Viggos tur

Jaha ja. En dag hann barnen gå på dagis efter Klaras vinterkräk. Och i natt var det Viggos tur att få det. Så det blir en till kräkvecka.

Jo

Plastjesus hängde med till mitt rum istället. Hoppas det inte gör något, Lydia.

Du Lydia

Krukväxterna på ditt rum behöver du inte oroa dig för. Jag pysslar om dem, och de mår bra. Men Plastjesus; ja jag vet inte. Jag tror att det är något på gång. Han kanske ska ut på vift?

Rosa flamingos

utanför blomsteraffären på Stora Essingen. Man kanske skulle slå till?

50-metersbanan

Till slut tog de där dumma simtävlingarna slut, så jag fick gå och simma i eftermiddags. Det var nästan tomt i motionssimmets omklädningsrum, och i bassängen var det 50-metersbanor för en gångs skull. Underbart! Det brukar de bara ha tidigt på vardagmorgnar annars. Det blev ett 50-minuterspass. Jag har simmat en gång varje helg sedan jag kom igång med simningen igen, men jag skulle gärna gå en vardagkväll i veckan också.

Nu försöker jag piggna till efter att ha somnat hos Klara efter sagoläsning. Måste ta itu med saker. Hänga tvätt, bädda rent och jobba bland annat. Och det är ju massor av tid kvar på den här söndagkvällen, eller?

Mumindalen och andra bilder

Magda tipsade om att Bror Hjorts hus öppnade utställningen Tove Jansson – Mumindalen och andra bilder igår. Den pågår till 4 maj, och har även familjevisningar, sagostunder och Muminverkstad för stora och små. Det ska vi gå på!

Alla tillsammans

Klara vill inte alls vara med när vi kör ”hela familjen plockar undan grejer tillsammans i en kvart”. Jag tycker att det är ett genialt koncept.

Textanalys

Det här var ju litet kul. På en sekund får man textanalys av sin blogg.

http://kerstin.kokk.se/

E: (0.21728) – I: 0.78272
S: (0.315549) – N: 0.684451
T: (0.157589) – F: 0.842411
P: 0.350093 – J: 0.649907

Textanalysen indikerar att författaren tillhör tempramentet

Idealister (NF) >>
“Människan i främsta rummet!”

Idealister är framförallt intresserade av människor och relationer – men på ett abstrakt plan. De återfinns ofta som exempelvis präster, psykologer eller politiska förkämpar för bättre världar. Mahatma Gandhi är den kanske mest kända Idealisten. Moral och andlighet är exempel på abstrakta människo-orienterade begrepp som Idealister dras till – och ägnar en oerhört stor energi åt. De är ofta entusiastiska och fantasirika – och mår som allra bäst när de får möjlighet att hjälpa andra människor utvecklas.

Vill du få en Idealists uppmärksamhet – pröva “vilken inspirerande person – titta vad hon gör!”. Idealister använder ofta ord som “rättvisa”, “dröm”, “själ” eller “harmoni”.

och är av Jung-Myers typen

INFJ >>
Psykologen (INFJ)
Psykologen är den kanske mest svårförståeliga av de olika personlighetstyperna. De är till exempel så intresserade av människor att de kan framstå som väldigt utåtriktade – även fast så inte är fallet. Det är endast det att de riktar sitt känsloliv utåt och därmed är väldigt bra på att få människor att må bra – samtidigt som den största energin faktiskt uttnyttjas inom dem själva. Under ytan är de drömmare med en fantastisk kreativitet och visionär förmåga. Den utåtriktade talangen för att hantera människor använder de sedan för att få människor att acceptera och följa deras visioner.

De kan verka mindre orginella (särskilt i sina egna ögon) än Systembyggarna som ofta ägnar sig åt vetenskap eller teknik. Detta beror endast på att djupa insikter i det mänskliga psyket inte FRAMSTÅR lika spektakulära – utan snarare tvärtom känns helt självklara ju mer insiktsfulla de är. Psykologerna är individualistiska och har inga problem att inte följa strömmen. Däremot är det inte ovanligt att en Psykolog startar en massrörelse i en form eller annan som mängder av människor väljer att följa.

Testa själva med er egen blogg.

Sucette Tour Eiffel

Teresa hade med sig så underbara klubbor från Paris till Viggo och Klara. Gissa om de blev förtjusta?

Till Paris

Åh, vad bra det var att träffa Teresa igen. Det var ett år sedan sist.

Och nu vill jag åka och hälsa på henne i Paris. Tänk vad nice med några vårdagar i Paris. Men för Teresa är inte Paris så där glamouröst som för mig. Det är avgaser och annan skit. Hämtning och lämning av barnen på olika dagis och skolor massor av gånger per dag. Hajja att man måste hämta barnen och ta hem dem för lunch, och så tillbaka igen! Stroppiga fransyskor som trippar omkring i skyhöga klackar i lekparken och inte vill att deras barn ska skita ner dem.

