Skön dag

Att vara hemma och vabba när det inte är massa kräk och hosta är verkligen mysigt. Klara har varit litet hängig periodvis, och sov ett tag på dagen, men annars mest glad.

Bland annat har jag rensat ut kläder, namnmärkt ett berg av barnkläder som jag köpte begagnat på klädmarknaden förra helgen, byggt duplo och lego, tvättat, stekt plättar och pannkakor, plockat upp skärvorna av krossad Blå Eld-tallrik, tröstat, laddat över massa skivor på datorn, lyssnat på P1, lyssnat på Bob Dylan’s ”Tell Tale Signs”, diskuterat huruvida det är okej att gå ut och sparka sparkcykel i sandaler och gett med mig om det efter att Klara gav med sig och tog på överdragsbyxor och jacka, druckit massa te och bakat äppelpaj.

Hoppa tre kilometer

Klara har varit febrig, och igår var Bo hemma och vabbade. Då fick Viggo gå i skolan, för de skulle på utflykt. Idag är det jag som vabbar och Klara är pigg, men man ska ju vara hemma feberfri dag. Viggo får också vara hemma. Man får passa på sista året som han inte har skolplikt. Han ville hellre vara hemma och jag tycker att det är skönt att ha honom hemma. Framför allt att slippa ta med Klara och cykla iväg för att lämna och hämta honom.

Nu slappar vi hemma istället i nattlinne och pyjamas. Eller slappar och slappar. Klara är pigg och glad och hoppar från fåtöljen och säger att hon är en fågel. Jag hoppar tre kilometer, mamma, jättelångt! Nyss satt hon i soffan och trädde spelpjäser till ett tärningsspel på sina små tår och sa att hon hade robotfötter.

I natt när hon vaknade till och kom intassande och lade sig bredvid mig sa hon med ett soligt leende, imorgon ska vi baka äppelpaj och bullar och leka.

Så ter sig livet på Kadettgatan 3 och vi har det fint.

Långkalsonger på

Fy bubblan. Frost och minusgrader. Jag tycker inte om kallt.

Barnen får ta på långkalsonger. Själv tar jag nylonstrumpbyxor och kort kjol. Det blir ju varmare sen.

Sista kalaset för september

Så många kalas det blir i september eftersom vi envisas med att fylla år då allihop. Men i lördags var faktiskt sista kalaset. Då var föräldrarna, syskonen, syskonbarnen och svärföräldrarna här och firade Viggo.

Och vad gjorde vi då? Fikade förstås, öppnade paket, möblerade dockskåp, spelade Star Wars Lego-TV-spel, badade med en groda och en sköldpadda inköpta i Chinatown i NY, åt massa mat och hade skattjakt till exempel. Och åt ännu en riddarborgstårta, denna gång endast gjord av glass, silverkulor och maräng.

Tidningsmakare eller AD?

Fantastiskt trevligt sällskap hade jag av Viggo på jobbet i fredags, och trots att det gått flera dagar måste jag rapportera litet mer från det.

Vi började arbetsdagen med att gå på gemensamt möte för kommunikation och Accent. Jag tog fram pennor och papper åt Viggo för att han skulle sitta med och rita. Hur han skötte sig? Jo, han höjde stämningen rejält genom att sätta igång att göra tidning, en av hans favoritsysselsättningar. Eva blev mycket munter av det. Annars tycker jag att han kunde söka tjänsten som AD. Det vore väl fint? En 6-åring är mycket friare i tanken än en vuxen.

Viggo fick bestämma lunchställe, och det blev så klart nya pizzerian. Han åt upp hela barnpizzan, och jag och Lydia åt faktiskt upp det mesta av våra gigantiska vuxenpizzor också. När bordet bredvid blev serverade sina kebabtallrikar sa Viggo: Den där pizzan ser ut som en sophög. Så rätt, så rätt.

Annars höll Viggo mig sällskap genom att rita mera och titta på film. Kolla vilket fint sällskap. Ser det inte väldigt trevligt och avspänt ut att hänga på mitt rum?

