Gås och glass

Igår var vi hem till mina föräldrar på middag tillsammans med min mammas faster Karin, som är 86 år. Karin är världens trevligaste och coolaste. Tyvärr vill hon inte vara med på bild, så ni får inte se henne. Min pappa hade lagat gås enligt ett estniskt recept. Gåsen hade fyllning av äpplen och katrinplommon, och till gåsen serverades surkål och ugnsbakad potatis. Det var väldigt gott, och till och med kräsne Viggo åt gåsen med god aptit.

Klara kröp upp i kökssoffan för att hålla morfar sällskap när han lagade mat.

Klara ville förstås gunga på morfars fot. Han är mest tålmodig av alla.

När det var bolibompa somnade viggo i fåtöljen.

Men Klara lassade i sig mera glass.

Snölek

I eftermiddags tog Bo barnen med sig ut och åkte pulka. Sedan lekte de i snöhögen som Bo gjorde av all snön som han skottade bort från trottoaren i morse. Bo har inte tillräckligt med utrymme på sin blogg att lägga ut fler bilder, så jag lovade att göra det.

Dockskåpslängtan

Viggo upptäckte att han nådde upp till mina fina gamla dockskåp, som han inte får röra, om han stod på madrasshögen i källaren. Nu vill han ha eget dockskåp. Om han ska ha dockskåp kommer han ju inte få ha det ifred för Klara, och Lundbyskåp tycker jag är litet för ömtåliga för så små barn, även för Viggo. Så nu är planen att jag ska rita och bygga varsitt skåp till barnen. Viggo ville förstås ha nu omedelbart med en gång, men när jag förklarade att det var litet mer komplicerat än så gick han med på att vi gjorde dockskåp i en gammal telefonhylla som vi hade i lägenheten. Petsson får vara med överallt.

Pärlplattepyssel

När Bo var och veckohandlade och körde grejer till tippen och Klara sov middag passade jag och Viggo på att pyssla med pärlplattor. Viggo valde att göra en groda, och började med en stor glad mun och litet grönt på foten, men sedan hade han inte tålamod mer, och jag fick lägga färdigt. Klara blev förtjust i apan förstås.

Födelsedagsfika

I eftermiddags hade vi födelsedagsfika för Bo. Vi var 13 vuxna och sju barn.

Gunnar, Eva, Ingrid, Lisa med Elias, Klara, Bo, Annika

Klara dricker seven-up ur Stig Lindberg-mugg, Viggo ritar koncentrerat med ritbrädan och Gunnar i bakgrunden

Tre mammor och sju barn

Vi fortsätter hänga med kompisar. Idag var Elisabeth och Teresa här med sina barn. Elisabeth har Arvid och Tore. Teresa har Saga, August och Astrid. Arvid som är äldst har tyckt att det har varit litet trist att vara här förut, men idag var det kul. Särskilt att spela Bugdom. Och vi lyckades sitta till bords tio personer samtidigt ett tag och äta lunch. Det är inte lätt med sju barn, ska jag säga. Vår gymnasieklasskompis Anna B svände också förbi ett kort tag med sin man Jakob. När alla hade åkt sa Viggo att det var allra roligast att vara med Saga. De tittade mycket i böcker tillsammans.

Här är Saga, Tore, Arvid, Viggo och Klara samlade runt datorn och spelar Bugdom.

Här sitter mörklockiga Astrid i Teresas knä.

Coola söta Saga.

August som är jämnårig med Viggo.

Viggo, Tore och Saga kollar i Viggos stjärnkartbok.

Start på kompisveckan

Den här veckan passar jag på att umgås med vänner och kompenserar för resten av året, när jag träffar kompisar alldeles för litet. Det är verkligen toppen när kompisarna har barn som är kompisar med mina barn. Först ut var Paula med Fredrik och Linus. De kom på nyårsdagen och stannade till igår. Alla fyra barnen lekte superbra. Linus och Fredrik uppskattade verkligen alla våra konstruktionsleksaker, till exempel plasticant.

På kvällen tittade vi på Tintinfilmer tillsammans. Barnen somnade litet väl sent, och det blev inte så mycket tid över för oss vuxna att sitta uppe och prata. Nästa dag var vi alla trötta, men vi var ut en sväng till drakskogen och Viggo och Fredrik klättrade i träd.

Old friends

En av de bästa grejerna med jul och nyår är att en del gamla kompisar i förskingringen kommer hem till Uppsala för att hälsa på. Elisabeth har redan flyttat tillbaka till stan för ett par år sedan, och hon bodde bara i Vallentuna under några år, men Teresa har bott många år i Paris nu. Igår satt vi och fikade på Storken. Just Storken fanns inte när vi gick i gymnasiet, men annars var en av våra favoritsysselsättningar att fika på kaféer eller hemma hos varann.

Elisabeth

Teresa

Julklappsgissning

Några veckor före jul hade mina kollegor Anton och Lydia sett något som de var bombsäkra på att jag skulle få i julklapp. En typisk kerstingrej. De skrev en lapp som de förseglade noga med tejp där de skrev vad de gissade på. Den har stått under min datorskärm hela december, och jag tog hem den före jul. Nu undrar jag om jag ska öppna den nu, eller vänta tills vi ses efter trettonhelgen på jobbet? Vad säger ni Lydia och Anton?

Pepparkaksrester

Vi hade en bit pepparkaksdeg kvar i kylen, som Viggo och jag bakade slut på i eftermiddags när jag hade piggat på mig litet med panodil.

