På väg med Doktor Kosmos

Med Doktor Kosmos i lurarna sitter jag på tåget och jag är utsövd. Jag somnade inne hos Viggo igår när jag hade läst för honom och sov flera timmar. Sedan var det ju lika bra att gå och lägga sig. Plockade bara litet med tvätt och så. Jag måste komma ihåg att jag ska sova ordentligt. Man blir mycket gladare då. Doktor Kosmos blir man också glad av. Notera det.

Kleerup i rummet intill

Bra saker idag på jobbet:

Från rummet intill hörs Kleerup. Det har jag inget emot. Bara schyst.

Ännu schystare är att Anton sitter därinne och sommarjobbar. Fast mest far han omkring och snackar faktiskt.

Dagens kopp: på logen Vulcan

Åh, jag blev så till mig när jag hittade det här IOGT-porslinet i skafferiet på logen Vulcan i Tidaholm, Sveriges näst äldsta ordenshus. Så upphetsad att jag glömde kolla vad som stod under om tillverkare och modell. Men det var rejäla koppar i storlek. De brukar ju annars vara löjligt små. Det är något särskilt med gammalt IOGT-porslin, och NTO-porslin också så klart. Alltid av bra kvalitet, från de kända tillverkarna, och ofta med egen dekor. Ibland bara med IOGT, men ganska ofta med logens namn.

Utflykt till Tunåsen och dammarna

Även om Klara hade litet feber idag tyckte jag att vi skulle passa på att göra en utflykt i det fina vädret när vi hade hämtat Viggo från dagis, och det orkade hon faktiskt. Vi cyklade till Tunåsen, som ligger halvvägs ut till Gamla Uppsala från oss. Där packade vi upp matsäcken och åt smörgåsar och muffins.

Tunåsen är en del av Upplandsåsen, som är en av Sveriges längsta åsar. Den börjar ända uppe vid dalälvens utlopp i havet, på gränsen mellan Gästrikland och Uppland. Tunåsen har vacker natur och fantastisk utsikt åt alla håll, och det är i Tunåsen som Uppsalas vatten renas. Fyrisåns vatten pumpas upp till dammarna på åsen, som ligger som i terrasser, och filtreras genom åsens gruslager när det rinner ner mot staden. Det tar sex till åtta månader innan det kommer till vattenverket. Viggo och Klara tyckte att det var så coolt med dammarna.

Grön lunch

Vi har haft en så fin dag, Klara och jag. Litet trött har hon varit av febern, så hon sov en stund mitt på dagen, men hon har inte haft hög feber idag. Vi har bakat bröd och hallonmuffins tillsammans, varit ute i trädgården en del, och så har jag förstås tvättat, diskat och städat en del, som alltid.

När vi skulle äta lunch plockade Klara prästkragar och satte i en vas, och så dukade vi tillsammans på altanen. Klara arrangerade sin sallad själv; körsbärstomater, gurka och fetaost var hon nöjd med. Jag valde sallad, gurka, tomater, avocado, fetaost, basilkablad, solroskärnor och pinjenötter. Vi hade en finfin lunch med grönt tema.

Tar igen

Klara har haft feber sedan i fredags, så idag är jag hemma och vabbar. Jag tycker att det är ganska skönt eftersom jag var borta hela helgen, och inte fick vara ledig och ute i solen. Nu blir det en sån dag idag istället, för Klara är rätt pigg när panodilen verkar. Just nu slappar vi inne, men vi ska nog vara ute i trädgården rätt mycket.

Normalt brukar båda barnen vara hemma när en av dem är sjuk, men idag skulle Viggo på besök till nya skolan inför hösten, så Bo tog honom till dagis. Så här såg stora skolpojken ut i morse. Han var glad och förväntansfull.

Nytt under solen

Avgående ledamöter: jag, Mikael Lindström, Eva Blomqvist, Thomas Johansson, Inger Elversson. Nyvalda: Jenny Eriksson, S-G Pettersson, Lars Nilsson, Ingalill Söderberg.

Inget nytt under solen

Göran Magnusson omvaldes som förbundsordförande.

Bråkstake

Nu behandlas arbetsplan. Stig Larsson i talarstolen: Jag har lovat Sören att inte bråka på budgeten den här gången. Jag gör det på arbetsplanen istället.

Nu sätter förhandlingarna igång

Vi öppnade med att sjunga SBU-iter vi höjer vår fana, som har samma melodi som Arbetets söner. Vi är ju ändå på Blå Bandets folkhögskola. Nu behandlas motion om distriktens finansiering. Micke är föredragande.

Det är nog så

att vissa äldre skulle ha behövt sovmorgon de också, för de sover. Det var nog i senaste laget för dem att gå på nattbio på Sagabiografen.

Jo jag är i alla fall vaken

Söndagen startar med ett pass om social ekonomi med Janne Linde. Men jag tror minsann att det är vissa som skolkar. Vissa som räknas som yngre, fast inte nödvändigtvis yngre än jag. De ligger nog på stadshotellet i Tidaholm och sover. Själv gick jag upp klockan sju, plikttrogen som jag är.

Portal till en annan värld

Magnus undersöker lönnfacken och hoppas att han ska hitta den hemliga knappen så att bokhyllan svänger runt och vi kommer in i ett hemligt rum. Eller tänk om det är en portal till en annan värld? Jag vill dricka te hos faunen.

Barnbordet

Här sitter det unga gardet. Vi äter marängsviss.

Personlighetsklyvning

Magnus har en allvarlig sjukdom. Han härmar hur folk runt omkring honom pratar. Igår var jag orolig att han skulle få stryk av västgötarna på tåget när han härmade dem. Idag viskar han kommentarer på skånska till mig, eftersom en av mötesordförandena är Lars G Niwong.

Folkuppfostran och hångel

Göran Magnusson sa i öppningsanförandet att samlingslokalerna är ett medel för folkuppfostran. Sven Östbergs poäng igår var att vi har lokalerna för att hångla. Men det kan ju höra ihop.

Ögonblicksbilder

Nu sätter förhandlingarna igång. Jag kan rapportera från gårdagkvällen att vi fick se och höra mycket rolig föreställning med Sven Östberg som vaktmästare i ordenshuset, att vår förbundsordförande var fredagscasual i shorts och att Eva och Pippi nästan började slåss innan vi skulle gå och lägga oss. Idag är vår ordförande mer strikt klädd i slips och kavaj och hälsar oss välkomna med Kära samlingslokalvänner. Den hälsningsfrasen har jag aldrig hört förr.

Som en prinsessa

kunde man tänka att jag hade sovit i natt när jag sov på slottet och utan barn, men jag vaknade flera gånger från fyratiden och framåt.

Mojo

Lätt val av reselektyr när det var så snygg cd med lost Paul Weller classics.

Någon form av begåvning

Magnus och jag är på väg till Tidaholm och Våra Gårdars ombudsmöte på Helliden. Vi sitter på tåget, omringade av öldrickande västgötar. Magnus säger att det är svårt att tro att folk som talar så där kan besitta någon form av begåvning. Hur kan man ha hemlängtan när man bor i Västergötland, undrar han också. Jag vill betona att det är Magnus som säger det, och att han insisterar att jag ska blogga om det. Men skräniga och jobbiga är de. Personen närmast på bilden är inte en västgöte, utan Magnus.