Barnböcker från förr: Gubben Måns i Månen

12 december 2005 9:49 | Allmänt, Barnböcker från förr, Läser | 2 kommentarer

Apropå pappas kommentar i förra inlägget; ja, Gubben Måns i Månen av Einar Norelius är en toppenbok, som vi läste ofta när jag var liten. Antagligen var den Annas, för jag hittade den inte bland mina. Köpte den därför på Tradera tidigare i år, och Viggo gillar den också. Den utkom mitt födelseår, 1969.

Gubben MÃ¥ns i MÃ¥nen satt
Ensam i sin månskensnatt.
LÃ¥ngt inunder honom for
Jorden, härligt rund och stor.

- Oh, sa Måns, så skönt jag flyger!
Men – vem ser jag där som smyger?
Jo, minsann, det är ju, hu! –
Stora Björn med son och fru!

Hela björnfamiljen är
ute för att plocka bär.
Och de hittar smultronställen
över hela himlapällen,

tills de pl̦tsligt ropar: РHej!
Där är någonting för mej!
Titta en sån läcker sak!
En sån ost i våran smak!

Stackars MÃ¥ns fick björnbesök –
En stor, stor bit av månen rök.
Ty den ost som björnarna
Ville ha var månen, ja!

Sedan åt de mer ändå.
Månen blev så liten, så
Gubben MÃ¥ns beslöt att fly –
Spände upp sitt paraply.

Men med paraply i hand
Landar MÃ¥ns i mjuk fin sand.
- Oh, sÃ¥n tur – jag är pÃ¥ jorden –
Närmare bestämt i Norden!

Gubben MÃ¥ns till jorden kom,
Ville se sej riktigt om.
Kunde jorden vara sån,
Som han så den hemifrån?

Mellan stenar, gräs och rötter
Trippar Måns på pigga fötter.
- Sätter jag nu riktig fart,
Har jag nog sett allting snart!

Lugnt och säkert gick sen färden
Ut i stora vida värden,
tills vår Måns klev litet fel,
Och det hände en hel del…

Trampa aldrig, aldrig på
Farbror Getings onda tå!
Ty, då händer mycket, som
Man knappt kan tala om…

Stackars MÃ¥ns fick lov att gno
Mer än nånsin må du tro,
Ty en ilsken geting kan
Ställa till det mycket han.

Men nog hade MÃ¥ns väl tur –
Riktig stortur eller hur?
Ty här ser vi, hur vår vän
Klarar sig från getingen.

- Se goddag, sa MÃ¥ns, kan jag
Stanna här ett litet tag?
Per i Päronet sa: – Visst!
Getingstick är något trist!

Sen satt MÃ¥ns och hade bra,
MÃ¥dde gott och drack chokla’.
Tills p̴ en g̴ng Рping, pang, p̴ng!
Päronet blev luftballong!

Hur det hände ser vi här,
Där en hungrig skata bär
Hela stora päronstugan
Hem till ungarna och frugan.

Per i Päronet skrek: – Nix!
Vad är detta för ett trix?
- Lugn, sa Måns, det här ska jag
Klara på ett litet tag.

- Skatan skrämmer jag, det skrället.
Sätter paraplyt i stället.
Sagt och gjort – och här du ser
Hur de sakta singlar ner.

Per i Päronstugan sa:
- Detta klarade du bra!
Stanna här och bo hos mej.
Jag ska bjuda pÃ¥ pastej…

- Tack, sa MÃ¥ns, det lÃ¥ter gott –
Men jag har sÃ¥ väldans brÃ¥tt –
Jag ska resa vida kring,
Så jag säger hej och tjing!

– Hoj! skrek MÃ¥ns, vad är det där?
En sån rolig mackapär!
Oh, nu ser jag – det är ju
Nåt som jag behöver nu:

En personbil – full med fel.
Bilen saknar nog en del!
Ingen motor – ingen ratt!
Tur att jag har kvar min hatt!

Sedan skakar MÃ¥ns ur hatten
Bakhjul, framhjul, motorn, ratten –
Allt sätts fast, där det ska vara –
Bilen klar Рdet g̴r att fara!

Hejsan, svejsan, bing, bang, bång!
Bilen sätter strax igång.
Gaspedalen hÃ¥rt i botten –
Men vad nu?! Se upp för kotten!

Bilen körde i en sten
Och blev genast sko igen.
Kotten klarade sig dock
FrÃ¥n en verkligt saftig krock…

- Hm, sa Måns, det där gick galet.
Fick du någon smäll i skalet?
- Nej, sa kotten, det gick bra.
Tack ska MÃ¥ns i MÃ¥nen ha!

- Jag ska sätta ben på dej,
Så du kan bli häst åt mej!
MÃ¥ns i MÃ¥nen satte fast
Fyra pinnar i en hast.

- Hoppla! skrek han, nu går färden
Uti resten utav världen.
Jag vill se pÃ¥ allt som är –
Inte bara stanna här…

Det blev fart det, må du tro!
över stock och sten och bro,
över berg och över slätter,
Genom dagar, genom nätter.

- Stanna nu, sa MÃ¥ns en dag.
Jag har sett så mycket jag
Kan fÃ¥ se frÃ¥n norr till SkÃ¥ne –
Jag far åter till min måne!

- Tack, sa kotten, får jag ha
Kvar de fyra pinnarna,
Som jag fick som ben av dej!
- Vars̴god, sa M̴ns Рoch hej!

- Gnigg, gnagg, gnägg, sa grankottshästen.
Hur ska du nu klara resten?
MÃ¥ns i MÃ¥nen skrattade.
Vänta, strax ska du få se!

Ut ur hatten kom där strax
Tama kråkan Kricke Krax.
- Vad befaller herrn för nåt?
- Flyg mej hem, sa Måns. Men brått!

- Vi får se, sa Krick Krax,
Om jag har sÃ¥ mycket flax –
Kanske orkar jag att fara
Upp till det där molnet bara…

Upp till molnet gick det – hej!
Sen sa kråkan: Tack för mej!
Och på mycket trötta vingar
Kricke Krax mot jorden svingar.

MÃ¥ns i MÃ¥nen hatten skakar,
Fram ur den en stege brakar.
Steg för steg går färden sedan
Upp till månen, som från nedan.

Redan blivit rund som förr.
Måns kan låsa upp sin dörr,
Vänder sig och tittar ut.
- Hej, mitt äventyr är slut!

- Nog var jorden underbar.
Full av äventyr den var.
Men min måne är ändå
Den som jag vill bo uppå.

Därmed lyfte Måns på hatten
Och flög bort i månskensnatten.
Flög högt över jordens länder,
Där så mångt och mycket händer.