November

8 november 2009 18:53 | Allmänt | 7 kommentarer

Mörkret som kommer under den där timmen mellan fyra och fem när jag hämtar barnen är nedslående. Vetskapen om att nu kommer det att vara mörkt när vi tar oss hem i månader. Snart också på morgonen när vi ger oss av.

Regnet som piskade mig i ansiktet när jag gick ut i trädgården för att hämta sallad till lunchen. Tittade om det kanske fanns någon hoppfull rosenknopp som inte gett upp. Men inte.

Pappa som fick en hjärtinfarkt i fredags och ligger på hjärtkliniken. Det går bra för honom, men det är verkligen tungt och deppigt ändå. Idag när jag hälsade på honom var det i alla fall bättre än igår. Han satt uppe i fåtöljen och läste alla tidningar som mamma hade haft med. Jag ligger efter med tidningarna, sa han. En sån tur att du har massor av tid att läsa ikapp då, sa jag. Annars kan tiden rubbas, vet du. Alla sladdar och slangar som han satt fast i igår och var så irriterad över hade han blivit av med. Bara några på bröstet som satt i en liten dosa måste han ha kvar. Och vi pratade om vanliga saker som film och böcker och musik. Om senaste Klas Östergren som jag hade med, och hur filmatiseringen av Gentlemen och Gangsters kunde tänkas bli. Om senaste numret av Uncut som Matti hade haft med, och där pappa redan hade läst om Dylan. Och så pratade vi förstås om ett av pappas favoritämnen – Konsum. För vi pratade om Arne Mattssons Mannekäng i rött som jag nyligen sett, och som spelades in i gamla Forumvaruhuset Uppsala 1958, och att det var så snygg arkitektur. Pappa gick naturligtvis igång på det och menade att det Forumvaruhuset var ett av KF:s flaggskepp. Det finns inte ett samtalsämne som inte förr eller senare kan leda in pappa på att prata om gamla konsumbutiker och var de låg. Det är ganska underhållande. Fast det här var ju inte så långsökt förstås. Och pappa blir alltid på bra humör när han får prata om Konsum. Bra.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^