Min mamma har en speciell pepparkaksform som jag aldrig har sett någon annanstans. Jag har gjort en kopia av den. Jättefina kattor!

Däckad

Jag är jättesnorig och har ont i kroppen. I förmiddags låg jag i soffan och halvsov med klängande barn överallt.

Nötberg och bockar

Jag upptäckte för sent den 23:e att vi inte hade nötkärnor så det räckte till att baka nötkakor, som är ett måste på julafton. Bo åkte visserligen och köpte det på kvällen, men jag hann inte baka. Så när Bo tog en promenad med Klara efter lunch på julafton passade jag och Viggo på att baka nötkakor som blev klara till Kalle Anka. Viggo tyckte att det var väldigt kul att mala med mandelkvarnen, och att högarna av malda hasselnötter såg ut som bergsformationer. Mandelkvarn måste man faktiskt ha om man ska mala nötter och mandlar. Det blir inte bra i matberedare, inte tillräckligt finmalet. Och vår röda Pia i gjutjärn är ju så snygg. Viggo petar litet i nötberget. Kakorna blev så där sega och goda.

Sen ville Viggo fotografera när jag höll på med bakningen. Det blev litet allt möjligt som han tyckte var intressant.

Julkalas på Idrottsgatan

På julaftonen var det alltså bara vi här hemma. Det tycker vi är jätteskönt. Bos föräldrar kommer till Uppsala över trettonhelgen när Bo fyller år, och igår var det julkalas hos mina föräldrar. Vi var tio vuxna och fem barn: mamma, pappa, jag, Bo, Viggo, Klara, min syster Anna, hennes döttrar Sara, Amanda och Ella, min bror Matti och hans sambo Karin, min farbror Stor-Matti (kallas han i förhållande till Lill-Matti), Annas pappa Bengt och hans fru Inger.

Viggo fick tre spel som vi provspelade: ett fia med knuff där spelpjäserna är Nalle Puh och där tärningen är inkapslad i en plastbubbla som man trycker på så att den hoppar till, ett Smarta skator och ett Pinguspel.

Bo, Klara, Matti, Viggo, Karin

Matti, Karin, Klara, Viggo

Klara och min pappa

Inger och Bengt

Ella och Inger

Bo och Sara

Anna, som har lunginflamation, och Inger

Amanda älskar hallon

Pappa, mamma, Klara

Mattisarna och Karin

En tradition på julkalasen är att någon somnar, och att fotografera det. Ofta är det min pappa som somnar. Han hävdade dock att han inte alls somnade.

Julgranens inverkan på sömnvägran

Kvällen före julafton när barnen hade somnat pyntade jag granen och lyssnade på Karsten Thurfjell och Gunnar Bolin i P1. Jag hade precis börjat slå in julklapparna när Klara vaknade strax före midnatt. Hon kom uttassande i vardagsrummet och var alldeles hänförd av julgranen. Något mer fantastiskt vackert och fascinerande hade hon nog aldrig sett. Hon ville absolut inte lägga sig och sova igen. Det hjälpte inte med välling eller någonting, så hon fick vara uppe ett par timmar medan jag fortsatte med julstöket och lyssnade på radio. Till slut gick det i alla fall.

Julaftonskvällen var det stört omöjligt att få henne att somna, för då fanns det ju så många roliga julkappar att leka med. Klara ville ju gräva med sin nya snöskovel inomhus och annat spännande.

Vem bestämmer vad som är rätt att ha i julgranen? Viggo tyckte i alla fall att Pettson skulle vara där.

Här är Klara i sin nya klänning som hon fick i julklapp.

Gamla IOGT-julkort

Jag har precis fått hem några gamla julkort från IOGT och SGU som jag har köpt på Tradera. Jättefina!

Kommunikationsmöte

Varje tisdagmorgon har vi möte på kommunikationsavdelningen och går igenom våra arbetsuppgifter. Vi turas om att ta med fika, och idag hade jag med lussekatter och saffransskorpor. Åsa hade julklappar åt oss. Jag skriver inte vad det var, för Anton var inte där, och hans klapp är på väg hem till honom. Men paketen var jättefint inslagna (och bra innehåll också).

Här är Åsa:

och Lydia:

Klarapyssel

Klara hade pysslat en ljuslykta av sockerbitar och en nejlikclementin på dagis.

Snöfall

När vi kom ut från dagis i eftermiddags hade det börjat snöa. Massor av stora flinkor var det, och när vi kom hem ville Viggo och Klara skotta fast det nog inte var riktigt så mycket snö ännu.

Go morron!

Jag har köpt en otroligt fin teckning på Tradera. Den är märkt TB.-27. Eventuellt kan den vara gjord av Tor Bjurström, som var en av göteborgskoloristerna och ledare på Valand, men oavsett om den är det eller inte tycker jag otroligt mycket om den. Den var ganska fult inramad, men nu har jag ramat in den med riktigt passepartout och hängt den i sovrummet. Där passar den bra.

Världens minsta saffransbulle och en lusseriddare

Ikväll innan det var dags att natta barn bakade jag en ny sats saffransbröd, för den gamla tog slut igår. Det blev en plåt med vanliga lussekatter, och en med släta bullar. Viggo bakade en miniminibulle.

Här är världens minsta saffransbulle.

Den här bilden har Viggo tagit själv. Det är minibullen och en plastriddare. Meningen var nog att fotografera själva bullen, men jag tyckte det blev rätt kul komposition.