Men Teresa säger att fransyskorna är otrendiga. De är mer klassiskt eleganta. Hon tycker att folk har mer koll i Söderhamn där hon har tillbringat somrarna, än i Paris.

Teresa har jag känt ända sedan gymnasiet. En gång grävde vi ned en hemlig skatt i rabatten utanför tjejernas omklädningsrum på Katte. Undrar om den finns kvar?

Håller tummarna

Ikväll håller jag tummarna för Teresa, Saga, August och Astrid som sitter på flyget på väg hem till Paris. Inget vinterkräk nu!

Bra ändå

Rätt sur blev jag när jag kom till Fyrishov och upptäckte att man inte fick motionssimma idag. Det pågick internationella tävlingar. Tävlingar är dåligt. Motionssim är bra.

Men sedan träffade jag Teresa på stan och när jag skulle cykla hem bröt faktiskt solen fram litet litet, och då kändes det bra.

Längd

Till dem det berör. Mätte just barnens längd. Kan vara bra att veta inför födelsedagar och sånt. Viggo är 115 cm lång. Klara är 97 cm lång. Och ni som tycker det här är ointressant kan ju helt enkelt strunta i det.

På rad

Fortfarande igår var Klara hängig, kräktes och sov mycket. Men idag är hon faktiskt pigg. Jag hoppas det är över nu, och att de kan gå på dagis på måndag.

Viggo har ju inte varit sjuk, men man får inte gå på dagis om ett syskon har magsjuka. Han har haft rätt trist den här veckan när Klara inte har orkat leka med honom. Sent igår eftermiddags ville han gå ut och leka. Han kom in vid sextiden, när det började bli för skumt ute.

Jag: Har du haft kul ute?
Viggo: Ja, jag har grävt och så har jag ställt en massa saker på rad. Det var jättekul.
Jag: Vad är det som du har ställt på rad då?
Viggo: Kom och titta då.

Så då gjorde jag det. Alltså, denna fascination för att rada upp saker. Klara är också så. Hon älskar att ställa upp alla sina små plastfigurer på rad. Och båda två radar upp allt möjligt, stort och smått. Bilar, klotsar, alla stolar som de sedan leker att det är ”en hel värld” eller dagis.

Men i det här fallet var det uteleksaker. Det är nog dags att ställa undan pulkan nu va?

Räcker nu

Vid middagsbordet säger Viggo ”Nu tycker jag att det räcker med att Klara kräks.”.

Mhm, jag håller med.

Det här är Peter

Han är föreståndare.

Det här är Lennart och Gunnar

Vi dricker te.

Roligaste uppdraget

Sitter i lastrummet på Arken, Nykterhetsvännernas studenthem. Trist att vi inte kan vara på verandan. Vi har sammanträde med stiftelsens styrelse. Nu diskuterar vi energieffektivisering, och har avhandlat bland annat titlar och latin i förvaltningsberättelsen och holgersorteringskommittén. Nu fika.

Strömlöst

I morse var det en elektriker här och bytte ut elmätaren. Inget stort jobb. Allt har funkat tipptopp hela dagen med elen; varför skulle det inte det? Jag har tvättat en massa maskiner med nerkräkta kläder och lakan. Men nu när jag satte på diskmaskinen och började med maten blev det strömlöst i köket och några andra rum. I somras bytte vi ut elcentralen från 1962 till två separata moderna. Inga gamla proppar längre. Det fiffiga med två är att när den ena slår av är det inte strömlöst och mörkt i hela huset. Så det är det inte. Men trots att jag stängde av maskiner och slog på reglage är det lik förbannat ingen ström i köket. Jag får hitta på en kreativ lösning i matfrågan.

Annars har Klara kräkts på morgonen när jag kom hem, men inte mer sedan. Men hon är hängig och gnällig och vill att jag hjälper henne med allt och vara i min famn. Och Viggo är pigg och vill ha min uppmärksamhet. Har bara smygjobbat litet och åtminstone löst något akut. Och har såklart ångest över allt arbete som kommer efter ännu mer.

Ikväll ska jag på Arkenstyrelsen. Det är en trevlig styrelse och roligt uppdrag.

Bakvänt

Godmorgon. Sitter på 7.11-tåget tillbaka till Uppsala. Det känns bakvänt. TAW-konserten slutade så sent att sista uppsalatåget hade gått, och sista bussen hann jag inte med heller. Jag fick följa med storasyster hem till Rinkeby och sova där, och sov såklart djupt utan barn. Tänk om jag kunde sova så jämt. Nu ska jag hem och avlösa Bo med vabbandet.