På väg hem på tåget fick vi ingen sittplats, i alla fall inte i fåtöljer. Vi satt i en trappa istället, men Viggo var glad ändå.

Betvinga tröttheten

Två kvällar den gångna helgen har jag somnat när jag nattat Klara och sovit ända till morgonen. Nå ja. Kanske vaknat ett par gånger av barn som vaknat till, men i stort sett sovit från halvnio på kvällen till halvsju på morgonen. Det var skönt. Men man kan ju inte sova bort alla kvällar. Då hinner man ingenting. Inte blogga till exempel. Nu så.

Jag åker från nya spår åtta idag

Plattformen är skinande ny och byggnadsarbetarna delade ut fika.

Snart

Det har varit en helg fylld av födelsedagskalasande med släkt och trängsel och fyndande på klädmarknad och annat, och svärföräldrarna har varit här, så jag har inte hunnit blogga. Men det kommer, ikväll eller så.

Åka tåg

Min vardag, men kul för Viggo.

Idag har jag sällskap av Viggo

Han följer med till jobbet, för skolan och fritids är stängd. Här väntar vi på bussen halvåtta.

Dockskåpskillen

Ända sedan i julas har Viggo pratat om att han önskar sig en undervåning till sitt dockskåp. I morse fick han ett, och i kväll skruvade jag ihop det. Här möblerar han.

Viggo testar nya vinterkläderna

Han är mycket nöjd. Och bara så ni vet börjar det bli utplockat bland vinterkläderna i affärerna. Jag fick gå till flera butiker för att hitta Viggos storlek. Man måste köpa barnens vinterkläder i september. I eftermiddags var det 19 plusgrader ute…

Massa papper det blir då

I morse

Födelsedagskillen innan vi cyklade iväg imorse.

Exakt nu

för 6 år sedan föddes Viggo. Och nu ska vi morgonuppvakta!

Skön känsla

När man cyklar om en hel rad människor i uppförsbacke. Det gjorde jag i morse, utan ansträngning.

Som små bakelser av blommor

När jag går förbi skyltfönstret till blomsteraffären på Stora Essingen blir jag glad. De har gjort en tårta av vita nejlikor med björnbär och små bakelser av olika blommor i muffinsformar av silikon. Fint! Måste testa.

Tur att jag har min iPod

Sitter på tåget och vill bara sova. Trött, trött eftersom jag blev väckt av barnen flera gånger i natt, och de sov tätt, tätt intill på varsin sida om mig. Som sardinerna i en burk. Men tjejen bredvid mig babblar oavbrutet i mobiltelefonen med sin mamma, högt och om sitt liv. Kul för henne. Nu skärmar jag av mig med min iPod.

Söndag i september

Det brukar bara vara Bo som åker och veckohandlar, och så tar han med sig Klara förstås. Annars blir hon sur. Men jag behövde komma iväg till en leksaksaffär för att köpa en nedervåning till dockskåpet i födelsedagspresent åt Viggo, och det kan jag knappast frakta hem på cykel. Alltså åkte vi hela familjen i eftermiddags, och när de andra var på Coop Forum gick jag och köpte nedervåningen och en del annat.

I bilen på väg hem ringde jag Dante.

-Hej, vill du komma och lajja och käka söndagmiddag och bygga lego med oss.

-Klart jag vill. Jag kommer om en timme.

Det är så skönt med spontanhäng med kompisar, och även om det har varit varmt och soligt i helgen känns det verkligen som höst nu, så jag lagade en köttgryta med tomat och saffran. Jag älskar min franska emaljerade gjutjärnsgryta. Den är en trofast vän i köket. Det blev en bra avslutning på den här helgen. Fast Klara var så trött att hon somnade vid matbordet tio minuter innan maten var klar, och Bo bar in henne till sängen. Sedan vaknade hon igen när Dante hade gått. Hon var så besviken att hon missade att sitta och äta tillsammans.

Ständigt kalas

Ganska många kalas har vi i september, men det här trodde jag var en kalasfri dag. Det tyckte inte Klara, så hon ordnade ett. Det är te, knapparna är bullar och skruvarna är plättar.