
Men man kan ju förstå, hur det blir så
När vår himmel är färglös, oföränderligt grå

Visst det finns stunder som skiner
Ibland kan det kännas ok
Men det blir i bästa fall, som på super8band
Där himlen är färglös, oföränderligt grå

Oföränderligt grå

Precis så känns det. Men jag måste säga att jag är litet besviken över att det inte är Veronica Maggio själv som skriver sin musik och text. Det är ju Stefan Gräslund som gör precis allt utom att sjunga. Han har skrivit låtarna, producerat och spelar typ alla instrument. Det känns som en singer-songwriter, men så är det inte hennes egna låtar.

Frukt är godis

Frukt är godis är ju som bekant en av barndomens lögner, men igår slank jag in på Weibulls på Sveavägen innan jag tog tåget hem, och de har butiken full av sticklingar. De är små, små, och kostar nästan ingenting. Man vill bara plocka på sig, precis som smågodis. Titta, en sån och en sån och en sån. När jag var liten kunde man gå till Tobiks, som vi kallade tobaksaffären på Torbjörns Torg, och köpa smågodis för en krona, och det blev massor. Nej, jag levde inte på stenåldern, men på 70-talet. Då kostade smågodiset 5 eller 10 öre styck, och då köpte man aldrig sådana mängder som folk gör nu för tiden när man får plocka själv. Då blev man expedierad, och antingen stod man och pekade vilka godisar man ville ha, eller så sa man att man ville ha sött och salt och surt för en krona. På Weibulls kan man köpa massa sticklingar för en hundring. Det är ungefär samma lika. Hängde ni med?

Jag köpte ovanliga sorter av doftpelargoner och rosenknoppspelargoner. Det var trevligt att stå och plantera om dem igår kväll och få jord under naglarna. Jag längtar tills snön smälter och jag får jobba i trädgården. Skotta snö är inte trädgårdsarbete. Det är bara skotta snö.