Dagens kopp: IOGT från Gustavsberg

Att beställa eget porslin var mycket vanligt både i IOGT och NTO. Dels fanns det att beställa med bara logotypen, men många beställde med logens eget namn också. Den här koppen i Gustavsbegs RA-modell var nog den vanligaste. Naturligtvis har jag en särskild relation till den här koppen. Jag blir galen på föreningar som fortfarande säger att de är antingen IOGT eller NTO, trots att man slogs samman till IOGT-NTO 1970. Jag är heller ingen kramare av gamla traditioner som förekom genom att det var ordensällskap. Det avskaffades också 1970. Men därmed inte sagt att man måste slänga ut sitt gamla porslin, och det har man ofta inte gjort. Det är porslin av god kvalitet och ett kulturarv att bevara. Otaliga är de gånger som jag druckit taskigt påste i kaffekoppar som känns som en dockservis. Finfint på något sätt ändå! Mera om Gustavsbergs restaurangporslin med beställningsdekorer kan ni läsa här.

Dagens kopp: RESO från Gustavsberg

Reso var ju en hotell- och resebyråkedja ägd av bland annat KF, så det är klart att de beställde sitt porslin från KF-ägda Gustavsberg. Den här tekoppen hittade jag på Tradera, och säljaren hade köpt in den hos en auktionsfirma för många år sedan. Då hade det stått i objektbeskrivningen att Stig Lindberg var formgivare. Jag har inte hittat något mer som styrker den uppgiften. Det står inte i Nationalmuseums föremålsdatabas, och jag hittar inget i litteraturen eller på nätet om det. Det är alltså en mycket osäker uppgift, men omöjligt är det ju inte eftersom Stig Lindberg gjorde en del sådana beställningsjobb. Även om koppen inte skulle bära Lindbergs hand så tycker jag att det är roligt att ha den. Trevlig dekor, hederligt benporslin och roligt med Reso! Mera om Gustavsbergs restaurangporslin med beställningsdekorer kan ni läsa här.

Porslinsdetektiv

Bland det roligaste med porslinsintresset hör att upptäcka nya saker, sådant som kanske inte var allmänt känt och fanns dokumenterat. Det fina är att alla vi som har det här intresset hjälps åt, delar med oss av kunskapen och bidrar tillsammans. Det är faktiskt riktigt fin folkbildningstradition i modern tappning! Som när jag igår skrev om Gustavsbergskoppen Morning, och att det inte stod om den i litteraturen eller fanns några mer uppgifter på nätet. Genast kommenterade Benny att han hittade den i en produktkatalog från 1962, och att man där kunde få veta att den var av modell A och att den även tillverkades i rött. Är det inte fantastiskt hur vi lägger pussel tillsammans allihop!

De senaste veckorna har jag grottat ner mig totalt i en annan koppmodell från Gustavsberg, eller snarare flera mycket snarlika. Jag har letat på nätet, i antikaffärer, lusläst litteraturen, letat fram och tillbaka i Nationalmuseums föremålsdatabas, och även haft mejlkontakt med en intendent på museet. Jag känner inte på något sätt att jag har löst det här porslinsmysteriet, men jag är något på spåren. Kanske finns det någon annan som vet något mera? Vad jag har kommit fram till är i alla fall att Gustavsberg, precis som Gefle och Uppsala-Ekeby, verkar ha haft för vana att trycka samma dekorer på olika modeller. Kanske inte med de mest kända dekorerna, men med en hel del. Särskilt sådana som var beställningar på restaurangporslin till serveringar och samlingslokaler.

En liten utvikning om Nationalmuseums föremålsdatabas först. Nationalmuseum fick en donation från KF för en del år sedan, med en stor samling Gustavsbergsporslin. De har även haft projektmedel för att inventera samlingen och fotograferat och lagt in tillgängliga uppgifter i föremålsdatabasen, som finns tillgänglig på deras hemsida. Det är ett fantastiskt jobb av tillgängliggörande, men kanske inte den smidigaste och mest användarvänliga databasen. Vad jag förstår är det så att de uppgifter som finns om tillverkningsår och formgivare gäller dekorerna, men om modellerna skriver de inte dessa uppgifter. Däremot förekommer det att de anger modellens beteckning när det är känt, men utan andra uppgifter.

Vad var det då som triggade igång det här? Jo, jag hittade några koppar på Tradera, tillverkade för RESO. Fem stycken närmare bestämt, men jag ville bara ha en, så det köpte jag. Den var i samma modell som en IOGT-kopp som jag har sedan tidigare vad jag kunde se på bilderna. När jag fick hem den visade det sig att det inte var riktigt samma modell. Jag tittade på traderabilderna, och såg att min kopp inte var samma modell som på bilderna i alla auktionerna. Det var uppenbart att porslinet fanns i två snarlika modeller, och att säljarnen inte märkt det och använt samma bilder i alla auktioner. Hade jag vetat att det var olika modeller hade jag ropat in en av varje. I föremålsdatabasen fanns den endast i RA-modellen, den som jag alltså inte har.

Det här gjorde mig nyfiken, och jag började mitt detektivarbete. Jag letade i Nationalmuseums föremålsdatabas och mejlade över bilder till museet och frågade om modellen och vad sifferbeteckningen under IOGT-koppen betyder. Jag har nämligen inte hittat något om det varken i litteraturen eller på nätet. Rörstrand använde under några decennier på 1900-talet en liknande sifferkombination för att ange år och månad som porslinet var tillverkat. Tyvärr visste de inte på museet heller, så jag fick ingen vidare hjälp där. Det verkar dock osannolikt att siffrorna skulle vara en datering på Gustavsbergsporslinet.

