Min kriminella karriär

Någon gång för ett par månader sedan dök den här skylten upp på cykelparkeringen närmast Stadshuset.

Endast cykelparkering för personal och besökare till Stadshuset.

Det var väl så att för många hade börjat parkera där på grund av kaoset på cykelparkeringen som hör till Uppsala C, och som bara pågår och pågår i det oändliga eftersom hela stationsområdet byggs om år efter år. Just därför brukar jag parkera vid Stadshuset, för även om det är litet längre bort från tåget tycker jag att det går snabbare än att leta sig fördärvad efter en ledig plats och sedan försöka krångla in cykeln där den egentligen inte får plats. Och det har jag fortsatt med, trots skylt. När jag kommer till stationen framåt halvniotiden, efter att ha lämnat på dagis och skola, finns det inte en suck att få plats där man ska parkera cykeln.

Det är väl det mest kriminella jag gör kanske. Och går och cyklar mot rött ibland, men aldrig när jag är med barnen. Annars är jag så laglydig. Betalar min skatt med glädje och skulle aldrig betala någon svart. (och nu var jag inte ironisk. Jag menar det.)

Fast det här med skyltar. Alltså, det här är ju preskiberat vid det här laget, för det hände tidigt 90-tal, men jag har faktiskt stulit skyltar två gånger. Varit ute på natten med några kompisar från Arken och skruvat ner skyltar medelst polygrip. Skyltarna sattes sedan upp på Arken, en över Fredsgatan och en i bastun. På den senare stod det Primatlaboratorium. Jag är inte säker på om skyltarna fortfarande finns kvar på Arken.

Som på en parkbänk i Paris 1992

Idag äter jag lunch framför datorn på jobbet. Har varit och povianterat på Konsum, och konstaterar nu att det blev sånt som man hade kunnat äta till lunch på en parkbänk i Paris på en tågluff för länge sen. Kanske var det för att jag blev påmind om en film av Godard som jag blev sugen på grov baguette, ost och frukt. Men annars känns det inte så mycket som den där tågluffen på jobbet, och okej, lakrisal är inte så franskt heller.

Gissa glassen – idag extra lätt

Idag är det extra lätt att gissa. Bara Lydia och jag, och så lakrits och lakrits. Du får gissa idag, Anton.

Återseende och avsked

För Viggo var det återseende idag. Det var upprop i förskoleklassen, och Viggo fick träffa sina gamla kompisar igen. Han var så klart jätteglad att få träffa Jakob och de andra. För honom var det kanske inte så pirrigt med uppropet, för han har ju redan gått på fritids en vecka och lärt känna sina lärare och fritidspedagoger, och hittar på skolan.

Vi cyklade dit alla fyra. Klaras dagis var stängt idag också, så hon fick också följa med. Viggo och hans kompisar fick samlas i klassrummet, medan vi föräldrar och en del småsyskon fick sätta oss i rummet intill, på fritids. Bra att barnen fick vara ifred, och föräldrarna fick all information för sig. När barnen hade haft upprop och fått leka inne och ute en stund, och första skoldagen var slut, cyklade vi med några av de andra till en lekpark i närheten innan lunch.

Sedan var vi tillbaka till skolan på eftermiddagen för inskolningssamtal med båda lärarna. Man kan ha många funderingar kring hur det kommer att bli för ens barn. Så här skriver Bo till Viggo om sin egen skoltid, om hur det inte ska vara. Men jag tror att det kommer att gå bra för Viggo, att lärarna och annan skolpersonal är bra och att Viggo är en kille som kan säga ifrån när någon är taskig mot en kompis. Och jag hoppas att vi och andra vuxna ser om något inte är bra.

I eftermiddags letade jag också efter ett fotografi av mig och min bästis Erika när vi började ettan på Domarringen 1976, på samma skolgård som Viggo. Tyvärr hittade jag det inte. Det finns nog hos mamma och pappa, så jag får leta där. Erika är faktiskt också ett återseende, för vi hittade varann på facebook för bara några veckor sedan, och nu har hon också återvänt till Svartbäcken, och hennes son börjar också på Domarringen idag.

