Klart det gick bra

17 mars 2007 17:40 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur | 2 kommentarer

Igår var vi på Pers disputation. Han var nervös innan, men det gick mycket bra. Opponent var Orvar Löfgren, professor vid Etnologiska institutionen vid Lunds universitet. Varken han eller betygsnämnden hade några större invändningar, utan uttryckte att det var en mycket bra avhandling. Här är Per och Orvar när disputationen ska börja. Lägg för övrigt märke till att det är riktig svart tavla bakom vita duken. Trevligt.

På det hela taget var det ett väldigt trevligt samtal; mycket underhållande och roligt. Jag noterade några anmärkningsvärda och roliga repliker. Pers ända blunder var när han oavsiktligt råkade slira litet och sa angående begreppet marknadsestetik:

”Det är ett begrepp som jag har anammat från NN (jag missade namnet) som är där nere i Skåne… på universitetet.”

Det var ju särskilt roligt med tanke på att hans opponent är från Lunds universitet. Det blev mycket skratt, både från podiet och publiken.

Orvar Löfgren sa flera underhållande saker. Till exempel:

”… vad vi inom etnologin brukar kalla att ta marmortrappor till vedboden, om när man har använt en massa teori som leder fram till trivialiteter.”

Han kommenterade även att det fanns årtal med i avhandlingens titel, och att det mest är vanligt i historia. ”Historiker är besatta av att sätta årtal i titlar.” Själv har jag aldrig reflekterat över det, men så är jag ju historiker själv.

Annars fick avhandlingen beröm för att vara vacker, ha bra språk och att den visade att Per var mycket beläst. Orvar hade försökt hitta litteratur som vore relevant som Per inte hade använt, men det fanns inte.

Här är Per, Jan von Bonsdorff, professor vid Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och Orvar Löfgren vid slutet av disputationen.

På kvällen var det disputationsmiddag i Orangeriet i Linnéträdgården. Det var väldigt trevligt och god mat. Det var norrländkt tema, vilket märktes på menyn. Många tal förstås, men det var bara duktiga och underhållande talare. Sångerna och allt skålande hade jag kunnat vara utan. Jag och Bo behövde ju komma hem i någorlunda anständig tid, så att mina föräldrar fick komma hem och gå och lägga sig, eftersom de var barnvakt. Klockan var dock halvtolv när vi fick resa oss från bordet, och då var inte ens kaffet serverat. Men vi cyklade hem i vårnatten, och när vi kom hem hade min mamma redan gått hem. Bo skjutsade i alla fall hem pappa.

Som present hade vi köpt en kudde med Stig Lindbergs tyg Lustgården, som nyligen tagits upp i återproduktion. Vi var inte med när Per öppnade presenterna, men han var mycket nöjd.