Jag gick aktivt runt i antikaffärer och på loppisar och letade fler koppar i de här varianterna på modell med olika dekorer, eftersom det här var ett restaurangporslin som man kunde beställa med sin egen dekor. Så hittade jag två koppar i en antikaffär, med en dekor som det står Opalen på. Och kan man tänka sig, det visade sig vara samma modell, men med två varianter på hänkeln! Jag tror att det är lättast att visa detaljbilder på modellerna för att ni ska förstå skillnaderna. IOGT-koppen är i modell RA, har jag lärt mig via föremålsdatabasen. Jag har dock inte stött på användning av den beteckningen i litteraturen eller på nätet i övrigt. De andra kopparna som jag har är inte riktigt samma modell. De är litet rundare, medan RA-modellen smalnar av mera nertill. De ser även annorlunda ut undertill. Men för att röra till det mera så har de två varianter på hänkel. Den ena Opalenkoppen har samma hänkel som på RA-modellen. Hänger ni med?

För övrigt är även Arkens tekoppar i RA-modellen.

Jag tycker att varje kopp förtjänar varsitt Dagens kopp-inlägg, men här kommer jämförelsebilder så ni kan se.

Dagens kopp: Morning från Gustavsberg

En gråmönstrad kopp för en grå decemberdag. Den här koppen hittar jag ingen information om, varken i litteraturen eller på nätet, men den heter förstås Morning för att det är en frukostkopp till storleken. Säkert ovanligt stor på 50-talet, men alldeles lagom stor säger jag! Jag tycker att formen är underbar och dekoren får mig att tänka på blyerts. Grått är vackert.

Vi bakar pepparkakor mest varje dag

Baka pepparkakor är bra att sysselsätta barnen med när man kommer hem från fritids och dagis och alla är trötta. De bakar litet grand medan jag lagar mat och är nöjda och glada. Om man gör en pepparkaksdeg så håller den ju länge, så det är bara att ta ut en lagom bit varje dag.

Högst upp i trapphallen på Domarringen finns en stjärnhimmel

Vi gick litet på upptäcktsfärd i trapphallen i huvudbyggnaden på Domarringen. Där är det mesta sig likt sedan jag gick där. Fantastiskt fina stjärnhimlen högst upp i taket och andra underbara detaljer.

Adventsfika på Domarringen

Gubbigt

I en av paneldebatterna på uppföljningskonferensen om Överenskommelsen på Nalen idag var det så här gubbigt. Trist. Men vi hade roligt åt att Göran Hägglund under tiden som han stod på scenen två gånger uppdaterade på twitter. Eller grejen var ju att det gjorde han inte, för det såg ju vi. Inte stod han där och twittrade från mobilen. Ändå uppdaterades det under tiden som han stod på scenen, dels ”Hopp iväg för att träffa civila samhället och tala mångfald och idéburen verksamhet” och dels ”Hopp iväg för att tala omreglering av apoteksmarknaden”. Hägglund är ju en politiker som brukar lyftas fram som närvarande och kommunicerande på twitter, men nu vet vi. Det är inte han som twittrar.

En liten Rädda Barnen-lykta får lysa upp på jobbet

Under lördagens loppisrunda hittade jag den här fina ljuslyktan från Reijmyre. Jag har faktiskt två likadana som jag köpte på loppis för några år sedan, men den här var speciell, för den hade en gravyr med ett barnansikte och Rädda Barnen. Det passar ju ypperligt att ha den i fönstret på jobbet då, eftersom Rädda Barnen är en av Forums medlemsorganisationer.

Adventskalendrarna

Det är värt allt jobb med att slå in 48 paket när barnen studsar upp glada för att få öppna paket fast det är tidigt på morgonen och becksvart ute. Klara har min gamla kalender och Viggo en som jag köpte på tradera för flera år sedan. Min gamla var det min mormor som gjorde.

Tjuv och polis

Fint och gammalt som gatan. Det ska Viggo få i julklapp!

Man kan inte ha för många mandelmusselformar

Jag har redan massor. Efter helgens loppisrunda har jag fler.

Jag var tvungen att förbarma mig över den enarmade 50-tals-stjärngossen

Ni som känner mig vet att jag måste ta hand om alla gamla tomtar och lucior och sånt i trä från 50- och 60-talet. De är så trevliga! Och inte gör det något om de är litet skamfilade. Veckans skörd av pynt var inte fy skam.

och persiennerna från 1962 kommer från Hemnytt i Uppsala om ni undrar

Adventsljusstaken från Åvikens metall i Gnosjö

lyser så fint i fönstret. Det bästa är att jag snart får hem en till som jag köpt på Tradera. Den här köpte jag häromåret.

Hyacinterna på rad

Och ni behöver inte vara oroliga. Zebrakopparna, Red Top-smörbyttan och Pyntaasken är sådana som jag köpt billigt med invändiga missfärgningar och småsprickor just för att använda att ha blommor och kryddor i, så jag behöver inte oroa mig över att det kan bli kalkavlagringar.

Adventsskålen framme, men mossa hann jag inte plocka

Klara bakar lussekatter

Extra fina blir de serverade på rött Blå eld-fat.

Ljus i mörkret

I mörkret snubblade jag omkring och satte upp ljusslingan på altanen, ivrigt påhejad av Klara.

Det mesta var sig likt på mitt gamla lekis

Varje dag cyklar vi förbi mitt gamla lekis på väg mellan Klaras dagis och Viggos skola. Jag har pekat många gånger och berättat att jag gick på lekis där. Men idag var jag inne i lokalerna för första gången sedan jag var sex år. Det var 1976. Viggo var nämligen på kalas där. Det mesta var sig likt. Rumsindelningen, hyllorna och krokarna i kapprummet, ribbstolen och köksinredningen med extra låga bänken för barnen! Titta vad fint!