Ett avsked blev det också. Klara och jag cyklade över till Kåbo och sa hej då till Elisabeth. På fredag åker hon till Canada på ett år. Det känns sorgligt.

Viggo och Klara på skolgården.

Två nyklippta

Detalj

Ja, men jag älskar ju knappar. Här är de på min tröjärm.

Lydia har dragit till Berlin så jag hänger med plastjesus

Kanske har ni bekymrat er för plastjesus eftersom jag inte bloggat något om den lille stele och tystlåtne mannen av plast på länge. Men lugn, han är inte ensam. Lydia har jobbat nästan hela sommaren när vi andra har haft semester, och nu när hon är i Berlin håller jag ett vakande öga över honom.

Frukt är inte godis

men kolla vad gott ändå. Och snyggt. Bigarråer och aprikoser lyser upp fredagseftermiddagen på jobbet.

På jobbet, prickig och trött

Bara ett par dagar efter semestern konstaterar jag att det går snabbt att känna sig trött igen. Jag var faktiskt utvilad efter fem veckors semester. Men det är svårt att gå och lägga sig i tid, och känns oerhört motigt att gå upp på morgnarna. Jag älskar ju att vara uppe på nätterna och är ingen morgonmänniska. Det är bara barnen och jobbet som gör att jag måste gå upp. Tråkigt, tråkigt. Kom ihåg att sova tillräckligt, nurå.

Dagens kopp: Pi (ett designmysterium)

Faktum är att jag har farit med osanning här på bloggen. I ett inlägg för länge sedan påstod jag i förbifarten att kaffekoppen Pi från Rörstrand är formgiven av Stig Lindberg, och det är den verkligen inte. Jag vet faktiskt inte hur jag tänkte. Jag tror att jag blandade ihop den med Blå husar från Gustavsberg, där ju Stig Lindberg var verksam, eftersom båda kopparna har ett litet flytande blått abstrakt mönster och båda är väldigt raka och sakliga i formen. Mina föräldrar har Blå husar i lägenheten i Uppsala och Pi i sommarstugan i Öregrund.

När jag tänkte att jag skulle blogga om Pi, och upptäckte att den inte alls var från Gustavsberg, utan Rörstrand, påbörjade jag ett detektivarbete för att ta reda på vem som var formgivare. I boken om Rörstrandsporslin, Iris, Vineta och Gröna Anna av Bo Lagercrantz fanns den inte med alls. Idogt letande på nätet gav bara en träff som angav formgivare. På http://www.svenskt-porslin.net/rorstrand/ror-pi.htm påstås Pi vara formgiven av Inger Persson, och det är ju möjligt. Det är troligt att koppen är formgiven sent 60-tal, både med tanke på form och dekor och eftersom mina föräldrar köpte servisen när de hade köpt sommarstugan, och det gjorde de 1969. Då var Inger Persson verksam vid Rörstrand. Men jag känner mig ändå osäker eftersom det är enda källan, och jag skulle inte säga att den är tillförlitlig.

Alltså mejlade jag Rörstrands museum och frågade om de hade någon uppgift. Men tyvärr, det hade de inte. Så här svarade de:

Hej och tack för din förfrågan. Tyvärr finns det inte mycket information vi kan bidra med heller. Detta är mycket vanligt just vid den aktuella tiden. På 1960-talet lanserades hundratals serviser varje år och många många hamnade aldrig i några register av endera anledningen. Pi är dessvärre en av dessa. Jag vet inte varifrån uppgiften om att det skulle vara Inger Persson som är upphovskvinna kommer ifrån. Kanske stämmer det, kanske inte. Vi kan varken bekräfta eller dementera.

Du får glädja dig åt att i alla fall ha ett namn på din servis. Det är långtifrån alla som kan få reda på det.

Troligen skulle det gå att få fram uppgiften, men det skulle kräva mycket efterforskningar i Rörstrands arkiv. Men det får nån annan göra. Jag har i alla fall försökt lösa ett designmysterium.

