10 steg från min dörr

På den utmärkta bloggen femtiotalsjakten hittade jag före helgen den roliga utmaningen 10 steg från min dörr, men jag har inte haft tid att gå ut och fotografera och skriva förrän nu. Man ska alltså gå tio steg från sin dörr eller port och dokumentera och skriva om något man ser där. Sagt och gjort.

Om jag går tio steg från ytterdörren kommer jag precis nedanför trappan och ett par steg till. Jag tog de stegen till vänster, så kunde jag fotografera mitt fina trappräcke, som är specialritat för mitt hus när det byggdes 1962 av den kände skulptören Olof Hellström, som bland annat gjort ljusträdet i domkyrkan, Islandsbrons järnsmidesräcke och monumentet på Martin Luther Kings plan. Samtidigt som han gjorde trappräcket gjorde han även dörrkläppen, utebelysningen och trean, som man även kan se 10 steg från min dörr. Det är så coolt att ha de här specialritade detaljerna som ingen annan har precis likadana.

Fint räcke

Som på bio i missionshuset

Med riktiga rader av biofåtöljer som kan rullas fram på hjul och hemmabioanläggning med riktigt stor duk. Coolt!

Fina karmstolar

Mönster

Snyggt mönster på madrass.

Textilt arv

Fin duk. Skulle gissa sent 50-tal eller tidigt 60-tal.

Del av skokaos

Med fem vuxna och sex barn som springer ut och in blir det en del skor.

Lajar ute och inne

Blomsterflickan

Sjöjungfru

Fin plattläggning

Finfint fika och mat i majsolen

Vi börjar väl med det väsentligaste. Någon nöd gick det inte på oss. Vi åt massa god mat och jag hade bakat kaffebröd: mjuk pepparkaka, lemon curd-muffins med hallon och vit choklad, två sorters småkakor och blågul citronkaka med blå vallmofrön i.

Hänger rött på Första maj så klart

Valborgskväll under plommonträdet

En trevlig kväll var det igår hemma hos Magnus och Maria. Sju vuxna och fem barn som rände omkring i kvarteret och lekte. Eller inte de vuxna då. Grillmiddag i solig och vacker men litet kylig kväll. Majbrasa i Årstaparken. Viggo och Klara höll sig vakna ända till klockan tolv när vi kom hem.

Sillunch på altanen

Sen cyklade vi hem och bjöd Magnus, Helmer och Arvid på lunch på altanen.

Lajar i lekparken i Tunabackar

På vägen från forsränningen stannade vi i lekparken i Tunabackar och lajade. Klara och Helmer jagade fåglar, Viggo åkte linbana men roligast var nog hoppkarusellen. Det här är min gamla barndomshood. I Tunabackar tillbringade jag och Matti många år hos vår dagmamma Leila. Hon bor förresten fortfarande kvar. Tunabackar, som är ritat av Gunnar Leche, är så fantastiskt fint. Fortfarande Uppsalahem och hyresrätter. Bra!

Glida omkring

Så skönt det är att glida omkring, inte mer planerat än att jag och Magnus bestämde per telefon igår när jag var på väg hem från jobbet att vi skulle ses vid Eddaspången med barnen och kolla forsränning och sen se var vi skulle fortsätta hänga.

Vid forsränningen träffade vi för övrigt Hallberts, så Viggo och Klara och Helmer hängde en stund med Jesper och Martin och kollade in båtarna.

Experimenterar med violer

I trädgården blommar små luktvioler, och när jag läste det här på taffel.se om violer blev jag sugen på att baka något med violer. Eller allra helst skulle jag vilja göra hemmagjord violglass, för jag gillar SIA:s violglass. Googlade litet, men fick bara napp på nån vegansk violglass gjord på violtabletter. Jag ville göra på riktiga färska blommor.

Hittade ett recept på violkaka från DN, men det skulle vara vansinnigt mycket violer i kakan, och så mycket finns det inte utslagna här i trädgården ännu. Dessutom skulle det vara violsirap i toppingen, och det hittar man bara på såna där butiker som säljer tillbehör för att framställa sån där ond saft ni vet, som inte jag dricker. Har ingen vidare lust att besöka en sån butik, men jag får kanske lov att göra det för att få tag i sån där violsirap, för mitt experiment gav inte så stark violsmak.

Jag hittade nämligen en påse med kanderade violer i skafferiet. Dem tog jag och stötte i mortel, och så blandade jag en näve i sockerkakssmet, och så en näve i den där toppingen. Kakan blev helt okej, men den smakade inte så mycket viol, särskilt inte i jämförelse med violglassen. Jaja, det uppskattades av gästerna i alla fall, och till det drack vi lapsang. Rökt te och viol funkar bra.

Så här trevligt är det att bli intervjuad av mig

Både igår och idag har jag genomfört anställningsintervjuer med personer som sökt jobb som museivärd i ordenshuset Bofästet på Skansen. Eftersom det var personer som bor i Uppsala tyckte jag att det var smidigast att köra intervjuerna här hemma på min altan. Då får man så här fint fika. Tekoppen och kakfatet är Stig Lindbergs Prunus och bullfatet är Eden från Rörstrand.

Redo för sommaren i superhöga hasbeens

Jag är så nöjd, så nöjd. Älskar att Hasbeens har börjat tillverka modeller i riktigt höga klackar. Inget präktigt, bara coolt. Den här modellen heter Slip in Super High. Viggo klapprade omkring med dem på parketten i vardagsrummet också. De fick godkänt. Han brukar säga att jag ska ha ännu högre klackar fast jag nästan bara har skor med superhöga klackar.