Viggos nya skor

Igår var jag och Viggo på stan och köpte nya skor åt honom till i vår. När man ska köpa barnkläder måste man vara ute i extremt god tid, annars kan det vara urplockat så man inte hittar rätt storlek. Jag är väldigt nöjd med att jag faktiskt var ute i god tid den här gången, för plötsligt har snön smält och det är vår. Även om det är svårt att tro nu. Det är faktiskt mars, och det är en vårmånad.

Vi köpte skorna på Sko-August, för de har kunnig personal och bra sortiment, och när jag köper barnskor vill jag ha professionell hjälp att mäta så det blir rätt. En skoaffär som jag vill varna för däremot, är Wedins i Forum-Gallerian. De har extremt ohjälpsam och otrevlig personal. Jag har varit med om helt häpnadsväckande beteende vid ett par tillfällen, så det var nog ingen tillfällighet. Och jag har hört fler som haft liknande erfarenheter.

Vi provade dels ett par röda Kavatskor, och dels ett par blåa av märket Gulliver. Kavats skor är generellt väldigt breda i lästen. Själv har jag ju ankfötter, korta och väldigt breda, så det är jättesvårt att hitta skor som passar. Men expediten sa att viggo har långa och smala fötter. Dem har han nog ärvt av Bo. Tur. Hoppas Klaras fötter också blir så. Gulliverskorna satt helt klart bättre, och det var snyggare modell. Viggo älskar ju rött, men han gick med på att ta de blåa, som inte fanns i röd variant. Och bra mycket billigare än Kavatskorna var de också. Storlek 28 har han nu.

På stan gick vi även till Nordmarks och Celsius-bokhandeln. Det var rätt urplockat bland reaböckerna. I torsdags var jag in på LundeQ, och där köpte jag boken Historiebok för kakälskare av Dick Harrison och Eva Helen Ulvros. Den berättar den historiska bakgrunden kring kända söta bakverk som semlan, mazarinen och napoleonbakelsen, och med recept på olika varianter av bakverken. Eftersom Bo har varit en sådan sockerbagare den här veckan tyckte jag att han skulle ha den, och det är ju lagom nördigt att det samtidigt blev en historiebok. Författarna är ju verkligen historiker. I vilket fall blev Viggo litet avundsjuk för att det bara var Bo som fick bok, så då lovade jag att vi skulle gå på bokrean och välja något åt honom ock Klara när vi skulle köpa skor.

Gårdagens inköp blev till Klara antologin Små från En bok för alla, med de tre berättelserna Yoyo sparkar en boll! av Kenneth Andersson, Liten vill gå själv av Ann Forslind och Var ska näsan vara? av Helena Davidsson Neppelberg. Till Viggo köpte vi Pernilla Stalfelts Fickspöken och Olof och Lena Landströms Nisse hos frisören. Själv letade jag efter Clara Block Hanes Claras trädgård : en hängiven nybörjares succéer och misslyckanden, men den hittade jag inte. Jag hade också tittat en del på Trädgårdens möbler av Anna Lena Einarson, som är en översikt över de svenska trädgårdsmöblernas historia, men tänkte först att jag inte hade råd. När jag stod vid trädgårdsböckerna och letade efter Claras trädgård, pekade Viggo på Trädgårdens möbler och sa att den ska vi ha. Jag har ingen aning om varför han gjorde det, för jag hade inte tittat på den där, men jag tog det som en indikation på att jag skulle unna mig den, så det gjorde jag. Om någon vet någon boklåda som fortfarande har Claras trädgård vill jag veta!

Senare på eftermiddagen skjutsade Bo pappa i bil ner på stan för att hämta tunga kassar med beställda bokreaböcker, och sedan var pappa här hos oss resten av eftermiddagen och tills han hade lagt Viggo.

Yrke: kranförare, bonde, biträdande förvaltningschef eller dagdrömmare

Barnböcker från förr: Gubben Måns i Månen

Apropå pappas kommentar i förra inlägget; ja, Gubben Måns i Månen av Einar Norelius är en toppenbok, som vi läste ofta när jag var liten. Antagligen var den Annas, för jag hittade den inte bland mina. Köpte den därför på Tradera tidigare i år, och Viggo gillar den också. Den utkom mitt födelseår, 1969.

Gubben Måns i Månen satt
Ensam i sin månskensnatt.
Långt inunder honom for
Jorden, härligt rund och stor.

- Oh, sa Måns, så skönt jag flyger!
Men – vem ser jag där som smyger?
Jo, minsann, det är ju, hu! –
Stora Björn med son och fru!

Hela björnfamiljen är
ute för att plocka bär.
Och de hittar smultronställen
över hela himlapällen,

tills de plötsligt ropar: – Hej!
Där är någonting för mej!
Titta en sån läcker sak!
En sån ost i våran smak!

Stackars Måns fick björnbesök –
En stor, stor bit av månen rök.
Ty den ost som björnarna
Ville ha var månen, ja!

Sedan åt de mer ändå.
Månen blev så liten, så
Gubben Måns beslöt att fly –
Spände upp sitt paraply.