Första dagen

Så var det vardag igen. Som om semestern inte också var en vardag, men en annan vardag när jag gled runt i nattlinne på altanen halva eller för all del hela förmiddagen.

Svårt att komma ihåg hur man gjorde när jag skulle göra mig i ordning på morgonen och komma iväg med barnen. Dessutom nya rutiner. Klara började på ny avdelning på dagis, Oden. Storbarnsavdelning. Vi lämnade henne först och Viggo fick heja på gamla personalen och yngre kompisar.

Sedan cyklade Viggo och jag vidare till fritids på Domarringen, min gamla skola och nu Viggos. Det gick fint. Vi kollade runt och Viggo fick välja hylla för att ha sina kläder. Inga barn som han kände hade börjat än, men han satte igång att leka och jag stannade en stund för att kolla läget. Ville inte stressa. När jag skulle gå var han helt inne i leken. Hej då. Ses i eftermiddag.

För säkerhets skull satt jag hemma och jobbade idag så att jag snabbt skulle kunna komma till skolan om det inte funkade. Men det var lugnt. Skönt att sitta hemma och komma igång, gå igenom kalendern och kommande arbetsuppgifter och planera. Chattade litet med Lydia också, så det var som en virtuell testund på hennes rum.

Hämtade Klara först. Det hade varit toppen. Hennes bästisar var ju på dagis, och de har också bytt till storbarnsavdelningen på Oden. Så gick vi ut från dagis och hon fick sitta i barnsadeln. Började cykla iväg över idrottsplanen, och så plötsligt öppnade sig himlen och regnet öste ner. Jag hade inga regnkläder och Klaras galonkläder var kvar på dagis. Hon fick sitta i cykelkärran i stället i skydd för regnet. Jag blev rätt blöt kan man säga.

På fritids hade Viggo fått en ny kompis och haft jättekul. Varit ute och lekt och byggt koja och spelat basket. Konstigt tyckte Viggo, men refererade ingående om reglerna. Varit till matan och ätit. Det hade gått bra. Köttbullar. Och det är ju på den här skolan som de lagar maten till Klaras dagis, förklarade Viggo. Jag tycker det verkar finfint. Personalen verkar vara väldigt bra och lokalerna och skolgården och den omkringliggande naturen är ju toppen. Tänk att Viggo bygger koja på exakt samma ställe som jag brukade göra när jag gick i lågstadiet.

Bra avslutning på semestern

Nu är det inte många timmar kvar tills vardagen börjar igen, men idag var en bra avslutning på semestern.

Den tillbringades i Stockholm med Jenny och Maria och så bebis-Arvid (aka Mugge) förstås. Först litet rask shopping med ganska bra resultat, sedan lunch på Kulturhusets tak. Det är faktiskt ett ruskigt bra ställe att gå till om man gillar schyst betong, och det gör ju jag. En gömd oas. Hur snyggt som helst, och snygg utsikt över hötorgsskraporna. Ja, de är snygga.

Därefter besökte vi Waldemarsudde och såg både Signe Persson-Melin-utställningen och jubileumsutställningen med måleri. Jag ska blogga separat om det, för jag har många tankar. Men kanske inte i natt. Ni får vänta.

Och så avslutade vi med fika på Blå porten. Bra som alltid. Det här var min middag. Jag tänkte om jag skulle ta en macka och nåt sött, men så tänkte jag så här istället. Sött och sött. Mycket bra. (Säg inget till Viggo och Klara.)

Dagens street art

På Djurgården, på väg från Waldemarsudde till Blå porten.

Nu ska vi snart åka hem från Öregrund

Då ser himlen ut så här. Strålande solsken.

Småkakor på Floras trädgård

I eftermiddags var vi och fikade på Floras trädgård. Floras trädgård är ett fint namn, men jag tyckte nog ännu mer om när det hette Pensionat Västerport. Det var ju inget vidare väder, så vi satt inne. Vi åt småkakor och Klara hittade på en saga som hon berättade. Tyvärr är filmen på fel ledd. Glömde att man inte kan filma så. Sorry.