Men med paraply i hand
Landar Måns i mjuk fin sand.
- Oh, sån tur – jag är på jorden –
Närmare bestämt i Norden!

Gubben Måns till jorden kom,
Ville se sej riktigt om.
Kunde jorden vara sån,
Som han så den hemifrån?

Mellan stenar, gräs och rötter
Trippar Måns på pigga fötter.
- Sätter jag nu riktig fart,
Har jag nog sett allting snart!

Lugnt och säkert gick sen färden
Ut i stora vida värden,
tills vår Måns klev litet fel,
Och det hände en hel del…

Trampa aldrig, aldrig på
Farbror Getings onda tå!
Ty, då händer mycket, som
Man knappt kan tala om…

Stackars Måns fick lov att gno
Mer än nånsin må du tro,
Ty en ilsken geting kan
Ställa till det mycket han.

Men nog hade Måns väl tur –
Riktig stortur eller hur?
Ty här ser vi, hur vår vän
Klarar sig från getingen.

- Se goddag, sa Måns, kan jag
Stanna här ett litet tag?
Per i Päronet sa: – Visst!
Getingstick är något trist!

Sen satt Måns och hade bra,
Mådde gott och drack chokla’.
Tills på en gång – ping, pang, pång!
Päronet blev luftballong!

Hur det hände ser vi här,
Där en hungrig skata bär
Hela stora päronstugan
Hem till ungarna och frugan.

Per i Päronet skrek: – Nix!
Vad är detta för ett trix?
- Lugn, sa Måns, det här ska jag
Klara på ett litet tag.

- Skatan skrämmer jag, det skrället.
Sätter paraplyt i stället.
Sagt och gjort – och här du ser
Hur de sakta singlar ner.

Per i Päronstugan sa:
- Detta klarade du bra!
Stanna här och bo hos mej.
Jag ska bjuda på pastej…

- Tack, sa Måns, det låter gott –
Men jag har så väldans brått –
Jag ska resa vida kring,
Så jag säger hej och tjing!

– Hoj! skrek Måns, vad är det där?
En sån rolig mackapär!
Oh, nu ser jag – det är ju
Nåt som jag behöver nu:

En personbil – full med fel.
Bilen saknar nog en del!
Ingen motor – ingen ratt!
Tur att jag har kvar min hatt!

Sedan skakar Måns ur hatten
Bakhjul, framhjul, motorn, ratten –
Allt sätts fast, där det ska vara –
Bilen klar – det går att fara!

Hejsan, svejsan, bing, bang, bång!
Bilen sätter strax igång.
Gaspedalen hårt i botten –
Men vad nu?! Se upp för kotten!

Bilen körde i en sten
Och blev genast sko igen.
Kotten klarade sig dock
Från en verkligt saftig krock…

- Hm, sa Måns, det där gick galet.
Fick du någon smäll i skalet?
- Nej, sa kotten, det gick bra.
Tack ska Måns i Månen ha!

- Jag ska sätta ben på dej,
Så du kan bli häst åt mej!
Måns i Månen satte fast
Fyra pinnar i en hast.

- Hoppla! skrek han, nu går färden
Uti resten utav världen.
Jag vill se på allt som är –
Inte bara stanna här…

Det blev fart det, må du tro!
över stock och sten och bro,
över berg och över slätter,
Genom dagar, genom nätter.

- Stanna nu, sa Måns en dag.
Jag har sett så mycket jag
Kan få se från norr till Skåne –
Jag far åter till min måne!

- Tack, sa kotten, får jag ha
Kvar de fyra pinnarna,
Som jag fick som ben av dej!
- Varsågod, sa Måns – och hej!

- Gnigg, gnagg, gnägg, sa grankottshästen.
Hur ska du nu klara resten?
Måns i Månen skrattade.
Vänta, strax ska du få se!

Ut ur hatten kom där strax
Tama kråkan Kricke Krax.
- Vad befaller herrn för nåt?
- Flyg mej hem, sa Måns. Men brått!

- Vi får se, sa Krick Krax,
Om jag har så mycket flax –
Kanske orkar jag att fara
Upp till det där molnet bara…

Upp till molnet gick det – hej!
Sen sa kråkan: Tack för mej!
Och på mycket trötta vingar
Kricke Krax mot jorden svingar.

Måns i Månen hatten skakar,
Fram ur den en stege brakar.
Steg för steg går färden sedan
Upp till månen, som från nedan.

Redan blivit rund som förr.
Måns kan låsa upp sin dörr,
Vänder sig och tittar ut.
- Hej, mitt äventyr är slut!

- Nog var jorden underbar.
Full av äventyr den var.
Men min måne är ändå
Den som jag vill bo uppå.

Därmed lyfte Måns på hatten
Och flög bort i månskensnatten.
Flög högt över jordens länder,
Där så mångt och mycket händer.

Gummistövlar

I dessa slaskiga tider med flitigt användande av gummistövlar, brukar jag tänka på en dikt av Verner Aspenström.

Du och jag och världen

Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
Låt professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.

Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna
är du.
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.

Pappa i UNT

Här kan ni läsa en intervju med min pappa som publicerades i söndagens UNT. Den handlar om hans samling av politisk musik.