Efteråt ville Klara kolla runt i trädgården. Fina trädgårdsstolar!

Dagens kopp: med bruna fåglarna

Eftersom Malin var här och vi pratade om den ultimata koppen och hon valde den här av nostalgiska skäl när vi skulle dricka te, inte för att den på något vis förkroppsligar den ultimata koppen, får det väl bli den. Jag köpte den här ute i Öregrund på Storms när jag var liten åt min mamma i morsdagspresent, eller om det var till födelsedagen. Det måste ha varit sent 70-tal, och den andas verkligen sent 70-tal. Min barndom.

För övrigt hade Malin ett och annat att säga om den ultimata koppen. Och hon vet vad hon talar om. Folk säger att de kan dreja när de har gått en kvällskurs i keramik, men det kan de inte säger Malin. Det tar minst tio år att lära sig dreja. Malin har gått på Capellagården och på Konstfacks keramik- och glaslinje.

Men det finns annat än den fulländade formen som kan ligga till grund för ett val.

Dagens kopp: Maxim

Den här sortens kaffekoppar gör att jag önskar att jag tyckte om kaffe. Men det gör jag inte. Kaffe är gott i glass och bakverk och desserter, men hur jag än försöker är kaffe inte gott att dricka. Men om jag drack kaffe så skulle jag dricka ur såna här koppar. Så trevligt.

Det finns en enda kopp av Maxim från Gustavsberg här i Öregrund. Eller här hos mamma och pappa, alltså. Säkert finns de i stugor litet varstans. Modellen i benporslin heter SG-1 och är formgiven 1955. Dekoren är ritad av Bibi Breger 1956. Det är koppartryck i svart under glasyren. Den fanns även med rött tryck.

Förresten ska man alltid titta i botten på porslin. Ofta får man en överraskning för att det finns något extra i utförandet av stämpeln. Som bladen som omringar den här. Är det inte underbart?

Så vackert med det grafiska mönstet i svart på vitt. Och till Maxim passar gräddsnipan i serien Salix så fint. Olika bladmönster med ett väldigt grafiskt uttryck. Salix är också från Gustavsberg, ritad av Stig Lindberg 1954. Också den i svart eller rött koppartryck under glasyren.

Jag tror att farmor hade de här kaffekopparna, men med rött tryck, i skåpet med skjutluckor ovanför diskbänken i köket i Juniskär. Men jag är inte säker. Var de finns nu har jag ingen aning om. Hoppas de finns hos någon som uppskattar dem.

Solen kommer och går

I morse var det faktiskt riktigt vackert väder, soligt och fint hela förmiddagen. Men när vi cyklade iväg till Sunnanö för att bada vid lunchtid var det rätt molnigt faktiskt. Solen tittade fram litet ibland, men inte så mycket.

Men för att ni ska tro på att det faktiskt har varit sol här idag får ni se en bild från när jag nyduschad hade kommit upp från tvättstugan och satte mig i solen på trappen och drack te. Det var väl inte morgon precis, mera lunchtid. Jag var ju tvungen att lyssna klart på Jakten på Roger Moore i P1. Det kan ni lyssna på i 30-dagarsarkivet.

Det är inte så lätt att sova

om man har en liten Klara som tar all plats i sängen. I alla fall om sängen är 80 cm bred. Så här såg det ut i natt när jag skulle krypa ner i sängen och kolla på film. Men jag puffade undan henne litet, så det gick fint.

Dagens kopp: H C Andersen-muggen

Eftersom jag bloggade om bruna Öregrunds-tekannan idag passar det bra att blogga om H C Andersen-muggen som också finns här i Öregrund. Jag fick den av mamma någon gång när jag var liten och hon hade varit till Danmark, tror jag. Det är den mugg jag oftast drack te ur här på landet. Och nu är det Klaras favoritmugg här ute.

Den har illustrationer från tre olika sagor runt om. Det står på engelska på den: The swineherd, Clumsy Hans och The shepherdess and the shimney sweep. Mera nostalgi än under av form.